Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 14 november 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 Program som ger myndigheterna i Förenta staterna åtkomst till data som lagras på servrar i Förenta staterna och ägs eller kontrolleras av olika internetföretag, inbegripet Facebook USA.

4 Kommissionens beslut 2000/520/EC av den 26 juli 2000 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom de principer om integritetsskydd (Safe Harbor Privacy Principles) i kombination med frågor och svar som Förenta staternas handelsministerium utfärdat (EGT L 215, 2000, s. 7).

5 Dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650).

6 Enligt den hänskjutande domstolen är föreningen en ideell organisation vars syfte är att aktivt tillvarata grundläggande rättigheter vad gäller personuppgiftsskydd. Den stöder modellförfaranden av offentligt intresse mot företag som potentiellt åsidosätter dessa grundläggande rättigheter, genom finansiella bidrag för kostnaderna.

7 Enligt den hänskjutande domstolen har sökanden gjort gällande flera överträdelser av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

8 Se, inom ramen för Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36) (nedan kallad Brysselkonventionen), dom av den 3 juli 1997, Benincasa ( C‑269/95, EU:C:1997:337, punkt 16).

9 Se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Gruber ( C‑464/01, EU:C:2004:529, punkt 34), och förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalóns i målet Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:271, punkterna 29 och 30). Även om sistnämnda mål avsåg rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29) har domstolen i allmänhet sökt beakta definitionerna av begreppet konsument i olika instrument [f]ör att säkerställa dels att de mål som unionslagstiftaren har eftersträvat på området för konsumentavtal iakttas, dels att konsekvensen i unionsrätten upprätthålls…, se dom av den 5 december 2013, Vapenik ( C‑508/12, EU:C:2013:790, punkt 25).

10 Dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 21).

11 Dom av den 20 januari 2005, Gruber ( C‑464/01, EU:C:2005:32, punkt 39), om artiklarna 13–15 i Brysselkonventionen.

12 Dessa påverkare kan definieras som vanliga, normala internetanvändare som drar åt sig en relativt stor skara följare på bloggar och sociala medier genom att i text och bild berätta om sina privatliv och livsstilar, involvera sig i sina följare på digitala och fysiska platser och tjäna ekonomiskt på sina följare genom att införliva reklaminlägg med sina bloggar och poster på sociala medier. Abidin, Crystal, Communicative Intimacies: Influencers and Perceived Interconnectedness, Ada: A Journal of Gender, New Media, and Technology, upplaga 8, 2015, s. 29.

13 Se, analogt, dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 29).

14 Ovan, punkterna 44–50.

15 Det har gjorts gällande att trots det faktum att bestämmelsen inte upprättades i syfte att skapa ett system med kollektiv talan har den i praktiken varit ett användbart verktyg för att skapa en särskild mekanism för kollektiv talan genom att överlåta likande anspråk rörande flera personer till en tredje part som lägger ihop dem och gör dem gällande i en och samma rättegång. Även om detta system oftast utnyttjas för att överlåta anspråk till konsumentorganisationer kan anspråk också överlåtas till enskilda. För mer information, se exempelvis Micklitz, Hans.W., och Purnhagen, Kai, P., Evaluation of the effectiveness and efficiency of collective redress mechanism in the European Union - Country report Austria, 2008 och Steindl, B. H., Class Action and Collective Action in Arbitration and Litigation – Europe and Austria, NYSBA International Section Seasonal Meeting 2014, Rebuilding the Transatlantic Marketplace: Austria and Central Europe as Catalysts for Entrepreneurship and Innovation. http://www.nysba.org.

16 OGH 12.7.2005, 4 Ob 116/05w.

17 OGH 12.7.2005, 4 Ob 116/05w, punkt 1 (s. 3–5). Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) har också tillagt att sammanläggningen av anspråk från olika personer genom sådan övergång av anspråk (inkassoöverlåtelse) till en kärande enligt 227 § ZPO kan upptas till prövning om, och enbart om, anspråken har en liknande rättslig grund och de frågor som ska bedömas i huvudsak rör samma faktiska eller rättsliga frågor, vilka har att göra med huvudfrågan eller en mycket relevant preliminär fråga som är gemensam för alla anspråk.

18 Min kursivering.

19 Min kursivering. Det bör tilläggas att det skulle vara ganska intressant att veta vad sökandens angreppssätt skulle innebära i fråga om tolkningen av artikel 16.2 i förordningen, som i den engelska versionen också börjar med en obestämd artikel, men reglerar en motsatt situation i förhållande till den som avses i artikel 16.1. Proceedings may be brought against a consumer by the other party to the contract only in the courts of the Member State in which the consumer is domiciled (Talan mot en konsument får av den andra avtalsparten väckas endast vid domstolarna i den medlemsstat där konsumenten har hemvist). I vissa andra språkversioner används emellertid bestämda artiklar. Detta stöder ståndpunkten att principuttalanden inte kan göras på grundval av huruvida obestämd eller bestämd artikel har använts i detta sammanhang.

20 Kursivering i originaltexten. Förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i målet Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1992:410, punkt 26 och fotnot 9), som hänvisar till artikel 14 i Brysselkonventionen.

21 Se, exempelvis, dom av den 14 mars 2013, Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165 punkt 30), och dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 23). Min kursivering.

22 Med avseende på artikel 5.1 i Brysselkonventionen, se, exempelvis, dom av den 5 februari 2004, Frahuil ( C‑265/02, EU:C:2004:77, punkt 24 och där angiven rättspraxis). Med avseende på artikel 5.1 a i förordning nr 44/2001, se dom av den 14 mars 2013, Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165, punkt 46), dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 39), och dom av den 21 april 2016, Austro-Mechana ( C‑572/14, EU:C:2016:286, punkt 36). [Se även mitt förslag till avgörande i målet Flightright m.fl. (förenade målen C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2017:787, punkterna 53–55).

