Tribunalens dom (sjunde avdelningen) den 26 oktober 2016

I mål T‑153/15,

TRIBUNALEN (sjunde avdelningen), vid överläggningen sammansatt av ordföranden M. van der Woude samt domarna I. Ulloa Rubio (referent) och A. Marcoulli, justitiesekreterare: E. Coulon,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

1. Det tidigare förfarandet rörande sökandena

2. Förfarandet för att på nytt föra upp sökandenas namn i de omtvistade förteckningarna

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1. Det första yrkandet

2. Det andra yrkandet

3. Det tredje yrkandet

Upptagande till sakprövning

Prövning i sak

Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Den andra grunden: Åsidosättande av bevisreglerna och en uppenbart oriktig bedömning av huruvida det fanns grund för de skäl som anfördes i angripna rättsakterna

– Den första delgrunden: Åsidosättande av bevisreglerna

– Den andra delgrunden: Oriktig bedömning av huruvida det fanns grund för att föra upp sökandenas namn i de omtvistade förteckningarna

Den tredje grunden: Kränkning av rätten till egendom och ekonomisk frihet

Rättegångskostnader

1 Mohamad Hamcho, som är affärsman och syrisk medborgare, är ordförande i Hamcho International (nedan gemensamt kallade sökandena), ett syriskt bolag som är specialiserat inom områdena telekommunikation, turism, biluthyrning och verksamhet för att företräda utländska bolag, huvudsakligen europeiska.

2 Europeiska unionens råd antog den 9 maj 2011 beslut 2011/273/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 121, 2011, s. 11) och fördömde därmed med kraft det brutala kuvandet av fredliga protester som skett på olika platser i Syrien och uppmanade de syriska myndigheterna att avstå från att tillgripa våld. Mot bakgrund av den allvarliga situationen införde rådet ett vapenembargo, ett förbud mot export av utrustning som kan användas för internt förtryck, restriktioner avseende inresa till Europeiska unionen liksom frysning av penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör vissa personer och enheter som är ansvariga för det våldsamma förtrycket av civilbefolkningen i Syrien.

3 Namnen på de personer som är ansvariga för det våldsamma förtrycket av civilbefolkningen i Syrien samt på fysiska eller juridiska personer och enheter som har anknytning till dessa anges i bilagan till beslut 2011/273. Enligt artikel 5.1 i detta beslut kan rådet på förslag av en medlemsstat eller unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik ändra denna bilaga. Sökandenas namn angavs inte i denna bilaga.

4 Med hänsyn till att vissa av de restriktiva åtgärder som vidtagits mot Arabrepubliken Syrien omfattas av tillämpningsområdet för EUF‑fördraget, antog rådet förordning (EU) nr 442/2011 av den 9 maj 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 121, 2011, s. 1). Denna förordning är i huvudsak identisk med beslut 2011/273, men innehåller bestämmelser om möjligheter att frigöra frysta tillgångar. Förteckningen över de personer, enheter och organ som har fastställts antingen vara ansvariga för det aktuella förtrycket eller ha anknytning till de ansvariga återfinns i bilaga II till den ovannämnda förordningen och är identisk med förteckningen i bilagan till beslut 2011/273. Sökandenas namn angavs således inte i förteckningen. Enligt artikel 14.1 och 14.4 i förordning nr 442/2011 ska rådet, om det beslutar att i fråga om fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ genomföra sådana restriktiva åtgärder som avses, ändra bilaga II i enlighet med detta. Rådet ska regelbundet, och minst en gång var tolfte månad, se över förteckningen i bilaga II.

5 Genom genomförandebeslut 2011/302/Gusp av den 23 maj 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 136, 2011, s. 91, och rättelse i EUT L 164, 2011, s. 20) ändrade rådet beslut 2011/273 för att bland annat tillämpa de ifrågavarande restriktiva åtgärderna på andra personer och enheter. Mohamad Hamchos namn infördes i förteckningen i bilagan till sistnämnda beslut, på rad 19 i den tabell som bilagan bestod av. På denna rad angavs olika uppgifter, däribland uppgifter om datumet för uppförandet av hans namn på den aktuella förteckningen, i förevarande fall den 23 maj 2011, hans födelsedatum och passnummer, samt följande skäl:

6 Samma dag antog rådet, med stöd av artikel 215.2 FEUF och beslut 2011/273, genomförandeförordning (EU) nr 504/2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 136, 2011, s. 45). Mohamad Hamchos namn fördes upp i förteckningen i bilaga II till sistnämnda förordning, tillsammans med samma uppgifter och skäl som hade angetts i bilagan till genomförandebeslut 2011/302.

7 Genom genomförandebeslut 2011/367/Gusp av den 23 juni 2011 om genomförande av beslut 2011/273 (EUT L 164, 2011, s. 14), tillämpade rådet de aktuella restriktiva åtgärderna på andra personer och enheter, vilkas namn fördes in i förteckningen i bilagan till sistnämnda beslut. Hamcho Internationals namn fördes in i denna förteckning på rad 3 i tabell B i bilagan, vilken innehöll olika uppgifter, bland annat uppgifter om datumet för införandet av bolagets namn i den aktuella förteckningen, i förevarande fall den 23 juni 2011, och bolagets adress, samt följande skäl:

8 Rådet antog samma dag genomförandeförordning (EU) nr 611/2011 om genomförande av förordning nr 442/2011 (EUT L 164, 2011, s. 1). Hamcho Internationals namn fördes upp i förteckningen i bilaga II till sistnämnda förordning, tillsammans med samma uppgifter och skäl som hade angetts i bilagan till genomförandebeslut 2011/367.

9 I beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273 (EUT L 319, 2011, s. 56) fann rådet att det, med hänsyn till hur allvarlig situationen i Syrien hade blivit, var nödvändigt att införa ytterligare restriktiva åtgärder. Av tydlighetsskäl har de åtgärder som införts genom beslut 2011/273 och de ytterligare åtgärderna samlats i ett enda rättsligt instrument. I beslutet anges att de angivna restriktiva åtgärderna även ska tillämpas på personer som gagnas av eller stöder regimens politik. Sökandenas namn angavs i förteckningen i bilaga I till beslut 2011/782, på rad 19 i tabell A vad gäller Mohamad Hamcho respektive på rad 3 i tabell B vad gäller Hamcho International, tillsammans med samma uppgifter och skäl som hade angetts i bilagan till beslut 2011/273, såsom det har genomförts genom genomförandebesluten 2011/302 och 2011/367.

10 Förordning nr 442/2011 ersattes av rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning nr 442/2011 (EUT L 16, 2012, s. 1). Sökandenas namn angavs i förteckningen i bilaga II till förordning nr 36/2012, tillsammans med samma uppgifter och skäl som hade angetts i bilaga II till förordning nr 442/2011, såsom den har genomförts genom genomförandeförordningarna nr 504/2011 och nr 611/2011.

