Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 8 mars 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1) (nedan kallat förordning nr 1408/71). Förordning nr 1408/71 upphävdes och ersattes med verkan från den 1 maj 2010 av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1). Den är dock fortfarande tillämplig i tiden (ratione temporis) i målet vid den nationella domstolen.

3 Med hänvisning till dom av den 7 juni 2005, Dodl och Oberhollenzer ( C‑543/03, EU:C:2005:364, punkterna 31 och 34).

4 Se, särskilt, dom av den 24 mars 1994, Van Poucke ( C‑71/93, EU:C:1994:120, punkt 22).

5 Dom av den 12 maj 1998, Martínez Sala ( C‑85/96, EU:C:1998:217, punkt 36), och dom av den 11 juni 1998, Kuusijärvi ( C‑275/96, EU:C:1998:279, punkt 21).

6 Dom av den 7 juni 2005, Dodl och Oberhollenzer ( C‑543/03, EU:C:2005:364).

7 Dom av den 7 juni 2005, Dodl och Oberhollenzer ( C‑543/03, EU:C:2005:364, punkt 31). Se även punkt 12 i förslag till avgörande av generaladvokaten Geelhoed i målet Dodl och Oberhollenzer ( C‑543/03, EU:C:2005:112).

8 Se, avseende ett liknande uttryck i artikel 13 i förordning 883/2004, Fuchs Maximilian/Cornelissen Robertus, EU social security law: a commentary on EU Regulations 883/2004 and 987/2009, Oxford Hart 2015, s. 177.

9 Se, avseende analoga bestämmelser i artiklarna 11 och 13 i förordning nr 883/2004, Praktisk vägledning om den lagstiftning som gäller i Europeiska unionen (EU), Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schweiz (Europeiska kommissionen, 2013), s. 24–25. Det ska anmärkas att denna praktiska vägledning, enligt friskrivningen, utarbetades av administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen, som består av representanter från medlemsstaterna, och är avsedd att underlätta avgörandet av vilken medlemsstats socialförsäkringslag som gäller, men inte nödvändigtvis återger kommissionens officiella ståndpunkt.

10 Dom av den 17 december 1970, Manpower ( 35/70, EU:C:1970:120, punkt 10), och dom av den 9 november 2000, Plum ( C‑404/98, EU:C:2000:607, punkt 19). Se även, med hänvisning till rättspraxis från den polska högsta domstolen, Ślebzak, Krzysztof, Koordynacja systemów zabezpieczenia społecznego, LEX Wolters Kluwer, Warszawa, 2012, s. 242.

11 Se artikel 14.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (EUT L 284, 2009, s. 1), i ändrad lydelse enligt förordning (EU) nr 465/2012 (EUT L 149, 2012, s. 4): 5. Vid tillämpning av artikel 13.1 i grundförordningen ska en person som ’normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater’ avse en person som samtidigt eller omväxlande har en eller flera separata anställningar hos samma företag eller arbetsgivare, eller för olika företag eller arbetsgivare i två eller flera medlemsstater.

12 Dom av den 4 oktober 2012, Format Urządzenia i Montaże Przemysłowe ( C‑115/11, EU:C:2012:606, punkterna 35–37).

13 Se mitt förslag till avgörande i målet Franzen m.fl. ( C‑382/13, EU:C:2014:2190, punkterna 89–90).