Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 21 februari 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Kommissionens förordning av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (EUT L 316, 2009, s. 65).

3 Rådets förordning av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007, samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 2009, s. 16).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608). Det ska framhållas att bestämmelser om tvärvillkor numera anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

5 Se artiklarna 72.2 och 74 i förordning nr 1307/2013.

6 Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

7 Kommissionens delegerade förordning av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations– och kontrollsystemet och villkor för avslag på eller indragning av betalningar samt administrativa sanktioner som gäller för direktstöd, landsbygdsutvecklingsstöd och tvärvillkor (EUT L 181, 2014, s. 48).

8 Se artikel 43 i delegerad förordning nr 640/2014.

9 Se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

10 Av beslutet om hänskjutande framgår att de konstaterade överträdelserna bland annat rör skyldigheterna att ge kalvarna lämplig omsorg och tillgång till färskt vatten i tillräcklig mängd, att skydda djur som hålls utomhus från svåra väderförhållanden, predatorer och hälsorisker, att ge djuren anpassat och hälsosamt foder i tillräcklig mängd, att uppfylla kraven för enskilda kalvboxars minimistorlek, att isolera sjuka eller skadade djur i lämpliga utrymmen, samt att behandla djur som förefaller vara sjuka eller skadade på lämpligt sätt och utan dröjsmål, eller konsultera en veterinär.

11 Angående begreppet direktstöd, se artikel 2 d i förordning nr 73/2009.

12 Av beslutet om hänskjutande framgår att minskningen ursprungligen uppgick till 15 procent. Senare räknades den om till 65 procent, därefter 100 procent och slutligen 55 procent genom beslut av den 18 september 2014.

13 Av beslutet om hänskjutande framgår att ett antal djur tvingades utstå onödigt lidande och skadades, samt att vissa måste avlivas på grund av de konstaterade överträdelserna. Vidare framgår det av beslutet att statssekreteraren för ekonomiska frågor hade bedömt att det rörde sig om en etablerad och långsiktig strategi från berörda jordbrukarens sida.

14 Utöver beslutet av den 18 september 2014 avser M. Noorens arvingars överklagande bland annat beslutet av den 23 september 2014 som fattades av statssekreteraren för ekonomiska frågor genom vilket denne hade räknat om stödet som hade beviljats för kalenderåret 2011 med beaktande av den minskning som hade fastställts i beslutet av den 18 september 2014.

15 Se, för ett liknande resonemang, skäl 3 i förordning nr 73/2009.

16 Beträffande rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa systemstöd för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 2003, s. 1), samt rådets förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, 2004, s. 18), som har upphävts och ersatts av förordning nr 73/2009 respektive 1122/2009, se dom av den 11 mars 2008, Jager ( C‑420/06, EU:C:2008:152, punkt 71) och dom av den 27 februari 2014, van der Ham och van der Ham-Reijersen van Buuren ( C‑396/12, EU:C:2014:98, punkt 52). Beträffande förordning nr 73/2009, se, för ett motsvarande synsätt, även dom av den 13 december 2012, Maatschap L.A. en D.A.B. Langestraat en P. Langestraat-Troost ( C‑11/12, EU:C:2012:808, punkterna 35 och 40).

17 Se dom av den 13 december 2012, Maatschap L.A. en D.A.B. Langestraat en P. Langestraat-Troost ( C‑11/12, EU:C:2012:808, punkt 22). Se även artikel 4.1 i förordning nr 73/2009 enligt vilken en jordbrukare som får direktstöd ska iaktta de föreskrivna verksamhetskraven som anges i förteckningen i bilaga II samt god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt artikel 6 i förordningen. Enligt artikel 5 i förordningen ska de föreskrivna verksamhetskraven fastställas genom gemenskapslagstiftning, bland annat på området djurskydd.

18 I enlighet med artikel 24.1 i förordning nr 73/2009 ska närmare föreskrifter om minskningar och uteslutningar fastställas i enlighet med artikel 141.2 i förordning nr 73/2009. I detta sammanhang ska hänsyn tas till hur allvarliga eller omfattande överträdelserna har varit, deras varaktighet och hur ofta de förekommit samt de kriterier som anges i punkterna 2–4 i artikel 24. Artikel 141.2 hänvisar till artiklarna 4 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 1999, s. 23).

19 Här vill jag påpeka att begreppet överträdelse (non-respect) används i artiklarna 23 och 24 i förordning nr 73/2009, medan begreppet överträdelse (non-conformité) används i artiklarna 70–72 i förordning nr 1122/2009. Vidare används begreppet avsiktlig överträdelse (non-respect délibéré) i artikel 24.3 i förordning nr 73/2009, medan begreppet används i avsiktlig överträdelse (non-conformité intentionnelle) i artikel 72 i förordning nr 1122/2009. Enligt min uppfattning innebär inte användningen av olika begrepp att dessa har olika innebörd.

20 I enlighet med artikel 71.1 andra stycket i förordning nr 1122/2009 får utbetalningsstället besluta att inte tillämpa några minskningar alls i de fall som avses i artikel 54.1 c andra stycket.

