Domstolens dom (första avdelningen) 28 november 2018

I de förenade målen C‑262/17, C‑263/17 och C‑273/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunale amministrativo regionale per la Calabria (Regionala förvaltningsdomstolen för Kalabrien, Italien) genom beslut av den 30 januari 2017, som inkom till domstolen den 10 maj 2017, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av J.-C. Bonichot, avdelningsordförande, samt domarna A. Arabadjiev, E. Regan (referent), C.G. Fernlund och S. Rodin, generaladvokat: E. Tanchev, justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 31 maj 2018.

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Solvay Chimica Italia SpA, Solvay Specialty Polymers Italy SpA, Solvay Chimica Bussi SpA, Whirlpool Europe Srl, Fenice – Qualità Per L’ambiente SpA, FCA Italy SpA, FCA Group Purchasing Srl, FCA Melfi SpA, Sol Gas Primari Srl, Nuova Solmine SpA, American Husky III, Inovyn Produzione Italia SpA, Sasol Italy SpA, Zignago Power Srl, Radici Chimica SpA, La Vecchia Soc. cons. arl, Santa Margherita e Kettmeir e Cantine Torresella SpA, Zignago Vetro SpA, Chemisol Italia Srl, Vinavil SpA, Italgen SpA, Arkema Srl, Yara Italia SpA et Ineos Manufacturing Italia SpA, genom F. Angelini, L. Parola, G. La Rosa, M. Monaco, A. Salzano, G. Berruti och T. Arnoni, avvocati, Erg Power Srl och Erg Power Generation SpA, genom L. Acquarone, A. Ricci, M. Saladino och G. Acquarone, avvocati, Eni SpA, Enipower SpA och Versalis SpA, genom O. Torrani och P. G. Torrani, avvocati, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av F. Sclafani, avvocato dello Stato, Greklands regering, genom M. Tassopoulou och D. Tsagkaraki, båda i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom M. K. Bulterman och C. S. Schillemans, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom O. Beynet och G. Gattinara, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 13 september 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Italiensk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra och den fjärde frågan

Den tredje frågan

Den femte frågan

Rättegångskostnader

1 Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2.5, 2.6, 15.7, 26.4, 28 och 37.6 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 2009, s. 55).

2 Respektive begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Solvay Chimica Italia SpA och flera andra företag som äger eller förvaltar privata distributionssystem för el, och å andra sidan Autorità per l’energia elettrica il gas e il sistema idrico (myndigheten för el, gas och vatten, Italien) (nedan kallad AEEGSI), angående sistnämnda myndighets beslut att ålägga dessa företag vissa skyldigheter avseende bland annat tillträde för tredje part och inmatningsordning.

3 Skälen 3, 29, 30 och 35 i direktiv 2009/72 har följande lydelse:

4 I artikel 1 i direktiv 2009/72, med rubriken Syfte och tillämpningsområde, föreskrivs följande:

5 I artikel 2 i direktivet, med rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

6 Artikel 3 i direktivet, med rubriken Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och skyddet av kunderna, föreskriver följande i punkt 14:

7 Artikel 15 i direktiv 2009/72, med rubriken Inmatningsordning och balans, har följande lydelse:

8 I artikel 25 i direktivet, med rubriken Uppgifter som åligger de systemansvariga för distributionssystemet, föreskrivs följande:

9 I artikel 26, med rubriken Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet, föreskrivs följande:

10 Artikel 28 i direktiv 2009/72, med rubriken Slutna distributionssystem föreskrivs följande:

11 Artikel 32, med rubriken Tillträde för tredje part, föreskriver följande:

12 Artikel 37 i direktivet, med rubriken Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter, föreskriver följande i punkt 6:

13 Artikel 30.27 i legge n. 99 – Disposizioni per lo sviluppo e l’internazionalizzazione delle imprese, nonché in tema di materia energie (lag nr 99 med bestämmelser för utveckling och internationalisering av företag, samt på energiområdet) av den 23 juli 2009 (GURI nr 176 av den 31 juli 2009) (nedan kallad lag nr 99/2009), föreskriver följande:

