Domstolens dom (första avdelningen) den 14 december 2016

i mål C‑577/15 P, Angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 9 november 2015,

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta (referent) samt domarna J.-C. Bonichot, A. Arabadjiev, C.G. Fernlund och S. Rodin, generaladvokat: P. Mengozzi, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Direktiv 2006/48/EG

Förordning nr 1093/2010

Bakgrunden till tvisten

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

Förfarandet vid domstolen

Prövning av överklagandet

Grunderna 1–3 avseende tribunalens ogillande av yrkandena om ogiltigförklaring av överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014

Parternas argument

Domstolens bedömning

Grunderna 4–6 avseende tribunalens avvisning av de yrkanden som avsåg ogiltigförklaring av EBA:s beslut av den 21 februari 2014

Parternas argument

Domstolens bedömning

Grunderna 7–11

Parternas argument

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1 SV Capital OÜ har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 september 2015, SV Capital/EBA ( T‑660/14, EU:T:2015:608, nedan kallad den överklagade domen) i den del

2 I artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 2006, s. 1) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 (EUT L 329, 2010, s. 3) (nedan kallat direktiv 2006/48) föreskrivs följande:

3 I artikel 22 i direktiv 2006/48 stadgas följande:

4 Artikel 40 i samma direktiv har följande lydelse:

5 I artikel 42 i detta direktiv föreskrivs följande:

6 I skäl 58 i förordning nr 1093/2010 i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 (EUT L 60, 2014, s. 34) föreskrivs följande:

7 I artikel 1.2 i denna förordning föreskrivs följande:

8 I artikel 17 i förordning nr 1093/2010 anges följande:

9 Artikel 18 i denna förordning avser EBA:s insatser i krissituationer.

10 Artikel 19 i denna förordning innehåller bestämmelser om lösande av tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer.

11 I artikel 39 i förordning nr 1093/2010 föreskrivs följande:

12 Enligt artikel 58.1 i denna förordning ska överklagandenämnden vara ett gemensamt organ för de europeiska tillsynsmyndigheterna.

13 I artikel 60 i denna förordning föreskrivs följande:

14 I artikel 61 i förordning nr 1093/2010 föreskrivs följande:

15 I den överklagade domen sammanfattade tribunalen den faktiska bakgrunden till tvisten på följande sätt:

16 SV Capital hade i sin talan yrkat dels ogiltigförklaring av EBA:s beslut av den 21 februari 2014, dels ogiltigförklaring av överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014. SV Capital hade även yrkat att målet skulle hänskjutas till det behöriga organet vid EBA för prövning i sak.

17 SV Capital hade till stöd för sin talan åberopat fem grunder. EBA yrkade, med stöd av kommissionen, att talan skulle avvisas i sin helhet, eftersom myndighetens beslut att inte ex officio inleda någon utredning enligt artikel 17 i förordning nr 1093/2010 saknade rättsverkningar i förhållande till SV Capital.

18 Vad gäller frågan huruvida denna talan kunde tas upp till sakprövning fann tribunalen för det första att sökandens talerätt mot EBA:s beslut var prekluderad vid den tidpunkt då talan väcktes och att talan därför skulle avvisas i denna del.

19 Vad gäller frågan huruvida talan kunde tas upp till sakprövning i den del den avsåg ogiltigförklaring av överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014 ansåg tribunalen att detta beslut utgjorde en rättsakt mot vilken talan kunde väckas, vilket gjorde att denna del av talan kunde tas upp till sakprövning.

20 Beträffande frågan huruvida SV Capitals talan kunde tas upp till sakprövning i den del den avsåg att tribunalen skulle återförvisa ärendet till EBA:s behöriga organ för avgörande i sak påpekade tribunalen att unionsdomstolen inte var behörig att rikta förelägganden till EBA. Följaktligen avvisade tribunalen detta yrkande.

21 I sak prövade tribunalen ex officio frågan huruvida överklagandenämnden enligt artikel 60.1 och 60.2 i förordning nr 1093/2010 var behörig att pröva talan mot EBA:s beslut av den 21 februari 2014 och fann att den saknade sådan behörighet.

