Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 4 oktober 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 65, 2011, s. 1, och rättelse i EUT L 94, 2012, s. 49.

3 EUT L 154, 2003, s. 1.

4 Se punkt 2 i bilaga II till förslaget till medborgarinitiativ.

5 Punkt 9 i den överklagade domen.

6 Punkt 39 i den överklagade domen.

7 EUT L 105, 2015, s. 1, ändrad den 13 juli 2016 (EUT L 217, 2016, s. 71–73).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkterna 46–48).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 49).

10 Se, för ett liknande resonemang, skäl 2 i förordning nr 211/2011.

11 Min kursivering.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 50).

13 Organisatörerna angav i förslaget till europeiskt medborgarinitiativ att begreppet nationella minoritetsområden skulle avse flera geografiska regioner och sektorer, däribland geografiska områden som saknar administrativa befogenheter och som har nationella, etniska, kulturella, religiösa och språkliga särdrag som skiljer sig från de omkringliggande regionerna.

14 I artikel 174 tredje stycket FEUF anges följande: Bland de berörda regionerna ska särskild hänsyn tas till … regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner.

15 Artikeln har följande lydelse: 4. Områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar definieras enligt följande: a) Öar som är medlemsstater och berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och andra öar med undantag av sådana där medlemsstatens huvudstad är belägen eller som har en fast förbindelse till fastlandet. b) Bergsområden enligt definitionen i medlemsstatens nationella lagstiftning. c) Glest (d.v.s. mindre än 50 invånare per kvadratkilometer) och mycket glest (mindre än åtta invånare per kvadratkilometer) befolkade områden. d) Täckning av gemenskapens yttersta randområden som avses i artikel 349 i EUF-fördraget.

16 EUT L 347, 2013, s. 320.

17 Artikel 47 i stadgan har rubriken Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. Där föreskrivs följande: Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas. Rättshjälp ska ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol.

18 I denna artikel anges följande: Tribunalen ska i särskilt uppsatt beslut bestämma de åtgärder för bevisupptagning som den anser vara lämpliga och i beslutet ange vad som ska bevisas.

19 Hänvisningen förefaller avse punkt 30 i domen av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88).

20 Artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

21 I enlighet med artikel 88.1 i tribunalens rättegångsregler. Min kursivering.

22 Se, analogt, dom av den 22 november 2007, Sniace/kommissionen ( C‑260/05 P, EU:C:2007:700, punkterna 77 och 78) och dom av den 3 februari 2005, Comafrica och Dole Fresh Fruit Europe/kommissionen ( T‑139/01, EU:T:2005:32, punkt 171), där följande anges: uppgifterna i handlingarna i målet och de förklaringar som hade lämnats under den muntliga förhandlingen räckte för att den skulle kunna avgöra målet.Tribunalen beslutade för övrigt, som anges i punkt 21 i den överklagade domen och som den rumänska regeringen framhållit i sitt yttrande, på grundval av den bevisning som klaganden lagt fram, att som en åtgärd för processledning enligt artikel 89.3 b i tribunalens rättegångsregler uppmana parterna att skriftligen yttra sig om vissa aspekter av tvisten.

23 Se, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 8 februari 2018, HB/kommissionen ( C‑336/17 P, EU:C:2018:74, punkt 26).

24 Artikeln har följande lydelse: 2. Unionen och medlemsstaterna ska ha delade befogenheter på följande huvudområden: … c) Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

25 Enligt ordboken Larousse betyder det franska adjektivet manifeste vars beskaffenhet, faktiska förekomst, autenticitet är självklar.

26 Begränsningen uppenbart utanför kommissionens befogenheter får till följd att ett förslag till medborgarinitiativ inte kan avse ett område som ligger utanför unionens befogenhet eller en fråga, till exempel den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som förvisso omfattas av unionens befogenhet men för vilken kommissionen inte har befogenhet att lägga fram ett förslag. Enligt artikel 17.2 FEU är kommissionen nämligen den institution som slutgiltigt har lagstiftningsinitiativet och som ska ta initiativ till en rättsakt om ett förslag till medborgarinitiativ uppfyller alla villkor för registrering och de materiella villkoren i förordning nr 211/2011. Se även artikeln av Villani, U., i D’Alessio, M. T., Kronenberger, V., och Placco, V. (red.), De Rome à Lisbonne: les juridictions de l’Union européenne à la croisée des chemins. Mélanges en l’honneur de Paolo Mengozzi, Bruylant, Bryssel, 2013, s. 202.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 april 2016, Costantini m.fl./kommissionen ( T‑44/14, EU:T:2016:223, punkt 17) och punkt 60 i den överklagade domen.

