Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 24 september 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Beslut av den 13 juni 2017, Uniwersytet Wrocławski/Genomförandeorganet för forskning ( T‑137/16, ej publicerat, EU:T:2017:407).

3 Beslut av den 13 juni 2017, Uniwersytet Wrocławski/Genomförandeorganet för forskning ( T‑137/16, ej publicerat, EU:T:2017:407).

4 Punkterna 16 och 17 i det överklagade beslutet.

5 Punkt 18 i det överklagade beslutet.

6 Punkt 19 i det överklagade beslutet.

7 Dom av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553).

8 Punkt 20 i det överklagade beslutet.

9 Punkterna 21 och 22 i det överklagade beslutet.

10 Se, exempelvis, beslut av den 20 februari 2008, Communidad Autonoma de Valencia – Generalidad Valenciana/kommissionen, ( C‑363/06 P, ej publicerat, EU:C:2008:99), beslut av den 9 september 2004, Alto de Casablanca/harmoniseringskontoret – Bodegas Chivite (VERAMONTE) ( T-14/04, EU:T:2004:258, punkt 11), beslut av den 5 juli 2006, Comunidad Autónoma de Valencia - Generalidad Valenciana/kommissionen ( T-357/05, EU:T:2006:188). Se, även, beslut av den 9 december 2013, Brown Brothers Harriman/harmoniseringskontoret (TRUST IN PARTNERSHIP) ( T-389/13, ej publicerat, EU:T:2013:691, punkt 14), och beslut av den 14 november 2016, Neonart svetlobni in reklamni napisi Krevh/EUIPO (neonart) ( T‑221/16, ej publicerat, EU:T:2016:673, punkt 8).

11 Se, exempelvis, Stadgan om grundläggande principer för europeiska advokater och etiska regler för europeiska advokater, Rådet för de europeiska advokatsamfunden, 2019. Artikel 2 gäller allmänna principer som är gemensamma för de nationella och internationella bestämmelser som reglerar juristyrket (se sidorna 1 och 6). Oberoende är den princip som räknas upp först.

12 Dom av den 18 maj 1982, AM & S Europe/kommissionen ( 155/79, EU:C:1982:157).

13 Rådets förordning av den 6 februari 1962: första förordningen om tillämpning av [artiklarna 101 och 102 FEUF] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva; område 8, volym 1, s. 8).

14 Dom av den 18 maj 1982, AM & S Europe/kommissionen ( 155/79, EU:C:1982:157, punkterna 21 och 22).

15 Ovan anfört arbete, punkt 24. Dessa bestämmelser är de rättsliga föregångarna till vad som nu är artikel 19 i stadgan. Ordalydelsen i dessa var något annorlunda och definierade enkelt den juridiska företrädare som kunde företräda icke priviligierade sökande inför domstolen som en advokat som är medlem i advokatsamfundet i en av medlemsstaterna.

16 Dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkt 28).

17 Dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkterna 42, 43 och 45). Min kursivering.

18 Se, exempelvis, beslut av den 5 december 1996, Lopes/domstolen ( C‑174/96 P, EU:C:1996:473), beslut av den 5 december 2013, Martínez Ferríz/Spanien ( T‑564/13, ej publicerat, EU:T:2013:650), beslut av den 8 maj 2018, Spieker/EUIPO (Science for a better skin) ( T-92/18, ej publicerat, EU:T:2018:289), nu överklagat som mål C‑455/18 P, och beslut av den 27 september 2018, Sógor/rådet m.fl. ( T-302/18, ej publicerat, EU:T:2018:621).

19 Beslut av den 4 december 2017, Nap Innova Hoteles/SRB ( T-522/17, ej publicerat, EU:T:2017:881, punkt 8).

20 Beslut av den 8 december 1999, Euro-Lex/harmoniseringskontoret (EU-LEX) ( T‑79/99, EU:T:1999:312, punkterna 28 och 29), beslut av den 19 november 2009, EREF/kommissionen ( T-94/07, ej publicerat, EU:T:2009:451, punkt 17), och beslut av den 21 mars 2011, Milux/harmoniseringsbyrån (REFLUXCONTROL) ( T‑139/10, T-280/10–T-285/10 och T-349/10–T-352/10, ej publicerat, EU:T:2011:98, punkt 22).