11 Den 30 januari 2012 väckte sökandena talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av beslut 2011/273, beslut 2011/782, förordning nr 442/2011 och förordning nr 36/2012, såsom dessa har genomförts eller ändrats fram till den tidpunkt då talan väcktes, i den del dessa rättsakter avsåg sökandena. Tribunalens kansli registrerade talan under målnummer T‑43/12.

12 Genom rådets genomförandebeslut 2012/172/Gusp av den 23 mars 2012 om genomförande av beslut 2011/782 (EUT L 87, 2012, s. 103) och genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 266/2012 av den 23 mars 2012 om genomförande av artikel 32.1 i förordning nr 36/2012 (EUT L 87, 2012, s. 45), ersattes skälen rörande Mohamad Hamcho, vilka angavs i bilaga II till beslut 2011/782 och till förordning nr 36/2012, med följande skäl:

13 Genom rådets beslut 2012/739/Gusp av den 29 november 2012 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/782 (EUT L 330, 2012, s. 21) samlades de aktuella restriktiva åtgärderna i ett enda rättsligt instrument. Sökandenas namn angavs i förteckningen i bilaga I till beslut 2012/739, på rad 18 i tabell A vad gäller Mohamad Hamcho respektive på rad 3 i tabell B vad gäller Hamcho International, tillsammans med samma uppgifter och skäl som hade angetts i beslut 2011/782, såsom det har genomförts genom genomförandebeslut 2012/172.

14 Den 31 maj 2013 antog rådet beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, 2013, s. 14). Sökandenas namn angavs i förteckningen i bilaga I till nämnda beslut, på rad 18 i tabell A vad gäller Mohamad Hamcho respektive på rad 3 i tabell B vad gäller Hamcho International, tillsammans med samma uppgifter och skäl som hade angetts i bilagan till beslut 2012/739.

15 Genom inlagor om justering av yrkandena som ingavs till tribunalens kansli den 22 juni 2012, den 7 januari 2013 och den 24 juni 2013, yrkade sökandena även att tribunalen skulle ogiltigförklara bland annat genomförandebeslut 2012/172, genomförandeförordning nr 266/2012, beslut 2012/739, rådets genomförandebeslut 2013/185/Gusp av den 22 april 2013 om genomförande av beslut 2012/739 (EUT L 111, 2013, s. 77), rådets genomförandeförordning (EU) nr 363/2013 av den 22 april 2013 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 111, 2013, s. 1) och beslut 2013/255.

16 I dom av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International/rådet ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946) (nedan kallad domen Hamcho och Hamcho International I), biföll tribunalen delvis sökandenas talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklarade förordning nr 36/2012, genomförandeförordning nr 266/2012, genomförandeförordning nr 363/2013 och beslut 2013/255, i den del dessa rättsakter avsåg sökandena, med verkan från och med den 23 januari 2015.

17 Rådet har inte överklagat domen Hamcho och Hamcho International I.

18 Genom skrivelse av den 19 december 2014 meddelade rådet sökandenas advokater att det hade för avsikt att på nytt föra upp sökandenas namn i förteckningarna över de personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder, vilka återfinns i bilaga I till beslut 2013/255 och i bilaga I till förordning nr 36/2012 (nedan kallade de omtvistade förteckningarna). Rådet angav de skäl som det avsåg att åberopa till stöd för att på nytt föra upp deras namn i förteckningarna och översände en kopia av de handlingar och upplysningar (med referensnummer RELEX MD 342/14 och RELEX MD 343/14) som det avsåg att åberopa till stöd för förslaget om uppförande på nytt. Rådet fastställde en tidsfrist för sökandena att inkomma med eventuella synpunkter.

19 Genom skrivelse av den 15 januari 2015 begärde sökandenas advokater att rådet skulle avstå från att på nytt föra upp sökandenas namn i de omtvistade förteckningarna och de ifrågasatte samtliga uppgifter och handlingar som enligt rådets mening utgjorde stöd för det nya uppförandet.

20 Den 26 januari 2015 antog rådet genomförandebeslut 2015/117/Gusp om genomförande av beslut 2013/255 (EUT L 20, 2015, s. 85). Samma dag antog rådet genomförandeförordning (EU) 2015/108 om genomförande av förordning nr 36/2012 (EUT L 20, 2015, s. 2). Genom dessa rättsakter fördes sökandenas namn på nytt upp i de omtvistade förteckningarna.

21 I synnerhet fördes Mohamad Hamchos namn på nytt upp på rad 18 i tabellen som innehåller de aktuella förteckningarna, under rubriken A. Personer. Uppförandet på nytt i förteckningarna grundade sig på följande skäl:

22 Hamcho Internationals namn fördes på nytt upp på rad 3 i tabellen som innehåller de aktuella förteckningarna, under rubriken B. Enheter. Uppförandet på nytt i förteckningarna grundade sig på följande skäl:

23 Genom skrivelse av den 27 januari 2015, vilken skickades till sökandena och till deras advokater, besvarade rådet deras skrivelse av den 15 januari 2015 och delgav dem en kopia av genomförandebeslut 2015/117 och genomförandeförordning 2015/108 (nedan kallade de angripna rättsakterna) samt nya upplysningar till stöd för dessa rättsakter (med referensnummer RELEX MD 66/15).

24 Sökandena väckte, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 mars 2015, förevarande talan om ogiltigförklaring av de angripna rättsakterna.

25 Genom särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 27 mars 2015, ingav sökandena en begäran om skyndsam handläggning med stöd av artikel 76a.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991.

26 Genom särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 15 maj 2015, ingav sökandena en ansökan om interimistiska åtgärder för att utverka uppskov med verkställigheten av de angripna rättsakterna, till den del de avser sökandena, fram till dess att tribunalen meddelar dom i målet.

27 Genom beslut av den 20 maj 2015, Hamcho och Hamcho International/rådet ( T‑153/15 R, ej publicerat, EU:T:2015:298), avvisade tribunalens ordförande denna ansökan.

28 Genom beslut av den 3 juni 2015 avslog tribunalen begäran om skyndsam handläggning.

29 Tribunalen (sjunde avdelningen) beslutade, med tillämpning av artikel 106.3 i rättegångsreglerna, att avgöra målet på handlingarna.

30 Sökandena har yrkat att tribunalen ska

31 Rådet har yrkat att tribunalen ska

32 Genom sitt första yrkande har sökandena yrkat att tribunalen ska låta handlingarna i mål T‑43/12 ingå i förevarande mål. De vill i huvudsak att tribunalen ska förordna att handlingarna i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), ska tas in i akten i förevarande mål.

