Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 12 december 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 299, 2003, s. 9.

3 Detta kollektivavtal antogs genom Resolución de la Dirección General de Empleo, por la que se registra y publica el Convenio colectivo del grupo de empresas Dia, SA y Twins Alimentación, SA (beslut av generaldirektoratet för sysselsättning om registrering och offentliggörande av kollektivavtalet för koncernen Dia SA och Twins Alimentación SA) av den 22 augusti 2016 (BOE nr 212 av den 2 september 2016, s. 63357).

4 BOE nr 255 av den 24 oktober 2015, s. 100224.

5 Av tydlighetsskäl har jag i förevarande förslag till avgörande valt att använda uttrycken dagar då arbetstagaren normalt skulle ha arbetat för företaget (franska: jours où le travailleur doit travailler pour l’entreprise), eller arbetsdagar (franska: jours travaillés), som motsvarar den definition av vardagar som den hänskjutande domstolen använder.

6 Den hänskjutande domstolen har anfört att [d]essa två bestämmelser är mer fördelaktiga än unionsbestämmelserna, eftersom artikel 37.1 generellt fastställer minimiperioden av veckovila till en och en halv sammanhängande dag, och att det i artikel 38 föreskrivs att den årliga semestern ska vara 30 kalenderdagar.

7 Av koncernens yttrande framgår att en arbetstagare inte kan beviljas särskild betald ledighet när den ledighetsgrundande händelsen inträffar under en period av veckovila, eftersom den berörda personen inte arbetar då.

8 Under förhandlingen förtydligades att detta avtal skiljer sig från det avtal som är i fråga i det nationella målet.

9 En dag då arbetstagaren normalt inte skulle ha arbetat.

10 Se punkterna 29 och 30 i förevarande förslag till avgörande. Även om fackföreningarnas tolkningsyrkande grundas på ett avgörande från Tribunal supremo (Högsta domstolen) (se punkt 24 i förevarande förslag till avgörande) enligt vilket påbörjandet av ledigheten ska skjutas upp till närmast följande arbetsdag, såvitt den ledighetsgrundande händelsen inträffar på en helgdag eller en dag som inte är en arbetsdag, har fackföreningarna som svar på domstolens frågor gjort gällande att den årliga semestern bör skjutas upp om den sammanfaller med omständigheter som ger rätt till särskild betald ledighet, i analogi med bland annat lösningen i domen av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372).

11 Se, även, dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkterna 35–37).

12 Det kan i detta avseende påpekas att den spanska lagstiftaren har infört särskild betald ledighet för att ge arbetstagarna bästa möjliga förutsättningar att fullgöra personliga förpliktelser. Arbetstagarna kan således ges tillstånd att avbryta sitt arbete för att delta i privata begivenheter eller familjebegivenheter, såsom giftermål, ett barns födelse, en familjemedlems död, läkarvård av en nära anhörig, bostadsflytt och utövande av offentliga rättigheter och skyldigheter såsom att rösta eller utöva sitt uppdrag som facklig företrädare. I koncernens kollektivavtal som förhandlats fram på denna rättsliga grund har ledighetens början angetts i samband med giftermål, varpå räckvidden utsträckts för vissa rättigheter samt i andra fall föreskrivits att ledighet ska beviljas, exempelvis för att delta i examens- eller körkortsprov eller för att underteckna notariehandlingar i samband med försäljning eller köp av bostad.

13 Se punkt 61 i förevarande förslag till avgörande.

14 C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981.

15 Se punkterna 39 och 40 i den domen.

16 Se i detta avseende dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 39).

17 Se dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkterna 34, 47 och 48).

18 Se dom av den 14 oktober 2010, Union syndicale Solidaires Isère ( C‑428/09, EU:C:2010:612, punkt 37), och dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 28).

19 Se dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkterna 41–43), och dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

20 Se punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.

21 Se fotnot 70 och punkterna 103–107 i förevarande förslag till avgörande.

22 Se, analogt, dom av den 10 juli 2014, Julián Hernández m.fl. ( C‑198/13, EU:C:2014:2055, punkterna 39, 41, 44 och 45). Såvitt jag känner till finns liknande nationella bestämmelser – i olika omfattning – i Belgien, Bulgarien, Tyskland, Frankrike, Kroatien, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Finland. Jag konstaterar att de beviljade rättigheterna kan bero på hur länge arbetet har pågått och på villkoren för att ta ut ledigheten.