21 Beslut av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet ( C‑573/11 P, ej publicerat, EU:C:2013:564) och beslut av den 6 september 2011, ClientEarth/rådet ( T-452/10, ej publicerat, EU:T:2011:420)..

22 Beslut av den 31 maj 2013, Codacons/kommissionen ( T-120/13, ej publicerat, EU:T:2013:287, punkt 11).

23 Beslut av den 18 november 2014, Justice & Environment/kommissionen ( T‑221/14, ej publicerat, EU:T:2014:1002, punkterna 10–14).

24 Beslut av den 20 november 2017, BikeWorld/kommissionen ( T-702/15, EU:T:2017:834).

25 Beslut av den 23 maj 2011, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( T-226/10, EU:T:2011:234, punkt 21).

26 Dom av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553, punkterna 33–34). Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 18 november 2014, Justice & Environment/kommissionen ( T-221/14, ej publicerat, EU:T:2014:1002), beslut av den 14 november 2016, Dimos Athinaion/kommissionen ( T-360/16, ej publicerat, EU:T:2016:694), och beslut av den 8 april 2019, Electroquimica Onubense/ECHA ( T-481/18, EU:T:2019:227).

27 Dom av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553, punkterna 24 och 25 och där angiven rättspraxis). Beslut av den 23 maj 2011, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( T-226/10, EU:T:2011:234, punkterna 16, 17 och 21).

28 Beslut av den 30 maj 2018, PJ/EUIPO – Erdmann & Rossi (Erdmann & Rossi) ( T‑664/16, EU:T:2018:517), som för närvarande har överklagats genom de två målen PJ/EUIPO (C‑529/18 P) och PC/EUIPO (C‑531/18 P).

29 Ovan anfört arbete, punkt 59.

30 Beslut av den 13 juni 2017, Uniwersytet Wrocławski/REA ( T-137/16, ej publicerat, EU:T:2017:407, punkt 20).

31 Se ovan i detta förslag punkterna 37–40.

32 Se, exempelvis, Stadgan om grundläggande principer för europeiska advokater och etiska regler för europeiska advokater, Rådet för de europeiska advokatsamfunden, 2019, citerad ovan i fotnot 11, s. 7 (punkt 6) och s. 9 (principerna h) and i) angående respekt för yrkeskollegor respektive rättsstatsprincipen och god rättskipning.)

33 Jämför särskilt dom av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553, punkterna 24 och 25 och där angiven rättspraxis) med beslut av den 23 maj 2011, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( T-226/10, EU:T:2011:234, punkterna 16, 17 och 21), och beslut av den 30 maj 2018, PJ/EUIPO – Erdmann & Rossi (Erdmann & Rossi) ( T-664/16, EU:T:2018:517).

34 Som jag har nämnt ovan (punkt Error! Reference source not found.), har detta problem att göra med Wroclaws universitets andra grunder för båda överklagandena och Republiken Polens andra och tredje grund för överklagandet.

35 Se, exempelvis, beslut av den 20 november 2017, BikeWorld/kommissionen ( T‑702/15, EU:T:2017:834, punkt 35).

36 Praktiska anvisningar till parterna i mål vid domstolen (EUT L 31, 2014, s. 1). Se, särskilt, avsnitt I, Allmänna bestämmelser, punkt 2 om Företrädande av parterna vid domstolen. I punkt 2 i dessa anvisningar anges, i stort sett genom en återgivning av ordalydelsen i artikel 19 fjärde stycket i stadgan, att icke priviligierade sökande ska företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna och att [e]n handling, av vilken framgår att advokaten är behörig att uppträda inför domstol, ska på begäran kunna uppvisas under hela förfarandet.