28 Det rör sig om invändningarna om en felaktig tolkning av artikel 4.2 c FEUF och artikel 174 FEUF samt av artikel 3.5 i förordning nr 1059/2003, jämförd med skäl 10 i förordningen.

29 Artikeln har följande lydelse: Unionen ska respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret. Den ska respektera deras väsentliga statliga funktioner, särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten. I synnerhet ska den nationella säkerheten också i fortsättningen vara varje medlemsstats eget ansvar.

30 Se fotnot 15.

31 Min kursivering.

32 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:175, punkt 2).

33 Se, för ett liknande resonemang, Organ J., Decommissioning Direct Democracy? A Critical Analysis of Commission Decision-Making on the Legal Admissibility of European Citizens Initiative Proposals, European Constitutional Law Review, 2014, nr 10, s. 422–443.

34 Av den ungerska versionen av den rättade punkten i den överklagade domen framgår att definitionen av begreppet nationell minoritetsregion och förteckningen över nationella minoritetsregioner skulle fastställas genom den rättsakt som föreslås i förslaget till medborgarinitiativ och inte av medlemsstaterna, såsom antogs i den ungerska versionen av den ursprungliga punkten.

35 Denna artikel har följande lydelse: Ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater, får ta initiativ till att uppmana Europeiska kommissionen att, inom ramen för sina befogenheter, lägga fram ett lämpligt förslag i frågor där dessa medborgare anser att det krävs en unionsrättsakt för att tillämpa fördragen.

36 Denna artikel har följande lydelse: Kommissionen ska inom två månader räknat från och med den dag då informationen i bilaga II mottogs registrera det föreslagna medborgarinitiativet med ett specifikt registreringsnummer och skicka en bekräftelse till organisatörerna, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda: … b) Det föreslagna medborgarinitiativet faller inte uppenbart utanför kommissionens befogenhet att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt för att genomföra fördragen.

37 I punkt 74 i den överklagade domen har tribunalen endast sammanfattat de kriterier som enligt förslaget till medborgarinitiativ ska ligga till grund för definitionen av de nationella minoritetsregionerna.

38 Min kursivering.

39 Såsom kommissionen framhållit innehöll den omtvistade punkten för övrigt en hänvisning till punkt 7 i den överklagade domen, vilken innehöll en sammanfattning av förslaget till medborgarinitiativ, varvid innehållet troget återgavs.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2017, Masco m.fl./kommissionen ( C‑614/13 P, EU:C:2017:63, punkt 32), dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 55), dom av den 30 april 2014, FLSmidth/kommissionen ( C‑238/12 P, EU:C:2014:284, punkt 42), och dom av den 22 maj 2014, ASPLA/kommissionen ( C‑35/12 P, EU:C:2014:348, punkt 39).

41 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i mål Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15, EU:C:2016:658, punkt 72), och, för ett liknande resonamang, dom av den 15 juni 2017, Spanien/kommissionen ( C‑279/16 P, EU:C:2017:461, punkt 36) och dom av den 3 december 2015, PP Nature-Balance Lizenz/kommissionen ( C‑82/15 P, ej publicerad, EU:C:2015:796, punkterna 26 och 27).

42 Min kursivering.

43 I denna artikel anges följande: Domen ska innehålla följande: … m) Domskälen.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

45 Det föreslagna medborgarinitiativet syftar till att bevara nationella minoritetsregioner, genom bevarandet av deras etniska, kulturella, religiösa eller språkliga särdrag, och tillerkänna dessa regioner en autonom status i syfte att genomföra unionens sammanhållningspolitik.

46 Artikeln har följande lydelse: 1. Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i fördragen och inom ramen för de befogenheter som fördragen ger unionen, kan rådet genom enhälligt beslut i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter Europaparlamentets godkännande vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

47 I artikel 7 FEUF föreskrivs följande: Unionen ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål och i enlighet med principen om tilldelade befogenheter.

