Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sànchez-Bordona föredraget den 26 september 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 Dom av den 24 februari 1961 (BVerfGE 12, 205–1. Rundfunkentscheidung), punkt 182.

3 Förkortningar för de två viktigaste offentliga tv-kanalerna i Tyskland. ARD står för Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland (sammanslutning av public service-företag i Förbundsrepubliken Tyskland) och ZDF för Zweites Deutsches Fernsehen (den andra tyska tv-kanalen).

4 Südwestrundfunk, Anstalt des öffentlichen Rechts (public service-företag i sydväst, offentligrättsligt bolag; nedan kallat SWR)

5 Jag använder ordet avgift för att beteckna det Rundfunkbeitrag som tillämpas sedan år 2013. Fram till dess benämndes det Rundfunkgebühr i tysk lag, det vill säga radio- och tv-licens. Ombudet för SWR uppgav emellertid vid förhandlingen att radio- och tv-licensen enligt den tidigare lagstiftningen hade samma rättsliga karaktär som den nuvarande avgiften, eftersom den påfördes för möjligheten att få tillgång till radio- och tv-sändningar i allmänhetens tjänst och inte för den faktiska tillgången.

6 C(2007) 1761 final. Statligt stöd E/2005 (ex CP 2/2003, CP 232/2002, CP 43/2003, CP 243/2004 och CP 195/2004) – Financing of public service broadcasters in Germany (nedan kallat 2007 års beslut), vilket bara finns i engelsk och tysk version, punkterna 200–216.

7 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (nu artikel 108 FEUF) i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1). Den har ersatts av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9), vilken av tidsmässiga skäl inte är tillämplig i förevarande mål.

8 Avgiften tas även ut av näringsidkare, på grundval av ett antal olika faktorer (affärslokaler och fordon som används i yrkesverksamhet). Eftersom målen vid den nationella domstolen inte rör näringsidkare, kommer jag bara att behandla den avgift som tas ut av fysiska personer som innehar en bostad.

9 Bundesverwaltungsgericht (Högsta förvaltningsdomstolen i Tyskland) uttalade sig om den i dom av den 18 mars 2016. Bundesverfassungsgericht (Författningsdomstolen) har slagit fast att den nya avgiften är grundlagsenlig, utom när det gäller fritidsbostäder, i dom av den 18 juli 2018 (målen 1 BvR 1675/16, 1 BvR 745/17, 1 BvR 836/17, 1 BvR 981/17).

10 EGT C 340, 1997, s. 109. Det kallas därför även Amsterdamprotokollet.

11 Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 (EUT L 140, 2004, s. 1).

12 EUT C 257, 2009, s. 1 (nedan kallat 2009 års meddelande).

13 Rundfunkstaatsvertrag, vilket innehåller de grundläggande bestämmelserna om det dubbla radio- och tv-systemet i Tyskland. Den senaste (21:a) ändringen antogs den 18 december 2017 och den trädde i kraft den 25 maj 2018 (nedan kallat avtalet om radio- och tv-sändningar).

14 Rundfunkfinanzierungsstaatsvertrag av den 31 augusti 1991, senast ändrat genom den tjugonde ändringen av delstaternas avtal om radio och tv i allmänhetens tjänst av den 8–16 december 2016.

15 Rundfunkbeitragsstaatsvertrag, vars nu gällande version trädde i kraft den 15 december 2010, senast ändrad år 2017; nedan kallat avtalet om radio- och tv-avgift.

16 Kommission zur Überprüfung und Ermittlung des Finanzbedarfs der Rundfunkanstalten (nedan kallad KEF).

17 Lag av den 18 oktober 2011 om tillämpning av avtalet om radio- och tv-avgift av den 17 december 2010 (Baden-Württembergisches Gesetz vom 18.10.2011 zur Geltung des Rundfunkbeitragsstaatsvertrags (RdFunkBeitrStVBW) vom 17. Dezember 2010), senast ändrad genom 4 § i den nittonde ändringen av avtalet om radio- och tv-sändningar av den 3 december 2015 (lag av den 23 februari 2016; GBl. s. 126 och följande sidor, i synnerhet s. 129). Nedan kallad delstatslagen.