23 Se, för ett liknande resonemang, exempelvis, dom av den 14 mars 2013, Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165 punkt 26 och där angiven rättspraxis).

24 Sökanden har konkret åberopat fyra av domstolens domar, dom av den 19 januari 1993, Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15), dom av den 1 oktober 2002, Henkel ( C‑167/00, EU:C:2002:555), dom av den 15 januari 2004, Blijdenstein ( C‑433/01, EU:C:2004:21), och dom av den 17 september 2009, Vorarlberger Gebietskrankenkasse ( C‑347/08, EU:C:2009:561).

25 Dom av den 19 januari 1993, Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15, punkt 23), och dom av den 1 oktober 2002, Henkel ( C‑167/00, EU:C:2002:555, punkterna 33 och 38).

26 Dom av den 17 september 2009 ( C‑347/08, EU:C:2009:561, punkt 44).

27 Dom av den 20 juli 2017, C‑340/16, EU:C:2017:576.

28 I det målet rörde det sig om en speciell behörighetsregel för den skadelidande i den mening som avsågs i artikel 11.2 i förordning nr 44/2001. Syftet med artikel 11.2 är att lägga till skadelidande till gruppen kärande i artikel 9.1 b i denna förordning utan att denna grupp därmed begränsas till dem som har lidit direkt skada. Begreppet skadelidande lämpar sig därför för att omfatta de som har övertagit rättigheter som själv kan anses ha lidit skada. Vidare har domstolen slagit fast att begreppet den svagare parten, i samband med tillämpningen av förordning nr 44/2001, har en större räckvidd när det rör sig om försäkringstvister än i fråga om konsumenttvister och tvister om anställningsavtal – se dom av den 20 juli 2017, MMA IARD ( C‑340/16, EU:C:2017:576, punkterna 32 och 33).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 november 2011, Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745, punkt 42).

30 En sådan möjlighet skulle dessutom kunna vara intressant för ett antal personer som samlar in anspråk och som kanske skulle välja att ändra sin bolagsstruktur därefter (varvid anspråk inte överlåts till en juridisk person, utan snarare till en fysisk person, en annan konsument).

31 Om vi helt bortser från frågan om vilken lands rätt som är tillämplig på de avtal som har ingåtts med användare i tredje länder, vilket inte bör vara avgörande i behörighetsfrågor (men som kan ha viss betydelse i fråga om god rättskipning).

32 Se, inom ramen för Brysselkonventionen, dom av den 13 juli 2000, Group Josi ( C‑412/98, EU:C:2000:399, punkt 57).

33 Dom av den 21 maj 2015, C‑352/13, EU:C:2015:335.

34 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 35). Se, för ett liknande mål, dom av den 18 juli 2013, ÖFAB ( C‑147/12, EU:C:2013:490, punkt 58).

35 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 36).

36 Såsom klargjordes ovan i punkterna 74–76.

37 Se, exempelvis, beslut nr 1/2008 om gränsöverskridande grupptalan som antogs av Association de Droit International vid dess möte i Rio de Janeiro. Punkt 3 i detta beslut avser behörighet. Enligt punkt 3.1 kan en gränsöverskridande grupptalan väckas i svarandens jurisdiktion. Enligt punkt 3.3 kan en gränsöverskridande grupptalan även väckas i domstol i ett annat land som parterna och transaktionerna har nära anknytning till, förutsatt att rättegången i saken i detta land skäligen är ägnad att tillvarata gruppens intressen och inte har valts för att motverka dessa intressen.

38 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Flight Refund ( C‑94/14, EU:C:2015:723, punkt 60).

39 Se, bland andra, Hess, B, Collective Redress and the Jurisdictional Model of the Brussels I Regulation, i Nuyts, A., och Hatzimihail, N. E., Cross-Border Class Actions. The European Way, SELP, 2014, s. 59–68, på s. 67, Nuyts, A., The Consolidation of Collective Claims under Brussels I, i Nuyts, A., och Hatzimihail, N. E., Cross-Border Class Actions. The European Way, SELP, 2014, s. 69–84; Danov, M., The Brussels I Regulation: Cross-Border Collective Redress Proceedings and Judgments, Journal of Private International Law Vol. 6, 2010, s. 359–393, på s. 377.

40 Se, exempelvis, Tang, Z. S., Consumer Collective Redress in European Private International Law Journal of Private international Law, Vol. 7, 2011, s. 101, 147, vid Tang, Z. S. Electronic Consumer Contracts in the Conflict of Laws, andra upplagan, Hart, 2015, s. 284 och följande sidor, Lein, E., Cross-Border Collective Redress and Jurisdiction under Brussels I: A Mismatch i Fairgrieve, D., och. Lein, E, Extraterritoriality and Collective Redress, Oxford University Press, Oxford, 2012, på s. 129.

41 Se, bland annat, Vitbok - Skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler, KOM(2008)165 slutlig, kommissionens grönbok Grönbok om kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter, KOM(2008) 794, slutlig; kommissionens samrådsdokument för diskussion om uppföljningen av grönboken om kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter, 2009, kommissionens samrådsdokument Mot en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning, SEC(2011) 173 slutlig, kommissionens meddelande Mot en övergripande EU-ram för kollektiv prövning COM(2013) 401/2.

42 Kommissionens rekommendation av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk vid åsidosättande av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (EUT L 201, 2013, s. 60).