23 Jag konstaterar dessutom att det inte har gjorts gällande att den spanska lagstiftningen till viss del genomför 7 § i det ändrade ramavtal om föräldraledighet som ingicks den 18 juni 2009, och som fogats som bilaga till rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG (EUT L 68, 2010, s. 13), som gäller fram till och med den 1 augusti 2022 och som har rubriken Frånvaro på grund av force majeure. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (EUT L 188, 2019, s. 79) kommer detta direktiv att upphävas den 2 augusti 2022 (se artikel 19.1 i direktiv 2019/1158). 7 § i detta ramavtal har ersatts av artikel 7 i direktivet, som i allt väsentligt återger samma bestämmelser.

24 C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981. Se punkt 38 i förevarande förslag till avgörande.

25 Se punkterna 34 och 35 i den domen.

26 Se punkt 52 i den domen och där angiven rättspraxis.

27 C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981.

28 Se punkterna 35 och 51 i den domen och där angiven rättspraxis.

29 Enligt min mening vore det annorlunda om arbetstagaren ålades att ta ut den årliga semestern som svar på en begäran om särskild betald ledighet, eller om denna ledighets varaktighet avräknades mot den årliga semestern. Se även, analogt, den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 35 i domen av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981), i vilken domstolen framhöll de begränsningar som medlemsstaterna omfattas av för att säkerställa att kravet på en viloperiod på minst fyra veckor får full verkan.

30 Se punkt 42 i förevarande förslag till avgörande.

31 Se punkt 71 förevarande förslag till avgörande.

32 C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981.

33 Se punkt 51 i den domen.

34 Se punkterna 29 och 71 i förevarande förslag till avgörande.

35 Se, vad gäller denna punkt, en utförligare redogörelse i punkterna 72–76 i förevarande förslag till avgörande.

36 Dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 47).

37 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att utreda huruvida så är fallet.

38 Se, i detta avseende, dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkt 39).

39 Se dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 27).

40 Detta uttryck kommer från domen av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 30).

41 Det är nämligen viktigt att framhålla betydelsen av detta villkor avseende utförandet av arbetsuppgifter, som skiljer denna typ av ledighet från föräldraledighet. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 35).

42 Jag erinrar om att när två rättigheter garanteras i unionsrätten kan en ledighet som garanteras i unionsrätten enligt fast praxis däremot inte påverka en annan rätt att ta ut en annan ledighet med ett annat syfte. Se, bland annat, dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Denna princip, som formulerades för det fall årlig semester och mammaledighet sammanfaller (se dom av den 18 mars 2004, Merino Gómez ( C‑342/01, EU:C:2004:160, punkterna 33 och 41)), har utsträckts till att även gälla för det fall föräldraledighet och mammaledighet sammanfaller (se dom av den 14 april 2005, kommissionen/Luxemburg ( C‑519/03, EU:C:2005:234, punkt 33), och dom av den 20 september 2007, Kiiski ( C‑116/06, EU:C:2007:536, punkterna 56 och 57)). Den kan dock inte användas för att fastställa huruvida en period av föräldraledighet kan likställas med en period av faktiskt arbete i syfte att fastställa rätten till årlig betald semester (se dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkterna 26 och 37)).

43 Domstolen har slagit fast att [t]ill skillnad från vad som gäller rätten till mammaledighet eller föräldraledighet … regleras … inte rätten till sjukledighet och de närmare villkoren för utövande av densamma av [unions]rätten på dess nuvarande stadium (dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 27)). Vad gäller tidigare avgöranden om överlappning mellan årlig semester och sjukledighet, se dom av den 10 september 2009, Vicente Pereda ( C‑277/08, EU:C:2009:542). I det målet var arbetstagaren sjukskriven under den årliga semesterperiod som fastställts i företagets semesterschema. Se även, för en jämförelse med de omständigheter som ligger till grund för den andra tolkningsfrågan, dom av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372), som rörde en situation med arbetsoförmåga som uppstått under perioden för årlig betald semester (punkt 24 i domen). Vid detta tillfälle preciserade domstolen att det saknar betydelse vid vilken tidpunkt arbetsoförmågan uppstod (punkt 21). Se, även, dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981), om nekad framflyttning av den årliga betalda semesterperioden, om arbetstagaren på grund av sjukdom varit oförmögen att arbeta under denna period, när detta kan göras utan att den faktiska varaktigheten av den årliga betalda semestern understiger fyra veckor.

44 Se dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 29).

45 C‑178/15, EU:C:2016:502.

46 Dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 25). Domstolen hänvisade i denna punkt till domen av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372, punkt 19 och där angiven rättspraxis). Domstolen gjorde detta konstaterande för första gången i domen av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 25), efter att ha uttalat sig om mammaledighet, som bland annat har till syfte att skydda arbetstagarens hälsa (se dom av den 18 mars 2004, Merino Gómez ( C‑342/01, EU:C:2004:160 punkt 32), och dom av den 20 september 2007, Kiiski ( C‑116/06, EU:C:2007:536, punkt 30)). Se, även, den rättspraxis som citeras i punkt 69 i förevarande förslag till avgörande.

