Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 5 december 2017

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

3 Dom av den 29 juni 2016, Group OOD/EUIPO – Iliev (Group Company TOURISM & TRAVEL) (T‑567/14, EU T:2016:371), nedan kallad den överklagade domen.

4 Den senaste versionen av denna rättsakt, förordning (EU) 2017/1001 [av den 14 april 2017; EUT L 154 2017, s. 1], som av tidsmässiga skäl inte är tillämplig i förevarande mål, är ett resultat av de ändringar som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21).

5 I den spanska versionen av denna bestämmelse används ordet medios, vilket kan bero på att det är en ordagrann översättning av franskans moyens. Jag anser emellertid att ordet motivos är bättre anpassat till den allmänna processrättsliga terminologin, och det korrigerades också i förordning 2015/2424.

6 Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1; nedan även kallad genomförandeförordningen), ändrad senaste gången genom förordning 2015/2424, som nämns i fotnot 4.

7 Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 72/2012 av den 16 april 2012.

8 Om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

9 Beslut av den 2 juni 2014 (ärende R 1587/2013‑4); nedan kallat det överklagade beslutet.

10 Den bulgariska lagen om varumärken och geografiska beteckningar (nedan kallad den bulgariska varumärkeslagen).

11 Se punkterna 52–56 i den överklagade domen.

12 Tribunalen hänvisade till dom av den 3 oktober 2013, Rintisch/harmoniseringsbyrån ( C‑120/12 P, EU:C:2013:638), och betonade att domstolen där slog fast att överklagandenämnden ska använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning restriktivt när de handlingar som ska inges till stöd för invändningen är noggrant och uttömmande uppräknade i regel 19.2 a ii i förordning nr 2868/95. Så var inte fallet i det målet, med tanke på lydelsen av regel 19.2 d i den förordningen.

13 Punkterna 57–61 i den överklagade domen.

14 Punkterna 69 och 70 i den överklagade domen.

15 Dom av den 27 mars 2014 ( C‑530/12 P, EU:C:2014:186).

16 Punkterna 77–82 i den överklagade domen.

17 Beträffande detta hänvisar EUIPO till dom av den 5 juli 2011, Edwin/EUIPO ( C‑263/09 P EU:C:2011:452), punkt 50.

18 EUIPO hänvisar i det här sammanhanget till dom av den 21 juli 2016, EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P, EU:C:2016:579), punkt 27, vilken meddelades efter den dom som är föremål för överklagande här.

19 Se, för att liknande resonemang, dom av den 13 mars 2007, harmoniseringsbyrån/Kaul ( C‑29/05 P, EU:C:2007:162), punkt 48.

20 Dom av den 5 juli 2011, Edwin/harmoniseringsbyrån ( C‑263/09 P; EU:C:2011:452), punkt 50.

21 Ibidem, punkt 49. Den regeln har följande lydelse: En ansökan till [EUIPO] om hävning eller ogiltigförklaring … skall innehålla följande: … b) Beträffande grunderna för ansökan … iii) vid en ansökan i enlighet med artikel 52.2 i förordningen, information om den rättighet på vilken ansökan om ogiltigförklaring baseras och information som visar att sökanden är innehavare av en tidigare rättighet som anges i artikel 52.2 i förordningen eller att denne under tillämplig nationell lag, är berättigad att göra anspråk på den rättigheten (min kursivering).

22 Tillämpningsvillkor i artikel 8.4 a respektive b i förordning nr 207/2009.

23 Jag hämtar detta citat, som jag anpassar till invändningsförfarandet, från generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet harmoniseringsbyrån/National Lottery Commission ( C‑530/12 P, EU:C:2014:782), punkt 94.

24 Dom av den 27 mars 2014, harmoniseringsbyrån/National Lottery Commission ( C‑530/12 P, EU:C:2014:186), punkt 43.

25 Se dom av den 21 juli 2016, EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P, EU:C:2016:579), punkterna 26 och 27, och av den de 18 juli 2013, New Yorker SHK Jeans/harmoniseringsbyrån ( C‑621/11 P, EU:C:2013:484), punkterna 28 och 29.

26 Dom av den 27 mars 2014, harmoniseringsbyrån/National Lottery Commission ( C‑530/12 P, EU:C:2014:186), punkterna 41–44.

27 Ibidem, punkt 45.

28 Min kursivering.

29 I synnerhet överklagandenämnderna, med tanke på deras funktion.

30 Dom av den 5 april 2017, EUIPO/Szajner ( C‑598/14 P, EU:C:2017:265), punkt 38 och där angiven praxis.

31 Detta har tribunalen, enligt min uppfattning helt riktigt, slagit fast i flera domar. Se bland annat dom av den 2 mars 2013, El Corte Inglés/harmoniseringsbyrån – Chez Gerard (CLUB GOURMET) ( T‑571/11, EU:T:2013:145), punkterna 38–41.