37 Se, exempelvis, beslut av den 14 oktober 2010, Varga och Haliu/rådet ( T-296/10, ej publicerat, EU:T:2010:435), och beslut av den 13 november 2012, Hârsulescu/Rumänien ( T-400/12, ej publicerat, EU:C:2012:595).

38 En fråga som jag kommer att återkomma till nedan, i punkterna 149–153 i detta förslag till avgörande.

39 Se, exempelvis, beslut av den 20 november 2017, BikeWorld/kommissionen ( T‑702/15, EU:T:2017:834, punkt 30). Trots detta verkar denna praxis medge vissa undantag, såsom framgår av domstolens beslut av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet ( C‑573/11 P, ej publicerat, EU:C:2013:564, punkterna 21 och 22). Tribunalen hade tidigare beslutat att avvisa talan, då sökandens juridiska företrädare var en av dess sju förvaltare. I överklagandet fastställde domstolen detta beslut men angav samtidigt att tribunalen inte hade beaktat förhållandet att den juridiska företrädaren hade underrättat tribunalen om att sökanden hade bytt företrädare. Denna underlåtelse påverkade dock inte domstolens huvudsakliga bedömning, trots att en sådan ändring i besluten av den 9 november 2011 i målen T‑120/10 ClientEarth m.fl./kommissionen respektive T-449/10 ClientEarth m.fl./kommissionen underförstått hade ansetts avhjälpa ett fel i den mening som avses i artikel 44 i tribunalens rättegångsregler. Artikel 44 var den rättsliga föregångaren till vad som nu är artikel 51 i rättegångsreglerna.

40 Dessutom, om artikel 19 fjärde stycket i stadgan ska tolkas ordagrant, som en ren och okvalificerad renvoi till nationella bestämmelser och nationell praxis, utan någon hänvisning till företrädande av en oberoende tredje part som har angetts tydligare i artikel 19 tredje stycket, skulle exempelvis det faktum att en advokat kan föra sin egen talan i en medlemsstat också vara tillräckligt för att låta denne föra sin egen talan inför unionsdomstolen?

41 Ovan, punkterna 37–40.

42 Se, Stadgan om grundläggande principer för europeiska advokater och etiska regler för europeiska advokater, Rådet för de europeiska advokatsamfunden, som citerades ovan i fotnot 11, s. 7, punkt 6, där advokaten bland annat beskrivs som en oundgänglig deltagare i god rättskipning. Se även s. 9, princip i) Respekt för rättssäkerhetsprincipen och god rättskipning.

43 Se, även, artikel 47 andra stycket andra meningen i stadgan: Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas.

44 Med stöd av domen av den 18 maj 1982, AM & S Europe/kommissionen ( 155/79, EU:C:1982:157) och efterföljande rättspraxis.

45 Eller en konflikt mellan flera klienter och samma advokat. Se det polska exempel som åberopades av Universitetet i Wrocław, Republiken Polen, och Krajowa Izba Radców Prawnych, nämligen artikel 7.2 i Kodeks Etyki Radcy Prawnego (Etiska regler för juridiska rådgivare): Den juridiska rådgivaren måste utöva sina yrkesaktiviteter utan att låta sig påverkas av personliga intressen, externt tryck eller ingripande från någon part av någon anledning. Advokatens råd i ett mål får inte påverkas av anvisningar som lämnas av någon person, uppfattningar eller instruktioner som begränsar dennes oberoende. Se även, exempelvis, Stadgan om grundläggande principer för europeiska advokater och etiska regler för europeiska advokater, Rådet för de europeiska advokatsamfunden, som citerades ovan i fotnot 11, särskilt artikel 2.1. Se, även, Thomas de Carranza Méndez de Vigo, Santiago, Principios fundamentales en el ejercicio de la profesión de abogado, i Vila Ramos, Beatriz (samordnare), Deontología profesional del abogado, Dickinson, Madrid, 2013, s. 35–50, s. 37 och 38, eller Sánchez Stewart, Nielson, Manual de Deontología para Abogado, La Ley, Madrid, 2012.

