Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 8 september 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 2003, s. 10).

4 Insolvenzordnung (insolvenslagen) av den 5 oktober 1994 (BGBl. 1994, I, s. 2866), senast ändrad genom 16 § i lagen av den 20 november 2015 (BGBl. 2015, I, s. 2010).

5 Sozialgesetzbuch, Drittes Buch (socialförsäkringslagen, volym 3), 1 § i lagen av den 24 mars 1997, BGBl. 1997, I, sidorna 594 och 595, senast ändrad genom 3 § i lagen av den 3 mars 2016 (BGBl. 2016, I, s. 369).

6 Betriebsrentengesetz (lagen om tjänstepension) av den 19 december 1974 (BGBl. 1974 I, s. 3610), senast ändrad genom artikel 1 i lagen av den 21 december 2015 (BGBl. 2015 I, s. 2553).

7 Även om detta är en fråga för den nationella domstolen som rör omständigheterna i målet vill jag för tydlighetens skull nämna att jag har förstått att arbetsgivaren inte hade överfört avgifter för 9 månader (det vill säga från januari till september 2013). Jürgen Webb-Sämann har emellertid bara gjort gällande obetalda avgifter för 6 månader. Anledningen till det är enligt det skriftliga svar som den tyska regeringen har lämnat på domstolens fråga att han hade fått 3 månaders ersättning (inklusive obetalda pensionsavgifter) för juli till september månad år 2013 i enlighet med 165 § i socialförsäkringslagen. Christopher Seagon bekräftade också detta vid den muntliga förhandlingen.

8 Det slutliga beloppet baserat på proportionella beräkningar av Jürgen Webb‑Sämanns pensionsavgifter från januari till juni 2013, vilket har uppgetts av den hänskjutande domstolen.

9 I detta förslag till avgörande använder jag termerna pensionsfond och pensionsplan omväxlande och rent generellt. Jag är medveten om att termen Pensionskasse (eller pension fond på engelska) har en speciell juridisk betydelse enligt tysk rätt. Med min användning av termerna avser jag inte endast denna typ av fond enligt tysk rätt, utan alla typer av kompletterande pensionssystem, om inget annat anges.

10 Den term som används i artikel 8 i direktiv 2003/41 är uppdragsgivande företag. Uppdragsgivande företag definieras i artikels 6 c som en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa, och som gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut. Jag använder här den kortare termen arbetsgivare, eftersom det är den term som framför allt har direkt betydelse för förevarande mål inom ramen för direktiv 2003/41.

11 Se även punkt 81 och följande punkter nedan i detta förslag till avgörande.

12 Detta ska återigen fastställas slutgiltigt av den nationella domstolen.

13 Detta bekräftas också av rapporten från kommissionen om överförandet av direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (direktiv 80/987 är föregångaren till direktiv 2008/94, EGT L 283, 1980, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121). Texten i artikel 8 har behållits oförändrad i direktiv 2008/94. I rapporten uppgavs beträffande artikel 8 att det huvudsakliga syftet var att skydda framtida fordringar, KOM(95) 164 slutlig, s. 48.

14 Se punkt 67 och följande punkter nedan i detta förslag till avgörande.

15 Yttrande om förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT C 105, 1979, s. 14, punkt 1.3).

16 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2006:476, punkt 61).

17 Rapport från kommissionen om införlivande av direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (KOM(95) 164 slutlig, s. 46.

18 Generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2006:476, punkt 65).

19 Det har faktiskt antytts i akademisk doktrin att en förlust av pensionsrätt för många arbetstagare kan vara den allvarligaste konsekvensen av en arbetsgivares insolvens: Watson, EU Social and Employment Law (OUP, 2014), sidorna 13 och 45.

20 Rapport från kommissionen om införlivande av direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (KOM(95) 164 slutlig, s. 52, i vilken diskuteras grekiska lagar som (åtminstone vid tiden för rapporten) bara skyddade återbetalning av avgifter.

21 165 § i socialförsäkringslagen, volym 3, vilket den tyska regeringen angav i sitt skriftliga svar och vid den muntliga förhandlingen.

22 Dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkterna 37–40). Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande kommissionen mot Republiken Italien ( 22/87, EU:C:1988:500, punkt 49).

