Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 6 juni 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96). Europeiska kommissionen har föreslagit en omarbetning av detta direktiv inom ramen för sitt förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (COM(2016) 465 final).

3 Nedan kallad Fedasil.

4 C‑179/11, EU:C:2012:594.

5 C‑79/13, EU:C:2014:103.

6 Nedan kallad sökanden.

7 Nedan kallad stadgan.

8 Som antogs av Förenta nationernas generalförsamling i dess resolution 44/25 av den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990.

9 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

10 EUT L 180, 2013, s. 60.

11 Belgisch Staatsblad, 7 maj 2007, s. 24027 (nedan kallad lagen om mottagande av asylsökande).

12 Som den belgiska regeringen preciserade vid förhandlingen ska förmyndaren anses vara förmyndare i den mening som avses i artikel 2 j i direktiv 2013/33.

13 Enligt artikel 45 sjunde stycket i lagen om mottagande av asylsökande får en sanktion om tillfällig utestängning från en förläggning endast föreskrivas i händelse av en mycket allvarlig överträdelse av förläggningens interna ordningsregler som medför en fara för förläggningens personal eller innebär en betydande risk för säkerheten eller upprätthållandet av allmän ordning vid förläggningen. Grondwettelijk Hof (Belgiens författningsdomstol) godkände i sin dom av den 27 juli 2011, nr 135/2011, lagligheten av denna bestämmelse och fastställde att den planerade sanktionen inte var oproportionerlig i förhållande till det legitima mål som den nationella lagstiftaren eftersträvar och inte avsevärt minskade nivån av skydd i fråga om socialt bistånd (se särskilt punkt B.18.1 och följande punkter i denna dom). Grondwettelijk Hof (Författningsdomstolen) påpekade i detta hänseende att enligt förarbetena till denna lag [får] denna extrema åtgärd endast vidtas om det har styrkts att andra åtgärder som är mindre inskränkande för mottagarens rättigheter och friheter (bland annat vad gäller beaktandet av mänsklig värdighet) inte har möjliggjort eller inte möjliggör att nå det eftersträvade målet, nämligen att säkerställa ett säkert mottagande för alla boende på förläggningen.

14 Arbeidsrechtbank (Arbetsdomstolen, Belgien) prövar nämligen tvister avseende åsidosättanden av de rättigheter som de som beviljats mottagningsvillkoren åtnjuter enligt avdelningarna II och III i lagen om mottagande av asylsökande, i enlighet med artikel 580, punkt 8 f i gerechtelijk wetboek (processlagen), samt tillämpningen av de administrativa sanktioner som föreskrivs i dessa avdelningar, i enlighet med artikel 583 första stycket i processlagen.

15 Contact Committee Reception Conditions Directive (2013/33/EG). Vid ett sammanträde den 12 september 2013 fann denna kommitté att artikel 20.1–20.3 i direktiv 2013/33 fastställde en uttömmande förteckning över de skäl som berättigar en inskränkning eller indragning av mottagningsvillkoren och att artikel 20.4 således avsåg andra typer av sanktioner.

16 Nedan kallat UNHCR. UNHCR:s kommentarer avseende det utkast till lagförslag som gav upphov till wet tot wijziging van 12 januari 2007 betreffende de opvang van asielzoekers en van bepaalde andere categorieën van vreemdelingen (lagen om ändring av lagen av den 12 januari 2007 om mottagande av asylsökande och vissa andra kategorier av utlänningar) av den 6 juli 2016 (Belgisch Staatsblad, den 5 augusti 2016, s. 47647), som antogs för ett partiellt införlivande av direktiv 2013/33, som finns tillgänglig på följande webbplats: https://www.refworld.org/docid/5746b44b4.html, då UNHCR instämde i denna kontaktkommittés resonemang.

17 Yttrande av den 27 april 2016, nr 59.196/4.

18 Förmyndarens skyldigheter anges i Programmawet (programlag), av den 24 december 2002 (Belgisch Staatsblad, 31 december 2002, s. 58686). Det bör i synnerhet hänvisas till artiklarna 9–13 i avdelning XIII, kapitel 6, i denna lag, som har rubriken Förmyndarskap för underåriga utan medföljande vuxen. Denna lagstiftning kompletteras av de bestämmelser som föreskrivs dels i Koninklijk besluit tot uitvoering van Titel XIII, Hoofdstuk 6 Voogdij over niet-begeleide minderjarige vreemdelingen van de programmawet van 24 december 2002 (kungligt dekret om verkställighet av avdelning XIII, kapitel 6 Förmyndarskap för underåriga utan medföljande vuxen i programlagen av den 24 december 2002), av den 22 december 2003 (Belgisch Staatsblad, 29 januari 2004, s. 5538), dels i de allmänna direktiven för förmyndare för underåriga utan medföljande vuxen, av den 2 december 2013, som finns tillgängliga på följande webbplats: https://justice.belgium.be/sites/default/files/directives_generales_pour_tuteurs_-_02_12_2013.pdf (se särskilt punkt 2.8 styckena 66–73 i dessa direktiv).

