Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 3 oktober 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 145, 1977, s. 1.

3 EUT L 347, 2006, s. 1.

4 Därför är det nödvändigt att hänvisa till såväl sjätte direktivet, som gällde till och med den 31 december 2006, som till direktiv 2006/112 som trädde i kraft den 1 januari 2007.

5 Artikel 13 C första stycket i sjätte direktivet respektive artikel 137.1 a i direktiv 2006/112, vilka införlivats med fransk rätt genom artikel 260 B CGI.

6 Det framgår av handlingarna i målet, i synnerhet domen av den 27 januari 2015 av Cour administrative d’appel de Versailles (Versailles förvaltningsöverdomstol, Frankrike), som överklagades genom den talan vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) som gett upphov till det nu aktuella målet, att överföringarna var avsedda att täcka den franska filialens kostnader för transaktionerna Equity Sales (transaktioner på aktiemarknaden) och Fixed Income Sales (transaktioner på marknaderna för obligationer, valutaderivat eller råvaror) som utförts av huvudkontoret i London. Domen av Cour administrative d’appel de Versailles (Versailles förvaltningsöverdomstol, Frankrike) har publicerats och kommenterats av Féron, I., Après Le Crédit Lyonnais, Morgan Stanley: faut-il fermer toutes les succursales françaises?, Revue de droit fiscal, nr 16, 2015, comm. 273. Domen har för övrigt, precis som det nu aktuella målet vid domstolen, väckt debatt bland franska skatteexperter. Se, utöver ovan angiven kommentar, Debat, O., Réflexion sur l’application de la réglementation de la taxe sur la valeur ajoutée aux opérations entre une société et sa succursale étrangère, Revue de droit bancaire et financier, nr 3, 2015; Sérandour Y., Droit à déduction de la TVA sur les frais engagés par une succursale au profit de son siège établi dans un autre État membre: quelle étendue?, Revue de droit fiscal, nr 23, 2017, s. 333 och Pottier E., Avancées notables en matière de droit à déduction de la TVA pour les succursales françaises d’entreprises étrangères réalisant des opérations bancaires et financières: la saga Morgan Stanley, Revue internationale des services financiers, nr 2, 2017, s. 129.

7 Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (EGT L 331, 1979, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84). Direktivet har ersatts av rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning av mervärdesskatt enligt direktiv 2006/112, till skattskyldiga personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 2008, s. 23).

8 Domstolen erinrar i själva verket regelbundet om att det regelverk som inrättats genom artikel 17.3 och 17.4 i sjätte direktivet (som i huvudsak motsvarar artiklarna 170 och 171.1 i direktiv 2006/112) och i synnerhet genom åttonde direktivet 79/1072 bygger på en åtskillnad enbart utifrån platsen där en beskattningsbar person har ett etableringsställe, vilket innebär att det när det gäller sättet för återbetalning av mervärdesskatt endast finns två kategorier av beskattningsbara personer. Den första kategorin, det vill säga beskattningsbara personer som har ett etableringsställe i landet, har rätt att dra av mervärdesskatt. Den andra kategorin, det vill säga beskattningsbara personer som inte har ett etableringsställe i landet, har rätt till återbetalning av mervärdesskatt. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Italien ( C‑244/08, ej publicerad, EU:C:2009:478, punkt 36), dom av den 25 oktober 2012, Daimler och Widex ( C‑318/11 och C‑319/11, EU:C:2012:666, punkt 40) och beslut av den 21 juni 2016, ESET ( C‑393/15, ej publicerat, EU:C:2016:481, punkt 30).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2006, FCE Bank ( C‑210/04, EU:C:2006:196, punkterna 33 och 35), dom av den 17 september 2014, Skandia America (USA), filial Sverige ( C‑7/13, EU:C:2014:2225, punkterna 23 och 25) och dom av den 7 augusti 2018, TGE Gas Engineering ( C‑16/17, EU:C:2018:647, punkt 40). Se även, i ett annat sammanhang, dom av den 29 september 2015, Gmina Wrocław ( C‑276/14, EU:C:2015:635, punkt 34). I punkt 36 i denna dom klargjorde domstolen också att uttrycket självständigt och uttrycket på ett autonomt sätt som används i de olika språkversionerna av artikel 9.1 i direktiv 2006/112 i sak är analoga.

