Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 8 september 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 2007, s. 79).

3 Klagandens förnamn är Andrew.

4 Dom av den 19 december 2012, Alder ( C‑325/11, EU:C:2012:824, punkterna 30–32).

5 Se dom av den 9 februari 2006, Plumex ( C‑473/04, EU:C:2006:96, punkt 22). Den domen rörde rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 160, 2000, s. 37), vilken var den rättsliga föregångaren till förordning nr 1393/2007.

6 Det innebär en förändring jämfört med förordning nr 1348/2000. I artikel 14 i förordning nr 1348/2000 (där möjligheten till postdelgivning också föreskrevs) angavs inte närmare genom vilket slags post som handlingar skulle delges.

7 Se artiklarna 4.3, 6.1, 6.3, 6.4, 7.2 a och 10.1 i förordning nr 1393/2007.

8 Det innefattar tillämpliga internationella standarder, som de som Världspostföreningen har fastställt.

9 Som kommissionen angav i sitt skriftliga yttrande är ordalydelsen av artikel 14 inte glasklar (särskilt vad avser ordalydelsen på de olika officiella språken) när det gäller huruvida uttrycket motsvarande enbart avser ett mottagningsbevis eller om det gäller översändandemetoden genom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis som helhet. I förevarande mål är den frågan emellertid irrelevant, eftersom det som eftersträvas i båda scenarierna är bevis som motsvarar ett mottagningsbevis och som styrker att adressaten har blivit delgiven.

10 Vilken föreskrivs i det andra stycket i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Se beslut av den 28 april 2016, Alta Realitat ( C‑384/14, EU:C:2016:316, punkt 49 och där angiven rättspraxis). Se även Europadomstolens dom av den 31 maj 2016, Gankin m.fl. mot Ryssland (CE:ECHR:2016:0531JUD000243006, punkterna 28 och 39 och där angiven rättspraxis).

11 Se skäl 2 och 6 i förordning nr 1393/2007. Se dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkterna 30–31) och av den 19 december 2012, Alder ( C‑325/11, EU:C:2012:824, punkterna 34–36 och där angiven rättspraxis). Se analogt, i samband med förordning nr (EG) 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s 1), dom av den 7 juli 2016, Lebek ( C‑70/15, EU:C:2016:524, punkterna 33–34 och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 8 maj 2008, Weiss und Partner ( C‑14/07, EU:C:2008:264, punkt 50).

13 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

14 Europaparlamentets och rådets förordning av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15).

15 Se, i anslutning till förordning (EG) nr 44/2001, Europadomstolens dom av den 23 maj 2016, Avotiņš mot Lettland (CE:ECHR:2016:0523JUD001750207, i synnerhet punkterna 113–125).

16 Se beträffande detta dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346) rörande rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1) i ändrad lydelse genom rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24).

17 Förordning nr 1393/2007 tar även hänsyn till sökandens situation, vilket framgår av den sista meningen i artikel 8.3. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkt 33).

18 Min kursivering. Alternativt får saken avgöras om handlingen delgetts enligt en delgivningsform som föreskrivs i den mottagande medlemsstatens lagstiftning för delgivning av handlingar i inhemska rättegångar mot personer som uppehåller sig på statens territorium (artikel 19.1a i förordning nr 1393/2007). I båda dessa fall måste handlingen ha delgetts eller överlämnats i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål.

19 Artikel 14.1 a i förordning nr 805/2004 utgör ett annat exempel på detta. Den bestämmelsen handlar om det speciella scenariot med delgivning utan bevis på att gäldenären mottagit handlingen och där föreskrivs att det är möjligt att delge gäldenären på dennes personliga adress till personer som bor i samma hushåll som gäldenären eller är anställda där. Min kursivering.

20 Dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkterna 45, 55, 72 och 76).

21 Se beträffande detta beslut av den 28 april 2016, Alta Realitat ( C‑384/14, EU:C:2016:316, punkterna 75 och 76) och dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603, punkt 54).