19 Wetsontwerp tot wijziging van de wet van 12 januari 2007 betreffende de opvang van asielzoekers en van bepaalde andere categorieën van vreemdelingen (förslag till lag om ändring av lagen av den 12 januari 2007 om mottagande av asylsökande och vissa andra kategorier av utlänningar) av Belgiens representanthus, av den 18 maj 2016 (Doc 54, 1839/001).

20 Se hänvisning i fotnot 16.

21 Det ska påpekas att skäl 35 i direktiv 2013/33 hänvisar till artiklarna 1, 4, 6, 7, 18, 21, 24 och 47 i stadgan.

22 Se, i detta hänseende, kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 12 april 2017, med rubriken Att skydda migrerande barn (COM(2017) 211 final), samt Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor Easos riktlinjer om mottagningsvillkor: operativa standarder och indikatorer, september 2016 (tillgängliga på följande webbplats: https://www.easo.europa.eu/sites/default/files/Guidance-on-ReceptionConditions-SV.pdf), och riktlinjer om operativa standarder och indikatorer om materiella mottagningsvillkor för ensamkommande barn, december 2018 (tillgänglig på följande webbplats: https://www.easo.europa.eu/sites/default/files/Guidance-on%20reception-%20conditions-%20for-unaccompanied-children.pdf).

23 Se även skälen 9, 14 och 22 i detta direktiv.

24 Denna princip följer av skälen 11 och 25 i direktiv 2013/33.

25 Se, i detta hänseende, bestämmelserna i artikel 9 i direktiv 2013/32.

26 Se, i detta hänseende, artikel 17.2 och 17.3 i direktiv 2013/33.

27 Se, i detta hänseende, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkterna 59–62), avseende tolkningen av artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98), i vilken domstolen fann att den berörda medlemsstaten är skyldig att i största möjliga utsträckning tillgodose de grundläggande behoven hos en tredjelandsmedborgare som lider av en allvarlig sjukdom för det fall att han eller hon inte själv har medel att tillgodose sina behov.

28 Se, i detta hänseende, dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 92), i vilken domstolen fann att de mest grundläggande behoven bland annat omfattade att äta, tvätta sig och ha tak över huvudet.

29 Se, i detta hänseende, skäl 12 i direktiv 2013/33.

30 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

31 Det är för övrigt i syfte att säkerställa en skyndsam och effektiv prövning av ansökan om internationellt skydd som artikel 7.2 i direktiv 2013/33 tillåter mottagarmedlemsstaten att besluta om var den sökande ska bosätta sig.

32 När de materiella mottagningsvillkoren utgörs av ett ekonomiskt bistånd, innebär indragningen att utbetalningen av detta bistånd upphör.

33 Se, i detta hänseende, UNHCR:s yttrande inom ramen för dess kommentarer som nämnts ovan i punkt 16 i detta förslag till avgörande (https://www.refworld.org/docid/5746b44b4.html, punkt 20).

34 I Belgien, där det materiella biståndet omfattar ett större antal tjänster än dem som omfattas av de materiella mottagningsvillkor som fastställs i direktiv 2013/33, får denna inskränkning avse tillgången till vissa tjänster. Artikel 45 i lagen om mottagande av asylsökande tillåter således Fedasil att inskränka tillgången till vissa tjänster eller vidare att tillfälligt upphäva eller minska den dagliga ersättningen. Denna sanktion avser mindre allvarliga regelbrott än dem som är aktuella i målet.

35 Enligt denna bestämmelse får mottagarmedlemsstaten, i vederbörligen motiverade fall undantagsvis fastställa materiella mottagningsvillkor som skiljer sig från dem som föreskrivs i denna artikel, om det krävs en bedömning av en utsatt persons särskilda behov.

36 Mottagarmedlemsstater har med tillämpning av denna bestämmelse en skyldighet att se till att sökandens situation följs upp på lämpligt sätt och att särskilda mottagandebehov tillgodoses om de framkommer i ett senare skede av asylförfarandet.

37 Min kursivering.

38 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 21 januari 2011, M.S.S./Belgien och Grekland (CE:ECHR:2011:0121JUD003069609, §§ 252–263), i vilken Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fann att situationen för en asylsökande som under månader befann sig boende på gatan, utan ekonomiska resurser, utan tillgång till sanitära anläggningar och utan några medel att tillgodose sina grundläggande behov hade nått upp till gränsen för det allvar som krävs enligt artikel 3 i Europakonventionen. Se även Europadomstolens dom av den 18 juni 2009, Budina/Ryssland (CE:ECHR:2009:0618DEC004560305).

39 C‑79/13, EU:C:2014:103.

40 Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 2003, s. 18).

41 Dom av den 27 februari 2014, Saciri m.fl. ( C‑79/13, EU:C:2014:103, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

42 Europadomstolens dom av den 17 oktober 2013 (CE:ECHR:2013:1017JUD002701307, § 161).

43 Som följer av artikel 18 i lagen om mottagande av asylsökande får en vistelse i ett stödboende inte överskrida 10 dagar och mottagarens grundläggande behov tillgodoses där. Dessa omfattar allt nödvändigt stöd, bland annat mat, logi, tillgång till sanitära anläggningar och sjukvård.