Förslag till avgörande av generaladvokat Michael bobeK föredraget den 9 juni 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, s. 1).

3 Min kursivering.

4 En borgenär som har sitt hemvist eller sitt säte inom gemenskapen bör ha rätt att anmäla sina fordringar i vart och ett av de insolvensförfaranden som pågår i gemenskapen. Detta bör även gälla skattemyndigheter och socialförsäkringsorgan. … Min kursivering. Se analogt generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet Mulhaupt ( C‑195/15, EU:C:2016:369), där det, i punkterna 60–73, bekräftas att artikel 5 i förordning nr 1346/2000 är tillämplig med avseende på offentligrättslig (fiskal) sakrätt och där det, allmänt, anges att det inte finns någonting i den förordningen som tillåter att åtskillnad görs mellan offentligrättsliga och privaträttsliga fordringar i just det sammanhanget.

5 Dom av den 17 november 2011, Zaza Retail ( C‑112/10, EU:C:2011:743, punkterna 31–34). Faktum är att domstolen, i det målet, beskrev särskilda situationer som utgjorde undantag då en offentlig myndighet inte skulle omfattas av begreppet borgenär i den mening som avses i förordning nr 1346/2000 (vilket de, e contrario, under normala förhållanden, skulle). I domen Zaza Retail ( C‑112/10, EU:C:2011:743), fann domstolen att den belgiska åklagarmyndigheten inte kunde anses vara en borgenär som hade rätt att begära att ett insolvensförfarande inleddes enligt artikel 3.4 b i förordning nr 1346/2000, eftersom myndigheten faktiskt inte ingrep i detta fall vare sig som borgenär eller i borgenärernas namn eller som representant för dem.

6 Enligt skäl 12, artikel 3.2 och artikel 27 i förordning nr 1346/2000 kan sekundära insolvensförfaranden inledas i en medlemsstat där gäldenären har ett driftsställe. Sekundära insolvensförfaranden pågår parallellt med huvudförfarandet i medlemsstaten som är platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen. Sekundära förfaranden utgör således ett undantag till den allmänna giltigheten av de verkningar som huvudförfarandet ger upphov till. Som sådana bör sekundära förfaranden utgöra likvidationsförfaranden och verkningarna av dem bör vara begränsade till tillgångarna i den medlemsstat där de inleds. Se även dom av den 11 juni 2015, Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. ( C‑649/13, EU:C:2015:384, punkterna 36 och 48 och där angiven rättspraxis).

7 Dom av den 11 juni 2015, Comité d’entreprise de Nortel Networks m.fl. ( C‑649/13, EU:C:2015:384, punkt 49), generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i mål van Buggenhout och van de Mierop (faillite Grontimmo) ( C‑251/12, EU:C:2013:295, punkt 15).

8 Inom ramen för förordning nr 1346/200, se dom av den 15 oktober 2015, Nike European Operations Netherlands ( C‑310/14, EU:C:2015:690, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

9 Se, analogt, dom av den 18 september, Pflücke ( C‑125/01, EU:C:2003:477, punkterna 35–36 och där angiven rättspraxis).

10 Med förbehåll för begränsade undantag enligt artiklarna 25.3 och 26 i förordning nr 1346/2000.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari, MG Probud Gdynia ( C‑444/07, EU:C:2010:24, punkterna 22–25), och dom av dem 22 november 2012, Bank Handlowy och Adamiak ( C‑116/11, EU:C:2012:739, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

12 Med uttrycket i själva saken avser jag rättegångar om fastställelse där avsikten är att fastställa de berörda parternas rättigheter och skyldigheter. Dessa typer av rättegångar har angetts avse förfaranden som rör själva saken, för att således använda samma terminologi som domstolen använde i dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 54). Rättegångar i själva saken skiljer sig från verkställighetsförfaranden – de senare äger rum vid en senare tidpunkt och utgör endast verkställighet av en redan fastställd exekutionstitel.