14 I artikel 33 i lag nr 99/2009 föreskrivs följande:

15 Decreto ministeriale – Attuazione dell’articolo 30, comma 27, della legge 23 luglio 2009, n. 99, in materia di rapporti intercorrenti fra i gestori delle reti elettriche, le società di distribuzione in concessione, i proprietari di reti private ed i clienti finali collegati a tali reti (ministerdekret om genomförande av artikel 30.27 i lag nr 99 av den 23 juli 2009 om förhållanden mellan elsystemansvariga, bolag som innehar koncession för distribution, ägare av privata system och slutförbrukare som är anslutna till dessa system), av den 10 december 2010 (GURI nr 305, av den 31 december 2010), föreskriver bland annat en skyldighet för privata systemansvariga att tillåta att slutkonsumenter som är anslutna till dessa privata system begär och erhåller fysisk eller virtuell anslutning till det allmänna systemet.

16 I artikel 38.5 i decreto legislativo n. 93 – Attuazione delle directive 2009/72/CE, 2009/73/CE e 2008/92/CE relative a norme comuni per il mercato interno dell’energia elettrica, del gas naturale e ad una procedura comunitaria sulla trasparenza dei prezzi al consumatore finale industriale di gase di energia elettrica, nonché abrogazione delle directive 2003/54CE e 2003/55/CE (lagstiftningsdekret nr 93 om införlivande av direktiv 2009/72/EG, 2009/73/EG och 2008/92/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och för naturgas, om ett gemenskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare samt upphävande av direktiv 2003/54/EG och 2003/55/EG), av den 1 juni 2011 (GURI nr 148 av den 28 juni 2011) (nedan kallat lagdekret nr 93/2011), föreskrivs bland annat följande:

17 Genom deliberazione n. 539/2015/R/eel – Regolazione dei servizi di connessione, misura, trasmissione, distribuzione, dispacciamento e vendita nel caso di sistemi di distribuzione chiusi (beslut nr 539/2015/R/eel om reglering av anslutning, mätning, överföring, distribution, inmatningsordning och försäljning med avseende på slutna distributionssystem), av den 12 november 2015 (nedan kallat beslut nr 539/2015), klassificerade AEEGSI, i enlighet med artikel 38.5 i lagstiftningsdekret nr 93/2011, interna förbrukarsystem, andra privata system och enkla produktions- och förbrukningssystem som slutna distributionssystem, i den mening som avses i artikel 28.1 i direktiv 2009/72.

18 I artikel 8 i bilaga A till detta beslut anges att [e]tt slutet distributionssystem är ett system med skyldighet att tillåta anslutning av enbart förbrukare som enligt artikel 6 i detta beslut räknas bland dem som kan anslutas till samma slutna distributionssystem.

19 I artikel 22.1 i denna bilaga anges att bestämmelser om inmatningsordning är tillämpliga på el som levereras till och som uttas från det slutna distributionssystemet av varje användare via dess anslutningsställe till det systemet.

20 Klagandena i det nationella målet är, beroende på omständigheterna, ägare till eller ansvariga för privata distributionssystem för el som klassificerats, i enlighet med artikel 38.5 i lagstiftningsdekret nr 93/2011, som slutna distributionssystem och som därför, i enlighet med beslut nr 539/2015, omfattas av olika krav från AEEGSI.

21 Dessa klagande väckte talan vid Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet, Italien) och yrkade ogiltigförklaring av beslut nr 539/2015 med motiveringen att beslutet, i den del det tillämpar samma bestämmelser på slutna distributionssystem som på offentliga distributionssystem utan att ta hänsyn till särdragen hos de slutna näten, strider mot direktiv 2009/72.