46 I artikel 30.1 i Etiska regler för juridiska rådgivare anges följande: En juridisk rådgivare ska inte företräda en klient inför domstol när det, i det aktuella målet eller ett därmed sammanhängande mål, föreligger en intressekonflikt mellan klienten och den juridiska rådgivaren eller finns en risk att en sådan intressekonflikt kan uppkomma, eller när den yrkesmässiga verksamheten gäller den juridiska rådgivarens egen person eller egendom eller en närståendes person eller egendom, om inte denna verksamhet gäller anspråk, mål eller intressen som är gemensamma med klientens.

47 Exempelvis i Frankrike kan en domare, i fall där ett disciplinärt förfarande inte har inletts i förhållande till en särskild advokat, ombes förelägga advokaten att upphöra att företräda en klient i ett visst fall (Cour de cassation, Frankrike, dom av den 27 mars 2001, no 98–16.508). I Spanien kan en domare varna en advokat om att det kan vara lämpligt för denne att träda tillbaka från sitt uppdrag som klientens företrädare. Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien), dom av den 18 november 2013, no 841/2013, RJ 2014/3061.

48 Se även, Stadgan om grundläggande principer för europeiska advokater och etiska regler för europeiska advokater, Rådet för de europeiska advokatsamfunden, som citerades ovan i fotnot 11, särskilt s. 8.

49 Se punkt 87 i detta förslag till avgörande.

50 Även om det uppenbart inte är föremålet i förevarande mål, ska anmärkas att en relativt restriktiv tolkning har gjorts av vilka nationella enheter som omfattas av artikel 19 första stycket i stadgan. Denna bestämmelse hänvisar till medlemsstaterna, utan någon ytterligare kvalificering eller definition. Tribunalens tillvägagångssätt, som har erkänts av denna domstol, verkar vara att tolka begreppet medlemsstat mycket restriktivt, och i praktiken utesluta offentliga enheter, såsom oberoende centrala organ och kommuner eller regioner från möjligheten att utse ett ombud i ett mål. Se, exempelvis, beslut av den 20 februari 2008, Communidad Autonoma de Valencia – Generalidad Valenciana/kommissionen ( C‑363/06 P, ej publicerad, EU:C:2008:99, dom av den 5 juli 2006 Comunidad Autónoma de Valencia – Generalidad Valenciana/kommissionen ( T-357/05, EU:T:2006:188). Se, vidare, beslut av den 18 november 2014, Justice & Environment/kommissionen ( T-221/14, ej publicerat, EU:T:2014:1002), och beslut av den 14 november 2016, Dimos Athinaion/kommissionen ( T-360/16, ej publicerat, EU:T:2016:694). Jag måste erkänna att jag inte anser en sådan begränsad tolkning är särskilt användbar i praktiken. Ett antal offentliga organ skulle sannolikt ha kompetent administrativ personal eller juristavdelningar som, liksom de olika ministerierna, kan företräda det offentliga organet utan att ge upphov till onödiga kostnader för allmänheten genom att behöva anlita externa advokater. Dessutom finns det en vidare, allmän fråga. I många avseenden har medlemsstat i unionsrätten getts en svepande, bred definition när det kommer till att införa skyldigheter och förpliktelser som följer av unionsrätten, vilket framgår, exempelvis, av vad som utgör en förlängning av staten (se dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkterna 17–20 och där angiven rättspraxis), dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkterna 24–29 och där angiven rättspraxis), samt dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 45 och där angiven rättspraxis) eller av vilka organ, förutom Stater i egentlig mening, som kan ansvara för överträdelser av unionsrätten (se dom av den 4 juli 2000, Haim ( C‑424/97, EU:C:2000:357, punkt 27–28 och där angiven rättspraxis), men en förvånansvärt snäv definition när det gäller eventuella förmåner och privilegier som beviljas medlemsstater enligt unionsrätten. Naturligtvis skiljer sig områden med materiell eller institutionell unionsrätt från tolkningen av artikel 19 första stycket i stadgan. Men finns det något särskilt syfte med denna skillnad? Såsom detta överklagande som helhet visar kan tillvägagångssätt och definitioner i rättspraxis i övrigt överföras på andra områden i unionsrätten utan några större svårigheter.

