Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 9 november 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 Se Gaudemet-Tallon, H., Compétence et exécution des jugements en Europe, LGDJ Lextenso éditions, femte upplagan, 2015, s. 284, och där angiven doktrin, liksom fransk rättspraxis om dessa frågor, vilken har karakteriserats av att Première chambre civile (Första avdelningen för civilmål) och Chambre commerciale (Avdelningen för handelsmål) vid Cour de cassation (Kassationsdomstolen) i Frankrike har intagit olika ståndpunkter. Se även Kur, A., Artikel 2:202: Infringement och Special issues posed by Internet use and 'media overspill’, i Conflict of laws in Intellectual Property: The CLIP Principles and Commentary, European Max Planck Group on CLIP, Oxford, 2013, s. 80.

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).

6 Dom av den 12 juli 2011, L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkterna 64 och 65).

7 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 juni 2008 om tillämplig lag vid utomobligatoriska förpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

8 Se Gaudemet-Tallon, H., anfört arbete, s. 286.

9 Dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 23).

11 Dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 24).

12 Dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 25). Se även dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkterna 30 och 33).

13 Dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 26).

14 Se dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 28).

15 Dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 21).

16 Se dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685), och dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220).

17 Dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220), dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635), och dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28).

18 Dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 39).

19 Domstolen ställde inte detta krav i någon av följande domar: dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 52), dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 29), dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 42), och dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 32).

20 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

22 I Förenta staterna har rättspraxis vad gäller behörig domstol vid rättighetsintrång (och förtal) med hjälp av ett överallt närvarande medium som exempelvis internet påverkats bland annat av dom Zippo Manufacturing v Zippo Dot Com 952 F Supp 1119 (WD Penn 1997). Se Dunham, C. R., Elon University School of Law Legal Research Paper No. 2008–01 (http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1273709).

23 Detta kriterium angavs redan av generaladvokat Léger i förslaget till avgörande i mål Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:1, punkterna 44 och 45 samt fotnot 28), i vilket det anges att man [skulle] kunna anse att en så specifik skada som ett angrepp på en persons anseende eller heder inte kan skiljas från just den personen och att den nödvändigtvis uppkommer där personen är bosatt. … Jag är övertygad om att i dylika frågor sammanfaller den ort där skadan uppkom med det territorium inom vilket skriften spridits. Skadan kan avskiljas från det forum där den drabbade har sitt hemvist, vilket … inte nödvändigtvis uppvisar någon anknytning till skadan …. Jämför i detta avseende analys av USA:s Högsta domstol i målet Keeton v Hustler Magazine Inc., 465 US 770, 79 L Ed 2d 790, 104 S Ct 1473, och framför allt (10): ’There is no justification for restricting libel actions to the plaintiff’s home forum. The victim of a libel, like the victim of any other tort, may choose to bring suit in any forum with which the defendant has certain minimum contacts … such that the maintenance of the suit does not offend traditional notions of fair play and substantial justice’ (min kursivering).

24 Se Oberlandesgericht Bremen (Bremens regionala överdomstol, Tyskland) CR 2000, 771, Cour d’appel d’Orléans (Appellationsdomstolen i Orléans, Frankrike) Rev crit 93 (2004), 139, Landesgericht Köln (Kölns regionala domstol, Tyskland) GRUR-RR 2006, 195. Se Mankowski, P., i Spindler/Wiebe (utgivare), Internet-Auktionen und elektronische Marktplätze, 2005, kapitel 12, punkt 66.

25 Se Rauscher, T., Mankowski, P., Artikel 5 Brüssel I-VO, Europäisches Zivilprozeßrecht, Sellier, andra upplagan, 2006, punkt 86d, s. 206.

26 Min översättning och kursivering [i]n infringement matters, the direct harmful event will usually be the financial loss which is suffered by the holder of the right at the place where the infringing material is marketed, advertised or used. In the reference book in the matter, Professors Fawcett and Torremans have pointedly noted in that respect that 'in many cases an act of infringement will cause direct economic loss to the plaintiff […]. It is not usually hard to identify what the loss is. If, for instance, the defendant sells an infringing product this will result in a loss of sales. Damage is, therefore, sustained in the place in which the sales are lost. This will be the place in which the infringing product is sold’. […] It is submitted that this analysis is in total agreement with the case law of the [Court], and that could be extended to other kinds of infringement actions. Thus, with respect to copyrights, the financial loss is usually sustained where copies of the infringing material are sold or issued to the public; in trademarks, where the sign is used in support of the marketing or offering of products. Se Nuyts, A., International Litigation in Intellectual Property and Information Technology (European Commission Research Project on Judicial Cooperation in Matters of Intellectual Property and Information Technology), Wolters Kluwer, 2008, s. 123. Se även Pazdan, M., och Szpunar, M., Cross-Border Litigation of Unfair Competition over the Internet, i Nuyts, A., anfört arbete, s. 131.

27 Dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

28 Vilket bekräftades av generaladvokaten Mollard i yttrandet till Cour de cassation (Kassationsdomstolen) i det nationella målet nr H1416737, överklagat beslut: 6 februari 2014 av Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris), förhandling av den 22 september 2015 – FR (nr 14).

29 Se, bland annat, dom av den 27 oktober 1998, Réunion européenne m.fl. ( C‑51/97, EU:C:1998:509, punkt 27).

30 Min översättning: [T]hose who make information accessible by a particular method do so knowing of the reach that their information may have. In particular, those who post information on the [Internet] do so knowing that the information they make available is available to all and sundry without any geographic restriction. Se Dow Jones and Company Inc v Gutnick [2002] High Court of Australia 56; 210 CLR 575; 194 ALR 433; 77 ALJR 255 (10 december 2002), 39 (Gleeson C. J., McHugh, Gummow och Hayne J. J.).

31 Se ovan punkt 49. Se Rosati, E., Brussels I Regulation and online copyright infringement: 'intention to target’ approach rejected, Journal of Intellectual Property Law & Practice, 2014, volym 9, nummer 1, s. 19.

32 För det fallet att Concurrence har ensamrätt till återförsäljning utanför Frankrike, anser jag naturligtvis (i likhet med kommissionen) att en fransk domstol, i egenskap av domstol på den ort där skadan uppkommit (se dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl., C‑68/93, EU:C:1995:61, första kriteriet), inte är behörig att pröva en eventuell talan om ersättning för skada som lidits på de andra territorierna.