Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 29 november 2018

I mål C-548/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesfinanzhof (federal skattedomstol, Tyskland), genom beslut av den 21 juni 2017, som inkom till domstolen den 21 september 2017, i målet

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av ordföranden på första avdelningen J.-C. Bonichot (referent), tillika tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna E. Regan och C.G. Fernlund, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: baumgarten sports & more GmbH, genom A. Brennecke, Tysklands regering, genom T. Henze och R. Kanitz, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom L. Lozano Palacios och A. C. Becker, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Tysk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 63 och 90 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1) (nedan kallat mervärdesskattedirektivet).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Finanzamt Goslar (skattemyndighet i Goslar, Tyskland) och baumgarten sports & more GmbH (nedan kallat bolaget), angående krav på inbetalning av mervärdesskatt på successiva betalningar.

3 I artikel 63 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs följande:

4 I artikel 64.1 i nämnda direktiv föreskrivs följande:

5 Artikel 65 i mervärdesskattedirektivet har följande lydelse:

6 Artikel 66 i mervärdesskattedirektivet har följande lydelse:

7 I artikel 90 i detta direktiv föreskrivs följande:

8 I 13 § första stycket punkt 1 i 1980 års Umsatzsteuergesetz (lag om omsättningsskatt, nedan kallad UStG) föreskrivs följande:

9 I 17 § UStG föreskrivs följande:

10 I 20 § första meningen UStG föreskrivs följande:

11 Bolaget är en agentur för förmedling av professionella fotbollsspelare.

12 När bolaget med framgång har förmedlat en spelare till en klubb erhåller det provision från denna klubb, under förutsättning att spelaren därefter ingår ett anställningsavtal och innehar ett av Deutsche Fußball Liga GmbH (den tyska fotbollsligan) utfärdat spelartillstånd.

13 Provision betalas till bolaget två gånger om året så länge spelaren har ett avtal med klubben och innehar ett av Deutsche Fußball Liga GmbH utfärdat spelartillstånd.

14 Bolaget betalade skatt på sin omsättning från år 2012 enligt 13 § första stycket punkt 1 a UStG utifrån avtalade ersättningar.

15 Under år 2015 fann skattemyndigheten i Goslar, efter en skatterevision, att bolaget, enligt regeln om periodiserad redovisning, från och med år 2012, borde ha betalat mervärdesskatt på den provision den erhållit för tidsbestämda spelaravtal som löpte ut under år 2015, och utfärdade ett ändringsbeslut med beaktande av detta.

16 Bolaget, som ifrågasatte denna metod, väckte talan vid domstolen i första instans, som biföll talan. Bolaget gjorde med framgång gällande att betalningarna av den aktuella provisionen var osäkra och att mervärdesskatt på dessa betalningar inte kan utkrävas förrän de faktiskt har tagits emot.

17 Skattemyndigheten i Goslar överklagade detta avgörande till Bundesfinanzhof (federal skattedomstol, Tyskland).

18 Nämnda domstol är osäker på tolkningen av artikel 63 i mervärdesskattedirektivet, vari det föreskrivs att mervärdesskatten blir utkrävbar vid den tidpunkt då tillhandahållandet av tjänsten äger rum. Domstolen i fråga undrar om bestämmelsen kan tolkas restriktivt, i den meningen att tillhandahållandet av tjänsten inte ska anses ha ägt rum om ersättningen för den ännu inte har förfallit till betalning eller är villkorad, såsom är fallet i det nationella målet.

19 Beroende på svaret på den första frågan undrar den hänskjutande domstolen även om det är förenligt med vissa mervärdesskatterättsliga principer och de allmänna principerna om likabehandling och proportionalitet att den beskattningsbara personen gör en förskottsbetalning av mervärdesskatt till statskassan. Osäkerheten grundar sig på den jämförelse – som är ett centralt inslag i den i det nationella målet förda diskussionen – mellan situationen för en sådan beskattningsbar person som avses i det nationella målet och en beskattningsbar person som betalar skatt enligt kassaredovisningsmetoden.

20 Den hänskjutande domstolen har även, i samband med den begärda tolkningen av artikel 63 i mervärdesskattedirektivet, ställt en fråga om tolkningen av artikel 90 i detta direktiv, vilken rör rätten till nedsättning av skatteunderlaget, i vissa fall, bland annat vid utebliven betalning av priset på prestationen. Den hänskjutande domstolen vill i det avseendet, för det fall mervärdesskattedirektivet inte utgör hinder för att beskattningsbara personer betalar mervärdesskatt flera år i förväg, få klarhet i huruvida medlemsstaterna kan bevilja denna nedsättning redan under pågående beskattningsperiod och inte, såsom lydelsen av denna artikel förefaller antyda, efter det att tillhandahållandet har ägt rum.