33 Det ska i detta avseende erinras om att varje mål som anhängiggjorts vid tribunalen har sin egen akt, som innehåller bland annat inlagor och handlingar som parterna i det aktuella målet har inkommit med, och att var och en av dessa akter följaktligen är helt fristående. Det senare framgår av de praktiska genomförandebestämmelserna till rättegångsreglerna (EUT L 152, 2015, s. 1), enligt vilka [e]n inlaga jämte bilagor som getts in i ett mål och som tagits in i akten i det målet kan inte beaktas vid beredningen av ett annat mål (beslut av den 15 oktober 2009, Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, T‑459/07, EU:T:2009:403, punkt 12).

34 I enlighet med fast rättspraxis åtnjuter parterna, enligt bestämmelserna om handläggningen av mål vid tribunalen, ett skydd mot att handlingarna i målet används på ett otillbörligt sätt. De parter i ett mål som ges tillgång till andra parters inlagor i målet har därför rätt att använda dessa inlagor endast för att, inom ramen för det målet, försvara sin egen ståndpunkt (se beslut av den 15 oktober 2009, Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, T‑459/07, EU:T:2009:403, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

35 Det följer även av fast rättspraxis att parterna i ett förfarande är fria att sprida sina egna inlagor till tredje man, med undantag för speciella fall då spridningen av en handling skulle kunna inverka menligt på rättskipningen. På motsvarande sätt kan en part i ett förfarande, med samma förbehåll, ge sitt samtycke till att en inlaga som den har inkommit med inom ramen för detta förfarande används av en annan part i detta förfarande inom ramen för ett annat förfarande (se beslut av den 15 oktober 2009, Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, T‑459/07, EU:T:2009:403, punkt 14 och där angiven rättspraxis).

36 Slutligen är det endast om tribunalen finner att innehållet i akten i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), skulle kunna vara till hjälp för att avgöra förevarande tvist som den kan begära att denna akt företes genom en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 15 oktober 2009, Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, T‑459/07, EU:T:2009:403, punkt 15).

37 I förevarande fall konstaterar tribunalen att sökandena, i den version av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 mars 2015, redan hade bifogat, som bilagor till nämnda handling, de huvudsakliga inlagor som ingick i akten i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), nämligen dels sökandenas ansökan och replik (bilagorna A.1 och A.3), dels rådets svaromål och duplik (bilagorna A.2 och A.4).

38 Med stöd av den rättspraxis som har angetts i punkterna 34 och 35 ovan, frågade tribunalens kansli sökandena, genom skrivelse av den 9 april 2015, om de hade fått rådets tillstånd att, som bilagor A.2 och A.4 till deras ansökan, inge rådets svaromål och duplik i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946). Med hänsyn till det nekande svar som sökandena gav, avlägsnades nämnda bilagor från akten i förevarande mål genom beslut av ordföranden på tribunalens sjunde avdelning den 4 maj 2015.

39 Härav följer att den begäran som sökandena har framställt genom deras första yrkande ska förstås så, att den syftar på samtliga handlingar i akten i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), med undantag av ansökan och repliken, vilka redan ingår i akten i förevarande mål.

40 Trots att både det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), och förevarande mål avser uppförandet av samma sökandes namn i förteckningarna över de restriktiva åtgärder som rådet vidtagit mot Arabrepubliken Syrien, ska det konstateras att de två målen avser olika rättsakter och att den motivering som rådet utvecklade i de båda målen och den bevisning som åberopades till stöd för uppförandet av dessa namn är specifika för vart och ett av dessa mål. Vidare ska det påpekas att sökandena inte har preciserat vilka konkreta uppgifter i akten som skulle göra det möjligt för dem att utöva sin rätt till försvar. Tribunalen finner följaktligen att ett beslut att i enlighet med sökandenas yrkande låta handlingarna i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), ingå i förevarande mål inte kan tillföra några relevanta upplysningar för att bedömda huruvida de angripna rättsakterna i förevarande mål är välgrundade. Det är således inte motiverat att vidta någon åtgärd för processledning med hänsyn till den rättspraxis som har angetts ovan i punkt 36.

41 Mot bakgrund av det ovan anförda saknas det anledning att förordna att handlingarna i det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), ska tas in i akten i förevarande mål.

42 Det första yrkandet ska således ogillas.

43 Genom sitt andra yrkande har sökandena yrkat att tribunalen ska förbehålla sökandena … rätten att inge replik och i samband därmed inkomma med nya handlingar och kalla vittnen.

44 Vad först beträffar begäran om att få inge en replik i förevarande mål, ska det erinras om att tribunalen anmodade sökandena, i enlighet med artikel 83 i rättegångsreglerna, att inge en replik senast den 10 september 2015. Sökandena begärde därefter en förlängning av fristen för att inge denna inlaga, och tribunalen beviljade dem denna förlängning den 26 augusti 2015. Sökandena ingav repliken den 9 oktober 2015. Härav följer att den del av det andra yrkandet som avser möjligheten att inge en replik inte längre har något föremål.

45 Vad vidare beträffar begäran om att få inge nya handlingar i samband med ingivandet av repliken, föreskrivs det i artikel 85.2 och 85.3 i rättegångsreglerna att en sökande undantagsvis får tillåtas att ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift efter den första skriftväxlingen, om sökanden anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare.

46 I förevarande mål kan ingivandet av nya handlingar inte tillåtas, eftersom det följer av en rent spekulativ begäran och avser ingivandet av framtida och hypotetiska bevis som ännu inte har lagts fram av sökandena. I motsats till vad artikel 85.2 och 85.3 i rättegångsreglerna kräver, har sökandena inte heller angett några skäl som motiverar att kompletterande handlingar till ansökan inges för sent.

47 Vad därefter beträffar den del av begäran som avser kallelse av vittnen, ska det påpekas att om begäran framställs efter den första skriftväxlingen, ska den part som framställer begäran, enligt artikel 88.2 i rättegångsreglerna, ange skälen till att detta inte kunnat ske tidigare.

48 I förevarande fall ska det på nytt påpekas att sökandena inte har angett några skäl som motiverar det eventuella dröjsmålet med att kalla ett vittne. Av det skälet finner tribunalen att deras begäran också ska avslås och att det andra yrkandet ska ogillas i sin helhet.

49 Genom sitt tredje yrkande har sökandena yrkat att de angripna rättsakterna ska ogiltigförklaras.

50 Rådet har, utan att framställa någon formell invändning enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna, ifrågasatt huruvida sökandenas yrkande om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning, på grund av åsidosättande av artikel 76 d i rättegångsreglerna. Rådet har särskilt gjort gällande att ansökan är obestämd och inte tillräckligt detaljerad, och det har kritiserat den omständigheten att sökandena har begränsat sig till att göra systematiska hänvisningar till bilagorna till deras ansökan och till det mål som gav upphov till domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946). Enligt rådet kan dessa hänvisningar inte avhjälpa de formella och väsentliga bristerna i ansökan.

51 Sökandena har inte anfört något argument för att bestrida rådets påståenden om att talan inte kan tas upp till prövning.

