Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 26 maj 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Begäran om förhandsavgörande innehåller inte några uppgifter med koppling till den roll som Hannoversche Volksbank eG har haft i det nationella förfarandet.

3 Rådets förordning av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1) i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 583/2011 av den 9 juni 2011 (EUT L 160, 2011, s. 52) (nedan kallad förordning nr 1346/2000).

4 Denna förordning upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (omarbetning) (EUT L 141, 2015, s. 19). Den nya förordningen är emellertid, enligt artikel 84 i denna, tillämplig endast på insolvensförfaranden som har inletts efter den 26 juni 2017.

5 Jag erinrar om att konkurser, ackord och liknande förfaranden inte omfattades av vad som då var Brysselkonventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Bryssel den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32) (nedan kallad 1968 års Brysselkonvention).

6 En första version av utkastet till konvention, grundad på artikel 220 fjärde strecksatsen i EEG-fördraget, utarbetades redan 1970. Se Doc. Comm. 3.327/1/XIV/70. Se även Noël, J. & Lemontey, J., Projet de convention relative à la faillite, aux concordats et aux procédures analogues, 1970, 16.775/XIV/70‑E.

7 Se 1980 års utkast till konvention, offentliggjort tillsammans med J. Lemonteys förklarande rapport i Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 2/82.

8 Se, angående dessa principer, bland annat Lopucki, L.M., Cooperation in international bankruptcy: A post-universalist approach, Cornell Law Review, 1999, 84/3, s. 696–762.

9 Enligt punkt 5 i M. Virgós och E. Schmits förklarande rapport om konventionen om insolvensförfaranden av den 3 maj 1996, Europeiska unionens råds dokument 6500/96, DRS 8 (CFC), punkt 3 (nedan kallad Virgós/Schmit-rapporten), föreskrevs det i 1980 års utkast till konvention ett enda förfarande (med exklusiv behörighet för den stat där gäldenärens verksamhetscentrum fanns) som skulle erkännas i de övriga konventionsslutande staterna utan att parallella lokala förfaranden skulle vara tillåtna i dessa stater. Principerna om förfarandets enhet och universalitet följdes således strikt i den texten. Av rapporten framgår också att 1980 års utkast till konvention resulterade i ytterst komplexa bestämmelser.

10 Detta utkast var inspirerat av Europeiska konventionen om vissa internationella aspekter på konkurser, som undertecknades i Istanbul den 5 juni 1990 – en konvention som var resultatet av förhandlingar inom ramen för Europarådet men som aldrig trädde i kraft. Redan där tillämpades ett mer flexibelt förhållningssätt till enhets- och universalitetsprinciperna. Se European Convention on Certain Aspects of Bankruptcy, Council of Europe, European Treaty Series nr 136. Se även den förklarande rapport som offentliggjordes tillsammans med konventionen. Angående denna konvention, se, bland annat, Volken, P., L’harmonisation du droit international privé de la faillite, Recueil de Cours de La Haye, 1991, vol. 230, s. 343. Inom den jämförande rättsvetenskapen har det konstaterats att intermediära system har kommit att användas i många medlemsstater. Se, för ett liknande resonemang, bland annat Watté, N., & Marquette, V., Les sûretés dans les faillites internationales, Rapport général au Congrès de droit comparé de Bristol, European Review of Private Law, 1999, s. 287–317.

11 Till följd av detta kom den till kommissionen bifogade Virgós/Schmit-rapporten inte att offentliggöras officiellt. Det är emellertid redan på detta stadium lämpligt att framhålla att den rapporten, trots att den enbart rör konventionen om insolvensförfaranden, enligt doktrinen ger användbar vägledning vid tolkningen av förordning nr 1346/2000. Se även, för ett liknande resonemang, generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i målet Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2005:579, punkt 2).

12 Se Watte, N., & Marquette, V., Le Règlement communautaire, du 29 mai 2000, relatif aux procédures d’insolvabilité, Revue de droit commercial belge, 2000, s. 564.

13 Se, för ett liknande resonemang, Virgós/Schmit-rapporten, punkt 5.

14 Det är således rimligt att under vissa omständigheter skydda förtroendet för den lag i enlighet med vilken en rättighet har uppkommit, bland annat för att en lagvalsregel ska återspegla i vilken grad den materiella rätten i medlemsstaterna innebär att vissa borgenärer undgår insolvensrisken genom exempelvis sakrättsligt skydd. Dessutom består vissa rättsområdens normativa funktion i att skapa säkerhet kring rättigheter; detta gäller exempelvis rättsliga bestämmelser om civilrättslig ställning. Se, för ett liknande resonemang, Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F.J., Comentario al Reglamento europeo de insolvencia, Thomson-Civitas, Madrid, 2003, s. 92, och Virgós, M., & Garcimartín, F., The European Insolvency Regulation: Law and Practice, Kluwer Law International, Haag, 2004, s. 90.