10 Se dom av den 23 mars 2006, FCE Bank ( C‑210/04, EU:C:2006:196, punkt 37). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Italien ( C‑244/08, ej publicerad, EU:C:2009:478, point 38), dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkt 34) och dom av den 7 augusti 2018, TGE Gas Engineering ( C‑16/17, EU:C:2018:647, punkt 41).

11 Cour administrative d’appel de Versailles hänvisade i sin dom, till stöd för denna tolkning, till dom av den 23 mars 2006, FCE Bank ( C‑210/04, EU:C:2006:196) och dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541).

12 Cour administrative d’appel de Versailles tolkning gäller också, till en del, de så kallade blandade kostnaderna, nämligen den del av dessa kostnader som avsåg transaktioner som utförts av huvudkontoret i London. I detta fall och enligt detta resonemang ska avdraget för filialens blandade kostnader endast avse den del som motsvarar transaktioner som utförts av filialen.

13 Min kursivering.

14 I enlighet med artiklarna 17.5 och 19 i sjätte direktivet och artiklarna 173 och 174 i direktiv 2006/112. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkterna 28 och 29) och dom av den 16 juni 2016, Kreissparkasse Wiedenbrück ( C‑186/15, EU:C:2016:452, punkterna 31 och 32).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2016, Wolfgang und Dr. Wilfried Rey Grundstücksgemeinschaft ( C‑332/14, EU:C:2016:417, punkt 25).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juli 2009, EGN ( C‑377/08, EU:C:2009:423, punkterna 23, 25 och 33) och dom av den 22 december 2010, RBS Deutschland Holdings ( C‑277/09, EU:C:2010:810, punkterna 30–33).

17 Domstolen har upprepade gånger erinrat om att avdragsrätten är en grundläggande princip i mervärdesskattesystemet som i princip inte får begränsas och att syftet med avdragssystemet är att den mervärdesskatt som näringsidkaren ska betala eller har betalat inom ramen för sin ekonomiska verksamhet inte till någon del ska belasta honom själv. Se bland annat dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkterna 37 och 39) och dom av den 5 juli 2018, Marle Participations ( C‑320/17, EU:C:2018:537, punkterna 24 och 25).

18 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juli 2015, Larentia + Minerva och Marenave Schiffahrt ( C‑108/14 och C‑109/14, EU:C:2015:496, punkt 23) och beslut av den 12 januari 2017, MVM ( C‑28/16, EU:C:2017:7, punkt 29).

19 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juli 2015, Larentia + Minerva och Marenave Schiffahrt ( C‑108/14 och C‑109/14, EU:C:2015:496, punkt 23) och beslut av den 12 januari 2017, MVM ( C‑28/16, EU:C:2017:7, punkt 29).

20 I synnerhet likheten mellan den franska filialens och London-huvudkontorets transaktioner.

21 Dom av den 13 juli 2000, Monte Dei Paschi Di Siena ( C‑136/99, EU:C:2000:408, punkt 28). Min kursivering.

22 Se även, för ett liknande resonemang, beslut av den 21 juni 2016, ESET ( C‑393/15, ej publicerat, EU:C:2016:481, punkt 42).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2000, Monte Dei Paschi Di Siena ( C‑136/99, EU:C:2000:408, punkt 28).

24 Detta krav framhölls av domstolen för första gången i domen av 4 juli 1985, Berkholz ( 168/84, EU:C:1985:299, punkt 14), i fråga om enhetligt fast driftställe för tillhandahållande av tjänster när det gäller mervärdesskatt och upprepades bland annat i domen av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkt 35).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkterna 28 och 29) och dom av den 16 juni 2016, Kreissparkasse Wiedenbrück ( C‑186/15, EU:C:2016:452, punkterna 31 och 32).