22 De grunder som klagandena har åberopat till stöd för talan avser de skyldigheter att tillåta anslutning av tredje parter och till särredovisning och funktionell åtskillnad som påförts de ansvariga för slutna distributionssystem, tillämpning av avgifter vad gäller inmatningsordning för varje användare som är ansluten till ett slutet distributionssystem, utan att hela nätet behandlas som en enskild användare av denna tjänst, vilket var fallet tidigare, och tillämpning av avgifter för allmänna kostnader för elsystemet knutet till den el som varje användare som är ansluten till ett slutet distributionssystem förbrukar, även när elen produceras inom det nätet.

23 Under dessa omständigheter beslutade Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen i Lombardiet) att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande, vilka har formulerats på likalydande sätt i målen C‑262/17, C‑263/17 och C‑273/17:

24 Domstolens ordförande beslutade den 12 juni 2017 att förena målen C‑262/17, C‑263/17 och C‑273/17 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.

25 Som svar på en begäran om förtydligande från domstolen, meddelade den hänskjutande domstolen, den 12 april 2018, att den femte frågan blivit irrelevant, eftersom den gäller dels bestämmelserna om åtskillnad, dels avgifter för de allmänna kostnaderna för elsystemet.

26 Genom sin första fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artiklarna 2 led 5 och 28.1 i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att de nät, såsom de som är aktuella i det nationella målet, som inrättats för egenförbrukning före ikraftträdandet av detta direktiv och som förvaltas av en privat enhet till vilken ett begränsat antal enheter inom produktion och konsumtion är anknutna, vilka i sin tur är anslutna till det allmänna nätet, utgör distributionssystem som omfattas av direktivets tillämpningsområde.

27 Det bör erinras om att syftet med direktiv 2009/72, såsom framgår av dess artikel 1, är att fastställa gemensamma regler för bland annat eldistribution i syfte att förbättra och integrera konkurrensutsatta elmarknader i unionen.

28 Även om begreppet distributionssystem inte definieras som sådant i artikel 2 led 5 i direktiv 2009/72, definierar sistnämnda däremot begreppet distribution som transport av el i system med högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhandahållande till kunder, men inte leverans, eftersom det sistnämnda begreppet, enligt artikel 2 led 19 i detta direktiv, ska förstås som försäljning av el till kunder (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 45).

29 Av dessa definitioner framgår att ett distributionssystem är ett system för transport av el i högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 46).

30 Av detta följer att enbart den transporterade elektricitetens spänning är ett avgörande kriterium vid avgörandet av huruvida ett system är ett distributionssystem i den mening som avses i direktiv 2009/72 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 48).

31 Däremot är vare sig tidpunkten vid vilken ett sådant nät inrättades eller den omständigheten, att det är avsett för egenkonsumtion och drivs av en privat enhet till vilken ett begränsat antal enheter för produktion och förbrukning är knutna relevanta kriterier i detta avseende.

32 Vad gäller den sistnämnda omständigheten bör det påpekas att det av artikel 28.1 i direktiv 2009/72 följer att medlemsstaterna får föreskriva att de behöriga myndigheterna klassificerar som ett slutet distributionssystem ett system som distribuerar el inom en geografiskt avgränsad industriell eller kommersiell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som i princip inte levererar el till hushållskunder, såvida, beroende på det enskilda fallet, driften eller produktionsprocessen hos systemanvändarna är integrerad, eller systemet distribuerar el huvudsakligen till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.

33 Enligt artikel 28.2 i direktiv 2009/72 får medlemsstaterna föreskriva att de nationella behöriga myndigheterna undantar den driftsansvarige för ett slutet system dels från skyldigheten i artikel 25.5 i direktivet att anskaffa energi för att täcka energiförluster och reservkapacitet inom sitt system i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, dels från skyldigheten i artikel 32.1 i direktivet att tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är godkända innan de träder i kraft i enlighet med artikel 37 i samma direktiv. I det senare fallet får nätanvändarna, enligt artikel 28.3 i direktiv 2009/72, begära att den behöriga nationella myndigheten ska se över och godkänna dessa tariffer och beräkningsmetoder.

