Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 23 april 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 2006, s. 25), senast ändrad genom rådets förordning (EU) nr 539/2010 av den 16 juni 2010 (EUT L 158, 2010, s. 1). Förordning nr 1083/2006 upphävdes, med verkan från den 1 januari 2014, genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320). I artikel 152 i förordning nr 1303/2013, med rubriken Övergångsbestämmelser, föreskrivs att [d]enna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar, inklusive helt eller delvis upphörande av stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006 eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013 och som följaktligen därefter ska tillämpas på detta stöd eller på de berörda insatserna till dess att de avslutas. Det är därför bestämmelserna i förordning nr 1083/2006 som är tillämpliga i detta mål.

3 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999 (EUT L 210, 2006, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/1999 (EUT L 210, 2006, s. 12).

6 Rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättande av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94 (EUT L 210, 2006, s. 79).

7 Se även skäl 1.

8 Se även skäl 65.

9 Kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (EUT L 371, 2006, s. 1).

10 LM:s skyldigheter enligt avtalet var begränsade till uthyrningen av en egendom.

11 Dom av den 27 oktober 2016, Audace m.fl., C‑114/15, EU:C:2016:813, punkterna 35 och 36 och där angiven rättspraxis.

12 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 8 september 2016, Google Ireland och Google Italy, C‑322/15, EU:C:2016:672, punkt 18 och där angiven rättspraxis.

13 Beslut av den 8 september 2016, Google Ireland och Google Italy, C‑322/15, EU:C:2016:672, punkt 24 och där angiven rättspraxis.

14 Dom av den 26 maj 2016, Județul Neamț, C‑260/14 och C‑261/14, EU:C:2016:360, punkt 43, och generaladvokaten Bots förslag till avgörande i dessa mål (EU:C:2016:7), punkterna 73 och 74.

15 Se dom av den 26 maj 2016, Județul Neamț, C‑260/14 och C‑261/14, EU:C:2016:360, punkterna 38–43. I definitionen av en oegentlighet i artikel 2.36 i förordning nr 1303/2013 hänförs nu uttryckligen till överträdelse av unionsrätten eller nationell rätt som avser dess genomförande (min kursivering).

16 Byrån har, i detta hänseende, bland annat hänvisat till artikel 15(2)1) i Eiropas Savienības struktūrfondu un Kohēzijas fondu vadības likums (lettisk lag om förvaltningen av det strukturella stödet och av Europeiska unionens sammanhållningsfond), enligt vilken mottagaren av ett bidrag har en skyldighet att säkerställa att det projekt som finansieras av ett EU-stöd genomförs i enlighet med villkoren i ett civilrättsligt avtal. Enligt byrån överträdde EMM således automatiskt denna nationella bestämmelse genom att underlåta att uppfylla avtalets villkor.

17 Dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl., C‑383/06 – C‑385/06, EU:C:2008:165, punkt 56.

18 Om exempelvis ett krav att alla receptionsområden i en byggnad ska målas i vitt åsidosattes genom att de i stället målades i magnolia, skulle det åsidosättandet troligen inte uppfylla villkor i) och definitivt inte villkor ii).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 2007, ROM-projecten, C‑158/06, EU:C:2007:370, punkterna 24–26 samt 29–31.

20 Se även kommissionens riktlinjer av den 21 april 2010 om partiellt avslutande (enligt artikel 88 i förordning (EG) nr 1083/2006) (COCOF 08/0043/03), s. 3.

21 Kopplingen mellan varaktighetskravet och det offentliga bidraget har gjorts ännu tydligare i förordning nr 1303/2013, i vilken det i artikel 71.1 föreskrivs att kravet avseende insatsernas varaktighet ska tillämpas på perioden inom fem år från slutbetalningen till stödmottagaren.

22 Begreppet ekonomisk aktör, i den mening som avses i denna bestämmelse, definieras inte i förordning nr 1083/2006. I artikel 27 i förordning nr 1828/2006, i vilken föreskrivs bestämmelser för genomförandet av förordning nr 1083/2006, definieras emellertid ekonomiska aktörer som alla fysiska och juridiska personer eller andra organ som deltar i genomförandet av en stödinsats med medel från fonderna, med undantag för medlemsstaterna när de utövar sina befogenheter i egenskap av statsmakter.

23 Se artiklarna 4 och 5 i förordning nr 2988/95, avseende oegentligheter i allmänhet respektive oegentligheter som begås uppsåtligen eller som orsakas av oaktsamhet. Som domstolen påpekade i domen Județul Neamț, bör, [e]ftersom förordningarna nr 2988/95 och 1083/2006 har samma syfte, nämligen att säkerställa en god förvaltning av unionens fonder och skydd för dess finansiella intressen, … begreppet oegentlighet i den mening som avses i artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 och i artikel 2 led 7 i förordning nr 1083/2006 tolkas enhetligt (dom av den 26 maj 2016, Județul Neamț, C‑260/14 och C‑261/14, EU:C:2016:360, punkt 34).