52 Enligt artikel 76.1 d i rättegångsreglerna ska en ansökan innehålla uppgifter om saken i målet samt en kortfattad framställning av de grunder som åberopats. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan endast tas upp till prövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan (beslut av den 11 januari 2013, Charron Inox och Almet/kommissionen och rådet, T‑445/11 och T‑88/12, ej publicerat, EU:T:2013:4, punkt 57).

53 I förevarande fall konstaterar tribunalen att de grunder som sökandena har åberopat framgår på ett tillräckligt begripligt sätt av själva innehållet i ansökan. Sökandena har nämligen gjort gällande att motiveringen och de inlagor som rådet har lagt fram i förevarande mål är desamma som i det tidigare målet och att de handlingar som har ingetts till stöd för de angripna rättsakterna är obestämda och abstrakta samt utgör källan till dess uppgifter. Vidare har sökandena hävdat att deras rätt till egendom och ekonomisk frihet kränktes enbart på grund av att deras rätt till försvar åsidosattes. Den omständigheten att svaranden har kunnat förbereda sitt försvar bekräftar dessutom att innehållet i ansökan är så klart och precist att tribunalen kan pröva talan.

54 Talan kan följaktligen tas upp till prövning och ska prövas i sak.

55 Sökandena har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. Som första grund har det gjorts gällande att motiveringsskyldigheten åsidosattes. Den andra grunden avser åsidosättande av bevisreglerna och en oriktig bedömning av huruvida det fanns grund för skälen att föra upp sökandenas namn i de omtvistade förteckningarna. Sökandena har som tredje grund gjort gällande att deras rätt till egendom och ekonomisk frihet kränktes.

56 Inom ramen för den första grunden har sökandena gjort gällande att rådet inte har gett någon motivering eller ingett någon handling som materiellt sett skiljer sig från eller är ny i förhållande till den motivering och de handlingar som redan har bedömts av tribunalen i samband med domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946).

57 Skyldigheten att motivera en rättsakt som går någon emot följer enligt fast rättspraxis av principen om iakttagande av rätten till försvar och syftar dels till att ge den som berörs av en sådan rättsakt tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om den är välgrundad, eller om den eventuellt är behäftad med ett fel som gör att dess giltighet kan ifrågasättas vid unionsdomstolen, dels till att göra det möjligt för unionsdomstolen att pröva rättsaktens lagenlighet (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

58 Den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

59 Med avseende på restriktiva åtgärder som har vidtagits inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det, eftersom den berörda personen inte har rätt att höras innan ett initialt beslut om frysning av penningmedel antas, extra viktigt att motiveringsskyldigheten respekteras då den utgör den berörda personens enda garanti för att, åtminstone sedan beslutet väl antagits, på ett ändamålsenligt sätt kunna använda de rättsmedel som står till personens förfogande för att bestrida beslutets laglighet (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

60 Motiveringen av en rättsakt som antagits av rådet, genom vilken en åtgärd avseende frysning av penningmedel införs, ska följaktligen behandla de specifika och konkreta skäl som föranlett rådet att inom ramen för dess utrymme för skönsmässig bedömning anse att den berörda personen ska bli föremål för en sådan åtgärd (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

61 Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska dock bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till kan ha (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

62 Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

63 En rättsakt som går någon emot ska anses vara tillräckligt motiverad om den har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den berörde, så att han eller hon har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

64 I förevarande fall motiverade rådet på följande sätt att Mohamad Hamchos namn på nytt fördes upp i de omtvistade förteckningarna:

65 Vidare motiverade rådet på följande sätt att Hamcho International på nytt fördes upp i de omtvistade förteckningarna:

66 Vad först beträffar sökandenas argument att den motivering som rådet använde för att motivera att deras namn fördes in i de angripna rättsakterna är samma motivering som låg till grund för de rättsakter som ogiltigförklarades genom domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), finner tribunalen att ett sådant argument inte kan godtas, eftersom det saknar verkan. Det framgår nämligen av punkt 108 i domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), att rådet vid en ny prövning har möjlighet att på nytt föra upp sökandenas namn i förteckningarna över restriktiva åtgärder med angivande av tillräckliga skäl. Ett beslut om uppförande på nytt i förteckningarna som antas med stöd av samma skäl som dem som angavs vid det första uppförandet kan följaktligen räcka för att motivera detta uppförande i den mån den bevisning som rådet lägger fram utgör tillräckligt stöd för dessa skäl.

67 Vidare ska det under alla omständigheter påpekas att den motivering som framgår av de omtvistade förteckningarna i förevarande mål, i motsats till vad sökandena har gjort gällande, faktiskt skiljer sig från den motivering som rådet använde i samband med de rättsakter som ogiltigförklarades genom domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946). Sökandenas namn hade nämligen ursprungligen förts in i de förteckningar som bifogades beslut 2011/273 och förordning nr 442/2011 på grund av deras finansiella stöd till regimen. Den nya motiveringen grundar sig däremot på, för det första, den omständigheten att sökanden är en framstående syrisk affärsman, för det andra, Mohamad Hamchos nära anknytning till centrala regimföreträdare och, för det tredje, den omständigheten att han är ordförande i de bilaterala affärsråden för Kina för Arabrepubliken Syriens räkning. Härav följer att sökandena gagnas av och stöder regimen genom att ha samröre med personer som gagnas av och stöder regimen.

68 Den motivering som rådet fastställde i de rättsakter som har angripits i förevarande mål uppfyller vidare de regler som har angetts ovan i punkterna 57–63. Det kan i synnerhet inte ifrågasättas att en sådan motivering gör det möjligt för sökandena att förstå skälen till att deras namn på nytt fördes upp i de omtvistade förteckningarna på grund av deras framstående roll i det syriska affärslivet, särskilt som de, genom sitt första uppförande i förteckningarna, redan kände till sammanhanget och innebörden av de åtgärder som vidtagits gentemot dem.

69 Det framgår dessutom av deras resonemang att rådets motivering uppenbarligen var tillräcklig för att ge dem möjlighet att väcka förevarande talan och ge unionsdomstolen möjlighet att pröva lagenligheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 72).

70 I förevarande fall har sökandena bestritt att de handlingar som lades fram till stöd för motiveringen i de rättsakter som har angripits inom ramen för förevarande mål är nya. De har även ifrågasatt handlingarnas bevisvärde och anser att de inte utgör tillräckligt stöd för de angripna rättsakterna.

71 Tribunalen erinrar om att motiveringsskyldigheten utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. Motiveringen av en rättsakt består i att man formellt anger vilka skäl rättsakten grundar sig på. Om dessa skäl innehåller felaktigheter, inverkar detta på rättsaktens lagenlighet i materiellt hänseende, men inte på motiveringen av rättsakten, som kan vara tillräcklig trots att den innehåller felaktiga skäl (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba, C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 60).

