Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 6 december 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Se slutsatserna i domen från Sala de lo Social del Tribunal Supremo (Högsta domstolens avdelning för arbetsrättsliga mål, nedan kallad Tribunal Supremo) av den 17 november 2014, CASACION 79/2014, under cuarto, som In-pulso Musical Sociedad Cooperativa (In-pulso) har överlämnat en kopia av till domstolen. Denna dom nämns i punkt 17 nedan, in fine, och i punkt 102 nedan.

3 Se slutsatserna i Tribunal Supremos dom av den 17 november 2014, under cuarto.

4 I september 2012 var Músicos enda sökande. Se slutsatserna från Juzgado de Instrucción (Förundersökningsdomstolen) No 6 de Valladolid (nedan kallad Juzgado de Instrucción) i dess avgörande av den 7 april 2016 om avslag på en ansökan om skyndsam handläggning av ett brottmål, 2186/2014, som meddelats i ett mål med anknytning till det nationella målet och som har överlämnats till domstolen av In-pulso.

5 Músicos erbjöd 600 elever plats på skolan, men i slutändan skrevs endast 261 elever in, ett antal som senare minskade ytterligare till 240. Enligt Juzgado de Instruccións slutsatser i avgörandet av den 7 april 2016 hade omkring 250 elever i stället valt en ny musikskola kallad MUSICALIA. Denna skola hade bildats i början av september 2012 av en av Músicos tidigare lärare, som erbjöd alla Músicos lärare anställning vid MUSICALIA, vilket 15 av dem accepterade, även om inte alla valde att uteslutande vara anställda av MUSICALIA.

6 Mellanskillnaden uppgick till 58403,73 euro för den första terminen 2013 och, den 1 april 2013, till 48952,74 för den andra terminen, se slutsatserna i Tribunal Supremos dom av den 17 november 2014, under cuarto.

7 Se slutsatserna i Tribunal Supremos dom av den 17 november 2014, under cuarto.

8 Se In-pulsos stiftelseurkund av den 19 juli 2013 i handlingarna i det nationella målet.

9 In-pulso anställde ingen av Músicos tidigare anställda, se In-pulsos kommentarer på s. 10 i dess inlaga.

10 Se dom av den 24 januari 2002, Temco ( C‑51/00, EU:C:2002:48, punkt 21), se även förslag till avgörande av generaladvokaten Geelhoed i målet Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:361, punkt 46).

11 Se dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 11), och dom av den 25 januari 2001, Liikenne ( C‑172/99, EU:C:2001:59, punkt 28).

12 Se dom av den 10 december 1998, Hidalgo ( C‑173/96 och C‑247/96, EU:C:1998:595, punkt 24), dom av den 25 januari 2001, Liikenne ( C‑172/99, EU:C:2001:59, punkt 19), och dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 31).

13 Se dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 16).

14 Se dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 13).

15 För verksamhetens avgörande relevans för frågan huruvida det har skett en övergång enligt direktivet se, bland annat, dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkterna 11 och 12), och dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 10).

16 Se ovan punkt 12.

17 Se det administrativa tjänsteavtalet enligt vilket Músicos hade rätt till en garanterad inkomst oberoende av antalet registrerade elever.

18 Músicos hade inte letat efter andra företag. Det hade inte heller ingått avtal med andra parter eller hittat lokaler där de kunde ge musiklektioner inom den aktuella grupperingen (till skillnad från enskilda privata musiklärare som ger musiklektioner i hemmet).

19 Se Grau, T., och Hartmann, F,. i Preis, U., och Sagan, A. (eds.), Europäisches Arbeitsrecht, Köln 2015, 11 § punkt 20, i vilken det hänvisas till Rygaard, och Kocher, E., Europäisches Arbeitsrecht, Baden-Baden 2016, 5 § punkt 154: auf Dauer angelegt.