47 Dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 26). Min kursivering. Domstolen hänvisar till domen av den 10 september 2009, Vicente Pereda ( C‑277/08, EU:C:2009:542, punkt 22), och domen av den 21 juni 2012, ANGED ( C‑78/11, EU:C:2012:372, punkt 20).

48 Se dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 27).

49 Detta kriterium gör det bland annat möjligt att göra en åtskillnad mellan de typer av ledighet som syftar till att återställa arbetstagarens hälsa och den föräldraledighet som föreskrivs i unionsrätten, som har ett eget syfte. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 35).

50 Se dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 26).

51 Se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkterna 37 och 38). I artikel 5.4 i denna konvention föreskrivs att … frånvaro från arbetet av skäl som arbetstagaren ej råder över, exempelvis sjukdom, olycksfall eller mammaledighet, ska räknas in i anställningstiden. Förutom att det var nödvändigt för domstolen att hänvisa till denna bestämmelse för att behandla frågan om villkoren för beviljande av rätt till årlig semester (se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 41)), är det intressant att konstatera att den begränsas till händelser som arbetstagarens utsätts för, särskilt hälsorisker som i princip motiverar att personens frånvaro inte dras av från perioderna av faktiskt arbete. Se, även, dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761, punkt 42), dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 32), och dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 81).

52 Se dom av den 22 november 2011, KHS ( C‑214/10, EU:C:2011:761, punkt 32).

53 Se dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 33, e contrario).

54 Se dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

55 Se dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 35, e contrario).

56 Dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

57 Se dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 47). Se, även, punkt 62 i förevarande förslag till avgörande

58 Se punkt 63 i förevarande förslag till avgörande.

59 Se punkterna 29 och 52 i förevarande förslag till avgörande.

60 Se, även, punkt 83 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

62 Det bör i detta sammanhang framhållas att själva rätten till semester har fastställts i unionsrätten (se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 28), och att villkoren för utövandet och genomförandet av denna rätt överlåts till medlemsstaterna inom gränserna för det minimiskydd som garanteras i unionsbestämmelserna (se dom av den 19 november 2019, TSN och AKT ( C‑609/17 och C‑610/17, EU:C:2019:981, punkt 35)).

63 Se dom av den 29 november 2017, King ( C‑214/16, EU:C:2017:914, punkt 63).

64 Se dom av den 29 november 2017, King ( C‑214/16, EU:C:2017:914, punkt 49).

65 Se dom 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 49).

66 Se dom av den 29 november 2017, King ( C‑214/16, EU:C:2017:914, punkt 52).

67 Se dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 94).

68 Det rör sig om den ledighet som föreskrivs i artikel 46.I G i koncernens kollektivavtal. Enligt denna bestämmelse får arbetstagaren förfoga över den tid som är nödvändig för att göra ett läkarbesök under arbetstid. Jag påpekar att villkoret om arbetstiden upprepas i denna bestämmelse, vilket gör att jag inte tar upp den i min bedömning.

69 Detta är det uttryck som används i de aktuella nationella bestämmelserna.

70 Med tanke på de aktuella omständigheterna, varaktigheten av tillåtelsen att vara ledig från arbetet eller hur arbetet är organiserat, exempelvis i fasta eller flexibla arbetstider, borde risken för ingrepp i minimiperioden av årlig semester i de flesta fall i praktiken vara begränsad, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma i varje enskilt fall. Enligt min mening bör man således göra en åtskillnad mellan oförutsebara omständigheter och omständigheter som i princip är förutsägbara, såsom giftermål, flytt (se dom av den 20 september 2007, Kiiski ( C‑116/06, EU:C:2007:536 punkterna 41 och 42)), val, utövandet av ett fackligt uppdrag, medverkan i en rättsprocess, där arbetstagaren bör kunna planera sin tid genom att antingen välja när han eller hon ska ta ut sin årliga semester eller genom att begära att semestern ska flyttas fram, om gällande rätt och organiserandet av arbetet tillåter detta (se, vad gäller den sistnämnda punkten, exempelvis dom av den 10 september 2009, Vicente Pereda ( C‑277/08, EU:C:2009:542, punkt 11)).

71 Arbetsgivaren är skyldig att bevilja sjukledighet (se dom av den 29 november 2017, King ( C‑214/16, EU:C:2017:914, punkt 61)), eftersom denna ledighet är knuten till arbetstagarens arbetsoförmåga, vilket konstaterats av en tredje man som är behörig att besluta om ett sådant avbrott i arbetet (se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 41)).