15 Mina kursiveringar.

16 Dom av den 5 juli 2012, ERSTE Bank Hungary ( C‑527/10, EU:C:2012:417, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

17 Att universaliteten är försvagad följer även av möjligheten att inleda sekundära insolvensförfaranden. Se skäl 25 och punkt 33 i detta förslag till avgörande. Se även Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F., ovan anfört arbete, s. 27.

18 Dom av den 5 juli 2012, ERSTE Bank Hungary ( C‑527/10, EU:C:2012:417, punkt 39). Se även skäl 24 i förordning nr 1346/2000.

19 Dessa undantag ska ses som särregler snarare än som undantag. Se Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F.J., ovan anfört arbete, s. 98, och Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 96.

20 Här vill jag framhålla att artikel 5 i förordning nr 1346/2000 förutsätter att egendomen lagligen befinner sig i en annan medlemsstat än den där insolvensförfarandet har inletts. Se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 105, och Ingelmann, T., Article 5, European Insolvency Regulation, K. Pannen (red.), De Gruyter Recht, Berlin, 2007, s. 252.

21 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 97. Se även Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., Moss, Fletcher and Isaacs on the EC Regulation on Insolvency Procedures, Oxford University Press, 3 uppl., 2016, s. 170.

22 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 97.

23 Se, för ett liknande resonemang, Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 92.

24 Dom av den 5 juli 2012, ERSTE Bank Hungary ( C‑527/10, EU:C:2012:417, punkt 41). Se även dom av den 16 april 2015, Lutz ( C‑557/13, EU:C:2015:227, punkt 27).

25 Dom av den 5 juli 2012, ERSTE Bank Hungary ( C‑527/10, EU:C:2012:417, punkt 42).

26 En teleologisk tolkning av denna artikel ger vid handen att den inte kan vara tillämplig annat än om samtliga rättshandlingar som krävs för uppkomsten av en sakrätt hade utförts innan insolvensförfarandet inleddes. Om en sakrätt har uppkommit efter det att nämnda förfarande inleddes, är det i stället artikel 4 i förordning nr 1346/2000 som är tillämplig. Se Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 95 och 96, Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F.J., ovan anfört arbete s. 96 och 101, och Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 171 och 347.

27 Såvitt avser denna bestämmelses materiella karaktär, se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 99, Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 163, Ingelmann, T., Article 5, ovan anfört arbete, s. 250, Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 346, Hess, B., Oberhammer, P., & Pfeiffer, T., European Insolvency Law. The Heidelberg-Luxembourg-Vienna Report on the Application of the Regulation No 1346/2000/EC on Insolvency Proceedings, Beck-Hart-Nomos, C.H., München/Oxford, 2014, s. 178, och Klyta, W., Uznanie zagranicznych postępowań upadłościowych, Oficyna Wolters Kluwer business, Warszawa, 2008, s. 149. Se även Haubold, J., Gebauer, M. & Wiedmann, T., Zivilrecht unter europäischem Einfluss, 2 uppl., Stuttgart, 2010, kapitel 32, punkt 110.

28 I dom av den 10 september 2009, German Graphics Graphische Maschinen ( C‑292/08, EU:C:2009:544, punkt 35), fann domstolen att artikel 7 i förordning nr 1346/2000 – en bestämmelse som är jämförbar med artikel 5 i samma förordning – [m]ed andra ord … endast [är] en materiell bestämmelse som syftar till att skydda säljaren, i fråga om egendom som befinner sig utanför den medlemsstat där ett insolvensförfarande inleds. Enligt Hess, B., Oberhammer, P., & Pfeiffer, T., ovan anfört arbete, är majoritetsuppfattningen i doktrinen i 17 medlemsstater att artikel 5 är att betrakta som en materiell bestämmelse (s. 181).

29 Skyddet kan vara absolut om gäldenären saknar driftställe i den medlemsstat där egendomen finns, men reglerna för återvinningstalan är likväl tillämpliga. Se punkterna 33 och 34 i detta förslag till avgörande.

30 Se, för ett liknande resonemang, Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 347. Se även artikel 27 i förordning nr 1346/2000.

31 Se, för ett liknande resonemang, Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 99 och 173, och Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F.J., ovan anfört arbete, s. 106 och 236. Se även Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 348, och Porzycki, M., Zabezpieczenia rzeczowe w transgranicznym postępowaniu upadłościowym w Unii Europejskiej, Czasopismo kwartalne całego prawa handlowego, upadłościowego oraz rynku kapitałowego, nr 3 (5) 2008, s. 405.

