Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 26 juli 2017
1 Originalspråk: franska.
2 EUT L 258, 2009, s. 11.
3 EUT L 315, 2012, s. 74.
4 Rådets fjärde direktiv av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 1978, s. 11; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 17).
5 Rådets sjunde direktiv av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 1983, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 59).
6 Rådets direktiv av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 1986, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 136).
7 Rådets direktiv av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 1991, s. 7; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 93).
8 BOE nr 161, av den 3 juli 2010, s. 58472, nedan kallad LSC.
9 BOE nr 157, av den 2 juli 1985, s. 20632.
10 BOE nr 164, av den 10 juli 2003, s. 26905.
11 BOE nr 154, av den 29 juni 1994, s. 20658.
12 BOE nr 245, av den 11 oktober 2011, s. 106584.
13 Om en rättslig situation inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde är EU-domstolen således inte behörig att pröva situationen, och de bestämmelser i stadgan som eventuellt åberopats kan inte i sig grunda någon sådan behörighet (se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson, C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 22, dom av den 27 mars 2014, Torralbo Marcos, C‑265/13, EU:C:2014:187, punkt 30 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 oktober 2015, Delvigne, C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 27).
14 Se, bland annat, dom av den 21 oktober 2010, Idryma Typou ( C‑81/09, EU:C:2010:622, punkt 31), och dom av den 10 februari 2011, Vicoplus m.fl. ( C‑307/09–C‑309/09, EU:C:2011:64, punkt 22 och där angiven rättspraxis).
15 Till skillnad mot artiklarna 4, 11 och 25 i detta direktiv som avser fall där ansvar aktualiseras.
16 Denna bestämmelse föreskriver att kallelse … [ska] ske till en bolagsstämma.
17 Det här är vad som skiljer detta fall från fallet med nedsättning av kapitalet i artikel 36 i direktiv 2012/30, som fastställer en särskild rätt, nämligen rätten att erhålla säkerhet, och som föreskriver villkoren för dess utövande i syfte att säkerställa dess effektivitet.
18 Se dom av den 12 september 1996, Gallotti m.fl. ( C‑58/95, C‑75/95, C‑112/95, C‑119/95, C‑123/95, C‑135/95, C‑140/95, C‑141/95, C‑154/95 och C‑157/95, EU:C:1996:323, punkt 14 och där angiven rättspraxis).
19 Se även dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 39).
20 Se, bland annat, två nyligen meddelade domar som besvarar frågor angående begränsningen av domstolarnas behörighet på områden som skyddar sökanden (en konsument i den första domen och en anställd i den andra): dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová ( C‑377/14, EU:C:2016:283, punkt 48 och där angiven rättspraxis), och dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkterna 37 och 57 och där angiven rättspraxis).
21 För en hänvisning till denna skyldighet, med dessa ord, se dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 45), och dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 35).
22 Enligt fast rättspraxis, bland annat, på det arbetsrättsliga området, dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkt 18 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
23 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkt 59 och där angiven rättspraxis).
24 Förslag till omformulering, genom tillägg av dessa ord, då beslutet om hänskjutande inte är tillräckligt preciserat. Det har inspirerats av formuleringen i dom av den 6 oktober 2015, Orizzonte Salute ( C‑61/14, EU:C:2015:655, punkt 42). Jag tror inte att det är nödvändigt att lägga till en hänvisning till artikel 47 i stadgan, som i dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 38), med vilken en jämförelse är tänkbar såvitt den besvarar en fråga angående artiklarna 20 och 21 i stadgan, vilka ligger till grund för den tredje tolkningsfrågan i vårt mål (se punkt 80 och följande punkter i detta förslag till avgörande). På rättspraxis nuvarande utvecklingsstadium anser jag att det räcker att begränsa den särskilda hänvisningen till effektivitetsprincipen som just överensstämmer med föremålet för tvisten i det nationella målet angående anordnandet av sätten att väcka talan (se punkt 66 i detta förslag till avgörande). Hänvisningen till principen om ett effektivt domstolsskydd eller till artikel 47 och artikel 52.1 i stadgan anser jag bör förbehållas en begäran om tolkning i de fall där det saknas rättsmedel eller fall som rör tillämpningen av villkor för upptagande till sakprövning som fastställts i nationell lag och som har den verkan att de skadar själva substansen i rätten till domstolsprövning, exempelvis genom avskräckande avgifter för väckande av talan som inte täcks av rättshjälp, begränsning av talerätten, i förväg fastställda frister eller genom villkor för delgivning som inte anpassas om personer som har ett berättigat intresse av att få saken prövad är frånvarande, etcetera.
25 Se, särskilt, punkt 40 i dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577).
26 Se, särskilt, punkt 41 i dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577).
27 Se punkt 42 i dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577).
28 Se dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkterna 39 och 43 och där angiven rättspraxis), och dom av den 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkt 49).
29 Se dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkt 44), och dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 38).
30 Se punkt 39 i detta förslag till avgörande.
31 Se, som en illustration, punkterna 51 och 52 i dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577), som ska jämföras med dom av den 29 oktober 2009, Pontin ( C‑63/08, EU:C:2009:666, punkt 55), och dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 41).
32 Se, som en illustration av kriterierna, dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 51–55).
33 Härvidlag redogjorde Marína Lorentes ombud vid förhandlingen för de omständigheter som skulle avskräcka 99 procent av de anställda från att väcka talan. Det omtvistade förfarandet inleds efter en första fas med försök att erhålla betalning för fordran som varar i nära två år, och principen om en kostnadsfri rättegång är inte tillämplig när det gäller arbetstagare som är parter vid tvistemålsdomstolar. Dessa kan också förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. I och med att andra fordringsägare snabbare kan göra företagsledarens ansvar gällande, betalas deras fordringar i praktiken före arbetstagares fordringar.
34 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkt 61).
35 Eftersom det enligt den sedvanliga definitionen av effektivitetsprincipen ska undersökas om det blir orimligt svårt för arbetstagaren att utöva de rättigheter som vederbörande har enligt unionsrätten.
36 Se dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkt 63).
37 Se dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 51). Se även dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkt 63).
38 Se dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkterna 31 och 63).
39 Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkterna 50 och 51).
40 Se även dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, och särskilt skillnaden i formulering mellan punkt 63 i domskälen och punkt 2 i domslutet).
41 Denna situation ska särskiljas från den där det objektivt konstateras att det inte skett några ändringar i bolagsordningen eller någon ökning av kapitalet, på vilket den riktning i rättspraxis byggde som har nämnts i beslutet om hänskjutande (se punkt 37 i detta förslag till avgörande). Dessutom är tillämpningen av artikel 367 LSC föremål för olika villkor som måste kontrolleras, bland annat villkoret att dagen för åtagandena måste ligga senare i tiden än den dag då ett lagstadgat skäl till upplösning uppkom.
42 Se skäl 12 i direktiv 2012/30.
43 Rättigheter som Alberto Marína Lorente erinrade om i sitt skriftliga yttrande. När det särskilt gäller garantifonder, se Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36).
44 Se artikel 366 LSC.
45 Se artikel 241 LSC.
46 Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.
47 Se dom av den 26 september 2013, IBV & Cie ( C‑195/12, EU:C:2013:598, punkterna 50 och 52 och där angiven rättspraxis).
48 Se punkt 73 i detta förslag till avgörande.