Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 16 juli 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

3 Se, exempelvis, dom av den 17 juni 1981, kommissionen/Irland ( 113/80, EU:C:1981:139).

4 EGT L 208, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43 P, s. 153–159.

5 Både Lactalis och kommissionen hävdar emellertid att det utkast till det angripna dekretet som anmäldes till kommissionen inte var identiskt med den slutliga versionen.

6 Det framgår därvid av de situationer som anges i bilaga III till förordning nr 1169/2011, till vilken det hänvisas i artikel 10, att begreppet vissa typer eller kategorier av livsmedel måste tolkas så, att produktionsmetoder och livsmedlens sammansättning ingår.

7 Se förordningens artikel 26.2 a. I artikel 26.3 i förordning nr 1169/2011 anges att om ursprungsland eller härkomstplats för ett livsmedel anges men inte är samma som ursprungslandet eller härkomstplatsen för den primära ingrediensen ska uppgift om ursprungsland eller härkomstplats anges även för den primära ingrediensen i fråga, eller ska det anges att ursprungslandet eller härkomstplatsen inte är samma som för livsmedlet i fråga. Räckvidden för denna bestämmelse har preciserats i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/775 av den 28 maj 2018 om bestämmelser för tillämpningen av artikel 26.3 i förordning nr 1169/2011 (EUT L 131, 2018, s. 8). Då denna är av lägre rang kan den emellertid inte beaktas vid tolkningen av räckvidden för artikel 26.

8 Enligt min uppfattning bör denna formulering tolkas så, att det endast anges att medlemsstaterna får anta nationella åtgärder om dessa uppfyller villkoren i den bestämmelsen trots det förhållandet att de situationer som anges i artikel 39 befinner sig inom ett område som harmoniserats.

9 EGT L 109, 2000, s. 29.

10 Min kursivering. Förteckningen över uppgifter i artikel 3.1 i direktiv 2000/13 är med enstaka tillägg densamma som den i artikel 9 i förordning nr 1169/2011.

11 Min kursivering.

12 Det kan i förbigående noteras att det i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, KOM(2008) 40 slutlig, förefaller bekräftas att förordning nr 1169/2011 syftar till att harmonisera villkoren för att vissa uppgifter ska göras obligatoriska. Det angavs i förslaget att [i]cke-harmoniserade bestämmelser skulle försvaga den inre marknaden, leda till dålig information och försämra konsumentskyddet och att [d]e befintliga bestämmelserna har visat sig fungera bra i fråga om fri rörlighet för varor och konsumentskydd (sidan 6). Därför betraktades inte ett upphävande av de harmoniserade bestämmelserna som ett framkomligt förhållningssätt. Däremot får varken obligatoriska eller frivilliga uppgifter om ett livsmedels ursprungsland eller härkomstort som ett marknadsföringsverktyg … vilseleda konsumenterna och bör grundas på harmoniserade kriterier (sidan 8). I enlighet med detta harmoniseras [g]enom förslaget … regelverket för de horisontella bestämmelserna om livsmedelsmärkning och förslaget bidrar därför till konsumentskyddet genom att säkerställa att konsumenterna får lämplig information som gör det möjligt för dem att göra välgrundade, säkra, hälsosamma och hållbara val (sidan 10).

13 Eftersom nationella bestämmelser om obligatoriska uppgifter harmoniseras genom förordning nr 1169/2011 och det, i artikel 45, anges ett särskilt förfarande om en medlemsstat önskar införa andra obligatoriska uppgifter anser jag att Europaparlamentets och rådets förordning (EC) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (EUT L 218, 2008, s. 21) inte är tillämplig i detta fall.

14 Att de obligatoriska uppgifterna harmoniseras genom förordning nr 1169/2011 samtidigt som medlemsstaterna ges möjlighet att föreskriva andra obligatoriska uppgifter tycks också motsvara lydelsen i artikel 1.2 i förordningen, där följande anges: I förordningen fastställs metoder som ska säkerställa konsumenternas rätt till information och förfaranden för tillhandahållande av livsmedelsinformation, med beaktande av behovet av tillräcklig flexibilitet för att kunna reagera på framtida utveckling och nya informationskrav. Min kursivering.

15 Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

16 Se även artikel 18.2 i förordningen om allmän livsmedelslagstiftning.

17 Visserligen används i artikel 26.2 a orden i synnerhet för att ange att uppgiften om ursprungsland är obligatorisk om den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstplats, vilket innebär att räckvidden för bestämmelsen inte är begränsad till den situation där den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten är vilseledande. Jag anser dock inte att det av detta kan härledas att en sådan uppgift även är obligatorisk i avsaknad av varje risk för förväxling. Jag tolkar i stället behovet av att använda orden i synnerhet så, att den vilseledande informationen kan kopplas till livsmedlet eller etiketten, men inte bara så. Exempelvis kan även varumärken medföra sådan oklarhet.

18 Se även den sista meningen i skäl 32 i förordning nr 1169/2011.

19 Exempelvis definieras kvalitet i ISO 9000:2000 standard i vilken grad en uppsättning inneboende egenskaper hos ett objekt uppfyller krav.

20 Se artikel 3.1 och skäl 4.

21 Se artikel 4.2 och, för detta ändamål, skälen 16–18. Eftersom det i denna bestämmelse fastställs en allmän princip för lagstiftningen om livsmedel, tolkar jag den som riktad till medlemsstaterna, när dessa tillämpar artikel 39, samt till kommissionen, när denna använder den befogenhet som av unionslagstiftaren delegeras till denna i artikel 10.2 för att ändra förteckningen över ytterligare obligatoriska uppgifter.