32 Se dom av den 16 april 2015, Lutz ( C‑557/13, EU:C:2015:227), och mitt förslag till avgörande i det målet (C‑557/13, EU:C:2014:2404). Se även artikel 7.3 i förordning nr 1346/2000.

33 För talan av det sistnämnda slaget gäller de allmänna lagvalsreglerna. Talan med stöd av allmän lag kan emellertid tas upp till prövning endast om lagen i den medlemsstat där insolvensförfarandet har inletts (lex fori concursus) medger detta. Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 135.

34 Såvitt avser tillämpningsområdet för artikel 13 i förordning nr 1346/2000, se dom av den 16 april 2015, Lutz ( C‑557/13, EU:C:2015:227, punkterna 32–49), och mitt förslag till avgörande i det målet (C‑557/13, EU:C:2014:2404, punkterna 56–61).

35 Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F.J., ovan anfört arbete, s. 100.

36 I artikel 5.3 i förordning nr 1346/2000 anges att en rättighet som har upptagits i ett offentligt register och som har verkan mot tredje man är sakrättsligt skyddad i den mening som avses i artikel 5 i nämnda förordning, med direkt verkan och oberoende av vad som föreskrivs i nationell lag. Detta är det enda undantaget i den förordningen från hänvisningen till lagen på den ort där tillgången finns (lex rei sitae) såvitt avser artikel 5 i förordningen. Se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 101, in fine. Se även Virgós Soriano, M., & Garcimartín Alférez, F.J., ovan anfört arbete, s. 99.

37 C‑557/13, EU:C:2014:2404.

38 Ingelmann, T., Article 5, ovan anfört arbete, s. 253.

39 Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 95 och 100.

40 Se Veder, P.M., Cross-border insolvency proceedings and security rights: a comparison of Dutch and German law, the EC Insolvency Regulation and the UNCITRAL Model Law on Cross-Border Insolvency, Deventer, 2004, s. 334–336: An independent interpretation of rights in rem is facilitated by the references that the second paragraph contains of the types of rights Art. 5 IR refers to. Se även Klyta, W., ovan anfört arbete, s. 150.

41 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 100. Se även Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 96.

42 C‑557/13, EU:C:2014:2404.

43 Virgós, M. & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 96: Its function [of article 5] is to operate as a limit to the characterization of a right as a right in rem for the purposes of Article 5. Only those rights conferred by national laws that conform to its typological characterization are protected by Article 5.1 of Regulation.

44 Se fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

45 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 102.

46 Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ingår …. Mina kursiveringar.

47 Se punkt 103 i rapporten.

48 I rapporten hänvisas också till punkt 166 i Schlosser-rapporten om konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungarikets Storbritannien och Nordirland tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention (EGT C 59, 1979, s. 71).

49 Virgós/Schmit-rapporten, punkt 103, och Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 173.

50 Detta gäller bland annat sådana floating charges som erkänns i rättsordningarna i Förenade kungariket och i Irland, vilka således kan anses vara sakrättsligt skyddade i den mening som avses i förordning nr 1346/2000. Se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 104, och Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 172.

51 Dom av den 25 oktober 2012, Rintisch ( C‑553/11, EU:C:2012:671, punkt 15).

52 Den hänskjutande domstolen har framhållit att begreppet offentligrättslig inteckning förvisso inte definieras i GrStG men att det trots detta är en vedertagen uppfattning att en sådan inteckning är en betalningsskyldighet som grundar sig på offentlig rätt, som ska fullgöras genom en återkommande eller enstaka penningbetalning och som inte endast innebär att gäldenären har ett personligt ansvar utan även medför att fastigheten utgör realsäkerhet. Min kursivering.

53 Det framgår även av begäran om förhandsavgörande att fordringar avseende fastighetsskatt för det innevarande året och de två föregående åren enligt 10 § punkt 1 moment 3 i lagen om tvångsförsäljning har företräde inom ramen för ett förfarande för tvångsförsäljning. Vid fördelningen av intäkterna från försäljningen har sådana fordringar förtur framför bland annat långivares panträtter i fast egendom, exempelvis hypotek och fastighetsinteckningar.

54 Härvidlag har den hänskjutande domstolen förtydligat att denna typ av inteckningar skiljer sig från de privilegier som förekommer i rättsordningar härrörande från romersk rätt i så måtto att innehavarna av sådana privilegier – vilka inte anses omfattas av artikel 5 i förordning nr 1346/2000 – endast har rätt till en viss plats i förmånsrättsordningen. Min kursivering.

55 Den hänskjutande domstolen har också hänvisat till det underliggande sakrättsbegreppet i rådets förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1), ett begrepp som det även hänvisas till i punkt 103 i Virgós/Schmit-rapporten.

