Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 2 mars 2017

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 2 juni 2016, Polihim-SS ( C‑355/14, EU:C:2016:403, punkt 59 och följande punkter), och dom av den 2 juni 2016, ROZ-ŚWIT ( C‑418/14, EU:C:2016:400, punkterna 20, 21, 35 och 36).

3 Terminologin i den tyska skatteobligationsrätten är mer precis i detta hänseende: Med en återbetalning (Erstattung) avses normalt sett en återbetalning av skatten till den som är betalningsskyldig (tvåpartsförhållande), medan en ersättning (Vergütung) avser utbetalning av skattebeloppet till en tredje man som inte är betalningsskyldig för skatten, men som bär den ekonomiska bördan (trepartsförhållande).

4 Återbetalningen av den skatt som den skattepliktige (här bränsleleverantören) har betalat in omfattas i egenskap av direkt skattebefrielse redan av artikel 6 a i direktiv 2003/96.

5 Se skäl 23 i direktiv 2003/96 samt även de uttalanden som EU-domstolen har gjort i samband med skattebefrielsen i artikel 14.1 b i direktiv 2003/96 som är formulerad på ett liknande sätt – se dom av den 1 december 2011, Systeme Helmholz ( C‑79/10, EU:C:2011:797, punkterna 24 och 26). Se även dom av den 1 mars 2007, Jan De Nul ( C‑391/05, EU:C:2007:126, punkt 28), och dom av den 29 april 2004, kommissionen/Tyskland ( C‑240/01, EU:C:2004:251, punkterna 39 och 44).

6 Förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet av den 12 mars 1997 – KOM(97) 30 slutlig. 97/0111(CNS) – s. 7.

7 Se uttryckligen dom av den 1 mars 2007, Jan De Nul ( C‑391/05, EU:C:2007:126, punkterna 24 och 25).

8 I detta hänseende kan även den första förflyttningen för att lasta fartyget anses falla under begreppet (kommersiell) sjöfart, även om denna resa inte genomförs direkt mot ersättning. Kostnaderna för denna förflyttning utgör kostnader för rederiet som antingen omfördelas på den första resan eller på varje ytterligare förflyttning (mot ersättning). Syftet med skattebefrielsen i artikel 14 i direktiv 2003/96 är uppfyllt på samma sätt som vid en resa till lossningsorten (med lasten). I båda fallen är redaren utan tvivel verksam inom ramen för den (kommersiella) sjöfarten.

9 Se uttryckligen dom av den 1 december 2011, Systeme Helmholz ( C‑79/10, EU:C:2011:797, punkt 23). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 10 november 2011, Sea Fighter ( C‑505/10, EU:C:2011:725, punkt 21), och dom av den 29 april 2004, kommissionen/Tyskland ( C‑240/01, EU:C:2004:251, punkt 23).

10 Dom av den 10 november 2011, Sea Fighter ( C‑505/10, EU:C:2011:725, punkt 18), dom av den 1 mars 2007, Jan De Nul ( C‑391/05, EU:C:2007:126, punkt 37), och dom av den 1 april 2004, Deutsche See-Bestattungs-Genossenschaft ( C‑389/02, EU:C:2004:214, punkt 28). EU-domstolen har framhållit detta i samband med den liknande skattebefrielsen för luftfarten – dom av den 1 december 2011, Systeme Helmholz ( C‑79/10, EU:C:2011:797, punkt 21).

11 Se, exempelvis, dom av den 1 mars 2007, Jan De Nul ( C‑391/05, EU:C:2007:126, punkt 33 och följande punkter), och dom av den 1 april 2004, Deutsche See-Bestattungs-Genossenschaft ( C‑389/02, EU:C:2004:214, punkt 28). I dessa mål hade skattebefrielse nämligen begärts med avseende på bränsle för fartyg som direkt har använts för att tillhandahålla tjänster mot ersättning. Detta bekräftades genom dom av den 1 december 2011, Systeme Helmholz ( C‑79/10, EU:C:2011:797, punkt 30), liksom dom av den 21 december 2011, Haltergemeinschaft ( C‑250/10, ej publicerad, EU:C:2011:862, punkt 24).

12 Se, exempelvis, dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 45 och följande punkter), dom av den 27 september 2007, Collée ( C‑146/05, EU:C:2007:549, punkt 29 och följande punkter), och dom av den 27 september 2012, VSTR ( C‑587/10, EU:C:2012:592, punkt 45 och följande punkter). Se, beträffande proportionalitetsprincipen inom mervärdesskattelagstiftningen, dom av den 18 december 1997, Molenheide m.fl. ( C‑286/94, C‑340/95, C‑401/95 och C‑47/96, EU:C:1997:623, punkt 48), dom av den 11 maj 2006, Federation of Technological Industries m.fl. ( C‑384/04, EU:C:2006:309, punkterna 29 och 30).

13 Dom av den 2 juni 2016, Polihim-SS ( C‑355/14, EU:C:2016:403, punkt 59 och följande punkter), och dom ROZ-ŚWIT ( C‑418/14, EU:C:2016:400, punkterna 20, 21, 35 och 36).

14 Dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs ( C‑317/94, EU:C:1996:400, punkt 19), och dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 34), och beslut av den 9 december 2011, Connoisseur Belgium ( C‑69/11, ej publicerat, EU:C:2011:825, punkt 21).

15 Dom av den 20 oktober 1993, Balocchi ( C‑10/92, EU:C:1993:846, punkt 25), och dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkt 21).

16 I detta hänseende är de båda domarna från EU-domstolens nionde avdelning relevanta: dom av den 2 juni 2016, Polihim-SS ( C‑355/14, EU:C:2016:403, punkt 59 och följande punkter), och dom ROZ-ŚWIT ( C‑418/14, EU:C:2016:400, punkterna 20, 21, 35 och 36).

17 Dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 57).