26 Se, för ett liknande resonemang, beträffande återbetalning av mervärdesskatt, som endast är ett sätt att återfå mervärdesskatt (se fotnot 7 i förevarande förslag till avgörande), dom av den 13 juli 2000, Monte Dei Paschi Di Siena ( C‑136/99, EU:C:2000:408, punkterna 24–28).

27 Vilka, som anges ovan i punkt 15, inte är föremålet för tvisten i det nationella målet.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2016, Wolfgang und Dr. Wilfried Rey Grundstücksgemeinschaft ( C‑332/14, EU:C:2016:417, punkt 26).

29 Utom i ett sådant fall där det finns en särskild bestämmelse som tillåter avdrag för mervärdesskatt på förvärv eller tillhandahållande av varor eller tjänster som är avsedda för transaktioner som är undantagna mervärdesskatt, som anges i artikel 169 b och c i direktiv 2006/112.

30 Se dom av den 9 juni 2016, Wolfgang und Dr. Wilfried Rey Grundstücksgemeinschaft ( C‑332/14, EU:C:2016:417, punkt 31). Dessa bestämmelser ger emellertid medlemsstaterna ett betydande handlingsutrymme, vilket ger dem möjlighet att tillämpa en annan beräkningsmetod, under förutsättning att den valda metoden säkerställer att den avdragsgilla andelen av ingående mervärdesskatt kan fastställas mer exakt än med den omsättningsbaserade metoden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2016, Wolfgang und Dr. Wilfried Rey Grundstücksgemeinschaft ( C‑332/14, EU:C:2016:417, punkterna 32 och 33 och där angiven rättspraxis) och dom av den 16 juni 2016, Kreissparkasse Wiedenbrück ( C‑186/15, EU:C:2016:452, punkt 35).

31 Min kursivering.

32 Min kursivering.

33 Förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:120).

34 Dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkt 37) (min kursivering).

35 Min kursivering.

36 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:120). Min kursivering.

37 Se bland annat dom av den 8 juni 2000, Midland Bank ( C‑98/98, EU:C:2000:300, punkt 24), dom av den 29 oktober 2009, SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkt 57) och dom av den 16 juli 2015, Larentia + Minerva och Marenave Schiffahrt ( C‑108/14 och C‑109/14, EU:C:2015:496, punkt 23).

38 Min kursivering.

39 Min kursivering.

40 Se dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkt 19).

41 Se bland annat dom av den 28 juni 2007, Planzer Luxembourg ( C‑73/06, EU:C:2007:397, punkt 43), dom av den 7 oktober 2010, Loyalty Management UK och Baxi Group ( C‑53/09 och C‑55/09, EU:C:2010:590, punkt 39) och dom av den 22 februari 2018, T-2 ( C‑396/16, EU:C:2018:109, punkt 43).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2001, Cantor Fitzgerald International ( C‑108/99, EU:C:2001:526, punkt 33), och dom av den 18 juli 2013, AES-3C Maritza East 1 ( C‑124/12, EU:C:2013:488, punkt 37).

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, AES-3C Maritza East 1 ( C‑124/12, EU:C:2013:488, punkt 38).

44 Sett ur en annan synvinkel, nämligen principen om likabehandling, slog domstolen i dom av den 12 september 2013, Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:541, punkterna 45–48) fast att denna princip inte hade åsidosatts mellan ett bolag som bedrev verksamhet genom en filial och ett bolag som bedrev verksamhet genom ett dotterbolag. Även om domskälen rörde förbindelser med tredje land, är de ändå precis lika giltiga i förbindelser mellan medlemsstater. När det gäller ett bolag som är etablerat i en medlemsstat och som tillhandahåller tjänster genom ett fast driftställe i en annan medlemsstat, utgörs den enda beskattningsbara personen för mervärdesskatteändamål, i enlighet med domstolens praxis, av detta bolags huvudkontor och dess fasta driftställe (en filial). För det fall att detta bolag tillhandahåller samma tjänster genom ett dotterbolag i en annan medlemsstat, betraktas dotterbolaget i mervärdesskattehänseende som en självständig beskattningsbar person i denna medlemsstat. Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Cruz Villalón i målet Le Crédit Lyonnais ( C‑388/11, EU:C:2013:120, punkt 72).