56 Se punkt 44 i detta förslag till avgörande.

57 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

58 Kommissionen har härvidlag hänvisat till punkt 97 i Virgós/Schmit-rapporten utan att nämna någon annan punkt i den rapporten.

59 Där lagen inte gör åtskillnad, bör inte heller vi göra åtskillnad (Ubi lex non distinguit, nec nos distinguere debemus).

60 Att förenkla förvaltningen av tillgångar är ett av de institutionella målen med den förordningen. Se, för ett liknande resonemang, Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 92, 106 och 107. Som exempel på restriktiv tolkning har det i doktrinen anförts de försök som har gjorts att begränsa undantagets tillämpningsområde i insolvensförfaranden och de argument som har framförts till stöd för att artikel 5 i förordning nr 1346/2000 skulle vara en lagvalsregel och inte en materiell bestämmelse. Ibidem, s. 106.

61 I den artikeln stadgas att [v]arje borgenär – inklusive skattemyndighet … i medlemsstaterna – som har sin hemvist eller sitt säte i en annan medlemsstat än [den stat där insolvensförfarandet har inletts] har rätt att skriftligen anmäla sina fordringar i insolvensförfarandet. Min kursivering.

62 Enligt doktrinen är det inte heller när det gäller utbetalning av utdelning – oaktat att den berörda artikeln endast rör hur anspråk ska anmälas – möjligt att behandla borgenärer, inbegripet skattemyndigheter, olika utan att detta strider mot ratio legis för artikel 39 i förordning nr 1346/2000. Se, för ett liknande resonemang, Fletcher, I.F., Insolvency in Private International Law, 2 uppl., Oxford University Press, 2005, s. 436.

63 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, 2001, s. 15) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 (EUT L 173, 2014, s. 190).

64 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning) (EUT L 335, 2009, s. 1). Genom det direktivet upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (EGT L 110, 2001, s. 28).

65 I artikel 16.1 i direktiv 2001/24 och artikel 282.1 i direktiv 2009/138 (före detta artikel 16.1 i direktiv 2001/17) stadgas att en borgenär som har stadigvarande bostad, hemvist eller säte i en annan medlemsstat än kreditinstitutets eller försäkringsföretagets hemmedlemsstat eller hemland, inklusive medlemsstaternas offentliga myndigheter, ska ha rätt att anmäla sina fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angående sina fordringar. Min kursivering. Se, angående dessa artiklar, Moss, G. & Wessels, B., EU Banking and Insurance Insolvency, Oxford University Press, 2006, s. 76 och 136. Angående definitionen av hemland och hemmedlemsstat, se artikel 2 i direktiv 2001/24 och artikel 268.2 a i direktiv 2009/138. Ibidem, s. 53 och 114.

66 Härvidlag anses det även i doktrinen att it would seem contrary to the coherence of the Community law system to allow any other solution in the context of this Regulation, Virgós, M., & Garcimartín, F., ovan anfört arbete, s. 150 och 151.

67 Ibidem, s. 151: The same argument can be made in favour of admitting claims of Member States’ public authorities other than tax or social security authorities.

68 Bland annat utgör artikel 286 i direktiv 2009/138, som rör tredje mans sakrättsliga skydd, en motsvarighet till artikel 5 i förordning nr 1346/2000.

69 Dom av den 16 april 2015 ( C‑557/13, EU:C:2015:227, punkterna 27 och 28).

70 Denna sakrätt grundades på delgivning med gäldenären av ett beslut om betalningsföreläggande. Enligt doktrinen är sakrätter i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 1346/2000 inte endast sådana som är resultatet av en rättshandling utan även sådana som uppkommer i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure). Porzycki, M., loc. cit., s. 405.

71 Inteckningar som uppkommer i kraft av själva rättsförhållandet till förmån för staten som borgenär förefaller föreskrivas i bland annat österrikisk och dansk lag (noteras ska därvidlag att Konungariket Danmark inte berörs av förordning nr 1346/2000). I grekisk lag förefaller det finnas en förmånsrätt för staten som ger statsverket rätt att konfiskera fast egendom i syfte att driva in skattefordringar. Nationella lagstiftare har även infört bestämmelser där det föreskrivs ställande av realsäkerhet (lagstadgade hypotek), ofta av offentligrättslig karaktär, något som bland annat förefaller vara fallet i fransk, polsk och portugisisk lag. Nationella lagstiftare har också infört föreskrifter om inteckningar som besvärar fast egendom med syftet att garantera uppbörd av offentliga fordringar, exempelvis i form av lagstadgad förmånsrätt i fransk lag, statsverkspant i polsk lag och sjöpanträtt i cypriotisk, dansk, finländsk och svensk lag.

72 Se skälen 22 och 68. Se, för ett liknande resonemang, Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., ovan anfört arbete, s. 455.