Domstolens Dom (åttonde avdelningen) den 17 oktober 2019

I mål C‑403/18 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 14 juni 2018,

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden L. S. Rossi (referent), samt domarna J. Malenovský och F. Biltgen, generaladvokat: P. Pikamäe, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

I. Tillämpliga bestämmelser

II. Bakgrund till tvisten

III. Talan vid tribunalen och den överklagade domen

IV. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

V. Prövning av överklagandet

A. Upptagande till prövning

1. Parternas argument

2. Domstolens bedömning

B. Prövning i sak

1. Den första grunden, avseende felaktig rättstillämpning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten

a) Den första delgrunden, avseende tribunalens bedömning av det andra inspektionsbeslutet

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

b) Den andra delgrunden, avseende tribunalens bedömning av huruvida talan kunde tas upp till prövning i den del den avsåg ogiltigförklaringen av skrivelsen av den 8 maj 2015

1) Parternas argument

2) Domstolens bedömning

2. Den andra grunden, avseende ett åsidosättande av rätten till ett effektivt domstolsskydd

a) Parternas argument

b) Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1 Alcogroup SA och Alcodis SA har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 10 april 2018, Alcogroup och Alcodis/kommissionen ( T-274/15, ej publicerad, EU:T:2018:179) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom avvisade tribunalen klagandenas talan om ogiltigförklaring av dels kommissionens beslut C(2015)1769 final av den 12 mars 2015, ställt till Alcogroup jämte samtliga bolag som direkt eller indirekt kontrolleras av Alcogroup, inklusive Alcodis, angående ett förfarande enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (AT.40244 – Bioetanol) (nedan kallat det andra inspektionsbeslutet), dels kommissionens skrivelse av den 8 maj 2015, ställd till Alcogroup inom ramen för utredningarna AT.40244 – Bioetanol och AT.40054 – Oil and Biofuel Markets (nedan kallad skrivelsen av den 8 maj 2015).

2 I artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), med rubriken Kommissionens befogenheter vid inspektioner, föreskrivs följande i punkterna 1 och 4:

3 I punkterna 1–27 i den överklagade domen konstaterade tribunalen att följande omständigheter låg till grund för tvisten:

4 Det relevanta innehållet i skrivelsen av den 8 maj 2015 var följande:

5 Genom sin talan yrkade klagandena att tribunalen skulle ogiltigförklara det andra inspektionsbeslutet och skrivelsen av den 8 maj 2015. Till stöd för sin talan åberopade klagandena en enda grund, uppdelad i två delar.

6 Den första delen avsåg ett åsidosättande av klagandenas rätt till en rättvis rättegång, som säkerställs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), och särskilt rätten till försvar, principerna om god förvaltning och proportionalitet, samt skyldigheten att göra en opartisk utredning.

7 Den andra delen avsåg ett åsidosättande av rätten till hemmets okränkbarhet, som säkerställs i artikel 7 i stadgan och artikel 8 i Europakonventionen.

8 Tribunalen fann att talan inte kunde tas upp till prövning.

9 Inledningsvis underkände tribunalen, i punkterna 57–65 i den överklagade domen, klagandenas båda argument varigenom de försökt styrka att talan kunde tas upp till prövning i den del den avsåg det andra inspektionsbeslutet.

10 I detta avseende erinrade tribunalen, för det första, i punkterna 61–63 i den överklagade domen, om att lagenligheten av en rättsakt ska bedömas mot bakgrund av de rättsliga och faktiska omständigheter som förelåg när den antogs, och i förevarande fall var de grunder som åberopats avseende genomförandet av den inspektion som klagandena ålagts genom det andra inspektionsbeslutet irrelevanta för yrkandet om ogiltigförklaring av det beslutet, vilket även bekräftas av domen av den 18 juni 2015, Deutsche Bahn m.fl./kommissionen ( C‑583/13 P, EU:C:2015:404). Det framgår nämligen av den domen att den omständigheten att en inspektion har genomförts på ett felaktigt sätt inte kan påverka giltigheten av senare inspektionsbeslut som antagits på grundval av uppgifter som samlats in på ett rättsstridigt sätt under en föregående inspektion.

