lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 1 februari 2017

CELEX
62015CC0336
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16, och rättelse i EGT L 76, 2002, s.15).

3 Enligt vad som framgår av begäran om förhandsavgörande. Almegas ombud anförde vid förhandlingen att det fanns mindre skillnader mellan klausulerna, men gick inte närmare in på denna fråga.

4 Enligt Unionens skriftliga yttrande.

5 Enligt Unionens skriftliga yttrande.

6 Dom av den 11 september 2014 i mål C‑328/13, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( EU:C:2014:2197), punkt 22 och där angiven rättspraxis.

7 Dom av den 14 september 2000 i mål C‑343/98, Collino och Chiappero ( EU:C:2000:441), punkt 49 och där angiven rättspraxis. Det målet och dom av den 6 september 2011 i mål C‑108/10, Scattolon ( EU:C:2011:542) är av central betydelse för avgörandet av förevarande mål och både dessa mål avsåg tolkningen av rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, 1977, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), snarare än överlåtelsedirektivet vilket ersatt direktiv 77/187. Artikel 3.1 och 3.3 i överlåtelsedirektivet motsvarar dock i stort sett artikel 3.1 och 3.2 i direktiv 77/187, även om förstnämnda direktiv innehåller ändringar som inte förekommer i sistnämnda direktiv.

8 Ibid., punkt 50. Se även dom av den 6 september 2011 i mål C‑108/10, Scattolon ( EU:C:2011:542), punkterna 69 och 70.

9 Ibid., punkt 51.

10 Ibid.

11 Eftadomstolen drog en liknande slutsats i mål E – 10/14, Enes Deveci and Others/Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden, i vilket dom meddelades den 18 december 2014 (punkt 83). I det målet var anställningstidens längd relevant för beräkningen av lön. Eftadomstolen fann att i ett fall där de arbetstagare som redan är anställda hos förvärvaren har likvärdig anställningstid och det enligt lönevillkoren i det nya kollektivavtal som ska tillämpas bland annat tas hänsyn till anställningstid, utesluter artikel 3 i direktivet möjligheten att arbetstagare som omfattas av övergången drabbas av en väsentlig inkomstförlust, jämfört med deras situation omedelbart före övergången, till följd av att deras anställningstid hos överlåtaren inte tas i beräkning i tillräcklig utsträckning i samband med bestämmandet av deras utgångslöneklass hos förvärvaren.

12 Dom av den 14 september 2000 i mål C‑343/98, Collino och Chiappero ( EU:C:2000:441), punkt 52. Detta är en följd av att överlåtelsedirektivet endast innebär delvis harmonisering. Se Watson, P. EU Social Policy and Employment Law 2014, Oxford University Press, punkt 12.24, s. 141.

13 Dom av den 14 september 2000 i mål C‑343/98, Collino and Chiappero ( EU:C:2000:441), punkt 52. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2011 i mål C‑108/10, Scattolon ( EU:C:2011:542), punkt 77.

14 Ibid.

15 Se dom av den 27 november 2008 i mål C‑396/07, Juuri ( EU:C:2008:656), punkt 33. Med hänsyn till att både överlåtarna och förvärvaren vid tidpunkterna för de berörda arbetstagarnas övergång var bundna av likalydande kollektivavtalsbestämmelser om anställningstid och beräkning av uppsägningstid kan det i förevarande mål inte bli fråga om att tillämpa artikel 3 i överlåtelsedirektivet på rena förväntningar eller hypotetiska förmåner som följer av framtida utvecklingar av kollektivavtalen. Se dom av den 9 mars 2006 i mål C‑499/04, Werhof ( EU:C:2006:168), punkt 29. Jämför den situation som generaladvokat Bot hade att ta ställning till i sitt förslag till avgörande av den 19 januari 2017 i de förenade målen C-680/15 och C-681/15, Asklepios Kliniken ( EU:C:2017:30), i vilka dom ännu inte meddelats, i synnerhet punkt 94.

16 Dom av den 14 september 2000 i mål C‑343/98, Collino och Chiappero ( EU:C:2000:441), punkt 52.

17 Jag erinrar om att målsättningen med direktiv 2001/23 är att säkerställa att det råder skälig jämvikt mellan arbetstagarnas intressen och förvärvarens intressen, vilket bland annat innebär att förvärvaren måste kunna göra de anpassningar och omställningar som är nödvändiga för den fortsatta verksamheten. Se dom av den 11 september 2014 i mål C‑328/13, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( EU:C:2014:2197), punkt 29 och där angiven rättspraxis. Med hänsyn till att det i förevarande mål inte är fråga om att förvärvaren exempelvis är bunden av klausuler som förhandlats och överenskommits efter övergången utan förvärvarens deltagande, förefaller det som om denna avvägning är uppnådd. Jämför dom av den 18 juli 2013 i mål C‑426/11, Alemo-Herron m.fl. ( EU:C:2013:521), punkterna 27–29.

18 Dom av den 6 september 2011 i mål C‑108/10, Scattolon ( EU:C:2011:542), punkt 75 och där angiven rättspraxis.

19 Artikel 3.3 i överlåtelsedirektivet infördes genom en ändring av artikel 3 i enlighet med rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 om ändring av direktiv 77/187 (EGT L 201, 1998, s. 88).

20 Dom av den 6 september 2011 i mål C‑108/10, Scattolon ( EU:C:2011:542), punkt 76.

21 Syftet med regeln i artikel 3.3 i överlåtelsedirektivet om att bibehålla verkningarna av ett kollektivavtal som binder överlåtaren är att, i arbetstagarnas intresse, undvika ett plötsligt avbrott i den avtalsgrundade rättsliga ram som reglerar anställningsförhållandet. Se dom av den 11 september 2014 i mål C‑328/13, Österreichischer Gewerkschaftsbund ( EU:C:2014:2197), punkt 28.

22 Almega och ISS stödjer sig på dom av den 15 januari 2014 i mål C‑176/12, Association de médiation sociale ( EU:C:2014:2).

23 Skyldigheten att så långt det är möjligt tolka nationell rätt i överensstämmelse med direktiv gäller i lika hög utsträckning kollektivavtal som andra bestämmelser i nationell rätt. Se generaladvokat Szpunars förslag till avgörande i mål C‑533/13, AKT ( EU:C:2014:2392), punkt 132 och där angiven rättspraxis.