72 Mot bakgrund av det ovanstående kan talan inte bifallas såvitt avser grunden om åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Vad beträffar frågan huruvida det fanns grund för de skäl som rådet anförde gentemot sökandena, ska det resonemang som har anförts i det avseendet bedömas i samband med prövningen av en särskild grund.

73 Inom ramen för denna grund har sökandena anfört två delgrunder. För det första har sökandena hävdat att rådet inte har ingett någon handling som materiellt sett skiljer sig från eller är ny i förhållande till de handlingar som redan har bedömts av tribunalen i domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946). För att utveckla sitt resonemang har sökandena hänvisat till sin skrivelse av den 15 januari 2015 (se bilaga A.10 till ansökan). Vidare har de kritiserat rådet för att de handlingar som lades fram till stöd för att på nytt föra in deras namn i de angripna rättsakterna är obestämda, abstrakta och helt saknar bevisvärde. För det andra har sökandena gjort gällande att uppförandet på nytt av deras namn i förteckningarna är uppenbart oskäligt, och har sin grund i rådets avsikt att behålla deras namn i de omtvistade förteckningarna.

74 Rådet har bestritt sökandenas argument.

75 För att det ska vara fråga om en sådan effektiv domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, krävs det enligt fast rättspraxis att unionsdomstolen – vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i förteckningar över personer som omfattas av sanktioner – förvissar sig om att det föreligger faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en undersökning av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen till nämnda beslut, vilket betyder att domstolsprövningen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan avser huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem, som i sig anses räcka som grund för beslutet (dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 119).

76 Det ankommer på den behöriga unionsmyndigheten, vid ett eventuellt bestridande, att visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte på den berörda personen att bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen. Det är vidare viktigt att de uppgifter och den bevisning som inges av unionsmyndigheten stöder de skäl som har åberopats mot den berörda personen. Om det med stöd av dessa omständigheter inte går att sluta sig till att det finns stöd för ett visst skäl ska unionsdomstolen underkänna det som grund för beslutet om att uppta eller behålla det aktuella namnet i förteckningen (dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 121–123).

77 I förevarande fall ska tribunalen först undersöka huruvida rådet fullgjorde sin bevisbörda enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt mot bakgrund av de argument som sökandena har anfört i punkterna 50 och 51 i sin ansökan.

78 I den mån som sökandena, i punkt 49 i ansökan, har gjort en oavkortad hänvisning till sin skrivelse av den 15 januari 2015 för att utveckla sitt resonemang avseende de handlingar som nyligen har ingetts av rådet, ska denna hänvisning avvisas. Även om innehållet i ansökan kan understödjas och kompletteras i specifika avseenden genom hänvisning till vissa avsnitt i bifogade handlingar, kan en generell hänvisning till andra handlingar, även om de har bifogats ansökan som bilagor, inte kompensera att väsentliga delar saknas i ansökan. Det ankommer inte på tribunalen att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder och argument som den skulle kunna anse utgör grunden för talan, eftersom bilagorna enbart ska tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning (se beslut av den 19 maj 2008, TF1/kommissionen, T‑144/04, EU:T:2008:155, punkt 29 och där angiven rättspraxis, och dom av den 25 oktober 2012, Arbos/kommissionen, T‑161/06, ej publicerad, EU:T:2012:573, punkt 23).

79 Vad vidare beträffar påståendena i punkterna 50 och 51 i sökandenas ansökan, ska det påpekas att sökandena har kritiserat att de handlingar på grundval av vilka rådet har envisats med att hävda att Mohamad Hamcho är svåger till Maher al-Assad saknar relevans. De har framhållit att denna aspekt redan har underkänts av rådet självt.

80 Det är visserligen riktigt att rådet tillhandahöll sökandena ett pressklipp i vilket det påpekas att Mohamad Hamcho är svåger till Maher al-Assad, trots att rådet inte längre vidhåller detta skäl som motivering för att på nytt föra upp hans namn i förteckningarna. Likväl innehåller denna dokumentation andra upplysningar som också är användbara som stöd för den nya motivering som har anförts mot sökandena, nämligen att Mohamad Hamcho är en framstående syrisk affärsman, som står nära centrala regimföreträdare, såsom Maher al-Assad, och att han äger Hamcho International, ett stort holdingbolag inom flera branscher i den syriska industrin. Vidare har rådet i punkt 12 i sitt svaromål påpekat att det inte har stött sig på uppgiften om att Mohamad Hamcho är svåger till Maher al-Assad som stöd för de skäl som anfördes i de angripna rättsakterna.

81 Följaktligen finner tribunalen att nämnda pressklipp, i motsats till vad sökandena har hävdat, är relevant som stöd för skälen till att sökandenas namn på nytt fördes upp i de omtvistade förteckningarna.

82 Vidare har sökandena kritiserat rådet för att de nya handlingar som lades fram är obestämda och abstrakta och de har ifrågasatt handlingarnas bevisvärde, eftersom sökandena anser att den primära källan till de uppgifter som anges däri inte identifieras i handlingen.

83 Tribunalen påpekar att rådet tillhandahöll sökandena, för att motivera att de på nytt fördes upp i förteckningarna, handlingarna med referensnumren RELEX MD 342/14, RELEX MD 343/14 och RELEX MD 66/15, vilka var daterade den 17 december 2014 respektive den 23 januari 2015 (se bilagorna A.9 och A.11 till ansökan). Det rör sig om tre handlingar som innehåller offentligt tillgängliga upplysningar, som enligt rådet är avsedda att precisera det allmänna och personliga sammanhang som berör sökandena. Särskilt handlingen med referensnummer RELEX MD 342/14 innehåller en sammanfattning av de skäl som anfördes mot sökandena och de upplysningar som lämnades till stöd för denna motivering. Dessa upplysningar består bland annat av länkar och utdrag ur tidningsartiklar som publicerats på webbplatserna Worldcrunch, The Washington Institute, The Middle East Research and Information Project (MERIP), The Syria Report, Syriandays, Le Commerce du Levant och Al Arabiya. Denna handling innehåller även utdrag ur två böcker som publicerades år 2006 och år 2014 samt uppgifter som framgår av Hamcho Internationals webbplats. Handlingen med referensnummer RELEX MD 343/14 innehåller en artikel som publicerades i tidskriften Le Commerce du Levant, med rubriken La guerre a transformé la communauté syrienne des affaires, vilken beskriver utvecklingen av den ekonomiska eliten i Syrien och dess relation till den sittande regimen. Slutligen innehåller handlingen med referensnummer RELEX MD 66/15 en artikel som publicerades den 12 januari 2015 på webbplatsen The Syria Report, enligt vilken Mohamad Hamcho ska ha utsetts till generalsekreterare för handelskammaren i Damaskus (Syrien) av ekonomiministern i Arabrepubliken Syrien.