11 För det andra underkände tribunalen klagandens argument som syftade till att kritisera det andra inspektionsbeslutet såtillvida att det inte innehöll några försiktighetsåtgärder för att undvika att kommissionen tog del av de handlingar som klagandena hade upprättat för att försvara sig inom ramen för den första utredningen (nedan kallad försiktighetsprincipen). Sådana åtgärder skulle emellertid ha vidtagits med hänsyn till risken för att utredarna, inom ramen för den andra inspektionen, skulle komma över de försvarshandlingar som avsåg den första utredningen, vars föremål hade ett nära samband med föremålet för den andra utredningen. I punkt 64 i den överklagade domen påpekade tribunalen härvidlag att de åsidosättanden av rätten till försvar som klagandena hade åberopat inte var en direkt följd av avsaknaden av försiktighetsåtgärder, utan av hur inspektionen hade genomförts, vilket saknade betydelse för yrkandet om ogiltigförklaring av det andra inspektionsbeslutet. Tribunalen fann att det alltid uppställs begränsningar för kommissionen när den genomför en inspektion, vilket innebär att det under alla omständigheter måste säkerställas att de rättigheter som klagandena gjort gällande respekteras, utan att det är nödvändigt att vidta försiktighetsåtgärder i detta avseende. Klagandena hade för övrigt inte åberopat någon konkret regel som kunde medföra en skyldighet för kommissionen att föreskriva specifika försiktighetsåtgärder i ett inspektionsbeslut, för att skydda handlingar som omfattas av sekretess i skriftväxlingen mellan en advokat och dennes klient och som avser en annan utredning. Härav drog tribunalen slutsatsen, i punkt 65 i den överklagade domen, att det andra inspektionsbeslutet inte gav upphov till de rättsliga verkningar som klagandena hade gjort gällande inom ramen för sin talan, och följaktligen kunde talan inte tas upp till prövning i den del den avsåg detta beslut.

12 Därefter prövade tribunalen huruvida talan kunde tas upp till prövning i den del den avsåg en ogiltigförklaring av skrivelsen av den 8 maj 2015.

13 Härvidlag fann tribunalen inledningsvis, i punkterna 79–82 i den överklagade domen, att denna skrivelse skulle betraktas som en vägran att slutgiltigt avbryta utredningen gentemot klagandena och att nämnda skrivelse som sådan var en förberedande rättsakt. Med stöd av bland annat domen av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264), slog tribunalen följaktligen fast att talan inte kunde tas upp till prövning i den del den avsåg den vägran att avbryta de pågående utredningarna som framgick av nämnda skrivelse.

14 Tribunalen godtog inte klagandenas argument att skrivelsen av den 8 maj 2015 var en rättsakt mot vilken talan kunde väckas, av det skälet att den utgjorde ett formellt beslut om att avsluta det särskilda förfarandet avseende skyddet av handlingar som omfattades av sekretess för skriftväxlingen mellan en advokat och dennes klient, och därmed direkt och oåterkalleligt påverkade klagandenas rättsliga ställning. I detta avseende konstaterade tribunalen, i punkterna 87–89 i den överklagade domen, att skrivelsen inte utgjorde ett sådant formellt, eller ens underförstått, avslag på en begäran om sekretesskydd, eftersom kommissionen i denna skrivelse inte uttalade sig om huruvida de aktuella handlingarna omfattades av sekretess eller ej. Skrivelsen av den 8 maj 2015 bekräftade på sin höjd för klagandena att kommissionen inte hade tagit del av handlingarna och således hade det inte förekommit något åsidosättande av unionsrätten. Tribunalen erinrade för övrigt om att kommissionen inte hade beslagtagit handlingarna i materiellt hänseende och inte heller infört dem i ärendeakten, med undantag för en handling som visserligen hade beslagtagits och förseglats och därefter returnerats till klagandena.

15 I punkterna 91 och 92 i den överklagade domen erinrade tribunalen slutligen om att en rättslig prövning av de villkor under vilka en inspektion har genomförts i princip kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring av, i förekommande fall, kommissionens slutliga beslut enligt artikel 101.1 FEUF. Detta säkerställer dessutom att det finns ett effektivt rättsmedel för att pröva konkurrensmyndigheternas inspektionsåtgärder, såsom krävs av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Med beaktande av att den andra utredningen hade avslutats, och utan att det påverkade möjligheten att i förekommande fall väcka talan om ogiltigförklaring av ett eventuellt slutligt beslut som antagits inom ramen för den första utredningen, skulle klagandena i en sådan situation som den aktuella, om de ansåg att de ageranden varigenom kommissionen tagit del av sekretessbelagda handlingar var rättsstridiga och att de hade vållat dem en sådan skada som kunde ge upphov till unionens skadeståndsansvar, ha möjlighet att väcka talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar. En sådan möjlighet förelåg även för det fall att inspektionen inte skulle ha lett till ett slutligt beslut som kunde bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. En sådan skadeståndstalan omfattas inte av systemet för prövning av giltigheten av unionens rättsakter med bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, utan kan väckas när en part har lidit skada till följd av att en institution agerat rättsstridigt.