34 Det framgår av dessa bestämmelser att sådana system som de som är aktuella i det nationella målet, som inrättats för egenförbrukning och drivs av en privat enhet till vilken ett begränsat antal enheter inom produktion och konsumtion är knutna, utgör distributionssystem som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv, i den mån som de behöriga nationella myndigheterna kan klassificera dem som slutna distributionssystem, i den mening som avses i artikel 28.1 i direktivet, varvid medlemsstaterna dessutom endast har rätt, men inte någon skyldighet, att undanta dem, i enlighet med direktivets artikel 28.2, från två skyldigheter som anges i sistnämnda bestämmelse.

35 Det bör vidare noteras, vad gäller systemens begränsning, att direktiv 2009/72 enbart hänvisar till ett sådant kriterium, i artikel 2 leden 26 och 27, för att definiera begreppen litet enskilt system eller enskilt mikrosystem, vilket innebär att unionslagstiftaren således inte har haft för avsikt att utesluta vissa överförings- eller distributionssystem från tillämpningsområdet för direktiv 2009/72 på grund av deras storlek eller elförbrukning (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 49).

36 Det ovanstående bekräftas dessutom av syftet i direktiv 2009/72, att fullborda den inre marknaden för el (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 44).

37 Sådana system som de som är aktuella i det nationella målet, när det är ostridigt att de används för att transportera el med högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät till försäljning till slutförbrukare, utgör följaktligen distributionssystem som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/72.

38 Den första frågan ska följaktligen besvaras enligt följande: Artiklarna 2 led 5 och 28.1 i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att system, såsom de som är aktuella i det nationella målet, som inrättats för egenförbrukning före ikraftträdandet av detta direktiv och som drivs av en privat enhet till vilken ett begränsat antal enheter inom produktion och konsumtion är knutna, och vilka i sin tur är anslutna till det allmänna distributionsnätet, utgör distributionssystem som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.

39 Genom sin andra och fjärde fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 28 i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att medlemsstaterna enbart får undanta system, såsom de som är aktuella i det nationella målet, från de i punkt 2 i den bestämmelsen angivna skyldigheterna vad gäller slutna distributionssystem som avses i den bestämmelsen och de som avses i artikel 26.4 i samma direktiv, eller om de också kan klassificera sådana system enligt en annan kategori av distributionssystem för att på så sätt undanta dem från skyldigheter som inte föreskrivs i direktivet.

40 Som redan framgår av punkterna 32–34 i förevarande dom kan en medlemsstat – som föreskriver att de behöriga nationella myndigheterna ska klassificera såsom slutna distributionssystem system som uppfyller villkoren i artikel 28.1 i direktiv 2009/72 – också, i enlighet med artikel 28.2 i samma direktiv, föreskriva att dessa myndigheter undantar den ansvarige för dessa system från de skyldigheter som avses i artiklarna 25.5 och 32.1 i det direktivet.

41 Det framgår således tydligt av lydelsen i artikel 28.2 i direktiv 2009/72 att system, som av de behöriga nationella myndigheterna har klassificerats som slutna distributionsnät, endast kan undantas, på grundval av denna bestämmelse, från de skyldigheter som bestämmelsen avser, såsom framgår av skäl 30 i direktivet, för att undvika att de systemansvariga för distributionssystemet åläggs en onödig administrativ börda på grund av det särskilda förhållandet mellan denna systemansvarige för distributionssystemet och dess användare.

42 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande, vilket heller inte bestritts, att den behöriga nationella myndigheten klassificerat de i målet aktuella systemen som slutna distributionssystem, i den mening som avses i artikel 28.1 i direktiv 2009/72.

43 Dessa system skulle därför, om Italien utnyttjar möjligheten i artikel 28.2 i direktivet, kunna beviljas de undantag som avses i denna bestämmelse.

44 Såsom generaladvokaten har framfört i punkterna 52–58 i sitt förslag till avgörande, finns det inget som hindrar att ett slutet distributionssystem, i en annan egenskap, också kan beviljas ytterligare undantag som föreskrivs i direktiv 2009/72.

