Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 4 april 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 2000, s. 29).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

4 Rådets förordning av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, 2007, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning nr 361/2008 av den 14 april 2008 (EUT L 121, 2008, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1234/2007).

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

6 Se artikel 232.1 i förordning nr 1308/2013.

7 Rådets förordning av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1).

8 Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

9 Se artiklarna 286.2 och 288.2 i unionens tullkodex.

10 Kommissionens delegerade förordning av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 1).

11 Se artikel 256 i delegerad förordning 2015/2446.

12 Se artikel 55 i förordning nr 1169/2011.

13 Det framgår av artikel 286.3 i unionens tullkodex att hänvisningar till gemenskapens tullkodex ska anses som hänvisningar till unionens tullkodex. Sedan den 1 maj 2016 ska hänvisningen till artiklarna 23–26 i gemenskapens tullkodex, som återges i artikel 2.3 i förordning nr 1169/2011, således förstås som en hänvisning till artikel 60 i unionens tullkodex, jämförda med artiklarna 31–36 i delegerad förordning 2015/2446 som förtydligar tillämpningen av artikel 60.

14 I detta avseende har den hänskjutande domstolen angett att om Prime Champs anses ha brutit mot dessa bestämmelser följer att detta företag har tillämpat en otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb (lag mot illojal konkurrens, nedan kallad UWG), i synnerhet i den mening som avses i 3 § jämförd med 4 § punkt 11 UWG i dess lydelse år 2013, och 3 § UWG i dess nuvarande lydelse. I dessa bestämmelser anges att särskilt den som överträder en lagbestämmelse vars syfte bland annat är att reglera beteendet på marknaden i marknadsaktörernas intresse gör sig skyldig till illojal konkurrens. UWG har införlivat Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga handelsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

15 Tillsammans, gemenskapens tullkodex och unionens tullkodex jämförda med delegerad förordning 2015/2446.

16 Se punkt 27 i förevarande förslag till avgörande.

17 Se punkt 26 i förevarande förslag till avgörande.

18 Kommissionens genomförandeförordning av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 157, 2011, s. 1), som tillämpas sedan den 22 juni 2011.

19 Se, exempelvis, dom av den 17 oktober 1995, Leifer m.fl. ( C‑83/94, EU:C:1995:329, punkt 22), dom av den 7 juni 2005, VEMW m.fl. ( C‑17/03, EU:C:2005:362, punkt 41), och dom av den 15 april 2010, Fundación Gala-Salvador Dalí och VEGAP ( C‑518/08, EU:C:2010:191, punkt 25)..

20 Se artikel 1.1 i förordning nr 1169/2011.

21 Detta följer av skäl 49 i förordning nr 1234/2007, där det fastställs att tillämpningen av handelsnormer för jordbruksprodukter kan bidra till att förbättra de ekonomiska villkoren för produktionen och saluföringen av dessa produkter samt produkternas kvalitet, vilket ligger i producenternas, handelsidkarnas och konsumenternas intresse. Samma sak konstateras i skäl 64 i förordning nr 1308/2013, och i skäl 65 i samma förordning anges även att det är lämpligt att upprätthålla handelsnormerna för varje sektor för att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och bidra till bättre ekonomiska villkor för produktion och saluföring av produkter och bättre produktkvalitet.

22 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) av den 30 november 2005 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex), s. 10 (KOM(2005) 608 slutlig).

23 Jag noterar att den tyska regeringen inskränkte sig till att besvara den tredje och den fjärde frågan.

24 Inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter omfattar nämligen artikel [1.1 i] i förordning nr 1234/2007 och artikel 1.2 i) i förordning nr 1308/2013 produkter inom sektorn för frukt- och grönsaker, som definieras i del IX i bilaga I till dessa förordningar. I dessa bilagor anges i samband med produktbeskrivningen för sektorn för frukt och grönsaker enligt KN-nummer ex 0709 Andra grönsaker, färska eller kylda. I kapitel 7 i bilaga I till Kombinerade nomenklaturen anges Svampar med kod 070951.

25 Den tyska regeringen har närmare bestämt förklarat att det enligt dess produktionsspecialister endast i sällsynta fall är möjligt och fördelaktigt att transportera frukt eller grönsaker under odlingsfasen, såsom i det nationella målet, och att en gränsöverskridande produktion därför i regel är omöjlig eller i varje fall olönsam. Bortsett från odlade svampar, som det är lätt att transportera, har den tyska regeringen uppgett att så vitt den vet är endiver den enda gröda som produceras på samma sätt. Vid förhandlingen anförde kommissionen å sin sida hydroponisk odling och odling av kryddväxter som exempel på en liknande situation. Vad gäller dessa produkter förklarade kommissionen att de kan säljas till konsumenter tillsammans med sitt växtmedium och således utan att de egentligen ha skördats innan de saluförs.