32 I punkt 62 i överklagandet tycks EUIPO godta tanken att ett indicium är tillräckligt.

33 Däremot ska EUIPO för att värna om allmänintresset enligt punkt 1 utan särskilt yrkande pröva sakförhållanden som kan visa att det kännetecken för vilket registrering söks omfattas av något eller några av de absoluta registreringshindren i artikel 7 i förordning nr 207/2009. Se, för ett liknande resonemang, Bender, A. XI. Verfahren vor dem HABM, i Fezer, K.‑H., Handbuch der Markenpraxis – Band 1, Markenverfahrensrecht, C.H. Beck, München, 2007, s. 497.

34 Denna möjlighet gäller samtliga förfaranden, inklusive dem som rör relativa registreringshinder, eftersom det till skillnad från i punkt 1 inte föreskrivs något undantag för detta.

35 Se sammanfattningen av rättspraxis i generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P, EU:C:2016:2), punkterna 40–53.

36 Dom av den 4 maj 2017, Comercializadora Eloro/EUIPO ( C‑71/16 P, EU:C:2017:345), punkt 55 och där angiven rättspraxis.

37 Ibidem, punkt 56 och där angiven rättspraxis.

38 Ibidem, punkt 59 och där angiven rättspraxis.

39 Det finns en annan begränsning som inte är relevant i förevarande mål, eftersom den rör regel 9.2 a ii i genomförandeförordningen. Enligt domstolen kan invändaren redan före ingivandet av invändningen anses känna till exakt vilka handlingar han behöver ge in till stöd för den, eftersom den regeln innehåller en noggrann och uttömmande uppräkning av dem. Under sådana förhållanden ska utrymmet för skönsmässig bedömning användas restriktivt och ett för sent ingivande av sådan bevisning kan endast godtas om omständigheterna under vilka detta har skett kan motivera klagandens dröjsmål med att lägga fram den bevisning som krävs (dom av den 3 oktober 2013, Rintisch/harmoniseringsbyrån ( C‑120/12 P, EU:C:2013:638), punkt 39).

40 Dom av den 21 juli 2016, EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P; EU:C:2016:579), punkt 27.

41 I punkterna 48–53 i överklagandet.

42 Det framgår av punkt 10 i dom av den 21 juli 2016, EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P, EU:C:2016:579).

43 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet EUIPO/Szajner ( C‑598/14 P, EU:C:2016:915), punkt 54 och där angiven rättspraxis.

44 I dom av den 21 juli 2016, EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P; EU:C:2016:579), punkt 27, slog domstolen fast att nya bevis inte får ges in, efter att den i punkt 23 jämfört de tyska, spanska och engelska versionerna av regel 50 (där ytterligare omständigheter och bevis nämns), med den franska (som hänvisar till nya eller kompletterande” bevis och omständigheter).

45 Dom av den 21 juli 2016, EUIPO/Grau Ferrer ( C‑597/14 P; EU:C:2016:579), punkt 26.

46 I samma punkt i den domen hänvisade tribunalen dessutom till en annan passage (punkt 35) i den, i vilken de olika bevisen på det icke registrerade kännetecknets användning nämns.

47 Domstolens beslut av den 3 juni 2015, The Sunrider Corporation/harmoniseringsbyrån ( C‑142/14 P, EU:C:2015:371), punkt 56.

48 I själva domen hänvisas det till en annan dom av den 18 juli 2013, New Yorker SHK Jeans/harmoniseringsbyrån ( C‑621/11 P, EU:C:2013:484), punkterna 28 och 30.

49 Det framgick vid förhandlingen att Group OOD vid invändningsenheten endast kryssade i rutan rörande den bulgariska rätten i det aktuella formuläret, utan att lämna några närmare uppgifter om vilka konkreta bestämmelser som åberopades. Detta förklarar såväl punkt 4 i invändningsenhetens beslut, där det anges att the table ’national law’ annexed to the Guidelines could be helpful but would not relieve the opponent from filing proof of the respective national law, som invändningsenhetens beslut, i vilket följande uttryckligen anges i tredje stycket i avsnittet ”The law governing the sign”: It is not sufficient to make a general reference to the national law, which is listed merely for information purposes in the Table with National Legislation’ of the Office’s Manual Concerning Opposition on Article 8(4) CTMR.

50 I punkt 71 i överklagandet anför EUIPO dessa två argument för att visa att det redan i invändningsskedet kan krävas att invändaren ska lägga fram så omfattande bevisning som möjligt om den nationella rätt som denne åberopar.

51 Se, numera, EUIPO, Riktlinjer för prövning av EU-varumärken – del C – Invändning – avsnitt 4 – Rättigheter som föreskrivs i artikel 8.4 och 8.4a i Europeiska unionens varumärkesförordning [version av den 1.08.2016], s. 40.

52 Nu artikel 97 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 (EUT L 154, 2017, s. 1).

53 Punkt 81 i den överklagade domen.

54 Se punkt 53 i detta förslag till avgörande och där angiven rättspraxis.

55 Punkt 57 i den överklagade domen.

56 Ibidem, punkt 56.

57 Ibidem, punkt 61.