Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 28 mars 2019

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 2002, s. 16).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, 1997, s. 19).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

5 KOM(96) 209 slutlig, Grönbok om finansiella tjänster: att tillgodose konsumenternas förväntningar, KOM(97) 309 slutlig, Finansiella tjänster: stärka XXXXX, KOM (2001) 66, Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om elektronisk handel och finansiella tjänster, KOM(2007) 226 slutlig, Grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

8 Dom av den 27 mars 2014, LCL Le Crédit Lyonnais ( C‑565/12, EU:C:2014:190, punkt 42). Ett liknande resonemang förs även i dom av den 18 december 2014, CA Consumer Finance ( C‑449/13, EU:C:2014:2464, punkt 21), dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punk 51).

9 I detta avseende talar man om en målinriktad harmonisering (targeted harmonization), det vill säga en harmonisering som även om den är fullständig medger – när detta uttryckligen föreskrivs i det ursprungliga regelverket – att medlemsstaterna inför bestämmelser om undantag från unionslagstiftningen.

10 Se skäl 12 i direktiv 2002/65, där följande anges: Om medlemsstaterna antar motstridiga eller olika bestämmelser om konsumentskydd vid distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter skulle detta inverka negativt på den inre marknadens funktion och på konkurrensen mellan företagen på denna marknad. Det är därför nödvändigt att på detta område införa gemensamma regler på gemenskapsnivå, som inte innebär någon minskning av det allmänna konsumentskyddet i medlemsstaterna.

11 Se skäl 13 i direktiv 2002/65, där följande anges: En hög konsumentskyddsnivå bör säkerställas genom detta direktiv i syfte att säkerställa fri rörlighet för finansiella tjänster. Medlemsstaterna bör inte kunna besluta om andra bestämmelser än dem som fastställs i detta direktiv på de områden som harmoniseras i direktivet, om det inte särskilt anges i detta.

12 I artikel 1.1 anges följande: Syftet med detta direktiv är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter.

13 KOM(1998)468 slutlig. Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT C 385, 1998, s. 10, skäl 9).

14 Artikel 4 i direktiv 2002/65.

15 Skäl 1 i direktiv 2002/65 har följande lydelse: Åtgärder bör vidtas för att inom ramen för förverkligandet av den inre marknadens mål gradvis befästa denna marknad. Dessa åtgärder bör även bidra till en hög konsumentskyddsnivå, i enlighet med artiklarna 95 och 153 i fördraget.

16 Skäl 3 i direktiv 2002/65 har följande lydelse … För att säkerställa konsumenternas väsentliga rätt till valfrihet krävs en hög konsumentskyddsnivå, så att konsumenternas förtroende för distansförsäljning ökar.

17 Dom av den 17 december 2009, Martín ( C‑227/08, EU:C:2009:792, punkterna 26 och 27).

18 I skäl 23 i direktiv 2002/65 föreskrivs följande: För att säkerställa ett så gott konsumentskydd som möjligt är det viktigt att konsumenten är tillräckligt informerad om bestämmelserna i detta direktiv och om eventuella uppförandekoder på detta område. Konsumenten bör även ha en ångerrätt.

19 Se skäl 24 i direktiv 2002/65, där följande anges: När ångerrätt inte gäller på grund av att konsumenten uttryckligen begärt att ett avtal skall fullgöras, bör leverantören informera konsumenten om detta.

20 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, 4.6.1997, s. 19).

21 Artikel 3.1 3 a i direktiv 2002/65.

22 Artikel 3.1 3 d i direktiv 2002/65.

23 355 § stycke 3 tredje meningen BGB.

24 Artikel 11 i direktiv 2002/65, med rubriken Påföljder, har följande lydelse: Medlemsstaterna skall föreskriva lämpliga påföljder för leverantören då denne inte följer sådana nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv. Medlemsstaterna får i detta syfte särskilt föreskriva att konsumenterna kostnadsfritt och utan påföljd kan säga upp avtalet när som helst. Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

25 Ett fullständigt och korrekt införlivande av direktivet måste beakta det harmoniseringssyfte som ligger bakom bestämmelserna. Därför måste en tidigare nationell bestämmelse samordnas med införlivandebestämmelserna.

26 Se skäl 14 i direktiv 2002/65, där följande anges: Detta direktiv omfattar alla finansiella tjänster som kan tillhandahållas på distans. Vissa finansiella tjänster regleras emellertid av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen. Dessa särskilda bestämmelser fortsätter att vara tillämpliga på sådana finansiella tjänster. Det är dock lämpligt att fastställa principer för distansförsäljning av sådana tjänster.

27 Se skäl 23 i direktiv 2002/65.

28 Artikel 3.1 punkt 3 a och d i direktiv 2002/65.

29 I artikel 2 d i direktiv 2002/65 definieras konsument som varje fysisk person som ingår distansavtal för ändamål som inte omfattas av hans närings- eller yrkesverksamhet.

30 I artikel 2 a i direktiv 2005/29 definieras konsument som en fysisk person som, med avseende på affärsmetoder som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger utanför dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

31 I artikel 2 b i direktiv 93/13 definieras konsument som en fysisk person som i samband med avtal som omfattas av detta direktiv handlar för ändamål som faller utanför hans näring eller yrke.

32 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punk 47), liksom dom av den 8 februari 2017, Carrefour Hypermarchés ( C‑562/15, EU:C:2017:95, punk 31), dom av den 25 juli 2018, Dyson ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punk 56), dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710, punkt 51), och dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkt 78).

33 Som domstolen angav, med hänvisning till konsumentbegreppet i direktiv 2005/29, i dom av den 14 januari 2010, Plus Warenhandelsgesellschaft ( C‑304/08, EU:C:2010:12, punkt 41).

34 Dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkterna 44, 45, 47 och 48).