13 Vilket också bekräftas av andra språkversioner av bestämmelsen, som är lika generiska, exempelvis instance en cours på franska, anhängiger Rechtsstreit på tyska eller probíhající soudní řízení på tjeckiska.

14 De franska, tyska respektive tjeckiska språkversionerna har följande lydelser: les effets de la procédure d’insolvabilité sur les poursuites individuelles, à l’exception des instances en cours, wie sich die Eröffnung eines Insolvenzverfahrens auf Rechtsverfolgungsmaßnahmen einzelner Gläubiger auswirkt; ausgenommen sind die Wirkungen auf anhängige Rechtsstreitigkeiten účinky úpadkového řízení na řízení zahájená jednotlivými věřiteli, s výjimkou probíhajících soudních řízení.

15 Se, analogt, dom av den 24 oktober 2014, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 52).

16 Se, exempelvis, Virgós M. och Garcimartín F., The European Insolvency Regulation: Law and Practice, Kluwer Law International, Haag, 2004, s. 140, punkterna 253 och 254. Se även Pannen K. (Ed.), European Insolvency Regulation, De Gruyter Recht, Berlin, 2007, s. 299.

17 Virgos-Schmit, Report on the Convention on Insolvency Proceedings, tillgänglig i Moss, G., Fletcher I. F. och Isaacs S., The EC Regulation on Insolvency proceedings. A Commentary and Annotated Guide, andra upplagan, Oxford University Press, 2009, s. 381 och följande sidor.

18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, s. 19).

19 Artikel 18 i förordning nr 2015/848 har följande lydelse: Verkningar av ett insolvensförfarande på pågående rättegångar eller pågående skiljeförfaranden beträffande egendom eller rättigheter som ingår i den egendom som insolvensförfarandet avser, regleras uteslutande av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår eller där skiljedomstolen har sitt säte. Min kursivering.

20 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24 av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, s. 15).

21 Dom av den 24 oktober 2014, LBI, C‑85/12 ( EU:C:2013:697, punkterna 54–55).

22 I artikel 10.2 e anges att [hemviststatens lag ska avgöra särskilt] likvidationsförfarandets verkningar på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för pågående rättegångar enligt artikel 32.

23 I artikel 32 anges att [v]erkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande på en pågående rättegång beträffande tillgångar eller rättigheter som kreditinstitutet inte längre förfogar över skall uteslutande regleras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

24 Rekonstruktionsåtgärdernas eller likvidationsförfarandenas verkan på en pågående rättegång regleras av lagen i den medlemsstat där denna rättegång pågår, vilket är ett undantag från tillämpningen av 'lex concursus’. Rekonstruktionsåtgärdernas eller likvidationsförfarandenas verkan på enskilda exekutiva tvångsåtgärder som härrör från sådana rättegångar regleras av hemlandets lag enligt den allmänna regel som fastställs i detta direktiv. Min kursivering.

25 Jämför, exempelvis, 89.1 § Insolvenzordnung (Tyskland), artikel 55.2 i Ley Concursal 22/2003 (Spanien), artiklarna 622–21, II, L.631–14 och L.641–3 i Code de commerce (Frankrike), 9.1 §, 11.2 c §, 38.1 § A csődeljárásról és a felszámolási eljárásról szóló 1991. évi XLIX. törvény (Ungern), artiklarna 51, 168, 182 bis och 201 i Regio Decreto 16 marzo 1942, n. 267, Disciplina del fallimento, del concordato preventivo, dell’amministrazione controllata e della liquidazione coatta amministrativa. (GU No 81 av den 6 april 1942) (Italien). Denna allmänna regel om ett förbud mot att fortsätta med verkställighetsförfaranden kan ha undantag beroende på vilken typ av insolvensförfarande det är fråga om, vilket stadium verkställigheten befinner sig på och på vem som är borgenär och typen av fordran. Såsom angavs i punkt 28 i detta förslag till avgörande är detta något som ska avgöras enligt respektive nationella system.