45 Domstolen konstaterar i detta avseende att artikel 26.4 i direktiv 2009/72 ger medlemsstaterna rätt att undanta integrerade elföretag som har mindre än 100000 anslutna kunder från kraven på åtskillnad som föreskrivs i artikel 26.1–3 i detta direktiv, och detta för att undvika, i enlighet med skäl 29 i direktivet, att små systemansvariga för distributionssystem får en oproportionerlig ekonomisk och administrativ börda.

46 Det framgår emellertid av den hänskjutande domstolens konstateranden att de i det nationella målet aktuella systemen skulle kunna vara berättigade till detta undantag, eftersom de i princip inte kan leverera till hushållskunder och eftersom de enbart försörjer ett begränsat antal enheter för produktion och konsumtion inom en geografiskt avgränsad plats.

47 Det framgår dessutom av den hänskjutande domstolens svar på begäran om förtydligande från domstolen att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet numera undantar dessa system, i enlighet med artikel 26.4 i direktiv 2009/72, från kraven på åtskillnad i artikel 26.1–3.

48 Under alla omständigheter bör det understrykas att medlemsstaterna inte kan låta sådana system som de som är aktuella i det nationella målet, vilka omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/72, omfattas av en annan kategori distributionssystem än de som uttryckligen anges i direktivet, för att bevilja dem undantag som inte omfattas av direktivet.

49 Såsom framgår av skälen 29 och 30 i direktiv 2009/72 kan de särdrag som utmärker vissa typer av distributionssystem, såsom slutna distributionssystem, motivera medlemsstaterna att undanta dessa från vissa av de skyldigheter som föreskrivs i direktivet för att undvika att de får en onödig administrativ börda.

50 Det ska emellertid konstateras att dessa överväganden mycket riktigt återspeglas i artiklarna 26.4 och 28.2 i direktiv 2009/72, vilka uttryckligen fastställer de undantag vilka sådana distributionssystem kan vara berättigade till.

51 Den andra och den fjärde frågan ska följaktligen besvaras enligt följande: Artikel 28 i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att system, såsom de som är aktuella i det nationella målet, som av en medlemsstat har klassificerats som slutna distributionssystem, i den mening som avses i artikel 28.1 i detta direktiv, enbart som sådana kan undantas, av medlemsstaten, från skyldigheter enligt artikel 28.2 i direktivet, utan att detta påverkar den omständigheten att dessa system kan vara berättigade till andra undantag i detta direktiv, bland annat det undantag som föreskrivs i artikel 26.4 i direktivet, om de uppfyller de villkor som fastställs där, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra. Under alla omständigheter kan denna medlemsstat inte låta sådana system omfattas av en egen kategori distributionssystem för att bevilja dem undantag som inte omfattas av direktivet.

52 Den hänskjutande domstolen har ställt sin tredje fråga för att få klarhet i huruvida artikel 32.1 i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att slutna distributionssystem, i den mening som avses i artikel 28.1 i direktivet, inte omfattas av skyldigheten att ge tredje part tillträde, utan endast måste bevilja tillträde till den tredje part som tillhör den kategori användare som kan ansluta sig till dessa nät, vilka har en rätt att få tillträde till det allmänna nätet.

53 Det bör erinras om att medlemsstaterna, i enlighet med artikel 32.1 första och andra meningarna i direktiv 2009/72, är skyldiga att se till att det införs en ordning för tredje parts tillträde till överförings- och distributionssystemen grundad på offentliggjorda tariffer, som ska gälla för alla berättigade kunder samt tillämpas objektivt och utan att någon diskriminerande åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Enligt artikel 32.1 tredje meningen i direktiv 2009/72 ska medlemsstaterna se till att dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är godkända innan de träder i kraft i enlighet med artikel 37 i detta direktiv samt att tarifferna – och metoderna om endast dessa har godkänts – offentliggörs innan de träder i kraft.