51 Se även ovan, punkt 96.

52 Dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkterna 47och 48).

53 Ovan, punkterna 59–67 i detta förslag till avgörande.

54 Det framgår att praxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna i fråga om huruvida anställda advokater har rätt att utöva reglerad juristverksamhet, företräda sina arbetsgivare i förfaranden, bibehålla sitt medlemskap i det nationella advokatsamfundet eller ha juridiska privilegier. Se, exempelvis, Marchandise, Phillippe, Jammaers, Christian, Macours, Kristof och Vandoorne, Lieve, Déontologie et organisation générale de la profession de juriste d’entreprise. Théorie et cas pratiques de réflexion, Institut de Juristes d’Entreprise, Bryssel, juni 2018, s. 85, med en översikt över var och en av de 28 medlemsstaterna på sidorna 86–94.

55 Dom av den 6 september 2012, Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej/kommissionen ( C‑422/11 P och C‑423/11 P, EU:C:2012:553, punkterna 10–12).

56 Detta verkar ha varit situationen med den juridiska företrädare som företrädde Wroclaws universitet i det förfarande som ledde till det överklagade beslutet. En liknande dubbel möjlighet verkar finnas, exempelvis, i Irland med avseende på advokater som måste uppfylla Guide to Good Professional Conduct for Solicitors och vars yrke regleras genom Solicitors Acts 1954–2015.

57 Se, exempelvis, med avseende på Frankrike, dom från Cour de cassation no 1497 av den 16 september 2015 (14–17.842), eller, med avseende på Irland, section 212 i Legal Services Regulation Act 2015 som, när den har inletts, kommer att tillåta att en anställd advokat vars namn är upptaget på förteckningen över verksamma advokater tillhandahåller juridiska tjänster till sin arbetsgivare, inbegripet genom att uppträda på arbetsgivarens vägnar inför en domstol, tribunal eller skiljedomstol.

58 Jag kan inte annat än erkänna att diskussionen om egenskaperna för rollen och yrket som extern advokat, å ena sidan, och som anställd bolagsjurist, å andra sidan, är komplicerad. Se, exempelvis, Haeri, Kami, L’avenir de la profession d’avocat, Rapport confié par Monsieur Jean-Jacques Urvoas, Garde des Sceaux, Ministre de la Justice à Monsieur Kami Haeri, Avocat au Barreau de Paris, februari 2017, s. 72 och 73.

59 Ovan i detta förslag punkterna 103–113.

60 Som huvudregel skulle en rationellt beräknande unionsinstitution eller myndighet troligen inleda sitt försvar genom att ifrågasätta, närhelst det är möjligt, med stöd av vilken som helst information som kan inhämtas, att den advokat som företräder den icke priviligierade sökanden kan betraktas som oberoende. På detta sätt är det sannolikt att alltfler mål kommer att avgöras på denna punkt, vilket ytterligare skulle utvidga målen med bristande oberoende till nya faktiska situationer, vilket naturligtvis ger upphov till fler och fler sådana invändningar om avvisning, vilket i sin tur får domstolen att göra detaljerade utläggningar om fakta och frågor som knappast utgör dess centrala verksamhet, och gradvis ersätta ett system med materiell domstolsprövning med ett cirkelresonemang som verkligen måste avvisas.

61 Ovan, punkterna 68–78.

62 Punkt 18 i det överklagade beslutet.

63 Se, exempelvis, domarna från Tribunal Constitucional (Constitutional Court, Spanien) 199/2001 av den 4 oktober (ES:TC:2001:199), och 213/1990, av den 20 december (ES:TC:1990:213), och beslut från Ústavní soud (Constitutional Court, Republiken Tjeckien) Pl. ÚS-st. 42/15 av den 8 oktober 2015 (CZ:US:2015:Pl.US-st.42.15.1). Se även IV. ÚS 3638/15 av den 28 februari 2018 (CZ:US:2017:4.US.3638.15.1).