84 Vid en genomläsning av de utdrag som rådet tillhandahöll, särskilt de som hör till handlingarna med referensnumren RELEX MD 342/14 och RELEX MD 66/15, kan det konstateras att upplysningarna i dessa utdrag inte är obestämda och abstrakta, såsom sökandena har hävdat, utan de är tvärtom konkreta och precisa. Dessa uppgifter pekar nämligen på konkreta fakta som är användbara för att beskriva Mohamad Hamcho som en framstående affärsman med anknytning till centrala syriska regimföreträdare, bland annat Maher al-Assad. Samma uppgifter preciserar likaså de ekonomiska och representativa befattningar som han innehar och som knyter honom till nämnda regim, nämligen ordförandeskapet i de syriska bilaterala affärsråden för Kina, generalsekretariatet för handelskammaren i Damaskus och ordförandeskapet i Hamcho International, ett stort holdingbolag som bedriver verksamhet inom de flesta sektorer i Syriens näringsliv.

85 Särskilt följande ska noteras:

86 Härav följer att tribunalen inte kan godta sökandenas resonemang att den dokumentation som rådet lade fram endast innehåller obestämda och abstrakta påståenden.

87 Vad vidare beträffar påståendet att de primära källorna till de uppgifter som förekom i de tidningsartiklar som rådet lade fram inte har identifierats och att artiklarna därför saknar bevisvärde, ska det påpekas att det av fast rättspraxis följer att principen om fri bevisvärdering gäller för domstolens och tribunalens verksamhet och att det enda villkoret för bevisvärderingen av den bevisning som lagts fram är dess trovärdighet. Vid bedömningen av en handlings bevisvärde ska det vidare prövas huruvida uppgifterna i handlingen är sannolika. Därvid ska hänsyn tas till bland annat handlingens ursprung, omständigheterna kring dess utarbetande, vem den är ställd till samt frågan huruvida handlingen till sitt innehåll verkar rimlig och tillförlitlig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2012, Shell Petroleum m.fl./kommissionen, T‑343/06, EU:T:2012:478, punkt 161 och där angiven rättspraxis).

88 I förevarande fall konstaterar tribunalen att de uppgifter vars bevisvärde har ifrågasatts av sökandena härrör från olika digitala informationskällor och akademiska studier, med varierande geografiskt ursprung, inte enbart lokalt ursprung som The Syria Report och Syriandays, utan även utländskt ursprung som The Washington Institute, Worldcrunch, The Middle East Research and Information Project (MERIP), Le Commerce du Levant och Al Arabiya. Vidare noterar tribunalen, i likhet med rådet, att de citerade tidningsartiklarna publicerades olika datum, till och med innan den syriska krisen bröt ut, och att de redan på denna tidpunkt associerade sökandena med regimen. Slutligen ska det påpekas att varje informationskälla ger olika upplysningar, och detta trots det faktum att samtliga dessa källor i huvudsak överensstämmer vad gäller beskrivningen av Mohamad Hamcho som en affärsman med anknytning till regimen, med hänsyn till den affärsverksamhet och de representativa befattningar som han innehar och det faktum att sökandena gagnas av den syriska regimen, särskilt i den nuvarande krigssituationen.

89 Tribunalen anser följaktligen att de upplysningar som rådet har lagt fram, som helhet betraktade, kan anses vara tillförlitliga i den mening som avses i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 87. Även om de inte uttryckligen anger den primära källan till uppgifterna, gör kriget i Syrien det i praktiken svårt, eller till och med omöjligt, att samla in vittnesmål från personer som går med på att namnges. De undersökningssvårigheter och de risker för uppgiftslämnare som detta innebär utgör hinder för att precisa källor till uppgifter om enskilda personers beteende till stöd för regimen läggs fram (se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:2, punkt 206). Slutligen ska det påpekas att sökandena, trots att de i sina ansökan generellt har ifrågasatt bevisvärdet av de utdrag som rådet lade fram, inte har åberopat något som helst indicium som skulle kunna ifrågasätta deras trovärdighet.

90 Härav följer att tribunalen inte kan godta sökandenas resonemang om att de upplysningar som rådet lade fram saknade bevisvärde, på grund av att de primära informationskällorna inte hade angetts.

91 Sökandena har vidare hänvisat till den artikel som rådet lade fram i samband med handlingen med referensnummer RELEX MD 343/14, vilken publicerades i november 2013 i tidskriften Le Commerce du Levant, för att hävda att denna artikel omkullkastar rådets presumtion om att sökandenas affärsframgångar endast kan förklaras av deras nära anknytning till den syriska regimen och deras stöd till regimen.

92 Tribunalen påpekar i det avseendet att sökandena återigen inte kan förklara hur denna artikel skulle kunna omkullkasta den kritiserade presumtionen. I likhet med rådet anser tribunalen under alla omständigheter att den artikel som publicerades i handlingen med referensnummer RELEX MD 343/14 inte bara inte ifrågasätter nämnda presumtion, utan kan även stödja denna, genom att det i denna artikel, bland andra aspekter, framhålls att intressena för de mäktigaste syriska affärsmännen, däribland Mohamad Hamcho, är så till den grad avhängiga av makthavarna att de betraktas som en väsentlig del av det gällande systemet (se, i det avseendet, sidan 227 in fine). Sökandenas argument kan följaktligen inte godtas.

93 Av det ovan anförda följer att de argument som sökandena har anfört i punkterna 50 och 51 i sin ansökan inte kan godtas, och att talan följaktligen inte kan bifallas såvitt avser den andra grundens första del.

94 I punkt 52 i ansökan har sökandena hävdat att uppförandet på nytt av deras namn i förteckningarna var uppenbart oskäligt, och hade sin grund i rådets avsikt att behålla deras namn i de omtvistade förteckningarna i vart fall under den tid som förfarandet pågår.

95 Tribunalen påpekar i det avseendet att det, såsom redan har angetts i punkt 66 ovan, framgår av domen av den 13 november 2014, Hamcho och Hamcho International I ( T‑43/12, ej publicerad, EU:T:2014:946), att rådet vid en ny prövning fortfarande har möjlighet att på nytt föra upp sökandenas namn i förteckningarna med angivande av tillräckliga skäl. I det sammanhanget kan den omständigheten att rådet på nytt förde upp sökandenas namn i de omtvistade förteckningarna inte i sig visa att institutionens avsikt i förhållande till sökandena var oskälig och rättsstridig.

96 Om tribunalen vidare skulle anse att sökandena, genom sitt argument, i själva verket avser att ifrågasätta att det fanns tillräckligt stöd för att på nytt föra upp deras namn i de omtvistade förteckningarna och att det var motiverat, ska det erinras om att det av domstolens praxis följer att bedömningen av huruvida det finns grund för uppförandet i en förteckning ska göras genom att undersöka bevisningen inte isolerat, utan med beaktande av det sammanhang i vilket den ingår (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 102, och dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 70).