22 Ordet kan i enlighet härmed tolkas som en hänvisning till livsmedlets fysiska, näringsmässiga, organoleptiska samt, i synnerhet, smakrelaterade egenskaper.

23 Artikel 4.2 återfinns i kapitel II i förordning nr 1169/2011, som, så som dess titel anger, tar upp de allmänna principerna i fråga om livsmedelsinformation. Eftersom det i denna bestämmelse fastställs en allmän princip i fråga om livsmedelsinformation kan den regel som därmed införs vara föremål för undantag.

24 Eftersom de nationella åtgärder som ålägger en skyldighet att tillhandahålla information om varors ursprung eller härkomst gäller för alla varor utan åtskillnad, utgör dessa inte en direkt diskriminering utan är åtgärder som kan ha en verkan som är likvärdig med en kvantitativ restriktion. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 april 1985, kommissionen/Förenade kungariket ( 207/83, EU:C:1985:161, punkt 17). I förevarande mål gäller inte det angripna dekretet varor som bearbetas utanför unionen. Emellertid har domstolen slagit fast att [t]illämpningen av en nationell bestämmelse kan nämligen även medföra verkningar för den fria rörligheten av varor … även om bestämmelsen endast var tillämplig på inhemska producenter, eftersom den uppmuntrar till köp av inhemska bearbetningsföretag för lokalt producerade varor, i detta fall mjölk. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 1997, Pistre m.fl. ( C‑321/94–C‑324/94, EU:C:1997:229, punkt 45).

25 Dom av den 25 april 1985, kommissionen/Förenade kungariket ( 207/83, EU:C:1985:161, punkt 17).

26 Medan det till exempel i artikel 4.2 i förordning nr 1169/2011 anges att medlemsstaterna, då dessa överväger behovet av obligatorisk livsmedelsinformation, endast ska ta hänsyn till ett utbrett behov hos en majoritet av konsumenterna av vissa uppgifter som de anser vara mycket viktiga eller till allmänt erkända fördelar för konsumenten, och i det särskilda fall där den obligatoriska informationen avser ursprungsland eller härkomstplats måste medlemsstaterna också bevisa att en majoritet av konsumenterna anser det vara mycket viktigt att denna uppgift lämnas.

27 Mer exakt syftar dessa båda villkor till att förhindra att nationella åtgärder enligt vilka det krävs uppgift om ursprungsland är grundade på konsumenternas fördomar i fråga om de påstådda kvaliteterna hos vissa livsmedelsprodukter från vissa länder och till att underförstått utesluta möjligheten för en medlemsstat att använda någon egenskap hos livsmedlen som förevändning för att kräva uppgift om ursprungsland.

28 Dessa båda kriterier måste visserligen läsas och tolkas tillsammans men endast i så måtto att inte vilken kvalitet som helst för vilken det finns ett bevisat samband med livsmedlets ursprung eller härkomst kan motivera en obligatorisk uppgift om livsmedlets ursprungsland eller härkomstplats, utan endast sådana som är av betydelse för konsumenterna.

29 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2009, Budějovický Budvar ( C‑478/07, EU:C:2009:521, punkt 114).

31 Se, analogt, dom av den 8 maj 2014, Assica och Kraft Foods Italia ( C‑35/13, EU:C:2014:306, punkterna 29–31).

32 Se, exempelvis, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 25).

33 Trots att det finns hygieniska normer och säkerhetsnormer som är delvis harmoniserade på europeisk nivå (upprätthållandet av kylkedjan m.m.), vilka syftar till att bevara vissa av livsmedlens egenskaper under transport, har inte alla livsmedel samma beständighet vid transport.

34 Se, i detta avseende, dom av den 1 december 2011, Painer ( C‑145/10, EU:C:2011:798, punkterna 105 och 106).

35 Se, exempelvis, dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, punkt 165 och där angiven rättspraxis).

36 Se, exempelvis, dom av den 14 november 2018, Memoria, Dall’Antonia ( C‑342/17, EU:C:2018:906, punkt 52).

37 Man kan tänka sig att uppgiften om ursprungsland eller ursprungsplats inte med nödvändighet är det mest korrekta sättet att informera konsumenterna om den sträcka som mjölken färdas från produktion till marknad. Om man till exempel tar mjölk som importeras från Belgien till Frankrike kan avståndet mellan produktions- och konsumtionsplats eller platsen för vidare användning i vissa fall vara kortare än i fråga om mjölk som produceras på annat håll i Frankrike. Ett krav om att det på förpackningen ska lämnas de uppgifter som här berörs har emellertid fördelen att den är enkel att tillämpa och förmodligen mindre kostsam för företagarna än något annat alternativ, så som en uppgift som är mer direkt relaterad till den sträcka mjölken färdas, eftersom sträckan kan variera beroende på distributionsvägen.

38 Se, exempelvis, dom av den 14 november 2018, Memoria, Dall’Antonia ( C‑342/17, EU:C:2018:906, punkt 52).

39 Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av djur som hålls för animalieproduktion (EGT L 221, 1998, s. 23).

40 I enlighet med detta tolkar jag dessa bestämmelser såsom syftande till att garantera att livsmedel som saluförs inom unionen är av viss lägsta kvalitet men inte av identisk kvalitet.

41 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. (EUT L 139, 2004, s. 55, och rättelse i EUT L 226, 2004, s. 22).

42 Se artikel 10.3) i förordning nr 853/2004.