54 Domstolen har redan flera gånger påpekat att fritt tillträde för tredje parter till dessa system, vilket föreskrivs i artikel 32.1 första och andra meningarna i direktiv 2009/72, utgör en av de grundläggande åtgärder som medlemsstaterna är skyldiga att vidta för att fullborda den inre marknaden för el (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 44, av den 9 oktober 2008, Sabatauskas m.fl., C‑239/07, EU:C:2008:551, punkterna 31, 33 och 46, och av den 29 september 2016, Essent Belgium, C‑492/14, EU:C:2016:732, punkt 76).

55 Som framgår av skäl 3 i direktiv 2009/72 syftar direktivet nämligen till att uppnå en fullständigt öppen marknad, där alla konsumenter fritt kan välja handlare och där alla handlare kan leverera fritt till sina kunder.

56 Även om artikel 32.1 i direktiv 2009/72 ger medlemsstaterna rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det införs ett system för tredje parts tillträde till överförings- eller distributionssystem – medlemsstaterna som i enlighet med artikel 288 FEUF alltså är behöriga att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet –, innebär emellertid inte detta utrymme för skönsmässig bedömning, med hänsyn till betydelsen av principen om fritt tillträde till överförings- eller distributionssystem, att medlemsstaterna har rätt att frångå nämnda princip, förutom i de fall där det i direktivet särskilt föreskrivs undantag eller avvikelser (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 55).

57 Det framgår av artikel 3.14 i direktiv 2009/72 att medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 32.1 i detta direktiv, i vilken det föreskrivs att tredje parts tillträde till överförings- och distributionssystemen ska vara fri från diskriminering om tillämpningen av dessa bestämmelser, rättsligt eller i praktiken, skulle kunna hindra elföretagen från att fullgöra sina skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, under förutsättning att medlemsstaterna försäkrar sig om att dessa skyldigheter inte kan fullgöras på något annat sätt som inte påverkar det fria tillträdet till systemen, vilket utgör en av de rättigheter som anges direktiv 2009/72 (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 60, och dom av den 29 september 2016, Essent Belgium, C‑492/14, EU:C:2016:732, punkt 91).

58 Såsom framgår av svaren på den första, den andra och den fjärde frågan, och särskilt av punkterna 33, 34, 40 och 41 i förevarande dom, följer det däremot av själva lydelsen i artikel 28.2 i direktiv 2009/72 att de slutna distributionssystem som avses i artikel 28.1 i detta direktiv, på grundval av denna bestämmelse, endast får undantas från två särskilda skyldigheter, nämligen att anskaffa energi för att täcka energiförluster och reservkapacitet inom systemet i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden, och att se till att tarifferna, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är godkända innan de träder i kraft, i vilket fall användare av systemen, i enlighet med artikel 28.3 i direktivet, kan begära att den behöriga nationella myndigheten ska se över och godkänna de gällande tarifferna eller beräkningsmetoderna.

59 Härav följer att även om ett slutet distributionssystem kan undantas från kravet i artikel 32.1 tredje meningen i direktiv 2009/72, att i förväg få sina tariffer och beräkningsmetoder godkända, kan det emellertid inte undantas från skyldigheten att ge fritt tillträde för tredje parter, vilken föreskrivs i den första och den andra meningen i artikel 32.1 i direktivet.

60 I detta avseende erinrar domstolen dessutom om att artikel 32.2 i direktiv 2009/72 visserligen föreskriver att en systemansvarig för distributionssystemet får vägra tillträde till sitt system om det saknar nödvändig kapacitet, under förutsättning att denna vägran vederbörligen motiveras, men att denna möjlighet att vägra tillträde till systemet emellertid ska bedömas från fall till fall och inte innebär att medlemsstaterna har rätt att införa undantag av allmän karaktär som inte kräver en konkret bedömning för varje systemansvarig med avseende på huruvida systemet saknar tillräcklig teknisk kapacitet för att ansökan om tillträde från tredje part ska kunna bifallas (se, analogt, dom av den 22 maj 2008, citiworks, C‑439/06, EU:C:2008:298, punkt 57).

