Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 21 juli 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 2002, s. 43).

3 Se skälen 7 och 9–12 i direktiv 2002/47.

4 De bestämmelser i direktiv 2002/47 som var tillämpliga vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet är äldre än de ändringar som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009 om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar (EUT L 146, 2009, s. 37)

5 Jag citerar inte hela artikeln – och inte heller artikel 1.2 e och artikel 3 i samma direktiv – eftersom dessa bestämmelser, även om de berörts av den hänskjutande domstolen, inte har någon direkt betydelse för det svar jag föreslår på tolkningsfrågorna.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 1998, s. 45).

7 Se, bland annat, dom av den 20 mars 1997, Phytheron International ( C‑352/95, EU:C:1997:170, punkt 14).

8 Sedlar är således uteslutna. Se även skäl 18 i direktiv 2002/47.

9 Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om finansiella säkerhetsordningar (KOM(2001) 168, av den 27 mars 2001, s. 1). Se även, vad gäller införlivandet av direktiv 2002/47 med polsk lagstiftning, Pisuliński, J., Zabezpieczenia finansowe w systemie prawa cywilnego, Przegląd Prawa Handlowego 6/2005, s. 27.

10 Se utvärderingsrapporten om direktiv 2002/47 om ställande av finansiell säkerhet (KOM(2006) 833 slutlig av den 20 december 2006, s. 3). Jag vill påpeka att direktivets tillämpningsområde inte är begränsat till gränsöverskridande transaktioner.

11 Se KOM(2001) 168 av den 27 mars 2001, motiveringen till artikel 2. Inom ramen för det första lagstiftningsförslaget undersökte kommissionen vilka kreditrisker (exponering) som skulle täckas, och drog slutsatsen att det vore både svårt och onödigt att försöka göra en skillnad mellan olika transaktioner härvidlag. Se Europeiska kommissionens dokument Working Document on Collateral: First preliminary draft proposal for a Directive, 15 juni 2000, s. 6, och Yeowart, G., Purpose of the Financial Collateral Directive, i Yeowart, G., och Parsons, R., Yeowart and Parsons on the Law of Financial Collateral, Edward Elgar Publishing, 2016, s. 19.

12 Det följer av kommissionens utvärderingsrapport att bland annat den tyska lagstiftaren, för det fallet att säkerhetsställaren inte är ett finansinstitut, har begränsat de garantier som omfattas till sådana som avser att skydda vissa noggrant definierade ekonomiska förpliktelser och undantagit bland annat långfristiga kontantlån till företag (se KOM(2006) 833 slutlig av den 20 december 2006, s. 9).

13 Se artikel 3 i direktiv 2002/47.

14 Se Parsons, R., 'Possession’ or 'Control’ test to be satisfied when creating a security financial collateral arrangement i Yeowart, G. och Parsons, R., Yeowart and Parsons on the Law of Financial Collateral, Edward Elgar Publishing, 2016, s. 168.

15 Se artikel 2.1 b i direktiv 2002/47.

16 Se Parsons, R., anfört arbete, s. 167.

17 Gray and others v G-T-P Group Limited: Re F2G Realisations Limited (in liquidation) [2010] EWHC 1772 (Ch), punkterna 60–62.

18 Lehman Brothers International (Europe) (In Administration) [2012] EWHC 2997 (Ch), punkterna 119–126 och 131–137.

19 Denna fråga är visserligen inte relevant i det nu aktuella målet, men Förenade kungariket och kommissionen har delade meningar om kopplingen mellan dessa båda begrepp. Kommissionen har förespråkat att innehas eller kontrolleras utgör ett enda villkor, trots att det med hänsyn till den rättspraxis som anförts av Förenade kungariket samt den engelska rättsdoktrinen rör sig om två alternativa kriterier. Se även Parsons, R., anfört arbete, s. 185.

20 Se även KOM(2001) 168 av den 27 mars 2001, motiveringen till artikel 5.

21 I detta avseende ingår direktiv 2002/47 i ett större system, bestående av unionens insolvenslagstiftning med bland annat de rättsakter som anges i skäl 4.

22 I praktiken, såsom följder av utvärderingsrapporten om direktiv 2002/47, var det enbart Republiken Österrike som beslutade att fullt ut tillämpa detta undantag, och fem andra medlemsstater som tillämpade ett partiellt undantag (Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Republiken Slovenien och Konungariket Sverige). Se KOM(2006) 833 slutlig av den 20 december 2006, s. 9.

23 Se punkterna 40 och 41 i detta förslag till avgörande.

24 Se även KOM(2001) 168 av den 27 mars 2001, motiveringen till artikel 9.

25 Se, bland annat, dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkt 29).