64 Se, exempelvis, ovannämnda exempel från Frankrike eller Spanien i fotnot 47.

65 Se även, ovan, punkterna 72–78 i detta förslag till avgörande. I detta sammanhang anser jag det inte nödvändigt att göra en bedömning av eventuella begränsningar enligt artikel 52.1 i stadgan, eftersom ett sådant tillvägagångssätt helt enkelt utsläcker kärnan i rätten till ett effektivt rättsmedel. Det ska också anmärkas att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) har funnit att en alltför sträng tolkning av nationella processuella bestämmelser om obligatoriskt juridiskt företrädande stred mot artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och, närmare bestämt, rätten att få sin sak prövad inför domstol när en talan som hade anhängiggjorts av en sökande – en verksam advokat – avvisades och därmed hindrade att sökandens talan prövades fullständigt i sak. Se Europadomstolen, 11 februari 2014, Maširević mot Serbien, CE:ECHR:2014:0211JUD003067108, 47–51 §.

66 Se beslut av den 5 september 2013, ClientEarth/rådet ( C‑573/11 P, ej publicerat, EU:C:2013:564), som har diskuterats ovan i fotnot 39.

67 En liknande skyldighet skulle också gälla domstolen, med vederbörande ändringar, enligt artikel 119 i domstolens rättegångsregler.

68 Vilket gör den tolkningslogik som redan har beskrivits ovan (i punkterna 72–78) ännu mer slående och farlig. Återigen frågar jag mig om det inte är relativt logiskt att de processuella bestämmelserna inte föreskriver en möjlighet till avhjälpande av överträdelser av kriterier som inte har specificerats i nämnda bestämmelser?

69 Samtidigt som den också i betydande utsträckning gör avsteg från synsättet sak framför form som domstolen vanligtvis tillämpar i fråga om tolkningen av artikel 47 i stadgan eller principen om ett effektivt domstolsskydd såsom dessa principer tillämpas i förhållande till medlemsstaternas domstolar, varvid dessa uppmanas att tolka de berörda nationella processuella bestämmelserna på ett sätt som garanterar, snarare än utesluter, tillträde till domstol. Se, exempelvis, dom av den 12 juni 2014, Peftiev m.fl. ( C‑314/13, EU:C:2014:1645, punkt 29), dom av den 15 september 2016, Star Storage m.fl. ( C‑439/14 och C‑488/14, EU:C:2016:688, punkterna 49–63), och dom av den 27 september 2017, Puškár ( C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 76). Europadomstolen har i sin tur anmärkt att överdriven formalism kan strida mot kravet på att tillförsäkra en praktisk och effektiv rätt att få sin sak prövad enligt artikel 6.1 i [Europakonventionen]. Detta uppkommer normalt i mål där en särskilt sträng tolkning har gjorts av en processuell bestämmelse, som hindrar att sökandens talan prövas i sak, med den därmed förknippade risken att sökandens rätt till ett effektivt domstolsskydd överträds. Europadomstolen, 5 april 2018, Zubac mot Kroatien, CE:ECHR:2018:0405JUD004016012, 97‑99 § och där angiven rättspraxis.

70 Se, för ett liknande resonemang, artikel 119.4 i domstolens rättegångsregler.

71 Enligt artikel 55.3 i rättegångsreglerna. Det ska endast tilläggas att artikel 55 i rättegångsreglerna som helhet, i vilken det föreskrivs en möjlighet att avstänga ett ombud, en rådgivare eller en advokat från förfarandet, ger ytterligare stöd för att nuvarande tolkning av artikel 51.4 i rättegångsreglerna är tveksam. Om det är möjligt att ersätta en avstängd advokat när som helst under förfarandet, varför skulle det då vara begreppsmässigt omöjligt att ersätta en juridisk företrädare när det blir uppenbart att denne inte uppfyller kriterierna i artikel 19 i stadgan redan från början (det vill säga vid det tillfälle när ansökan lämnades in)?

72 Ovan, punkt 144.

73 Punkt 20 i det överklagade beslutet.