22 Mot denna bakgrund och utan att undersöka huruvida SV Capital hade fog för de grunder den åberopat biföll tribunalen talan i den del den avsåg ogiltigförklaring av överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014 på grund av att överklagandenämnden inte var behörig. Följaktligen ogiltigförklarade tribunalen överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014 och ogillade talan i övrigt.

23 SV Capital har yrkat att domstolen ska

24 EBA har yrkat att domstolen ska

25 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

26 Eftersom den överklagande domen avser dels en talan om ogiltigförklaring av EBA:s beslut av den 21 februari 2014, dels en talan om ogiltigförklaring av överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014 ska domstolen pröva de olika grunderna för överklagandet med beaktande av vilket av de båda besluten som de avser.

27 SV Capital har genom sin första grund gjort gällande att bolaget i sin talan vid tribunalen hade preciserat att denna talan endast avsåg överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2014 i den del överklagandenämnden i beslutet avslog överklagandet i sak. SV Capital överklagade dock inte beslutet med avseende på huruvida överklagandet kunde tas upp till sakprövning eller med avseende på rättegångskostnaderna. Tribunalen uttalade sig ändå ex officio om överklagandenämndens behörighet och dömde därmed utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita).

28 Genom sin andra grund har SV Capital även gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att åsidosätta artikel 60.1 i förordning nr 1093/2010 tolkad med beaktande av skäl 58 i denna förordning. Överklagandenämnden är enligt SV Capital behörig att pröva överklagandet av EBA:s beslut av den 21 februari 2014 enligt artikel 17.2 jämförd med artikel 1 i förordning nr 1093/2010.

29 Genom sin tredje grund har SV Capital gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler i dess lydelse fram till den 31 december 2014 när den avvisade den argumentation som fördes fram under förfarandet vid tribunalen, enligt vilken överklagandenämnden var behörig att pröva överklagandet. Det var nämligen tribunalen själv som bad parterna att uttala sig om frågan om överklagandenämndens behörighet och SV Capital svarade endast på frågan.

30 EBA och kommissionen anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser dessa grunder.

31 Vad beträffar den första grunden som klaganden anfört till stöd för sitt överklagande, varigenom klaganden hävdar att tribunalen dömt utöver vad parterna yrkat (ultra petita) räcker det att konstatera att unionsdomstolen är skyldig att ex officio pröva frågan om behörigheten hos den myndighet vars rättsakt en part angripit vid domstolen även om ingen av parterna har framställt några yrkanden om detta, eftersom den omständigheten att den som har utfärdat en rättsakt som går någon emot saknade behörighet att utfärda rättsakten i fråga är en grund som avser tvingande rätt, som inte endast får, utan måste, prövas ex officio.

32 Frågan om huruvida den som har utfärdat en rättsakt är behörig är nämligen, enligt domstolens fasta praxis, en fråga som domstolen ska pröva ex officio, även om parterna inte har framställt något yrkande därom (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 1982, Amylum/rådet, 108/81, EU:C:1982:322, punkt 28 och dom av den 13 juli 2000, Salzgitter/kommissionen, C‑210/98 P, EU:C:2000:397, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

33 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

34 Vad gäller den andra grunden för överklagandet konstaterar domstolen att varje fysisk eller juridisk person enligt artikel 60 i förordning nr 1093/2000, inbegripet behöriga myndigheter, får överklaga varje beslut av EBA om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den som överklagar personligen.

35 För att ett beslut från EBA ska kunna överklagas till överklagandenämnden måste beslutet dock, som tribunalen konstaterade i punkt 66 i den överklagade domen, antingen ingå bland de beslut som avses i artiklarna 17–19 i förordning nr 1093/2010 eller ha antagits i enlighet med de unionsakter som anges i artikel 1.2 i samma förordning.

36 Som tribunalen helt riktigt konstaterade i punkterna 67–71 i den överklagade domen är inget av dessa villkor uppfyllda i förevarande fall.