45 Det vill säga rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 9 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (EUT L 268, 2010, s. 1) och, i fråga om indrivning av fordringar, rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 2010, s. 1) och genomförandeförordning (EU) nr 1189/2011 av den 18 november 2011 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2010/24/EU (EUT L 302, 2011, s. 16). Se, beträffande förordning nr 904/2010, dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkterna 55–59), och beträffande direktiv 2010/24, dom av den 26 april 2018, Donnellan ( C‑34/17, EU:C:2018:282).

46 Till exempel frågan om detaljberäkningen av den avdragsgilla andelen, som parterna beskrivit utifrån sina resonemang.

47 Med förbehåll för de undantag som medges i artiklarna 17.3 b och c i sjätte direktivet och artikel 169 b och c i direktiv 2006/112.

48 Min kursivering.

49 Se dom av den 16 juni 2016, Kreissparkasse Wiedenbrück ( C‑186/15, EU:C:2016:452, punkt 31).

50 Dom av den 16 juni 2016, Kreissparkasse Wiedenbrück ( C‑186/15, EU:C:2016:452, punkt 32).

51 Till följd av den valfrihet som den franska filialen utnyttjat i Frankrike.

52 Se förhandsbesked nr 2010/03 (TVA), av den 14 september 2010, BOI-TVA-SECT-50-10-30, nr 140. Se även Pottier E., anfört arbete, s. 132.

53 Morgan Stanley har i detta avseende hänvisat till dom av den 22 februari 2001, Abbey National ( C‑408/98, EU:C:2001:110, punkterna 34–36), dom av den 26 maj 2005, Kretztechnik ( C‑465/03, EU:C:2005:320, punkt 36), och dom av den 29 oktober 2009, SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkterna 57–60).

54 Se, för ett liknande dom av den 29 oktober 2009, SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkterna 57 och 58), dom av den 16 juli 2015, Larentia + Minerva och Marenave Schiffahrt ( C‑108/14 och C‑109/14, EU:C:2015:496, punkterna 23 och 24) och dom av den 14 september 2017, Iberdrola Inmobiliaria Real Estate Investments ( C‑132/16, EU:C:2017:683, punkterna 28 och 29). Jag vill också erinra om att domstolen i domen av den 13 juli 2000, Monte Dei Paschi Di Siena ( C‑136/99, EU:C:2000:408, punkterna 12, 15, 28 och 29), medgav en rätt till (partiell) återbetalning av mervärdesskatt som betalats i Frankrike på kostnader som en beskattningsbar person, etablerad i Italien, haft för installation av ett representationskontor i Frankrike, vars verksamhet användes såväl för transaktioner som var undantagna mervärdesskatt som mervärdesskattepliktiga transaktioner som utfördes av den beskattningsbara personen i Italien. Domstolen ansåg att storleken på det belopp som skulle återbetalas skulle fastställas genom tillämpning av den avdragsgilla andelen enligt artikel 19 i sjätte direktivet (artikel 174 i direktiv 2006/112), eventuellt justerad i förhållande till de transaktioner som skulle ha medfört avdragsrätt om de hade utförts i den återbetalande medlemsstaten (i detta fall Frankrike).

55 Se punkterna 94–99.

56 På grundval den valfrihet som denna filial utnyttjat i den medlemsstaten.

57 I enlighet med artikel 17.3 a och 17.5 och artikel 19.1 i sjätte direktivet och artiklarna 169 a, 173.1 och 174.1 i direktiv 2006/112.