20 Se dom av den 19 september 1995, Rygaard ( C‑48/94, EU:C:1995:290, punkt 14).

21 Se dom av den 19 september 1995, Rygaard ( C‑48/94, EU:C:1995:290, punkt 13).

22 Se dom av den 19 september 1995, Rygaard ( C‑48/94, EU:C:1995:290, punkt 20).

23 Se, exempelvis, dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 21: ett kollektiv av arbetstagare som varaktigt förenas i en gemensam verksamhet [kan], på vissa områden där verksamheten i huvudsak baserar sig på arbetskraft, … utgöra en ekonomisk enhet), dom av den 24 januari 2002, Temco ( C‑51/00, EU:C:2002:48, punkt 26), dom av den 21 oktober 2010, Albron Catering ( C‑242/09, EU:C:2010:625, punkt 32), och förslag till avgörande av generaladvokaten Geelhoed i målet Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:361, punkterna 24 och 70).

24 Se dom av den 15 juni 1988, Bork International ( 101/87, EU:C:1988:308, punkt 17), dom av den 20 juli 2017, Piscarreta Ricardo ( C‑416/16, EU:C:2017:574, punkt 49), och dom av den 15 september 2010, Briot ( C‑386/09, EU:C:2010:526, punkt 27).

25 Se artikel 4.1 första stycket i direktivet och tillhörande rättspraxis, exempelvis dom av den 12 mars 1998, Dethier Equipement ( C‑319/94, EU:C:1998:99, punkterna 33–36).

26 Se skäl 3. Se även dom av den 17 december 1987, Ny Mølle Kro ( 287/86, EU:C:1987:573, punkt 25), och dom av den 26 maj 2005, Celtec ( C‑478/03, EU:C:2005:321, punkt 26).

27 Se dom av den 17 december 1987, Ny Mølle Kro ( 287/86, EU:C:1987:573, punkt 25), och dom av den 26 maj 2005, Celtec ( C‑478/03, EU:C:2005:321, punkt 26).

28 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Dethier Équipement ( C‑319/94, EU:C:1996:291, punkt 58) där ett liknande ekonomiskt argument används för att tolka artikel 4.1 i direktivet.

29 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Dethier Équipement ( C‑319/94, EU:C:1996:291, punkt 58) om en likvidators utnyttjande av denna möjlighet som en rationaliseringsåtgärd före försäljningen av bolaget.

30 Detta påpekas av, exempelvis, Bauer, J.-H., Christel Schmidt lässt grüßen: Neue Hürden des EuGH für Auftragsvergabe, Neue Zeitschrift für Arbeitsrecht (NZA), 2004, s. 14, på s. 17.

31 José Luis da Cruz Vilaça, ordförande för domstolens femte avdelning, tog upp denna fråga under förhandlingen genom att använda begreppet koncession.

32 Detta hindrar inte andra arbetsrättsliga bestämmelser på nationell nivå eller på EU-nivå som rör skydd av arbetstagare, och som eventuellt tar hänsyn till Ayuntamientos starka ställning och att denna har ett visst ansvar för de arbetstagare som kanske tror att de är skyddade, men som i slutändan lämnas utan skydd av sina arbetsgivares bräckliga företag. Inom ramen för det skydd som ges i det nuvarande direktivet erinrade generaladvokaten Lenz i sitt förslag till avgörande i målet Dethier Équipement, C‑319/94, EU:C:1996:291, punkt 56, om att förekomsten av ett anställningsavtal vid tidpunkten för övergången också ska bedömas utifrån nationell rätt. I förevarande fall bör det även påpekas att konkurrenten MUsICALIA erbjöd anställning för alla musiklärare som var anställda hos Músicos, se fotnot 5 ovan.

33 Med beaktande av mål som Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141), Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629), och CLECE ( C‑463/09, EU:C:2011:24), kan detta anses utgöra normalfallet.

34 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkterna 11 och 12), och dom av den 19 maj 1992, Redmond Stichting ( C‑29/91, EU:C:1992:220, punkt 23). Se även dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 10), dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 29), och dom av den 13 september 2007, Jouini m.fl. ( C‑458/05, EU:C:2007:512, punkt 23).

35 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 13: graden av likhet mellan den verksamhet som har utövats före och efter överlåtelsen).

36 Se till exempel dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 1)3, dom av den 19 maj 1992, Redmond Stichting ( C‑29/91, EU:C:1992:220, punkt 24), dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkt 14), och dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 33).

37 Exempelvis dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 13), dom av den 19 maj 1992, Redmond Stichting ( C‑29/91, EU:C:1992:220, punkt 24), dom av den 7 mars 1996, Merckx och Neuhuys ( C‑171/94, EU:C:1996:87, punkt 17), och dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 34).