16 Genom sitt överklagande har klagandena yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, fastställa att deras talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak, och att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

17 Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.

18 Med tillämpning av artikel 62 i domstolens rättegångsregler anmodades parterna, den 21 januari 2019, att yttra sig över huruvida klagandena fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad inom ramen för ett överklagande. De ombads i synnerhet att besvara frågan om vilken fördel ett eventuellt upphävande av den överklagande domen skulle kunna medföra för dem, med hänsyn till att kommissionen, den 7 april 2017, hade beslutat att avsluta den andra utredningen.

19 Parterna besvarade denna fråga genom handlingar som inkom till domstolens kansli den 20 februari 2019.

20 Som svar på domstolens fråga till parterna har klagandena gjort gällande att ett upphävande av den överklagade domen, eventuellt åtföljt av en ogiltigförklaring av det andra inspektionsbeslutet och skrivelsen av den 8 maj 2015, skulle kunna leda till att varje åtgärd som vidtas inom ramen för den första utredningen ska upphöra, att det vore rättsstridigt av kommissionen att vidta ytterligare utrednings- eller undersökningsåtgärder inom ramen för såväl den första som den andra utredningen, samt göra det möjligt för klagandena att begära ersättning för den skada de lidit.

21 Det förhåller sig nämligen så, att det åsidosättande av rätten till försvar som uppstått till följd av att kommissionen har tagit del av handlingar avseende den första utredningen, vilket varit möjligt på grund av att det andra inspektionsbeslutet inte föreskrev några försiktighetsåtgärder, gör det de facto omöjligt för klagandena att organisera sitt försvar beträffande den utredningen. Vidare bör ett fastställande av att det andra inspektionsbeslutet är rättsstridigt och ska ogiltigförklaras, såtillvida att det möjliggjorde för kommissionen att ta del av dessa handlingar, även leda till att skrivelsen av den 8 maj 2015 ska ogiltigförklaras, eftersom kommissionen var skyldig att slutgiltigt avsluta det första utredningsförfarandet då det inte längre kunde fullföljas på ett opartiskt sätt. Genom att i skrivelsen av den 8 maj 2015 ha vägrat att erkänna att de försvarshandlingar som upprättats med avseende på den första utredningen omfattades av sekretess, fråntog kommissionen klagandena deras möjlighet att försvara sig till fullo inom ramen för den utredningen. Den omständigheten att den andra utredningen har avslutats administrativt utgör inte heller hinder för att den eventuellt kan komma att återupptas.

22 Kommissionen anser däremot att eftersom den andra utredningen har avslutats administrativt har överklagandet förlorat sitt föremål, såtillvida att det avser den del av den överklagade domen som hänför sig till den utredningen.

23 Den omständigheten att den andra utredningen har avslutats har närmare bestämt gjort det möjligt för klagandena att uppnå det resultat som de eftersökte genom sin talan, såtillvida att den syftade till att det andra inspektionsbeslutet och skrivelsen av den 8 maj 2015 skulle ogiltigförklaras, åtminstone vad gäller kommissionens vägran att avbryta den andra utredningen. Denna utredning har visserligen endast avslutats administrativt, men inget formellt förfarande har inletts, vilket innebär att denna utredning i princip har avslutats slutgiltigt. Härvidlag har kommissionen påpekat att det inte finns någon möjlighet att återuppta utredningen, förutom för det fall att nya väsentliga omständigheter skulle komma till dess kännedom. Ett sådant återupptagande är dessutom underkastat vissa villkor, bland annat i fråga om motivering, och det skulle antagligen resultera i en ny utredning, varvid kommissionen inte skulle kunna använda de handlingar som undersöktes under den andra, avslutade utredningen.

24 Det framgår av domstolens fasta praxis att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad, vad avser föremålet för talan, ska föreligga när talan väcks, vid äventyr av att den annars avvisas. Tvistens föremål ska, liksom det berättigade intresset av att få saken prövad, bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars saknas anledning att döma i saken, vilket förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den (dom av den 6 september 2018, Bank Mellat/rådet, C‑430/16 P, EU:C:2018:668, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

25 Såsom kommissionen själv har medgett, medför inte den omständigheten att den andra utredningen avslutades administrativt under förfarandet vid tribunalen att detta är slutgiltigt, utan denna utredning kan återupptas för det fall att kommissionen skulle få kännedom om nya väsentliga omständigheter.

