Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 17 oktober 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

3 Se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 50 samt andra strecksatsen i domslutet).

4 Se dom av den 1 oktober 2015, Celai ( C‑290/14, EU:C:2015:640), punkt 28 och domslutet).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/399 av den 9 mars 2016, om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EUT L 199, 2007, s. 23).

7 JORF av den 1 januari 2013, s. 48.

8 Som motsvaras av artikel 6.1 a, b och c i kodexen om Schengengränserna.

9 EUT L 105, 2006, s. 1.

10 Som motsvaras av artikel 6.5 a och c i kodexen om Schengengränserna.

11 Se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807), och dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408).

12 Om man ser endast till den första frågan tycks den gå utöver tvistefrågan i det nationella målet i det att den avser en rad olika hypotetiska situationer.

13 Den första situationen, som rör tredjelandsmedborgare som har nekats inresa i enlighet med artikel 13 i kodexen om Schengengränserna, är inte relevant i förevarande mål eftersom det inte finns något sådant beslut.

14 Gripandet skedde med stöd av den tidigare artikel 78–2 fjärde stycket i straffprocesslagen, numera artikel 78–2 nionde stycket i samma lag.

15 Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 72) och mitt förslag till avgörande i detta mål (C‑47/15, EU:C:2016:68, punkt 71).

16 Domstolen har också, inom ramen för den tidigare kodexen om Schengengränserna (förordning nr 562/2006), fastställt att identitetskontroller som utförs med stöd av artikel 78–2 fjärde stycket i straffprocesslagen (nu artikel 78–2 nionde stycket i samma lag) kan ha samma verkan som in-och utresekontroller (se dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkterna 71–75). Eftersom domstolen, inom ramen för direktiv 2008/115, redan har tolkat uttrycket i samband med att de olagligen passerar en gräns, behöver denna rättspraxis dock inte längre åberopas i samband med artikel 23 i kodexen om Schengengränserna (tidigare artikel 21 i förordning nr 562/2006).

17 Se mitt förslag till avgörande i målet Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:68, punkt 42).

18 Inklusive flod- och insjögränser.

19 Inklusive flod- och insjögränser.

20 Se skälen 37–44 i kodexen om Schengengränserna.

21 Dom av den 7 juni 2016 ( C‑47/15, EU:C:2016:408).

22 Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 69)

23 [O]avsett personens nationalitet, såsom med obeveklig logik konstateras i denna bestämmelse. Passage av gränser utan kontroll är nämligen bara möjligt om det gäller alla personer. Upphävandet av gränskontrollen av de inre gränserna som denna bestämmelse syftar till att förverkliga omfattar med nödvändighet tredjelandsmedborgare, med tanke på vad det förhållandet att det inte ska ske några kontroller faktiskt innebär. Se Hoppe. M., i Lenz C. O. och Borchardt K.-D. (red.), EU-Verträge Kommentar, Bundeanzeiger Verlag, 6 uppl., Cologne, 2013, artikel 77.5 FEUF, och Müller-Graff, P.-Chr., i Pechstein M., Nowak C., Häde U. (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band II, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, artikel 77.1 FEUF.

24 I överensstämmelse med grundläggande rättigheter och internationell rätt, inklusive flyktingskydd och förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter.

25 Det ska noteras att domstolen använder ordet undantag (se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 73), vilket, enligt mig, innebär att den aktuella bestämmelsen ska tolkas restriktivt. Se även, för ett liknande resonemang, Peers, S., EU Justice and Home Affairs Law (Volume I: EU Justice and Home Affairs Law), 4 upplagan, OUP, Oxford, 2016, s. 504.

26 Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 74).

27 Liksom i artikel 8.4 och 8.5 (begränsad användning av tvångsmedel), artikel 9.2 a (uppskov med avlägsnande), och artikel 14.1 b och d (akutsjukvård och beaktande av utsatta personers behov).

28 Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 74).

29 Se dom av den 7 juni 2016, Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkt 74).

30 Ibidem.

31 För en översikt över domstolens praxis, se mitt förslag till avgörande i målet Affum ( C‑47/15, EU:C:2016:408, punkterna 48–56).

32 Se, bland annat, dom Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 33). Se även mitt förslag till avgörande i målet Celaj ( C‑290/14, EU:C:2015:285, punkt 60). Se även Bartolini, S., Bombois, Th., Immigration Detention before the CJEU: The Interrelationship between the Returns Directive and the Recast Reception Conditions Directive and their Impact on the Rights of Third Country Nationals, European Human Rights Law Review, 2016, s. 518–529 och, särskilt, s. 523.

33 Där det föreskrivs att medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av vissa undantag, ska besluta om att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium ska återvända.

34 Där det anges att medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet om återvändande (om inte någon tidsfrist för frivillig avresa har beviljats i enlighet med artikel 7.4, eller om åläggandet att återvända inte har hörsammats inom den tid för frivilligt återvändande som beviljats i enlighet med artikel 7 i detta direktiv).