72 Se punkt 69 i förevarande förslag till avgörande.

73 Se punkt 50 samt punkt 71 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

74 Jag erinrar om att många medlemsstater har infört bestämmelser som motsvarar de bestämmelser som är i fråga i det nationella målet; se fotnot 22 i förevarande förslag till avgörande.

75 Se fotnot 22 i förevarande förslag till avgörande.

76 Dom av den 19 september 2018, Bedi ( C‑312/17, EU:C:2018:734, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

77 Den nationella domstolen kan således ta hänsyn till de skilda syftena med den särskilda ledigheten, arbetstagarnas situation och förläggningen av arbetstiden i fasta eller flexibla tider, fastställa startpunkten för denna ledighet eller uppskjutandet av den, exempelvis när den ledighetsgrundande händelsen inträffar under en period då arbetstagaren normalt sätt inte skulle ha arbetat, och arbetstagaren inte har möjlighet att fullgöra de förpliktelser som är knutna till oförutsedda händelser i privatlivet, såsom obligatoriska formaliteter vilka i samband med dödsfall ska utföras på en dag då behörig instans har öppet. Se, i detta avseende, vad gäller nationella avgöranden, dom av den 16 december 1998 från Chambre sociale de la Cour de Cassation (Högsta domstolens avdelning för socialrättsliga mål, Frankrike), nr 96–43.323 (enligt Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) behöver den dag då arbetstagaren ges ledigt inte nödvändigtvis tas ut den dag den relevanta begivenheten inträffar, utan under loppet av en rimlig tidsperiod, exempelvis när ledighet i samband med ett barns bröllop tas ut dagen före bröllopet. Denna lösning kan användas för alla typer av ledighet i samband med familjebegivenheter). Se även vad gäller dödsfall, i analogi med domen av den 12 december 2001, från Corte suprema di cassazione, Sezioni unite (Högsta domstolen, förenade avdelningar, Italien), no 14020/2001, angående ett mål där sjukledighet och årlig semester överlappar varandra, beslut av den 23 april 2003, från Tribunale di Milano, Sezione lavoro (domstolen i Milano, avdelningen för arbetsrättsliga mål, Italien), no 1167/2003, där sorgeperiod under arbetstagarens årliga semester motiverar att den årliga semestern senareläggs. På samma sätt har Tribunale amministrativo regionale per l’Abruzzo, Sezione staccata di Pescara (Regional förvaltningsdomstol i Abruzzo, avdelningen i Pescara, Italien), i dom av den 11 maj 2007, no 532/2007, förordnat att årlig semester ska omvandlas till ledighet på grund av sorgeperiod. Se, även, dom av den 8 december 2016 från Chambre sociale de la Cour de Cassation (Högsta domstolens avdelning för socialrättsliga mål, Frankrike), nr 13–27.913 (Bulletin 2016, V, nr 243), i vilken nämnda domstol kritiserade en dom där en lärare, som valts som personalrepresentant, beviljades kompensation för övertid under skollovet. Vederbörande kan inte heller skjuta upp sin rätt till betald ledighet. Såvitt jag känner till har det varken i Tyskland eller i Polen meddelats någon dom som klargör principen att arbetstagaren får vara ledig enligt lag endast om denna måste arbeta för företaget.

78 Dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

79 Dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

80 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

81 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

82 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

83 Se dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 51).

84 Se dom av den 11 april 2019, Syndicat des cadres de la sécurité intérieure ( C‑254/18, EU:C:2019:318, punkt 31).

85 Se dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 48).

86 Se dom av den 11 april 2019, Syndicat des cadres de la sécurité intérieure ( C‑254/18, EU:C:2019:318, punkterna 32–34).

87 Se dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 94).

88 Se dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkt 95).

89 Se dom av den 20 januari 2009, Schultz-Hoff m.fl. ( C‑350/06 och C‑520/06, EU:C:2009:18, punkt 24), och dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 75).

90 Se dom av den 18 mars 2004, Merino Gómez ( C‑342/01, EU:C:2004:160, punkterna 39 och 41), dom av den 10 september 2009, Vicente Pereda ( C‑277/08, EU:C:2009:542, punkt 23), och dom av den 30 juni 2016, Sobczyszyn ( C‑178/15, EU:C:2016:502, punkt 32). Detta system skiljer sig från systemet med veckovila, eftersom denna ledighet inte har en regelbunden och repetitiv karaktär.

91 Se dom av den 29 november 2017, King ( C‑214/16, EU:C:2017:914, punkterna 54 och 55 och där angiven rättspraxis).

92 Dessutom tvivlar jag på att det under de omständigheter som går att förutse är sannolikt att ett sådant sammanfallande inträffar (se fotnot 70 i förevarande förslag till avgörande).

93 Se dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkterna 46–48).