48 I överklagandet anges inte vilka de bestämmelser som åberopats skulle vara, men i punkterna 101–104 i den överklagade domen hänvisas till artikel 167.1, 167.2 och 167.33 och artikel 3.3 FEUF och till artikel 22 i stadgan.

49 EUT L 265, 2012, s. 1.

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juni 2017, Dextro Energy/kommissionen ( C‑296/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:437, punkt 60), dom av den 16 februari 2017, Brandconcern/EUIPO och Scooters India ( C‑577/14 P, EU:C:2017:122, punkt 37), och dom av den 3 september 2015, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./kommissionen ( C‑398/13 P, EU:C:2015:535, punkt 53).

51 Punkten har följande lydelse: Den fjärde delgrunden skall avvisas i den del den innebär kritik mot att förstainstansrätten har ansett att kommissionen inte åsidosatt de förfaranderegler som anges i artiklarna 73 och 78 i tjänsteföreskrifterna, utan att det anges någon rättslig grund varför förstainstansrätten borde ha ansett att kommissionen åsidosatt dessa bestämmelser genom att inte begära att invaliditetskommittén, vilken bildats år 1991 med stöd av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, skulle ta ställning till huruvida klagandens sjukdom var en yrkessjukdom.

52 I den fjärde grunden har klagandena hänvisat till artiklarna 7, 10, 19.1 och 19.2 samt till artikel 167.4 FEUF, sedan till artiklarna 2, 3.1, 3.6, och 3.3 fjärde stycket FEU, därefter artiklarna 21.1, 21.2 och 22 i stadgan och slutligen till artikel 7 i förordning nr 1303/2013. I de punkter i den överklagade domen som avses med denna invändning nämns emellertid endast artikel 3.3 FEU, artikel 167.1, 167.2 och 167.3 FEUF och artikel 22 i stadgan.

53 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen, ( C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkterna 85 och 93).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2015, kommissionen/IPK International ( C‑336/13 P, EU:C:2015:83, punkt 33), beslut av den 30 juni 2015, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( C‑575/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:443, punkt 20), dom av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen ( C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 82), och dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkt 79).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2017, Masco m.fl./kommissionen ( C‑614/13 P, EU:C:2017:63, punkt 32), dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 55), dom av den 30 april 2014, FLSmidth/kommissionen ( C‑238/12 P, EU:C:2014:284, punkt 42), och dom av den 22 maj 2014, ASPLA/kommissionen ( C‑35/12 P, EU:C:2014:348 punkt 39).

56 EUT L 134, 2017, s. 38. Beslutet har delgetts med nr C(2017) 3382.

57 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens beslut C(2013) 5969 final av den 13 september 2013.

58 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens beslut (EU) 2017/652 av den 29 mars 2017 om det föreslagna medborgarinitiativet med rubriken Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe [delgivet med nr C(2017) 2200].(EUT L 92, 2017, s. 100).

59 Närmare bestämt anges i artikel 1.2 fjärde och femte strecksatserna i beslut 2017/652, vilket fattades efter domen av den 3 februari 2017, Minority SafePack – one million signatures for diversity in Europe/Commission ( T 646/13, EU:T:2017:59) och avsåg registrering av det europeiska medborgarinitiativet Minority SafePack”, att [s]tödförklaringar för detta föreslagna medborgarinitiativ får samlas in i vetskap om att det syftar till förslag från kommissionen till … – en förordning om anpassning av de allmänna reglerna för strukturfondernas uppgifter, prioriterade mål och organisation, så att hänsyn tas till skyddet av minoriteter och främjandet av kulturell och språklig mångfald, varvid de åtgärder som finansieras måste leda till en förstärkning av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU, – en Europaparlamentets och rådets förordning om att ändra förordningen om programmet Horisont 2020 i syfte att förbättra forskningen om det mervärde nationella minoriteter samt kulturell och språklig mångfald innebär för den sociala och ekonomiska utvecklingen i EU:s regioner.

60 Se, för ett liknande resonemang, beslut 2017/652.

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2017, Anagnostakis/kommissionen ( C‑589/15 P, EU:C:2017:663, punkt 47).