21 Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

22 Domstolen erinrar inledningsvis om att det följer av fast rättspraxis att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. EU-domstolen kan dessutom behöva ta hänsyn till unionsrättsliga bestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (dom av den 1 februari 2017, Município de Palmela, C-144/16, EU:C:2017:76, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

23 Den hänskjutande domstolens frågor grundar sig på den osäkerhet som råder kring möjligheten att tolka artikel 63 i mervärdesskattedirektivet restriktivt, så att tillhandahållandet av tjänster inte ska anses ha ägt rum, i den mening som avses i denna artikel, om ersättningen för detta tillhandahållande varken kan utkrävas eller villkorslöst har förfallit till betalning, vilket innebär att mervärdesskatten blir delvis utkrävbar.

24 I den mån artikel 64.1 i mervärdesskattedirektivet fastställer att tillhandahållandet av tjänster ska anses äga rum vid den tidpunkt då de ger upphov till successiva avräkningar eller successiva betalningar, förefaller den även vara relevant vid tillämpningen av mervärdesskattereglerna på en sådan situation som avses i det nationella målet.

25 Domstolen konstaterar därför att den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i om artikel 63 i mervärdesskattedirektivet, jämförd med artikel 64.1 i detta direktiv, ska tolkas så att den utgör hinder för att den beskattningsgrundande händelsen och skattens utkrävbarhet i samband med en agenturs tillhandahållande av en tjänst i form av förmedling av professionella fotbollspelare, såsom det som avses i det nationella målet, för vilket betalning utgår på vissa villkor och successivt under flera år efter det att förmedlingen ägde rum, ska anses ha ägt rum den dag då spelaren förmedlades.

26 Det ska i det avseendet för det första påpekas att det framgår av artikel 63 i mervärdesskattedirektivet att den beskattningsgrundande händelsen äger rum och skatten blir utkrävbar vid den tidpunkt då tjänsten tillhandahålls.

27 För det andra anges i artikel 64.1 i detta direktiv att när tillhandahållanden av tjänster ger upphov till successiva betalningar, ska dessa tillhandahållanden anses äga rum i den mening som avses i artikel 63 vid utgången av de perioder som betalningarna hänför sig till.

28 Det framgår vid en kombinerad tillämpning av dessa två bestämmelser att, vad gäller tillhandahållanden av tjänster som ger upphov till successiva betalningar, den beskattningsgrundande händelsen äger rum och skatten blir utkrävbar vid utgången av de tidsperioder som betalningarna hänför sig till (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2015, Asparuhovo Lake Investment Company, C-463/14, EU:C:2015:542, punkt 50).

29 Det ankommer i princip på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida det tillhandahållande som avses i det nationella målet verkligen utgör ett tillhandahållande av en tjänst som ger upphov till successiva betalningar i den mening som avses i artikel 64.1 i mervärdesskattedirektivet.

30 För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar påpekas emellertid att detta tycks vara fallet med tillhandahållandet av den tjänst som avses i det nationella målet, vilken går ut på att förhandla om och förmedla en spelare till en klubb för ett visst antal säsonger och som ger upphov till villkorade successiva betalningar under flera år efter det att förmedlingen ägde rum (se, analogt, dom av den 3 september 2015, Asparuhovo Lake Investment Company, C-463/14, EU:C:2015:542, punkt 49).

31 Med förbehåll för den prövning som den hänskjutande domstolen har att göra följer av det ovan anförda att den beskattningsgrundande händelsen för och utkrävbarheten av skatten på ett sådant tillhandahållande av tjänster som avses i det nationella målet inte är den dag då spelaren förmedlades utan i stället när de perioder som klubbens betalningar hänför sig till löper ut.

32 Mot bakgrund av samtliga överväganden ovan ska de frågor som ställts besvaras enligt följande. Artikel 63 i mervärdesskattedirektivet, jämförd med artikel 64.1 i detta direktiv, ska tolkas så att den utgör hinder för att den beskattningsgrundande händelsen och skattens utkrävbarhet i samband med en agenturs tillhandahållande av en tjänst i form av förmedling av professionella fotbollspelare, såsom det som avses i det nationella målet, för vilket betalning sker på vissa villkor och successivt under flera år efter det att förmedlingen ägde rum, ska anses ha ägt rum den dag då spelaren förmedlades.

33 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.