37 För det första har inte EBA:s beslut av den 21 februari 2014 antagits i enlighet med artikel 1.2 i förordning nr 1093/2010. Såsom tribunalen helt riktigt påpekade i punkt 67 i den överklagade domen uttalade sig inte EBA i detta beslut om huruvida direktivet åsidosatts av de behöriga myndigheterna eller av det kreditinstitut som avses, trots att klaganden åberopade flera åsidosättanden av bestämmelser i direktiv 2006/48 till stöd för sin talan.

38 För det andra är det ostridigt att detta beslut inte är ett av de beslut som avses i artiklarna 18 och 19 i denna förordning, enligt vilka EBA får kräva att nationella tillsynsmyndigheter vidtar specifika åtgärder för att avhjälpa en krissituation eller med bindande verkan kan lösa tvister i gränsöverskridande situationer mellan dessa myndigheter.

39 För det tredje har det inte i klagomålet, såsom föreskrivs i artikel 17.1 i denna förordning, åberopats några åsidosättanden av tekniska standarder för tillsyn eller genomförande, vilka upprättas i enlighet med artiklarna 10–15 i förordning nr 1093/2010.

40 För det fjärde ingår inte SV Capital bland de enheter som uttryckligen anges i artikel 17.2 i förordning nr 1093/2010 och som har rätt att begära att EBA ska inleda en utredning om överträdelse eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten. SV Capital har inte heller påstått att bolaget ingår i den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning nr 1093/2010.

41 Konstaterandet att SV Capital inte omfattas av någon av de enheter som uttryckligen anges i artikel 17.2 i denna förordning påverkas inte, tvärtemot vad SV Capital verkar hävda, av den omständigheten att EBA får vidta åtgärder på eget initiativ.

42 Eftersom bedömningarna i den överklagade domen inte utgör någon felaktig rättstillämpning kan överklagandet följaktligen inte heller bifallas såvitt avser den andra grunden.

43 Vad gäller den tredje grunden ska det erinras om att SV Capital, som svar på en begäran från tribunalen, framställt en argumentation vid tribunalen som går utöver vad som omfattas av den fråga som ställdes.

44 SV Capital har nämligen gjort gällande att talan om ogiltigförklaring vid tribunalen hade inletts inom den föreskrivna fristen, med beaktande av den omständigheten att det administrativa förfarandet pågick fram till den 14 juli 2014 och att det förelåg oförutsebara omständigheter när talan om ogiltigförklaring ingavs i den mening som avses i artikel 45 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

45 SV Capitals påstående att bolaget endast framställde yttranden som svar på den fråga tribunalen ställde saknar stöd. Som tribunalen påpekade i punkt 42 i den överklagade domen innehöll klagandens svar i själva verket två nya grunder.

46 Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den fastställde att denna argumentation inte kunde prövas i sak.

47 Överklagandet kan alltså inte heller bifallas såvitt avser den tredje grunden.

48 Genom sin fjärde grund har SV Capital gjort gällande att bolagets talan, i den del den avsåg ogiltigförklaring av EBA:s beslut av den 21 februari 2014, gavs in inom den frist som föreskrivs i artikel 263 FEUF, eftersom det administrativa förfarandet vid överklagandenämnden pågick fram till den 14 juli 2014 på grund av EBA och de europeiska tillsynsmyndigheterna. Att överklagandenämnden saknar behörighet skulle kunna leda till att dess beslut ogiltigförklaras men det kan inte påverka den frist som föreskrivs i artikel 263 FEUF. Den uppgift som anges i punkt 44 i den överklagade domen avseende möjligheten att väcka talan vid tribunalen mot beslutet från EBA av den 21 februari 2014 parallellt med och samtidigt som en talan väcks mot överklagandenämnden saknar följaktligen helt grund enligt SV Capital. En sådan talan som väcks vid tribunalen skulle nämligen, i avsaknad av ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut, inte kunna tas upp till sakprövning enligt artikel 263 FEUF.

