Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 25 oktober 2016

1 Originalspråk: polska.

2 EUT L 376, 2006, s. 28.

3 EGT L 167, 2001, s. 10.

4 Dom av den 7 december 2006, SGAE, C‑306/05, EU:C:2006:764, punkt 47 och punkt 1 i domslutet.

5 Dom av den 15 mars 2012, Phonographic Performance (Irland) ( C‑162/10, EU:C:2012:141, punkt 46 och punkt 1 i domslutet).

6 Det vill säga upptagning av musikaliska och språkligt-musikaliska verk.

7 Det polska begreppet program som används i artikel 8.3 i direktiv 2006/115 återger inte fullt ut denna särskilda egenskap men av den terminologi som används i den engelska (broadcast), franska (émission) och tyska (Sendung) versionen framgår klart att bestämmelsen avser att skydda det innehåll som sänds av radio- och tv-företag.

8 Bland annat även upptagningar av radio- och tv-sändningar som med avseende på överföring till allmänheten omfattas av det skydd som ges i artikel 3.2 d i direktiv 2001/29.

9 Dom av den 15 mars 2012, SCF, C‑135/10, EU:C:2012:140 – där domstolen slog fast att utsändning av fonogram i en tandläkarmottagning inte utgör ett tillgängliggörande för allmänheten i den mening som avses i artikel 8.2 i direktiv 2006/115 – medför inte heller en annan bedömning. Den domen avkunnades samma dag och i samma sammansättning som ovannämnda dom av den 15 mars 2012, Phonographic Performance (Irland), C‑162/10, EU:C:2012:141. Av det motstridiga avgörande som domstolen meddelade i dessa två domar framgår klart att hotellrum ska bedömas annorlunda än en tandläkarmottagning.

10 EGT L 346, 1992, s. 61.

11 KOM/92/159 slutlig, s. 13 i den engelska och tyska språkversionen. Min kursivering.

12 Dom av den 4 september 2014, kommissionen/rådet ( C‑114/12, EU:C:2014:2151, punkt 96).

13 Se S. von Lewinski, in: M. M. Walter, S. von Lewinski (utgivare), European Copyright Law. A Commentary, Oxford University Press 2010, s. 327.

14 Såväl artikel 13 d i Romkonventionen som artikel 8.3 i direktiv 2006/115 avser radio- och tv-företag. I praktiken medför emellertid särskilt tillämpningen av dessa bestämmelser på tv-företag svårigheter, såsom i förevarande fall. Av den anledningen avser mina överväganden nedan framför allt dessa företag. De gäller emellertid mer eller mindre även för radioföretag.

15 Se särskilt: C. Masouyé, Guide de la Convention de Rome et de la Convention Phonogrammes, OMPI, Genève 1981, sidorna 72 och 73, S. von Lewinski, International Copyright Law and Policy, Oxford University Press 2008, sidorna 218 och 219.

16 Se mitt förslag till avgörande i målet Vereniging Openbare Bibliotheken ( C‑174/15, EU:C:2016:459).

17 Se punkt 30 ovan i detta förslag till avgörande.

18 Det förhåller sig annorlunda i fråga om betal-tv-företag. Dessa kan emellertid besluta med vem och på vilka villkor avtal om tillgång till deras sändningar ska ingås. De kan således besluta att inte ge hotellen tillgång till sina sändningar eller begära ett tillfredsställande pris för tillhandahållandet.

19 I en sådan situation som den i förevarande mål, där radio- och tv-företagens rättigheter utövas av en organisation för kollektiv förvaltning, rör det sig uppenbarligen i allmänhet om att erhålla ersättning för överföring till allmänheten av tv-sändningar. Detta ändrar dock inte det faktum att radio- och tv-företag formellt sätt kan förbjuda sådan överföring, vilket för övrigt överensstämmer med syftet med denna bestämmelse (se punkt 24 i förevarande förslag till avgörande och ovan i fotnot 15 angiven doktrin).