61 Den tredje frågan ska följaktligen besvaras enligt följande: Artikel 32.1 i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att slutna distributionssystem, i den mening som avses i artikel 28.1 i direktivet, inte omfattas av skyldigheten att ge tredje part tillträde, utan endast måste bevilja tillträde till tredje parter som tillhör den kategori användare som kan ansluta sig till dessa nät, vilka har en rätt att få tillträde till det allmänna nätet.

62 Den hänskjutande domstolen har ställt sin femte fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 15.7 och 37.6 b i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver att avgifter för inmatningsordning som ska betalas av användare av slutna distributionssystem ska beräknas mot bakgrund av den el som varje användare handlat med detta system via dennes anslutningsställe till systemet.

63 Såsom framgår av artiklarna 15 och 25 i direktiv 2009/72 gör inmatningsordningen det möjligt för den systemansvarige för elnätet att upprätta en inmatningsordning mellan produktionsanläggningarna inom ett visst område för att bland annat anskaffa den energi som behövs för att täcka energiförluster och reservkapacitet inom sina system och skapa en balans av elsystemet och säkerställa att den inre marknaden för el fungerar väl.

64 I enlighet med artikel 15.7 och artikel 37.6 b i direktiv 2009/72, ska de regler för balans av elsystemet som fastställs av den systemansvarige för överföringssystemet, vilket även ska gälla för reglerna för de avgifter för obalanser i energitillförseln som tas ut av användarna av den systemansvariges nät, vara objektiva, transparenta och icke-diskriminerande, och avspegla kostnaderna – såsom följer av skäl 35 i detta direktiv – enligt en metod som säkerställer att balanstjänsterna tillhandahålls på ett så ekonomiskt sätt som möjligt och ger nätanvändarna goda incitament för att balansera sin inmatning och sitt uttag. Enligt artikel 25.6 i direktivet finns en liknande skyldighet för den systemansvarige för distributionssystemet.

65 I förevarande fall framgår det av de uppgifter som lämnats till domstolen att den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet har ändrats på så sätt att de avgifter för inmatningsordning till den systemansvarige för det allmänna systemet, närmare bestämt Terna SpA, som ska betalas av användarena av ett slutet distributionssystem, numera inte längre ska beräknas enbart på den sammanlagda el som handlats i det allmänna nätet genom det slutna distributionssystemet via dess anslutningsställe till det allmänna nätet, utan på den el som varje enskild användare av detta system har handlat via deras anslutningsställe till detta system, vilket är en anpassning av de bestämmelser som är tillämpliga på dessa användare till dem som gäller för användare av allmänna system. Av detta följer att avgifterna för inmatningsordningen följaktligen även ska tillämpas på el som producerats i det slutna distributionssystemet.

66 Enligt fast rättspraxis är principen om likabehandling en allmän unionsrättslig princip som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl., C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 23).

67 I detta avseende konstaterar domstolen inledningsvis att användarna, såsom de som är i fråga i det nationella målet, av de nät som enligt den nationella rätten omfattas av kategorin slutna distributionssystem, är anslutna till det allmänna nätet och att de därmed har rätt att precis som alla andra användare av det systemet vända sig till inmatningsordningen. Klagandena kan således inte med framgång hävda vare sig att användarna av dessa slutna distributionssystem inte ger upphov till några kostnader för tjänsteleverantörerna, eller att den i det nationella målet aktuella nationella lagstiftningen därför föreskriver att de ska bekosta en tjänst som de inte får ta del av.

68 Det är emellertid utrett att användare av ett slutet distributionssystem, till skillnad från dessa andra användare av allmänna system – med hänsyn till att de i huvudsak, enligt artikel 28.1 b i direktiv 2009/72, förbrukar den el som produceras internt i detta nät – enbart har begränsad tillgång till det allmänna nätet, när produktionen av det slutna distributionssystemet inte är tillräcklig för att tillgodose användarnas behov, till exempel i samband med en kraftig och oväntad ökning av den efterfrågan inom nätet eller med ett avbrott i de till nätet knutna produktionsenheterna till följd av hantering eller fel. Bortsett från sådana exceptionella situationer, ankommer det därför främst på den systemansvarige för det slutna distributionssystemet att säkerställa balansen mellan produktion och konsumtion inom detta system, i likhet med den uppgift som Terna uppfyller vad gäller det allmänna nätet.