24 Misstanke om bedrägeri definieras i artikel 27 i förordning nr 1828/2006 som oegentligheter som ger upphov till ett administrativt eller rättsligt förfarande på nationell nivå i syfte att fastställa en uppsåtlig handling, särskilt oegentligheter som är att betrakta som bedrägerier i den mening som avses i artikel 1.1 a i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.

25 Se Justyna Łacny, Lech Paprzycki och Eleonora Zielińska, The System of Vertical Cooperation in Administrative Investigations Cases, Toward a Prosecutor for the European Union, Volume 1: A Comparative Analysis, Hart Publishing, 2013, 805–807.

26 I de olika språkversionerna av förordning nr 1083/2006 används resulting from, résultant de, als Folge, derivante da, och correspondiente a i den engelska, franska, tyska, italienska respektive den spanska språkversionen, varav alla bekräftar att ett orsakssamband krävs mellan överträdelsen och den aktuella handlingen eller underlåtenheten.

27 Dom av den 15 januari 2009, Bayerische Hypotheken- und Vereinsbank, C‑281/07, EU:C:2009:6, punkterna 20 och 21. Jag undersökte i mitt förslag till avgörande i det målet huruvida exportören ändå kan ha gjort sig skyldig till en oegentlighet genom underlåtenhet genom att inte kontrollera de belopp som betalats till denna och ta upp felet med de nationella myndigheterna (förslag till avgörande Bayerische Hypotheken- und Vereinsbank, C‑281/07, EU:C:2008:522, punkterna 35 och 36). Konsekvensen av att inte anse att en oegentlighet hade begåtts var att den fyra år långa preskriptionstid som var tillämplig på oegentligheter inte tillämpades för att skydda exportören mot försenad återbetalning av det exportstöd som felaktigt hade betalats.

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

29 Dom av den 22 december 2008, Wallentin-Hermann, C‑549/07, EU:C:2008:771, punkterna 26, 27 och 40.

30 Dom av den 6 december 2017, Compania Naţională de Administrare a Infrastructurii Rutiere, C‑408/16, EU:C:2017:940, punkt 60.

31 Det skulle således vara till men för unionsbudgeten om stöd beviljades för uppförande av en skola som aldrig färdigställdes, även om man lade en grund och en reste en stomme.

32 Artikel 98 i förordning nr 1083/2006 utgör i sig en tillräcklig rättslig grund för medlemsstaterna för att genomföra de finansiella korrektioner som krävs i händelse av oegentligheter, utan att det är nödvändigt att sådan behörighet föreligger enligt nationell rätt (se, analogt, dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl., C‑383/06–C‑385/06, EU:C:2008:165, punkterna 35–40).

33 Dom av den 14 juli 2016, Wrocław – Miasto na prawach powiatu, C‑406/14, EU:C:2016:562, punkterna 48 och 51.

34 Se mitt förslag till avgörande Wrocław – Miasto na prawach powiatu, C‑406/14, EU:C:2015:761, punkt 60. Denna tolkning av artikel 98 i förordning nr 1083/2006 överensstämmer med de preciseringar som unionslagstiftaren införde i förordning nr 1303/2013, vilka uttryckligen kräver att medlemsstaterna ska tillämpa finansiella korrigeringar som är proportionerliga.

35 Kommissionens riktlinjer om de principer, kriterier och vägledande skalor som kommissionen ska tillämpa vid kommissionens finansiella korrigeringar i enlighet med artiklarna 99 och 100 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006, som antogs genom kommissionens beslut C(2011) 7321 final av den 19 oktober 2011, betonar också behovet av att beakta proportionalitetsprincipen. I riktlinjerna rekommenderas att medlemsstaterna även ska tillämpa de kriterier och räntesatser som anges i dessa riktlinjer vid korrigering av oegentligheter som deras egna myndigheter upptäckt vid kontroller enligt förordning nr 1083/2006, om de inte vill tillämpa mer detaljerade regler, samtidigt som de beaktar dessa riktlinjer och proportionalitetsprincipen. I dessa riktlinjer rekommenderas en schablonmässig korrigering på 100 procent endast för det fall en oegentlighet som är så allvarlig att den utgör en fullständig underlåtenhet att iaktta bestämmelserna, så att alla relevanta betalningar blir felaktiga (se avsnitt 2.3 i riktlinjerna). Vad gäller riktlinjernas rättsliga värde, se dom av den 3 september 2014, Baltlanta, C-410/13, EU:C:2014:2134, punkt 64 och där angiven rättspraxis.

36 Dom av den 14 juli 2016, Wrocław – Miasto na prawach powiatu, C‑406/14, EU:C:2016:562, punkt 50.