97 Mot bakgrund av situationen i Syrien har rådet dessutom fullgjort sin bevisbörda om rådet vid unionsdomstolen redogör för tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa att den person som omfattas av en åtgärd om frysning av tillgångar har en tillräcklig anknytning till den regim som ska bekämpas (dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet, C‑630/13 P, EU:C:2015:247, punkt 53).

98 Som framgår av skrivelsen av den 19 december 2014 beslutade rådet i förevarande fall att på nytt föra upp sökandenas namn i de omtvistade förteckningarna på grundval av kriteriet om samröre med den syriska regimen, särskilt genom deras ekonomiska och politiska anknytning till ledarna för den sittande regimen och genom den fördel som de skulle kunna ha av denna nära anknytning. Ett sådant kriterium följer av artikel 28.1 i beslut 2013/255 och artikel 15.1 i förordning nr 36/2012. Rådets motivering innehåller dessutom följande tre uppgifter vad beträffar Mohamad Hamcho: För det första att Mohamad Hamcho är en framstående syrisk affärsman och ägare till Hamcho International, för det andra att han står nära centrala syriska regimföreträdare, bland annat president Bashar al-Assad och Maher al-Assad, och, för det tredje, att han är ordförande i de syriska bilaterala affärsråden för Kina. Härav följer att han gagnas av och stöder regimen, då han även har samröre med personer som gagnas av och stöder regimen. Vidare fördes Hamcho Internationals namn upp av rådet på grund av att det är ett stort syriskt holdingbolag som ägs av Mohamad Hamcho och som därför gagnas av och stöder den syriska regimen, då det har samröre med en person som gagnas av och stöder regimen.

99 Tribunalen ska först undersöka huruvida det finns tillräckligt stöd för vart och ett av skälen till att Mohamad Hamchos namn fördes upp i förteckningarna.

100 Vad beträffar det tredje skälet som avser Mohamad Hamchos befattning som ordförande i de syriska bilaterala affärsråden för Kina, ska det först noteras att sökandena knappast har anfört mer än ett argument mot ett sådant påstående av rådet. De har nämligen begränsat sig till att i repliken hävda att denna institution lades snabbt ner, såvida dess verksamhet verkligen var i gång och att det rör sig enbart om handelskamrar. De har dock inte anfört något konkret argument för att ifrågasätta själva innehållet i rådets skäl.

101 Vidare följer det av rättspraxis, vad beträffar ett beslut att vidta restriktiva åtgärder, att om unionsdomstolen finner att åtminstone ett av de anförda skälen är tillräckligt precist och konkret, att det är väl underbyggt och att det i sig utgör tillräckligt stöd för beslutet, kan det förhållandet att detsamma inte gäller för andra skäl – med hänsyn till åtgärdernas preventiva karaktär – inte motivera att beslutet ogiltigförklaras (se dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft, C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

102 Tribunalen anser under alla omständigheter att rådet, mot bakgrund av de uppgifter som framgår av de handlingar som har analyserats i punkterna 83–88 ovan och det specifika politiska och ekonomiska sammanhanget i Syrien, gjorde en riktig bedömning när det fann att Mohamad Hamcho var en av de främsta affärsmännen i Syrien och att han, på grund av sina ekonomiska och representativa befattningar, inte skulle ha kunnat vara framgångsrik om han inte hade haft anknytning till regimen.

103 Som framgår av den dokumentation som rådet lade fram, i synnerhet av de två artiklar som publicerades den 3 respektive den 30 mars 2014 på webbplatserna The Syria Report och Syriandays, utnämndes sökanden i mars 2014 till ordförande i de syriska bilaterala affärsråden för Kina av ekonomiminister Khodr Orfali. Vidare framgår det av den artikel som publicerades den 12 januari 2015 på webbplatsen The Syria Report att han i december 2014 även utnämndes till generalsekreterare för handelskammaren i Damaskus av ekonomiministern. Det är visserligen riktigt att dessa artiklar i sig inte gör det möjligt att fastställa ett direkt samband mellan, å ena sidan, sökanden och, å andra sidan, ekonomiministern eller den sittande regimen, men de utgör likväl tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som ska beaktas tillsammans med sökandens framstående ställning i det syriska näringslivet, särskilt på grund av hans ägande i bolaget Hamcho International och hans ekonomiska verksamhet.

104 Sökandens befattning inom sådana ekonomiska råd som de syriska bilaterala affärsråden för Kina, vilka har till syfte att främja den syriska ekonomin och utvecklingen av landets företag, affärsverksamhet och investeringar, kan vidare endast förklaras med en viss nära anknytning till den sittande regimen och utgör en ostridig faktisk omständighet som visar att sökanden har viss anknytning till Bashar al-Assads regim. Denna anknytning bekräftas av att han i december 2014 utnämndes till generalsekreterare för handelskammaren i Damaskus av ekonomiministern. I den artikel som publicerades den 12 januari 2015 på webbplatsen The Syria Report anges i det avseendet att anledningen till den radikala förändringen i sammansättningen av styrelsen för handelskammaren i Damaskus är en följd av flera faktorer, däribland den politiska ståndpunkt som vissa affärsmän har intagit gentemot regimen.

105 För att kontrollen av de restriktiva åtgärder som rådet vidtagit gentemot sökanden ska bli realistisk, måste unionsdomstolen vid sin bedömning ovillkorligen ta hänsyn till det sammanhang som Arabrepubliken Syrien befinner sig i (se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Anbouba/rådet, C‑605/13 P, EU:C:2015:2, punkt 171).

106 I förevarande fall har rådet, genom handlingen med referensnummer RELEX MD 343/14, tillhandahållit sökandena den artikel som publicerades i tidskriften Le Commerce du Levant. I denna artikel beskrivs det allmänna sammanhang som framstående syriska affärsmän, däribland Mohamad Hamcho, ingår i. I denna artikel konstateras särskilt att intressena för de mäktigaste affärsmännen är så till den grad avhängiga av makthavarna i Syrien att de betraktas som en väsentlig del av det rådande systemet. Som rådet uttryckte det i skrivelsen av den 19 december 2014 som skickades till sökandena, illustreras denna aspekt även av den syriska regimens auktoritära art, vilken utövar en sträng kontroll över den syriska ekonomin och dess aktörer.

107 Det ska även påpekas att det syriska näringslivet har varit föremål för många andra artiklar i pressen, från olika källor, som har ingetts av rådet som bilaga till dess svaromål. I dessa artiklar görs det gällande att den ekonomiska eliten i Syrien till stor del bestod av entreprenörer som valts ut av Bashar al-Assad och hans utvidgade familj och att denna elit har varit framgångsrik genom att dra fördel av förmåner från regimen. I förevarande fall ska det, i likhet med rådet och i motsats till vad sökandena har hävdat, påpekas att denna dokumentation kan godtas, eftersom den inte har till syfte att motivera de omtvistade rättsakterna i efterhand, utan att visa att motiveringen till dessa rättsakter, mot bakgrund av det sammanhang i vilket de antogs, var tillräcklig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba, C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 62).