26 Vad gäller frukt och grönsaker framgår det av artikel 32 i delegerad förordning nr 2015/2446 jämförd med kapitel 20 i bilaga 22–01 till nämnda förordning, till vilken artikel 32 i förordningen hänvisar, att sådana produkter omfattas av dessa bestämmelser i den mån det rör sig om en blandning av vegetabiliska produkter, till exempel fruktjuice. Även om gemenskapens tullkodex inte innehåller någon sådan bestämmelse anser jag att artikel 24 bör förstås på samma sätt, om inte annat anges.

27 Den hänskjutande domstolen har som exempel nämnt en hänvisning till de produktionssteg som utförs i andra medlemsstater.

28 I så fall skulle den uppgift om ursprungsland som Prime Champ använder, utan att ange några andra upplysningar, inte strida mot förbudet mot vilseledande av konsumenter, eftersom Prime Champ under alla omständigheter inte skulle kunna komplettera denna uppgift med förklarande tillägg.

29 Jag erinrar om att det följer av fast praxis att enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (se, exempelvis, dom av den 29 november 2018, baumgarten sports & more, C‑548/17, EU:C:2018:970, punkt 22).

30 Jag erinrar om att revisionstalan i det nationella målet enligt den hänskjutande domstolen endast kan vinna bifall om det beteende som Prime Champ klandras för var olagligt både enligt artikel 2.1 a i) i direktiv 2000/13 och enligt artikel 7.1 a i förordning nr 1169/2011. För att den hänskjutande domstolen ska få ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva, räcker det därför i princip att EU-domstolen besvarar den fjärde frågan på grundval av artikel 7.1 a i förordning nr 1169/2011.

31 Jag påpekar att artikel 73 i förordning nr 1308/13 även innehåller en bestämmelse om tillämpningsområdet för handelsnormerna. I denna bestämmelse föreskrivs närmare bestämt att handelsnormerna ska tillämpas [u]tan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser beträffande jordbruksprodukter …. Med hänsyn till att förordning nr 1169/2011 endast är tillämplig i den utsträckning som föreskrivs i den sistnämnda förordningen är artikel 73 i förordning nr 1308/13 inte relevant för bedömningen av huruvida artikel 7.1 a i förordning nr 1169/2011 är tillämplig.

32 Kommissionen förefaller således åberopa en tolkning som påminner om tolkningen i artikel 3.4 i direktiv 2005/29, enligt vilken [o]m bestämmelserna i detta direktiv står i strid med andra [unions]bestämmelser som reglerar specifika aspekter av otillbörliga affärsmetoder, skall de senare ha företräde och tillämpas på dessa specifika aspekter. Domstolen har således slagit fast att en intressekonflikt i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 enbart föreligger då de särskilda bestämmelserna på ett uttömmande sätt reglerar information till konsumenterna, så att andra upplysningar inte kan läggas till. Se dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punkterna 34–36), och dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710, punkterna 60 och 61). I detta hänseende påpekas att, med hänsyn till att jordbrukslagstiftningen inte på ett uttömmande sätt reglerar ursprungslandet för frukt och grönsaker, frågan om tillämpligheten av förbudet mot att vilseleda i den mening som avses i artikel 7.1 i direktiv 2005/29, såsom det som avses artikel 2.1 a i i direktiv 2000/13 och artikel 7.1 a i förordning nr 1169/2011, inte aktualiseras i förevarande fall.

33 Förordning nr 1169/2011 innehåller sålunda allmänna och horisontella bestämmelser som gäller för alla livsmedel, medan de särskilda och vertikala bestämmelserna, som endast gäller för vissa livsmedel, fastställs inom ramen för de bestämmelser som behandlar dessa varor, se för ett liknande resonemang skäl 12 i denna förordning. Det framgår av skäl 32 i nämnda förordning att handelsnormerna för produkter inom frukt- och grönsakssektorn utgör sådana vertikala bestämmelser.

34 Se, för ett liknande resonemang, artikel 26.2 a i förordning nr 1169/2011, enligt vilken uppgift om ursprungsland är obligatorisk enligt detta instrument i de fall där underlåtenhet att lämna denna uppgift skulle kunna vilseleda konsumenten i fråga om livsmedlets ursprungsland. Dessutom omfattar begreppet vilseledande affärsmetoder i den mening som avses i artikel 7.1 i direktiv 2005/29 vilseledande underlåtenhet. Jag erinrar om att detta direktiv, i likhet med förordning nr 1169/2011, syftar till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.

35 Jag påpekar att denna definition infördes genom förordning nr 1169/2011 med motiveringen att avsaknaden av en sådan definition i direktiv 2000/13 skulle leda till osäkerhet och tvetydighet, såväl för konsumenter och näringen som för medlemsstaterna (se Impact assessment report on general food labelling issues, SEK(2008) 92, s. 21, som åtföljde förslaget till förordning nr 1169/2011).

36 Se för ett liknande resonemang dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punkterna 42–44)

37 Kommissionens genomförandeförordning av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä (EUT L 335, 2013, s. 19).

38 Se skäl 3 i genomförandeförordning nr 1337/2013.

39 Se fotnot 35 i förevarande förslag till avgörande.