18 Verwaltungsvollstreckungsgesetz für Baden-Württemberg, av den 12 mars 1974.

19 Enligt 15a § är det emellertid möjligt för myndigheterna att använda sig av ett civilrättsligt verkställighetsförfarande.

20 För ett liknande resonemang har den hänskjutande domstolen hänvisat till dom av den 15 september 2011, Tyskland/kommissionen ( C‑544/09 P, EU:C:2011:584).

21 Mål C‑544/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:584. Domstolen ogillade Tysklands överklagande av tribunalens dom av den 6 oktober 2009, Tyskland/kommissionen ( T-21/06, ej publicerad, EU:T:2009:387). I den sistnämnda domen hade tribunalen slagit fast att kommissionens beslut av den 9 november 2005 om det statliga stöd som Förbundsrepubliken Tyskland hade beviljat till förmån för införandet av digitala markbundna tv-sändningar (DVB-T) i Berlin-Brandenburg (delgivet med nr K(2005) 3903) (EUT L 200, 2006, s. 14), i vilket kommissionen slog fast att det stödet var oförenligt med den inre marknaden, var giltigt.

22 SWR har hänvisat till dom av den 9 augusti 1994, Namur-Les assurances du crédit ( C‑44/93, EU:C:1994:311).

23 Genom hänvisning till dom av den 2 juli 1974, Italien/kommissionen ( 173/73, EU:C:1974:71), punkt 16, och till kommissionens beslut i ärende NN 88/98, Finansiering av en reklamfri nyhetskanal med dygnetruntsändningar inom BBC med licensavgifter (EGT C 78, 2000, s. 6).

24 Dom av den 6 maj 2000, Frankrike/Ladbroke Racing och kommissionen ( C‑83/98 P, EU:C:2000:248), och dom av den 15 juli 2004, Pearle m.fl. ( C‑345/02, EU:C:2004:448), i det sistnämnda målet se även generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 11 mars 2004 (EU:C:2004:145), punkt 67. Kommissionen har även hänvisat till två beslut av kommissionen i ärende N 631/2001, och licensavgift för BBC – Förenade kungariket, och i ärende E 2/2008, om finansiering av ORF – Österrike.

25 Kommissionen nämner dom av den 5 oktober 2000, kommissionen/Frankrike ( C‑337/98, EU:C:2000:543).

26 Dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C. ( C‑138/09, EU:C:2010:291), punkt 46.

27 Beträffande begreppet ändring av befintligt stöd, se generaladvokaten Wahls förslag till avgörande i målet Carrefour Hypermarchés m.fl. ( C‑510/16, EU:C:2017:929), punkterna 51–56.

28 För att använda sig av generaladvokaten Trabucchis formulering i hans förslag till avgörande i målet Van der Hulst ( C‑51/74, EU:C:1974:134), punkt 7.

29 Till exempel en avsevärd ökning av kretsen av stödmottagare.

30 Till exempel ändringar av de förmåner som slås fast i stödordningen och deras art, eller av stödbeloppet eller den näringsverksamhet som gynnas. Se dom av den 9 augusti 1994, Namur-Les assurances du crédit ( C‑44/93, EU:C:1994:311), punkt 29.

31 Till exempel en förlängning av den period då rätten till stöd uppkommer eller en tidsmässig utvidgning av stöd som redan beviljats. Se dom av den 13 juni 2013, HGA m.fl./kommissionen ( C‑630/11 P–C‑633/11 P, EU:C:2013:387), punkterna 92–94, och dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellados ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797), punkterna 58 och 59.

32 Dom av den 9 augusti 1994, Namur-Les assurances du crédit ( C‑44/93, EU:C:1994:311), punkt 28.

33 Dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C. ( C‑138/09, EU:C:2010:291), punkterna 46 och 47.

34 Detta följer till exempel av dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/Italien ( C‑467/15 P, EU:C:2017:799), punkterna 37–44, och dom av den 20 maj 2010, Todaro Nunziatina & C. ( C‑138/09, EU:C:2010:291), punkterna 28–41.

35 Dom av den 15 mars 1994, Banco Exterior de España ( C‑387/92, EU:C:1994:100), punkterna 17 och 18.

36 Dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415) (nedan kallad domen Altmark). Se punkterna 157–169 i 2007 års beslut.