38 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 14), och dom av den 19 maj 1992, Redmond Stichting ( C‑29/91, EU:C:1992:220, punkt 25).

39 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 14), och dom av den 19 maj 1992, Redmond Stichting ( C‑29/91, EU:C:1992:220, punkt 25).

40 Se dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 41), och dom av den 15 december 2005, Güney-Görres och Demir ( C‑232/04 och C‑233/04, EU:C:2005:778, punkt 37).

41 Se dom av den 19 september 1995, Rygaard ( C‑48/94, EU:C:1995:290 punkt 22), dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 41), och dom av den 15 december 2005, Güney-Görres och Demir ( C‑232/04 och C‑233/04, EU:C:2005:778, punkt 37).

42 Se dom av den 15 december 2005, Güney-Görres och Demir ( C‑232/04 och C‑233/04, EU:C:2005:778, punkterna 39–41).

43 Se, bland annat, dom av den 19 september 1995, Rygaard ( C‑48/94, EU:C:1995:290 punkt 17), dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 13: huvuddelen av personalstyrkan), och dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkterna 19 och 21).

44 Se dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141, punkterna 3 och 4).

45 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 3).

46 Se punkt 72.

47 Se dom av den 25 januari 2001, Liikenne ( C‑172/99, EU:C:2001:59, punkt 28).

48 Se dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629, punkt 36).

49 Se dom av den 11 mars 1997, Süzen ( C‑13/95, EU:C:1997:141), dom av den 25 januari 2001, Liikenne ( C‑172/99, EU:C:2001:59), dom av den 20 november 2003, Abler m.fl. ( C‑340/01, EU:C:2003:629), och dom av den 15 december 2005, Güney-Görres och Demir ( C‑232/04 och C‑233/04, EU:C:2005:778).

50 Jag understryker att denna fråga inte är identisk med den andra tidsmässiga fråga som behandlas i detta förslag till avgörande, nämligen huruvida enheten existerade före transaktionen (se ovan punkt 46 och följande punkter). I detta sammanhang förutsätts enheten existera och frågan är huruvida enheten – om den fortfarande existerade under ledning av Músicos – var identisk med den enhet som existerade senare, under In-pulsos ledning.

51 Se dom av den 17 december 1987, Ny Mølle Kro ( 287/86, EU:C:1987:573, punkterna 18–21), om driften av en restaurang som enbart håller öppet på sommaren. Vad gäller ett tillfälligt driftstopp kring jul, se även dom av den 15 juni 1988, Bork International ( C‑101/87, EU:C:1988:308, punkt 16).

52 Se dom av den 18 mars 1986, Spijkers ( 24/85, EU:C:1986:127, punkt 12).

53 Se ovan punkt 72.

54 Se dom av den 12 mars 1998, Dethier Equipement ( C‑319/94, EU:C:1998:99, punkterna 33–36).

55 Detta är förenligt med artikel 51.1 i stadgan, enligt vilken bestämmelserna i stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten.

56 Se s. 6 under Fundamentos de derecho. Primero i Tribunal Supremos dom av den 17 november 2014, som In-pulso fogat som bilaga till sitt svar på de skriftliga frågorna.

57 Även om den hänskjutande domstolen nämner att Músicos talan om betalning enligt det administrativa kontraktet bifölls i den del som avsåg betalningen av mellanskillnaden mellan de avgifter som betalats, ifrågasätter den inte att uppsägningen var motiverad på grund av den ekonomiska situationen vid den aktuella tidpunkten. Detta är en fråga som kunde ha berört interaktionen mellan det aktuella direktivet och rådets direktiv 98/59/EG om kollektiva uppsägningar, som den hänskjutande domstolen har nämnt i förbigående. I domen av den 16 juli 2009, Mono Car Styling ( C‑12/08, EU:C:2009:466), diskuterade domstolen huruvida det sistnämnda direktivet strider mot enskilda anställdas rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna, eftersom den rätt till information och överläggningar som anges i rådets direktiv 98/59/EG var förbehållen kollektiva representanter. Domstolen fann att direktivet inte stred mot den enskilde anställdes grundläggande rättigheter eftersom rättigheterna i direktivet tillkommer arbetstagarna såsom ett kollektiv, och rättigheten således är en kollektiv rättighet.