21 Vidare föreskriver artikel 71.5 tredje stycket att när den högsta procentsatsen 15 procent har uppnåtts informeras den berörda jordbrukaren om att om samma överträdelse konstateras igen, kommer det att anses att han eller hon har handlat avsiktligt i den mening som avses i artikel 72 i förordning nr 1122/2009. Om begreppet upprepad överträdelse, se artikel 47.1 i förordning nr 1122/2009.

22 Om begreppet avsiktlig överträdelse i den mening som avses i artikel 67.1 i förordning nr 796/2004 (som motsvarar artikel 72.1 i förordning nr 1122/2009), se dom av den 27 februari 2014, van der Ham och van der Ham-Reijersen van Buuren ( C‑396/12, EU:C:2014:98, punkterna 27–37).

23 Av domstolens praxis följer att den omständigheten att den hänskjutande domstolen formellt sett har begränsat sina frågor till att avse tolkningen av vissa unionsbestämmelser, inte utgör hinder för att EU-domstolen tillhandahåller den domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i frågorna eller inte. I detta anseende ankommer det på EU-domstolen att utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet. Se dom av den 19 oktober 2017, Otero Ramos ( C‑531/15, EU:C:2017:789, punkt 40).

24 Se punkt 16 i detta förslag till avgörande.

25 Se punkterna 24–28 i detta förslag till avgörande.

26 Se punkterna 26–28 i detta förslag till avgörande.

27 Angående artikel 24.4 i förordning nr 73/2009, se punkt 29 i detta förslag till avgörande.

28 Se punkt 18 i detta förslag till avgörande.

29 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande. För fullständighetens skull ska jag tillägga att artikel 71.4 i förordning nr 1122/2009 inte är relevant i en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet. Såsom påpekats av den hänskjutande domstolen omfattar denna bestämmelse endast den situation i vilken flera överträdelser inom olika tvärvillkorsområden har konstaterats, vilket inte är fallet här.

30 Förordning nr 796/2004, som föregick förordning nr 1122/2009, innehöll en bestämmelse som var näst intill identisk med artikel 70.6 i förordning nr 1122/2009 som dock enbart gällde tillämpliga minskningar vid försummelse (artikel 66.2 i förordning nr 796/2004). Det är oklart, varför denna bestämmelse flyttades till förordning nr 1122/2009 under artikeln som avser Allmänna principer och definitioner (artikel 70.6 i förordningen), vilket inneburit att dess tillämpningsområde har utvidgats till att även omfatta fall av avsiktliga överträdelser.

31 Se, för ett liknande resonemang, skäl 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2184/2005 om ändring av förordningarna (EG) nr 796/2004 och (EG) nr 1973/2004 angående tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 347, 2005, s. 61), av vilket det framgår att flera fall av överträdelse av bestämmelserna om tvärvillkor inom samma tvärvillkorsområde, i den mening som avses i artikel 2 led 31 i förordning nr 796/2004, ska betraktas som en enda överträdelse när de olika påföljderna fastställs, i enlighet med artikel 66.2 i förordning (EG) nr 796/2004 [som motsvarar artikel 70.6 i förordning nr 1122/2009] (min kursivering).

32 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

33 Se dom av den 14 maj 2009, Internationaal Verhuis- en Transportbedrijf Jan de Lely ( C‑161/08, EU:C:2009:308, punkt 38 och där angiven rättspraxis). Vidare skulle en sådan tolkning väcka frågan om vilken bestämmelse som ska utgöra rättslig grund för enda påföljd (artikel 71.1 eller 72.1 i förordning nr 1122/2009). Avsaknaden av en sådan bestämmelse i förordningen stärker min uppfattning att unionslagstiftaren inte haft för avsikt att en enda påföljd ska fastställas i en sådan situation i vilken både överträdelser som beror på försummelse och avsiktliga överträdelser har konstaterats.

34 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

35 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande. Jag erinrar om att enligt artikel 24.1 i förordning nr 73/2009 tar de närmare föreskrifterna om minskningar och uteslutningar hänsyn till hur allvarliga eller omfattande överträdelserna har varit, deras varaktighet och hur ofta de förekommit i de närmare föreskrifter om minskningar och uteslutningar. Se fotnot 18 i detta förslag till avgörande. Se även skäl 75 i förordning nr 1122/2009 som hänvisar till proportionalitetsprincipen.

36 Beträffande denna åtskillnad, se punkterna 25–28, 35 och 36 i detta förslag till avgörande.

37 Enligt domstolens praxis kräver rättssäkerhetsprincipen bland annat att regleringar ska vara klara och precisa, samt att tillämpningen av desamma ska vara förutsebar, i synnerhet om regleringar kan få negativa konsekvenser för enskilda. Se, bland annat, dom av den 18 december 2008, Altun ( C‑337/07, EU:C:2008:744, punkt 60).

38 Se artikel 24.1 i förordning nr 73/2009. Se även punkt 24 och fotnot 18 i detta förslag till avgörande.