37 Punkt 1 i detta förslag till avgörande.

38 Dessa siffror visar att intäkterna (i miljoner euro) har legat på samma nivå mellan åren 2009 och 2016: år 2009 var de 7416; år 2010, 7362; år 2011, 7347; år 2012, 7306; år 2013, 7480; år 2014, 8082; år 2015, 7842; och år 2016, 7825. Uppgifterna återfinns i KEF:s rapport nr 20 (2016), tabell 124, s. 199 (åren 2013–2016) [https://kef-online.de/fileadmin/KEF/Dateien/Berichte/20._Bericht.pdf], och rapport nr 19 (2014), tabell 96, s. 141 (åren 2009–2012) [https://kef-online.de/fileadmin/KEF/Dateien/Berichte/19._Bericht.pdf] (fotnot 24 i kommissionens skriftliga yttrande).

39 Detta bekräftas av de uppgifter som den tyska regeringen lämnade vid förhandlingen. Endast åren 2013–2014 ökade intäkterna med 8,7 procent jämfört med år 2012, vilket var det sista året då den tidigare lagstiftningen gällde. Den ökningen motiverade dock en sänkning av avgiften från och med den 1 april 2015 (från 17,98 till 17,50 euro, av vilka 30 cent hänfördes till de finansiella reserverna).

40 Se för ett liknande resonemang, om än i ett annat sammanhang, dom av den 13 januari 2005, Streekgewest ( C‑174/02, EU:C:2005:10), punkt 28.

41 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

42 Dom av den 13 december 2007, Bayerischer Rundfunk m.fl. ( C‑337/06, EU:C:2007:786), punkt 21.

43 Den tyska regeringen bekräftade vid förhandlingen att 2011 års ändring inte hade påverkat KEF:s befogenheter.

44 Tyskland har förbundit sig att se till att KEF enbart grundar sina beräkningar på de kostnader som uppstått till följd av tillhandahållandet av den allmännyttiga tjänsten (2007 års beslut, punkt 379). Det är emellertid tillåtet med en liten vinst och en möjlighet till ett överskott som används för att främja nya medier.

45 Se punkterna 382 och 385 i 2007 års beslut.

46 Vid förhandlingen pekade kommissionen på den fortlöpande granskning som den är skyldig att göra enligt artikel 108.1 FEU och som den har gjort sedan 2007 års beslut antogs. Kommissionen underströk att den hittills inte hade hittat någon ändring som föranlett en ny prövning av om systemet för finansiering av de tyska public service-företagen är förenligt med den inre marknaden.

47 Bundesverfassungsgericht (Författningsdomstolen) bekräftade i ett beslut av den 22 augusti 2012 att det räckte att inneha en persondator med internetuppkoppling, där man kunde ta emot public service-företagens program, för att det skulle föreligga en avgiftsskyldighet (mål 1 BvR 199/11).

48 Denna förutsebara utökning av mängden utrustning som gav upphov till avgiftsskyldighet hade emellertid enligt den strikta tolkningen av de tidigare reglerna i praktiken försvårat uppbörden av avgiften, eftersom det var förenat med betydande svårigheter att kontrollera innehav av sådan utrustning.

49 Under alla förhållanden ankommer det på kommissionen att undersöka huruvida de allmänna medel som anslagits för att införa systemet DVB-T2 är förenligt eller inte, vilket är en annan fråga som kräver en ingående analys. Detta gjordes tidigare i samband med införandet av digitala markbundna tv-sändningar i Berlin-Brandenburg, vilket jag hänvisat till i fotnot 21.

50 Den har hänvisat till dom av den 16 april 2015, Trapeza Eurobank Ergasias ( C‑690/13, EU:C:2015:235).

51 Dom av den 13 december 2007, Bayerischer Rundfunk m.fl. ( C‑337/06, EU:C:2007:786), punkt 44.

52 Dom av den 16 april 2015 ( C‑690/13, EU:C:2015:235), punkt 29: Artikel 87.1 EG ska tolkas så, att sådana förmåner som de som är i fråga i det nationella målet, som innebär att en bank förfogar över rätten att … begära tvångsexekution på grundval av enbart en privaträttslig handling … omfattas av tillämpningsområdet för nämnda bestämmelse.

53 2007 års beslut, punkterna 144 och 145.

54 2007 års beslut, punkt 150.