108 Det ska slutligen konstateras att rådet, i sitt svaromål, just har förklarat inte bara på vilket sätt sökanden tillhör den styrande ekonomiska klassen i Syrien, utan även att hans anknytning till den syriska regimen inte går att förneka, eftersom han, genom sina representativa befattningar, sin affärsverksamhet och ägande i Hamcho International, utövar ett avgörande inflytande på hela den inre cirkeln av ledare för denna regim, och således gagnas av regimen.

109 Av det ovan anförda följer att rådet gjorde en riktig bedömning när det fann att Mohamad Hamcho var en av de främsta affärsmännen i Syrien och att han behöll anknytningen till Bashar al-Assads regim på grund av att han innehade representativa befattningar åt Arabrepubliken Syrien. Tribunalen finner följaktligen att det finns tillräckligt stöd för de skäl som ligger till grund för att Mohamad Hamchos namn på nytt fördes upp i de omtvistade förteckningarna.

110 Dessutom följer det av artikel 28.1 i beslut 2013/255 att alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör enheter som har anknytning till personer som stöder regimen ska frysas. I förevarande fall framgår det av punkt 109 ovan att det var korrekt att föra upp Mohamad Hamcho i de omtvistade förteckningarna. Vidare ska det påpekas att Hamcho International är ett holdingbolag som huvudsakligen ägs av Mohamad Hamcho, vilket framgår av bilagorna till parternas inlagor, något som för övrigt inte har bestritts av sökandena själva.

111 Tribunalen konstaterar följaktligen att det var korrekt att föra upp Hamcho International, som är ett holdingbolag som ägs av Mohamad Hamcho, i de omtvistade förteckningarna. Det är därvid inte nödvändigt att bedöma den bevisning som rådet har åberopat.

112 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grundens andra del, och således inte såvitt avser någon del av denna grund.

113 Sökandena har hävdat att deras rätt till egendom och ekonomisk frihet kränktes enbart på grund av den omständigheten att deras rätt till försvar åsidosattes.

114 Rådet har bestritt sökandenas resonemang.

115 Tribunalen erinrar inledningsvis om att rätten till försvar, som fastställs i artikel 41.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, innefattar rätten att yttra sig och rätten att få tillgång till akten, med förbehåll för berättigade intressen vad avser sekretess (se dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

116 Enligt fast rättspraxis i fråga om restriktiva åtgärder måste en domstolsprövning bland annat omfatta lagenligheten av de skäl som ligger till grund för införandet av namnet på en person eller enhet i förteckningarna över dem som nämnda åtgärder riktar sig till. För att domstolsprövningen ska vara effektiv krävs att unionsmyndigheten är skyldig att, i så stor utsträckning som möjligt, upplysa den berörda personen eller den berörda enheten om dessa skäl, antingen vid den tidpunkt när beslutet om införande fattas eller, i vart fall, så snart som möjligt efter det att detta beslut har fattats, i syfte att göra det möjligt för denna person eller enhet att inom föreskriven tid utöva sin rätt att väcka talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen, C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 336).

117 Skyldigheten att underrätta om sådana skäl måste nämligen iakttas för att de som omfattas av de restriktiva åtgärderna ska kunna ta till vara sina rättigheter under bästa möjliga förutsättningar och, med kännedom om samtliga omständigheter, bland annat kunna avgöra huruvida det finns anledning att väcka talan vid unionsdomstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 1987, Heylens m.fl., 222/86, EU:C:1987:442, punkt 15, och dom av den 4 februari 2014, Syrian Lebanese Commercial Bank/rådet, T‑174/12 och T‑80/13, EU:T:2014:52, punkt 132).

118 I förevarande fall ska det påpekas att rådet, såsom framgår av punkterna 18, 19 och 23 ovan, meddelade sökandena på förhand, genom skrivelsen av den 19 december 2014, de skäl och den bevisning som lades fram till stöd för att på nytt föra upp deras namn i de omtvistade förteckningarna och det fastställde en tidsfrist för dem att inkomma med eventuella synpunkter. Sökandena bestred det nya uppförandet den 15 januari 2015. Därefter beslutade rådet att på nytt föra upp deras namn i de omtvistade förteckningarna, och genom skrivelsen av den 27 januari 2015 översände rådet sitt beslut, de angripna rättsakterna och nya upplysningar rörande sökandena till dem. Rådet kan därför inte kritiseras för att ha åsidosatt sökandenas rätt till försvar.

119 Rätten till egendom tillhör unionsrättens allmänna principer och den har stadfästs i artikel 17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 96 och där angiven rättspraxis).

120 Enligt fast rättspraxis utgör dock denna grundläggande rättighet enligt unionsrätten inte en absolut rättighet, utan ska beaktas i förhållande till vilken funktion den har i samhället. Det är följaktligen möjligt att inskränka utövandet av denna rättighet, under förutsättning att dessa inskränkningar verkligen tillgodoser ett mål av allmänintresse som eftersträvas av unionen och att de, i förhållande till det eftersträvade målet, inte utgör ett orimligt och oacceptabelt ingripande som påverkar själva kärnan i den på detta sätt garanterade rättigheten (se dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 97 och där angiven rättspraxis).

121 Mot bakgrund av att det är av avgörande betydelse att skydda civilbefolkningen i Syrien, samt med beaktande av de undantag som föreskrivs i de angripna rättsakterna, är de inskränkningar i rätten till egendom som sökandena har åberopat inte oproportionerliga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkt 106), särskilt som det i de angripna rättsakterna föreskrivs vissa undantag som ger de personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna möjlighet att täcka nödvändiga utgifter.

122 I de angripna rättsakterna föreskrivs nämligen en möjlighet att tillåta användning av frysta penningmedel för att tillgodose grundläggande behov eller uppfylla vissa förpliktelser, att bevilja särskilda tillstånd för att frigöra penningmedel, andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser och att regelbundet göra en översyn över förteckningarnas sammansättning så att personer och enheter som inte länge uppfyller kriterierna för att ingå i den omtvistade förteckningen kan strykas från densamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2013, Makhlouf/rådet, T‑383/11, EU:T:2013:431, punkterna 102 och 105).

123 Vad slutligen beträffar de påstådda inskränkningarna av sökandenas ekonomiska frihet, vilken fastställs i artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, kan de inte anses vara oproportionerliga av samma skäl som har angetts ovan i punkterna 119 och 120 med avseende på rätten till egendom.

124 Härav följer att rådet inte kränkte sökandenas rätt till egendom och deras ekonomiska frihet.

125 Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den tredje grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.

126 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet har yrkat att sökandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande och de rättegångskostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet. Eftersom sökandena har tappat målet, ska rådets yrkande bifallas.

1 Rättegångsspråk: franska.