Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 5 december 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

3 Min kursivering.

4 Se ovan i punkt 6.

5 Systematiskt, som bekräftas av skäl 43 i direktiv 2013/32, bör [m]edlemsstaterna … pröva alla ansökningar i sak, vilket anger att de fall där det är möjligt att avstå från att uppfylla denna skyldighet ska behandlas som undantag och tolkas restriktivt.

6 Dom av den 19 mars 2019, Ibrahim m.fl. ( C‑297/17, C‑318/17, C‑319/17 och C‑438/17, EU:C:2019:219, punkt 76).

7 Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar i Mellanöstern (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East).

8 23 dagar. Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:327, punkt 85).

9 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 143).

10 Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:327, punkt 84).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

12 Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som undertecknades i Genève den 28 juli 1951 och trädde i kraft den 22 april 1954 (United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 137, No 2545 (1954)). Genèvekonventionen kompletterades och ändrades genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967 (nedan kallad Genèvekonventionen).

13 Se fotnot 5 ovan.

14 Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:327, punkt 78) rörande den rättsliga föregångaren till direktiv 2013/32.

15 Dom av den 19 mars 2019, Ibrahim m.fl. ( C‑297/17, C‑318/17, C‑319/17 och C‑438/17, EU:C:2019:219, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

16 Artikel 33 i Genèvekonventionen. Se artikel 78.1 FEUF och artikel 21 i direktiv 2011/95.

17 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (COM(2016) 0467).

18 Min kursivering.

19 Betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, 22 maj 2018 (COM(2016) 0467 – C8–0321/2016 – 2016/0224(COD)).

20 UNHCR:s kommentarer till Europeiska kommissionens förslag till en förordning om asylförfaranden (COM (2016) 467), april 2019. Som EU-domstolen konstaterade i samband med direktiv 2011/95, har de handlingar som utfärdats av Förenta nationernas höga kommissariat för flyktingar (UNHCR) särskild relevans med hänsyn till den roll som UNHCR tilldelats av Genèvekonventionen. Dom av den 23 maj 2019, Bilali ( C‑720/17, EU:C:2019:448, punkt 57 och där angiven rättspraxis). Se också dom av den 30 maj 2013, Halaf ( C‑528/11, EU:C:2013:342, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

21 UNHCR:s kommentarer till Europeiska kommissionens förslag till en förordning om asylförfaranden (COM (2016) 467), april 2019, s. 42.

22 Ibidem.

23 Se, till exempel, UNCHR, Legal Considerations regarding access to protection and a connection between the refugees and the third country in the context of return or transfer to safe countries, april 2018, och Guidance note on bilateral and/or multilateral transfer agreements of asylum-seekers, maj 2013.

24 Se också skäl 44 i direktiv 2013/32 som varnar för sökandes sekundära förflyttningar (vilket inträffar när sökande av internationellt skydd flyttar från det land till vilket de först anlände för att begära skydd i ett annat land).

25 Den hänskjutande domstolen hänvisar i sin andra fråga till artikel 31 i direktiv 2013/32 samt till artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen). Med hänsyn till omständigheterna i målet (ett mål vid domstol) och det faktum att Europeiska unionen inte är part till Europakonventionen kommer jag emellertid att förstå den frågan som att den hänvisar till artikel 46 i direktiv 2013/32 (som rör prövning som görs av en domstol) och inte till artikel 31 (som rör prövningen på administrativ nivå) och till artikel 47 i stadgan tolkad på grundval av artikel 52.3 mot bakgrund av bestämmelserna i Europakonventionen och praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan Europadomstolen).

26 COM(2016) 0467. Pågår för närvarande som förfarande 2016/0224(COD).

27 Se ytterligare förklaringar i mitt förslag till avgörande i målet PG, punkterna 43–47.

28 EU-domstolen konstaterade att det kan finnas en avsikt att handlägga ansökningar som inte kan tas upp till sakprövning så snabbt som möjligt för att tillåta en mer effektiv prövning av ansökningar från personer som sannolikt kan beviljas flyktingstatus. Dom av den 28 juli 2011, Samba Diouf ( C‑69/10, EU:C:2011:524, punkterna 65–66).

29 Dom av den 17 mars 2016, Mirza ( C‑695/15 PPU, EU:C:2016:188, punkt 43).

30 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 115).

31 Se, i denna mening, dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 115).

32 Se punkterna 59–63 i det förslaget till avgörande.

33 Se, i detta avseende, Europadomstolens dom av den 2 februari 2012, I.M. mot Frankrike (CE:ECHR:2012:0202JUD000915209, § 155).

34 Se dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 115).

35 Beträffande begreppet första asylland anges i sista meningen i artikel 35 i direktiv 2013/32 att sökanden ska beredas tillfälle att bestrida tillämpningen av begreppet första asylland med hänvisning till de särskilda omständigheterna i hans eller hennes fall. Vad beträffar begreppet säkert tredjeland ska medlemsstaterna enligt artikel 38.2 c i direktiv 2013/32 fastställa bestämmelser i enlighet med internationell rätt som gör det möjligt att genom en enskild prövning fastställa huruvida det berörda tredjelandet är säkert för en enskild sökande, och vilka minst ska göra det möjligt för sökanden att överklaga tillämpningen av begreppet säkert tredjeland med anledning av att tredjelandet i fråga inte är säkert med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter; sökanden ska också tillåtas att invända mot sin anknytning till tredjelandet i enlighet med led a.

36 Se mitt förslag till avgörande i målet PG, punkt 64.

37 De klarlägganden som gjorts i punkt 71 i det förslaget till avgörande är även tillämpliga här. Jag noterar att såväl artikel 46.3 i direktiv 2013/32 som artikel 47 i stadgan har direkt effekt. Se dom av den 29 juli 2019, Torubarov ( C-556/17, EU:C:2019:626, punkterna 56 och 73), eller (gäller endast artikel 47 i stadgan) dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C-414/16, EU:C:2018:257, punkt 78), och av den 19 november 2019. A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982, punkt 162).

38 Se mitt förslag till avgörande i målet PG, punkterna 65–69.