23 Det vill säga för juli till september månad år 2013. Detta var i enlighet med 165 § i socialförsäkringslagen, volym 3. Vid den muntliga förhandlingen bekräftade den tyska regeringen att artikel 3 i direktiv 2008/94 har införlivats genom denna lag.

24 Se dom av den 27 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 40) inom ramen för direktiv 80/987, som var föregångaren till direktiv 2008/94. Se även dom av den 11 september 2003, Walcher (C‑201/01, punkt 38), dom av den 18 oktober 2001, Gharehveran ( C‑441/99, EU:C:2001:551, punkt 26), dom av den 14 juli 1998, Regeling (C‑125/97, punkt 20), dom av den 10 juli 1997, Maso m.fl. ( C‑373/95, EU:C:1997:353, punkt 56), dom av den 19 november 1991, Andrea Francovich och Danila Bonifaci m.fl./Republiken Italien (förenade målen C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428, punkt 3), samt dom av den 2 februari 1989, kommissionen/Italien ( C‑22/87, EU:C:1989:45, punkt 23).

25 Se bland annat dom av den 10 juli 2014, Julian Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkterna 44 och 45), och dom av den 18 april 2013, Mustafa ( C‑247/12, EU:C:2013:256, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

26 Se kommissionens förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, KOM(78) 141 slutlig, s. 7, och rapport från kommissionen om överförande av rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (KOM(95) 164 slutlig, s. 59.

27 Rådets direktiv av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, 1977, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91).

28 Rådets direktiv av den 12 mars 2001 (EGT L 82, 2001, s. 16).

29 Rådets direktiv av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 48, 1975, s. 29; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 185).

30 Kommissionens förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, KOM(78) 141 slutlig, s. 7.

31 Ändrat förslag till rådets direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarnas rättigheter och förmåner vid sammanslagningar, förvärv och fusioner, KOM(75) 429 slutlig, s. 8.

32 Kommissionens förslag till rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, KOM(78) 141 slutlig, artikel 7 i det ursprungliga förslaget.

33 Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande kommissionen/Italien ( 22/87, EU:C:1988:500, punkt 50).

34 Se, för en liknande synpunkt, dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 37).

35 Se till exempel dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 36), och dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 42).

36 Se även rapport från kommissionen om införlivande av direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, KOM(95) 164 slutlig, s. 48.

37 Se, för en liknande synpunkt, mitt förslag till avgörande ENEFI ( C‑212/15, EU:C:2016:427, punkt 28).

38 I vissa medlemsstater behandlas till exempel arbetstagare som prioriterade fordringsägare, men står lägre i rang än fordringsägare med säkra fordringar.

39 Se även skäl 9 i direktiv 2003/41.

40 Dom av den 25 januari 2007, Robins m.fl. ( C‑278/05, EU:C:2007:56, punkt 57), och dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 43 och punkt 51 och följande punkter).

41 Dom av den 25 april 2013, Hogan m.fl. ( C‑398/11, EU:C:2013:272, punkt 43 och punkt 51 och följande punkter).

42 Se, rent generellt, rapport från kommissionen om införlivande av rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om skydd av arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, KOM(95) 164 slutlig, sidorna 46 och följande sidor, och arbetsdokument från kommissionens avdelningar om införlivande av artikel 8 och hithörande bestämmelser i rådets direktiv 80/987 om kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag (SEC/2008/0475 slutlig).

43 Den tyska regeringen bekräftade vid den muntliga förhandlingen att detta är ett tillägg till ersättningen enligt 165 § i socialförsäkringslagen, volym 3. För andra typer av pensionsfonder gäller eventuellt artikel 7 i lagen om förbättring av tjänstepensionen, som är den första metoden.

44 Generaladvokaten Lenz förslag till avgörande kommissionen/Italien ( C‑22/87; EU:C:1988:500, punkt 48).

45 Tillfällig underfinansiering är tillåten enligt artikel 16 i direktiv 2003/41, men kommissionen har förklarat att om en medlemsstat tillåter tillfällig underfinansiering av pensionsplaner ska den vidta ytterligare åtgärder för att tillgodose arbetstagarnas omedelbara och framtida rätt till ålderspension, för den händelse arbetsgivaren kommer på obestånd (arbetsdokument från kommissionens avdelningar om införlivande av artikel 8 och hithörande bestämmelser i rådets direktiv 80/987 om kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag (SEC(2008) 475 slutlig)).