Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 19 december 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Οὐδεὶς δύναται δυσὶ κυρίοις δουλεύειν· ἢ γὰρ τòν ἕνα μισήσει καὶ τòν ἕτερον ἀγαπήσει, ἢ ἑνòς ἀνθέξεται καὶ τοῦ ἑτέρου καταφρονήσει. Οὐ δύνασθε Θεῷ δουλεύειν καὶ μαμωνᾷ’, Matteus 6:24.

3 Lukas 10:25–37.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 1998, s. 36), senast ändrat genom rådets direktiv 2013/25/EU av den 13 maj 2013 om anpassning av vissa direktiv när det gäller etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster med anledning av Republiken Kroatiens anslutning (EUT L 158, 2013, s. 368).

5 Den vanliga översättningen av Monachos Eirinaios på engelska som är originalspråket i detta förslag skulle vara Brother Eirinaios (Broder Eirinaios). Jag använder emellertid ordet Monachos (munk) för att undvika de olika uppfattningarna och betydelserna som kan följa av de olika språkversionerna.

6 Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192) som upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).

7 Artikel 5.

8 Artikel 7.1 a respektive c.

9 Artikel 7.2.

10 Den hänskjutande domstolen har beskrivit Monachos Eirinaios som munk i det Heliga klostret i Petra, beläget i Karditsa. Vid förhandlingen uppgav emellertid ombudet för Monachos Eirinaios att han för närvarande är placerad på ön Zakynthos.

11 Den hänskjutande domstolen (plenum), dom nr 2368/1988.

12 Den hänskjutande domstolen, dom nr 1090/1989.

13 Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 78, 1977, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 196), som senast ändrats genom rådets direktiv 2013/25/EU av den 13 maj 2013 om anpassning av vissa direktiv när det gäller etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster med anledning av Republiken Kroatiens anslutning (EUT L 158, 2013, s. 368).

14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36), skäl 33 och artikel 1.1.

15 Andra skälet och artikel 1 i direktiv 77/249.

16 Se artikel 1.4 i direktiv 98/5. Se, även för ett liknande resonemang, dom av den 2 december 2010, Jakubowska, C‑225/09, EU:C:2010:729.

17 Skäl 42 i direktiv 2005/36. Domstolen har i dom av den 3 februari 2011, Ebert, C‑359/09, EU:C:2011:44 (ett mål som rörde direktiv 89/48, som upphävdes genom direktiv 2005/36, och direktiv 98/5) förklarat att dessa två direktiv kompletterar varandra genom att de reglerar två möjligheter för advokater från medlemsstaterna att få tillträde till advokatyrket i ett värdland under den statens yrkestitel. Se punkterna 27–35.

18 Skäl 33 och artikel 1.1 i direktiv 2006/123.

19 Skäl 1 och 5 och artikel 1.1 i direktiv 98/5. Se också kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls, KOM(94) 572 slutlig (nedan kallat kommissionens förslag), punkt 1.3.

20 Skäl 1, 5 och 6.

21 Skäl 6 i direktiv 98/5 och dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 37 och där angiven rättspraxis.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

23 Dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 56.

24 Skäl 9. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2000, Luxembourg/parlamentet och rådet, C‑168/98, EU:C:2000:598, där domstolen konstaterade att [g]emenskapslagstiftaren har sålunda tydligen, för att underlätta åtnjutandet av den grundläggande etableringsfriheten för en bestämd kategori av migrerande advokater framför ett system med förhandskontroll av kompetensen i värdlandets rättsordning, föredragit ett regelverk som inbegriper konsumentupplysning, begränsningar av rätten att utöva viss yrkesverksamhet och de närmare villkoren för utövande av denna verksamhet, ett flertal yrkesregler och etiska regler som skall respekteras, en skyldighet att teckna försäkring och ett disciplinförfarande som inbegriper både hemlandets och värdlandets behöriga myndigheter. Lagstiftaren har inte undanröjt advokaternas skyldighet att känna till den nationella rätt som är tillämplig i de fall de ansvarar för utan har endast bestämt att de inte i förväg behöver styrka denna kännedom. (punkt 43). Det kan tilläggas att eftersom yrkestiteln för en advokat som är auktoriserad i Grekland och en advokat som är auktoriserad i Cypern är den samma (Δικηγόρος), skulle DSA enligt min mening ha fog för att kräva att Monachos Eirinaios ska ange att han inte är auktoriserad i Grekland – kanske genom att använda (Κύπρος) efter sin titel (se punkterna 8 och 9 ovan).

25 Se kommissionens förslag, punkt 2.

26 Se också kommissionens förslag, punkt 3.3, som begränsar sig till att fastställa minimikrav som migrerande advokater ska uppfylla. I övrigt hänvisar det i synnerhet till de yrkesetiska reglerna som gäller i värdmedlemsstaten för advokater som är verksamma under den statens yrkestitel.

27 Dom av den 19 september 2006, Wilson, C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 66 och 67.

28 Dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 38 och där angiven rättspraxis.

29 Dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 39 och där angiven rättspraxis.

30 Dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkterna 9 och 40.

31 Dom av den 19 september 2006, C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 77. Se också dom av den 19 september 2006, kommissionen/Luxembourg, C‑193/05, EU:C:2006:588, punkt 40.

32 Artikel 7.1 a i lagen om advokater, se punkt 22 ovan.

33 Dom av den 3 februari 2011, Ebert, C‑359/09, EU:C:2011:44, punkt 39 och där angiven rättspraxis.

34 Dom av den 19 september 2006, Wilson, C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 74.

35 Dom av den 2 december 2010, C‑225/09, EU:C:2010:729, punkt 57.

36 Dom av den 2 december 2010, Jakubowska, C‑225/09, EU:C:2010:729, punkterna 59–62.

37 Se, för ett liknande resonemang och endast analogt, dom av den 21 oktober 1999, Zenatti, C‑67/98, EU:C:1999:514, punkterna 26 och 30.