Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 28 april 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 108, 2002, s. 33.

3 EUT L 337, 2009, s. 37.

4 EGT L 108, 2002, s. 7.

5 EUT L 124, 2009, s. 67.

6 Detta organ inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 1).

7 Uttrycket särdirektiv avser bland annat tillträdesdirektivet.

8 Frågan huruvida de berörda operatörerna kan få täckning för dessa båda kategorier av kostnader när den rena BULRIC-modellen tillämpas är föremål för oenighet de berörda parterna emellan och ska delvis undersökas i punkterna 88–91 i detta förslag till avgörande.

9 Dessa fyra parter har överklagat ACM:s beslut vad gäller punkter som varken har sitt ursprung i det nationella målet eller i tolkningsfrågorna. Vid förhandlingen uppgav företrädaren för Ziggo, Ziggo Services och Ziggo Zakelijk Services att dessa bolag var de främsta operatörer som erlägger termineringsavgifter för röstsamtal i Nederländerna.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑427/07, EU:C:2009:749, punkt 53).

11 Artiklarna 15 och 16 i ramdirektivet.

12 Se artikel 8.4 i tillträdesdirektivet och dom av den 3 december 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑424/07, EU:C:2009:749, punkt 60).

13 För alla eventualiteters skull erinrar jag om att domstolen redan har slagit fast att en nationell regleringsmyndighets utfärdande av ett godkännande av mobiltermineringstaxor hänför sig till skyldigheter som rör … priskontroller och måste avse vissa specifika typer av samtrafik och/eller tillträde i den mening som avses i artikel 13.1 i tillträdesdirektivet, se dom av den 14 januari 2016, Vodafone ( C‑395/14, EU:C:2016:9, punkterna 42 och 43).

14 Se punkt 27 i detta förslag till avgörande.

15 Se, angående dessa kostnader, punkterna 17 och 23 i detta förslag till avgörande.

16 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande. Det ska noteras att vid tidpunkten för det förstnämnda målet hade tidsfristen för att genomföra en prissättning baserad på den rena BULRIC-modell som kommissionen förespråkar i rekommendation 2009/396 ännu inte löpt ut.

17 Medan den nederländska regeringen har uppgett i sitt skriftliga yttrande att det i en situation som den i det nationella målet inte ankommer på den nederländska domstolen att tvinga ACM att införa en prisåtgärd som den anser lämplig, har samma regering anfört vid förhandlingen inför domstolen att den nederländska domstolens prövning är grundlig eller mycket strikt, och gränsar till en oinskränkt prövningsrätt. Vissa parter i det nationella målet har också försvarat den sistnämnda tolkningen av omfattningen av den rättsliga prövning som görs av ACM:s beslut.

18 För alla eventualiteters skull erinrar jag om att domstolen redan har fastställt att artikel 4.1 i ramdirektivet utgör ett uttryck för principen om ett effektivt domstolsskydd, enligt vilken det åligger medlemsstaternas domstolar att säkerställa det rättsliga skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten. Se, bland annat, dom av den 22 januari 2015, T-Mobile Austria ( C–282/13, EU:C:2015:24, punkt 33).

19 Se punkterna 80 och 81 i detta förslag till avgörande.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 april 2008, Arcor ( C–55/06, EU:C:2008:244, punkt 166 och där angiven rättspraxis).

21 Se punkterna 92–97 i detta förslag till avgörande.

22 För ett liknande resonemang, se även dom av den 11 september 2008, kommissionen/Litauen ( C–274/07, EU:C:2008:497, punkt 50).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2003, Altair Chimica ( C–207/01, EU:C:2003:451, punkt 41), dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl. ( C–317/08–C320/08, EU:C:2010:146, punkt 40) och dom av den 24 april 2008, Arcor ( C–55/06, EU:C:2008:244, punkt 94).

24 Se, särskilt, skäl 21 och punkt 1 i rekommendation 2009/396. Även om denna rekommendation inte var avsedd att komplettera unionsrättsliga bestämmelser, kan den i vart fall inte förbises av de nationella domstolarna. Enligt domstolens rättspraxis är nämligen den skyldighet som åligger de sistnämnda att beakta rekommendationerna en allmän skyldighet, bland annat när dessa har till syfte att komplettera tvingande bestämmelser i unionsrätten.

25 Detta mål verkar i dag delvis ha uppnåtts eftersom kommissionen uppgav vid förhandlingen att den rena BULRIC-modellen tillämpas i 24 av 28 medlemsstater. Bortsett från situationen i Konungariket Nederländerna, är det endast Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Cypern och Republiken Finland som inte tillämpar någon metod för kostnadsberäkning baserad på denna modell. Kommissionen tillade, fortfarande vid förhandlingen, att situationen i Republiken Cypern motiveras med stöd av punkt 12 i rekommendation 2009/396 vilken tillåter att nationella regleringsmyndigheter som har begränsade resurser, på vissa villkor, tillämpar en ersättningsmetod.

26 För ett liknande resonemang, se även dom av den 19 juni 2014, TDC ( C–556/12, EU:C:2014:2009, punkt 44).

27 Se även, angående domstolens uppmaning till en nationell domstol att bedöma proportionaliteten av en skyldighet som en nationell regleringsmyndighet infört för en operatör med ett betydande inflytande på en marknad att anlägga särskilda anslutningsledningar mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren, dom av den 19 juni 2014, TDC ( C–556/12, EU:C:2014:2009, punkt 47).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2014, TDC ( C–556/12, EU:C:2014:2009, punkt 39) (min kursivering).

29 Se dom av den 19 juni 2014, TDC ( C–556/12, EU:C:2014:2009, punkt 40) (min kursivering).

30 För säkerhets skull erinrar jag om att domstolen i samband med tolkningen av uttrycket påverka handeln mellan medlemsstaterna i artikel 7.3 b i ramdirektivet, fann att en åtgärd som en nationell regleringsmyndighet vidtagit passar in på det uttrycket om åtgärden direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan påverka denna handel. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 april 2005, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej och Telefonia Dialog ( C‑3/14, EU:C:2015:232, punkt 59) och dom av den 14 januari 2016, Vodafone ( C‑395/14, EU:C:2016:9, punkt 55) (min kursivering). I punkt 56 i den sistnämnda domen preciserade domstolen att det följer av de bedömningar och yttranden som hade förelagts den att mobiltermineringsavgifterna påverkar de priser som användarna i andra medlemsstater måste betala när de ringer till kunder hos den berörda operatören i en viss medlemsstat, eftersom mobiltermineringsavgifterna vältras över på slutanvändarens samtalstaxa.