Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 5 september 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 251, 2003, s. 12.

3 Enligt domstolens praxis är en person som är verkligt beroende för sin försörjning en person som befinner sig i ett beroendeförhållande till en tredje person. Se, bland annat, dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

4 Magyar Közlöny 2007/65.

5 Se dom av den 8 juni 2016, Hünnebeck ( C‑479/14, EU:C:2016:412, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

6 Se i detta avseende Ministry of Interior, Family reunification of TCNs in the EU: National practices, 2016, in European Migration Network, särskilt sidorna 8 och 9, tillgänglig på http://emnhungary.hu/sites/default/files/2019–06/family_reunification_study.pdf.

7 Medan det inte finns någon bestämmelse i Frankrike eller Belgien om familjeåterförening för medlemmarna av flyktings utvidgade familj, är sådan familjeåterförening tillåten i Tyskland, när det är nödvändigt för att undvika orimliga svårigheter, till exempel i fall av beroende till följd av ett funktionshinder eller en allvarlig sjukdom [den tyska lagen om asylförfarandet (Gesetz über den Aufenthalt, die Erwerbstätigkeit und die Integration von Ausländern im Bundesgebiet) (lag om utlänningars vistelse, förvärvsarbete och integration i Tyskland) av den 30 juli 2004 (BGBl. 2004 I, s. 1950), del 6, avsnitten 27–36, särskilt avsnitten 29, 30 och 36.2]. Detta är även fallet i Italien, när det myndiga barnet inte kan sörja för sina grundläggande behov på grund av sitt hälsotillstånd som innebär total invaliditet eller om föräldrarna är beroende av barnet för sin försörjning och inte har några andra barn i ursprungslandet eller när föräldrarna är äldre än 65 år, om deras andra barn inte kan tillgodose deras behov av allvarliga hälsoskäl som styrkts i vederbörlig ordning (Decreto legislativo n. 286, Testo Unico delle disposizioni concernenti la disciplina dell’immigrazione e norme sulla condizione dello straniero (lagstiftningsdekret nr 286 – Konsoliderad version av lagstiftningen om immigration och om villkoren för utlänningar) av den 25 juli 1998 (GURI nr 191 av den 18 augusti 1998) artikel 29.1 c och d och artikel 29bis).

8 Se i detta avseende skäl 9 i direktivet.

9 Med undantag för bestämmelserna i artikel 4.1 tredje stycket som inte ska tillämpas på barn till flyktingar.

10 Se dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 43). Den rättspraxis som EU-domstolen utvecklat avseende tolkningen av artikel 4.1 i direktiv 2003/86 (tredjelandsmedborgare) kan enligt min mening analogt överföras på tolkningen av artikel 10.1 i nämnda direktiv (flyktingar). Unionslagstiftaren har i den sistnämnda bestämmelsen nämligen uttryckligen hänvisat till artikel 4 i nämnda direktiv. Det ska även påpekas att det i skäl 9 i direktiv 2003/86 inte görs någon åtskillnad beroende på om tredjelandsmedborgaren åtnjuter internationellt skydd eller inte.

11 Se dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192 punkt 46 och där angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

13 Min kursivering.

14 Min kursivering.

15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77), i dess ändrade lydelse enligt EUT L 229,2004, s. 35, och EUT L 197, 2005, s. 34).

16 Se i detta avseende dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

18 Se dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 92), där domstolen slog fast att de mest grundläggande behoven är att äta, tvätta sig och ha tak över huvudet.

19 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 3 april 2014 avseende riktlinjerna för tillämpningen av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening COM(2014) 210 final, s. 6.

20 Se dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

21 Se fotnot 7 i detta förslag till avgörande.

22 Jag anser inte att den rättspraxis som domstolen utvecklade i domen av den 16 januari 2014, Reyes ( C-423/12, EU:C:2014:16) är relevant i förevarande mål. Domstolen slog visserligen i punkt 23 i nämnda dom fast att det inte [är] nödvändigt att fastställa varför beroendeställning föreligger och därmed varför [materiellt] bistånd ges [av referenspersonen]. Den fråga som ställts avsåg emellertid inte definitionen av familjemedlemmar som är beroende av referenspersonen för sin försörjning, utan de krav som medlemsstaterna kunde ålägga i fråga om bevisbördan.

23 C‑83/11, EU:C:2012:519.

24 C‑129/18, EU:C:2019:248.

25 C‑83/11, EU:C:2012:519.

26 Dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, punkt 38).

27 Dom av den 5 september 2012, Rahman m.fl. ( C‑83/11, EU:C:2012:519, punkt 39) och dom av den 26 mars 2019, SM (Barn som omhändertagits enligt institutet kafala i algerisk rätt) ( C‑129/18, EU:C:2019:248, punkt 63).

28 I domen av den 16 januari 2014, Reyes ( C‑423/12, EU:C:2014:16), erinrade domstolen om att bestämmelser (såsom de i direktiv 2004/38) om den fria rörligheten för unionsmedborgare, en av unionens grundprinciper, ska tolkas extensivt (punkt 23 och där angiven rättspraxis). Domstolen har nämligen utgått från att unionsmedborgaren kan avskräckas från att röra sig från en medlemsstat till en annan om han eller hon inte kan åtföljas av sina familjemedlemmar.

29 Direktiv 2003/86 har antagits med stöd av artikel 63.3 a EG (nu artikel 79.2 a FEUF), som ingår i avdelning IV Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer (nu avdelning V Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2006, Europaparlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 59), och dom av den 6 december 2012, O m.fl. ( C‑356/11 et C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 79).

31 Se i detta avseende punkt 7.4. i kommissionens riktlinjer och dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

32 C‑578/08, EU:C:2010:117.

33 Dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 48).

34 Se dom av den 13 mars 2019, E., ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkt 63) där det var fråga om de svårigheter som mötte referenspersonen, som var en eritreansk flykting, för att visa att det förelåg ett familjeband med en minderårig.

35 Dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkt 57 och där angiven rättspraxis) och dom av den 26 mars 2019, SM (Barn som omhändertagits enligt institutet kafala i algerisk rätt) ( C‑129/18, EU:C:2019:248, punkt 68 och där angiven rättspraxis).