49 Genom sin femte grund har SV Capital gjort gällande att tribunalen åsidosatt artikel 45 i stadgan för Europeiska unionens domstol eftersom väckandet av talan inom fristen på två månader från att de mottagit beslutet hindrades av ett ursäktligt misstag. Den omständigheten att överklagandenämnden tog upp överklagandet till sakprövning gav enligt SV Capital upphov till en godtagbar villfarelse. Även om överklagandenämnden inte var behörig att pröva överklagandet som avsåg ogiltigförklaring av EBA:s beslut av den 21 februari 2014 framförde EBA aldrig något argument om att det ankom på tribunalen snarare än överklagandenämnden att pröva överklagandet. Överklagandenämnden prövade överklagandet och gav således intryck av att vara behörig. Att talan väcktes vid tribunalen efter det att fristen på två månader efter mottagandet av beslutet från EBA av den 21 februari 2014 gått ut ska därför anses ha sitt ursprung i ett ursäktligt fel.

50 Genom sin sjätte grund har SV Capital gjort gällande att tribunalen, när den i punkt 45 i den överklagade domen fann att talan om ogiltigförklaring av EBA:s beslut av den 21 februari 2014 under alla omständigheter skulle ha avvisats eftersom det inte fanns någon rättsakt mot vilken talan kan väckas, gjort en felaktig tillämpning av såväl artikel 263 FEUF som av artikel 60.1 och 61.1 i förordning nr 1093/2010. Talan mot detta beslut kunde nämligen enligt SV Capital tas upp till sakprövning, eftersom detta beslut riktades till SV Capital och SV Capital var direkt och personligen berörd av det.

51 EBA och kommissionen har yrkat att överklagandet ska lämnas utan bifall såvitt avser dessa grunder.

52 Eftersom den fjärde grunden avser övervägandena i punkt 36 och följande punkter i den överklagade domen, ska det erinras om att tidsfristerna för att väcka talan enligt fast rättspraxis utgör tvingande rätt och att det ankommer på unionsdomstolen att ex officio kontrollera om fristerna har iakttagits (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet, C‑573/11 P, ej publicerat, EU:C:2013:564, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

53 Som framgår av artikel 263 sjätte stycket FEUF ska talan om ogiltigförklaring väckas inom två månader från den dag då åtgärden offentliggjordes eller delgavs klaganden eller, om så inte skett, från den dag då denne fick kännedom om åtgärden, allt efter omständigheterna. I förevarande fall delgavs SV Capital EBA:s beslut den 21 februari 2014. Följaktligen var SV Capitals talerätt mot EBA:s beslut, enligt beräkningsreglerna för tidsfristerna i artiklarna 58 och 60 i tribunalens rättegångsregler, som motsvarar artiklarna 49 och 51 i domstolens rättegångsregler, prekluderad vid den tidpunkt då SV Capital väckte talan vid tribunalen, det vill säga den 12 december 2014, såsom tribunalen konstaterade i punkt 41 i den överklagade domen.

54 Tribunalen fann även, i punkt 43 i den överklagade domen, att SV Capital inte med framgång kunde göra gällande vare sig force majeure, på grundval av artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, eller att det förelåg ett ursäktligt fel.

55 Dessa överväganden innehåller inte någon felaktig rättstillämpning.

56 Domstolen har upprepade gånger slagit fast att en avvikelse från tillämpningen av unionsbestämmelser om förfarandefrister endast är möjlig i särskilda undantagsfall, vid oförutsebara omständigheter eller force majeure, enligt artikel 45 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol. Skälet till detta är att en strikt tillämpning av dessa bestämmelser är påkallad med hänsyn till kravet på rättssäkerhet och behovet av att undvika särbehandling och godtycke i rättstillämpningen (beslut av den 16 november 2010, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert/kommissionen, C‑73/10 P, EU:C:2010:684, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

57 Tvärtemot vad SV Capital har påstått fortsatte inte förfarandet efter det att EBA hade antagit sitt beslut den 21 februari 2014 och ett överklagande till överklagandenämnden påverkar inte beräkningen av tidsfristen för väckande av talan mot ett beslut som dessförinnan fattats av EBA, med beaktande av att EBA inte var behörig.

58 Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den fjärde grunden.

