Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 30 april 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1) (nedan kallad insolvensförordningen).

3 Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6) (nedan kallad Rom I-förordningen).

4 I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1).

5 Se, nyligen, dom av den 6 februari 2019, NK ( C‑535/17, EU:C:2019:96, punkterna 26 och 28 och där angiven rättspraxis).

6 Se även mitt förslag till avgörande i målet NK, konkursförvaltare i konkurserna för PI Gerechtsdeurwaarderskantoor BV och PI ( C‑535/17, EU:C:2018:850, punkt 90). Detta leder i många fall till att behörighet och tillämplig lag sammanfaller. I synnerhet när det slås fast att en bestämmelse omfattas av insolvensrätten vid fastställandet av den internationella behörigheten enligt artikel 3 i insolvensförordningen, kan denna slutsats också vara relevant då det ska fastställas om en fråga omfattas av den lag som är tillämplig på insolvensförfarandet och dess verkningar i den mening som avses i artikel 4.1 i den förordningen. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2015, Kornhaas ( C‑594/14, EU:C:2015:806, punkt 17).

7 Dom av den 21 januari 2010, MG Probud Gdynia ( C‑444/07, EU:C:2010:24, punkt 25).

8 På liknande sätt har EU-domstolen, i fråga om behörigheten enligt artikel 3.1 i insolvensförordningen, framhållit att den omständigheten [a]tt en talan väcks, efter inledandet av ett insolvensförfarande, av den förvaltare som utsetts inom detta insolvensförfarande och att förvaltaren handlar i borgenärernas intresse [inte] påverkar … karaktären på talan, vilken är oberoende av att det pågår ett insolvensförfarande och fortfarande styrs av allmängiltiga materiella regler. Dom av den 6 februari 2019, NK ( C‑535/17, EU:C:2019:96, punkt 29). För ett liknande resonemang, se dom av den 10 september 2009, German Graphics Graphische Maschinen ( C‑292/08, EU:C:2009:544, punkt 33). Se även mitt förslag till avgörande i målet NK, konkursförvaltare i konkurserna för PI Gerechtsdeurwaarderskantoor BV och PI ( C‑535/17, EU:C:2018:850, punkt 60). Se dock punkterna 32–34 i detta förslag till avgörande beträffande gränserna för att överföra EU-domstolens praxis rörande artikel 3.1 i insolvensförordningen till tolkningen av artikel 4.1 i nämnda förordning.

9 Artikel 4.2 f i insolvensförordningen.

10 Dom av den 26 oktober 2016, Senior Home ( C‑195/15, EU:C:2016:804).

11 Eftersom insolvensförordningen inte reglerar vilken lag som är tillämplig på huvudfordran behöver denna fråga inte tas upp. Se punkt 39 i detta förslag till avgörande.

12 Som jag förklarat i mitt alternativa svar på den fjärde frågan i avsnitt C.1 i detta förslag till avgörande, tror jag faktiskt att så skulle ha varit fallet.

13 Det framgår nämligen av EU-domstolens fasta praxis att [e]n begäran om förhandsavgörande syftar … till att bidra till den faktiska lösningen av en tvist som rör unionsrätten och inte till att uttala sig om allmänna eller hypotetiska frågor. Se, exempelvis, dom av den 7 november 2013, Romeo ( C‑313/12, EU:C:2013:718, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 april 2015, Lutz ( C‑557/13, EU:C:2015:227, punkt 46), och dom av den 8 juni 2017, Vinyls Italia ( C‑54/16, EU:C:2017:433, punkt 29).

15 Baserat på tolkningen att det faktiskt var CeDe som gjorde gällande en motfordran mot PPUB. Generellt sett beror tvistens exakta struktur på den nationella lagstiftningen och på hur kvittningsanspråket framställs på nationell nivå i det enskilda fallet (det vill säga om det framställdes som ett genkäromål, en motfordran eller en invändning). I det förevarande målet förefaller det emellertid klart att båda de (materiella) anspråk avseende (bristande) fullgörande av avtalet som framställts av PPUB respektive CeDe oavsett form skulle omfattas av samma (svenska) lag som det ursprungliga avtalet.

16 Exempelvis: EN: the conditions under which set-offs may be invoked, ES: las condiciones de oponibilidad de una compensación, DE: die Voraussetzungen für die Wirksamkeit einer Aufrechnung, FR: les conditions d’opposabilité d’une compensation, IT: le condizioni di opponibilità della compensazione, NL: onder welke voorwaarden een verrekening kan worden tegengeworpen och PT: As condições de oponibilidade de uma compensação.

17 Exempelvis: CS: podmínky, za kterých může dojít k započtení pohledávek, EL: οι προϋποθέσεις συμψηφισμού, FI: kuittauksen edellytykset och SE: förutsättningarna för kvittning.

18 För en sammanfattning av denna diskussion se, exempelvis, Pannen och Riedermann, Article 4. Law applicable i Pannen, K., (red.) European Insolvency Regulation, De Gruyter Recht, Berlin, 2007, s. 225, Garcimartín Alférez, F.J., El Reglamento de Insolvencia: una aproximación general i Cuadernos de derecho judicial, no 4, 2001, s. 229–352, på s. 286 och följande sidor, och, till stöd för den tredje tolkningen, Virgós, M. och Garcimartín Alférez, F., The European Insolvency Regulation: Law and Practice, Kluwer Law International, Haag, 2004, s. 112 och följande sidor.

19 Dom av den 10 juli 2003, kommissionen/CCRE ( C‑87/01 P, EU:C:2003:400, punkt 59).

20 Pichonnaz, P. och Gullifer, L., Set-off in Arbitration and Commercial Transactions, Oxford University Press, Oxford, 2014, s. 72, punkt 4.10.

21 Se, allmänt, beträffande de olika systematiska förhållningssätten till kvittning vid insolvens, Zimmermann, R., Comparative Foundations of a European Law of Set-Off and Prescription, Cambridge University Press, Cambridge, 2002, och Johnston, W., Werlen, T. och Link, F., Set-Off Law and Practice: An International Handbook, 3:e uppl., Oxford University Press, Oxford, 2018.

22 Se, analogt, dom av den 26 oktober 2016, Senior Home ( C‑195/15, EU:C:2016:804, punkt 17), och förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i samma mål (EU:C:2016:369, punkterna 21–23).

23 Se även Virgós, M., och Schmit, E., Report on the Convention on Insolvency Proceedings of 3 May 1996 (Europeiska unionens råds dokument, nr 6500/96, DRS 8 (CFC)), punkt 109: På så sätt blir kvittning i allt väsentligt ett slags garanti som grundas på en lag på vilken den berörde borgenären kan förlita sig vid den tidpunkt då avtalet ingås eller fordran uppstår.

24 Min kursivering.

25 Dom av den 22 november 2012, Bank Handlowy och Adamiak ( C‑116/11, EU:C:2012:739, punkt 41 och där angiven rättspraxis).