69 Under dessa omständigheter tycks användare av ett slutet distributionssystem inte befinna i samma situation som andra användare av det allmänna nätet. Vidare tycks den ansvarige för inmatningsordningen för det allmänna nätet inte behöva bära så stora kostnader vad gäller användarna av det slutna distributionssystemet, eftersom dessa senare enbart har begränsad tillgång till denna tjänst. Det ankommer dock på den hänskjutande domstolen att fastställa huruvida dessa omständigheter verkligen föreligger.

70 Om dessa omständigheter, såsom generaladvokaten har framfört i punkt 105 i sitt förslag till avgörande, visar sig föreligga skulle en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet – som föreskriver att avgifterna för inmatningsordningen, vilka påförs användare av ett slutet distributionssystem, ska beräknas med samma metod som den för beräkningen av avgifter för de andra användarna av det allmänna nätverket –, i avsaknad av ett objektivt rättfärdigande, kunna anses diskriminerande.

71 Det kan nämligen inte uteslutas att en sådan metod inte har ett tillräckligt samband med kostnaderna för inmatningsordningen, i enlighet med de krav som följer av artiklarna 15.7 och 25.6 i direktiv 2009/72.

72 Eftersom beloppet för de avgifter som användare av slutna distributionssystem ska betala för inmatningsordningen saknar samband med den mängd el som handlats i det allmänna nätet, förefaller denna metod nämligen inte heller kunna ge dessa användare, i likhet med vad som föreskrivs i artikel 37.6 b i detta direktiv, incitament att balansera sin produktion och sitt uttag av el i syfte att i så stor utsträckning som möjligt begränsa deras användning av denna tjänst.

73 Visserligen skulle det kunna vara legitimt för en medlemsstat att ålägga användare av ett slutet distributionssystem med tillgång till det allmänna nätet avgifter för inmatningsordningen som inte beräknas enbart på den el som faktiskt har handlats i det allmänna nätet, om det till exempel kan visas att avgiftsbeloppet motsvarar en specifik kostnad för den ansvarige för inmatningsordningen, vilken har samband med själva möjligheten för användarna av ett slutet distributionssystem att byta el med det allmänna nätet genom att utnyttja nämnda tjänst. Emellertid har ingen av de berörda parter som har yttrat sig i förevarande mål gjort gällande att en sådan särskild kostnad finns.

74 Den italienska regeringen har i sitt skriftliga yttrande och vid förhandlingen också gjort gällande att användarna av ett slutet distributionssystem har möjlighet att upprätta en enskild inmatningspunkt, i vilket fall avgifterna för inmatningsordningen skulle beräknas endast på den el som handlats i det allmänna nätet.

75 Domstolen konstaterar emellertid att klagandena i det nationella målet gjort gällande att en sådan gruppering inte har inverkat på beräkningen av denna avgift. Det finns för övrigt inget i handlingarna i målet som styrker den italienska regeringens påståenden.

76 Under dessa omständigheter ankommer det uteslutande på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida dessa påståenden, som avser tolkningen av den nationella rätten, är riktiga.

77 Följaktligen ska den femte frågan besvaras enligt följande: Artiklarna 15.7 och 37.6 b i direktiv 2009/72 ska tolkas så, att de, i brist på ett objektivt rättfärdigande, utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver att avgifter för inmatningsordning, som ska betalas av användarna av ett slutet distributionssystem ska beräknas på den el som varje användare handlat i detta system via deras anslutningsställe till det systemet, om det visar sig, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, att användarna av ett slutet distributionssystem inte befinner sig i samma situation som övriga användare av det allmänna nätet och att den ansvarige för inmatningsordningen för det allmänna nätet enbart har begränsade kostnader med avseende på dessa användare av ett slutet distributionssystem.

78 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: italienska.