59 Vad gäller den femte grunden för överklagandet, som avser ett ursäktligt fel hos SV Capital, framgår det av domstolens praxis att begreppet ursäktligt fel, vilket gör det möjligt att göra avsteg från unionsbestämmelserna om frister för överklagande, endast avser särskilda omständigheter under vilka bland annat institutionen i fråga har uppträtt på ett sätt som, i sig självt eller i avgörande utsträckning, har varit ägnat att framkalla en ursäktlig villfarelse hos en enskild som har varit i god tro och som har visat prov på den omsorg som kan krävas av en normalt underrättad aktör (se beslut av den 16 november 2010, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert/kommissionen, C‑73/10 P, EU:C:2010:684, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

60 I förevarande fall gavs inte klaganden, som tribunalen slagit fast i punkt 44 i den överklagade domen, någon tydlig försäkran angående överklagandenämndens behörighet att pröva ett överklagande av det beslut som EBA senare skulle komma att anta.

61 I synnerhet kan, tvärtemot vad klaganden har påstått, varken EBA:s underlåtenhet att göra invändningar avseende överklagandenämndens behörighet att pröva ett beslut från EBA eller den felaktiga slutsatsen från EBA:s sida att denna myndighet hade en sådan behörighet anses som ett uppträdande som är ägnat att ge upphov till en godtagbar villfarelse hos en enskild.

62 Härav följer att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att det inte förelåg något ursäktligt fel som kan utgöra grund för att avvika från skyldigheten att iaktta fristen för väckande av talan.

63 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den femte grunden.

64 Genom sin sjätte grund har klaganden gjort gällande att tribunalen genom den överklagade domen åsidosatte artikel 263 FEUF och artikel 60.1 och 61.1 i förordning nr 1093/2010. Det räcker att konstatera att tribunalen, vilket framgår av punkt 45 i den överklagade domen, endast för fullständighetens skull påpekade att den under alla omständigheter skulle ha varit tvungen att avvisa talan på grund av att det inte fanns någon rättsakt mot vilken talan kan väckas.

65 Det framgår av fast rättspraxis att anmärkningar som riktar sig mot domskäl i en av tribunalens domar vilka angetts för fullständighetens skull inte kan leda till att domen upphävs och att sådana anmärkningar således saknar verkan (se dom av den 2 september 2010, kommissionen/Deutsche Post, C‑399/08 P, EU:C:2010:481, punkt 75, och dom av den 29 mars 2011, Anheuser-Busch/Budějovický Budvar, C‑96/09 P, EU:C:2011:189, punkt 211 och där angiven rättspraxis).

66 Av detta följer att den sjätte grunden är verkningslös.

67 SV Capital har på nytt åberopat följande grunder, som enligt SV Capital stödjer sig på de argument som fördes fram i talan vid tribunalen, eftersom tribunalen inte prövade bolagets talan i sak:

68 EBA och kommissionen har gjort gällande att dessa grunder inte kan tas upp till sakprövning.

69 Domstolen erinrar om att det enligt fast rättspraxis framgår av artikel 256 FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artiklarna 168.1 d och 169 i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter den överklagade domen ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. I annat fall ska överklagandet eller grunden i fråga avvisas (se bland annat dom av den 10 juli 2014, Telefónica och Telefónica de España/kommissionen, C‑295/12 P, EU:C:2014:2062, punkt 29 och beslut av den 12 februari 2015, Meister/kommissionen, C‑327/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:99, punkt 12). I grunderna 7–11 i överklagandet hänvisas inte alls till den överklagade domen. Grunderna avser EBA:s beslut av den 21 februari 2014. Dessa grunder ska således avvisas av detta skäl.

70 Överklagandet ska därför ogillas i sin helhet.

71 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas. Artikel 138 i rättegångsreglerna ska enligt artikel 184.1 i dessa regler tillämpas i mål om överklagande. Enligt artikel 138.1 ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

72 EBA har yrkat att SV Capital ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande. Eftersom SV Capital har tappat målet, ska EBA:s yrkande bifallas.

73 I artikel 140.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i dessa regler också ska tillämpas i mål om överklagande, föreskrivs att medlemsstater och institutioner som har intervenerat ska bära sina rättegångskostnader.

74 Följaktligen ska kommissionen, som har intervenerat i målet, bära sina rättegångskostnader.

1 * Rättegångsspråk: engelska.