26 Denna rättsliga möjlighet att återuppta nämnda utredning är tillräcklig för att klagandena ska anses ha ett berättigat intresse av att få saken prövad. Ett upphävande av den överklagade domen, eventuellt åtföljt av en ogiltigförklaring från tribunalens sida av det andra inspektionsbeslutet och skrivelsen av den 8 maj 2015, skulle åtminstone medföra att de påstått rättsstridiga utredningsåtgärder som kommissionen vidtagit inom ramen för den andra utredningen saknade rättslig grund, och därmed, i förekommande fall, ålägga kommissionen att inleda en ny utredning, varvid den inte skulle kunna använda sig av de handlingar som påstås vara skyddade av sekretess och som den tagit del av under den föregående utredningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2002, Roquette Frères, C‑94/00, EU:C:2002:603, punkt 49, och dom av den 18 juni 2015, Deutsche Bahn m.fl./kommissionen, C‑583/13 P, EU:C:2015:404, punkt 45).

27 Följaktligen har klagandena ett berättigat intresse av att få den överklagade domen omprövad och deras överklagande kan tas upp till prövning.

28 Genom den första grunden har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning och åsidosatte motiveringsskyldigheten, vid sin bedömning av huruvida den talan som väckts där kunde tas upp till prövning. Denna grund består av två delar.

29 Den första delen av den första grunden, till stöd för vilken klagandena har åberopat fyra argument, avser tribunalens bedömning av huruvida talan kunde tas upp till prövning i den del den avsåg yrkandet om ogiltigförklaring av det andra inspektionsbeslutet.

30 Inom ramen för det första argumentet har klaganden utgått från det förhållandet att om det andra inspektionsbeslutet hade motiverats på ett lämpligt sätt, det vill säga om det däri hade föreskrivits försiktighetsåtgärder, skulle inspektörerna inte ha kommit till slutsatsen att de kunde ta del av de handlingar som klagandena ansåg omfattades av sekretess.

31 Härvidlag har klagandena för det första gjort gällande att tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet, då den inte bemötte argumenten att avsaknaden av försiktighetsåtgärder i det andra inspektionsbeslutet även utgjorde ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, artikel 20.4 i förordning nr 1/2003, artikel 47 i stadgan och artikel 6 i Europakonventionen. För det andra missuppfattade tribunalen, i punkt 64 i den överklagade domen, klagandenas yrkande då den ansåg att de inte hade åberopat någon konkret regel som kunde styrka att det förelåg en skyldighet att inkludera försiktighetsåtgärder i det andra inspektionsbeslutet, trots att de i detta avseende hade åberopat nyssnämnda bestämmelser. För det tredje ansåg tribunalen felaktigt att klagandena hade åberopat ett första argument, enligt vilket ett rättsstridigt genomförande av en inspektion skulle kunna påverka giltigheten av det beslut som legat till grund för inspektionen. I själva verket gjorde de endast en överflödig hänvisning till formerna för hur det andra inspektionsbeslutet verkställdes, för att förtydliga deras analys av lagenligheten av själva beslutet, i den mening som avses i domen av den 18 juni 2015, Deutsche Bahn m.fl./kommissionen ( C‑583/13 P, EU:C:2015:404).

32 Genom sitt andra argument har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig prövning av talan i sak inom ramen för sin bedömning av huruvida talan kunde tas upp till prövning, då den i punkt 64 i den överklagade domen fann att de påstådda åsidosättandena av rätten till försvar inte var en direkt följd av avsaknaden av försiktighetsåtgärder utan av hur inspektionen hade genomförts, och att det under alla omständigheter alltid uppställs begränsningar för kommissionen när den utför en inspektion.

33 Genom sitt tredje argument har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 62, 64 och 65 i den överklagade domen fann att den bristande motiveringen, såtillvida att det andra inspektionsbeslutet inte innehöll några försiktighetsåtgärder, saknade betydelse för yrkandet om ogiltigförklaring, att de påstådda åsidosättandena inte var en direkt följd av att inspektionsbeslutet inte innehöll några sådana åtgärder, och att det andra inspektionsbeslutet inte hade gett upphov till de rättsverkningar som klagandena gjort gällande.

34 Klagandena anser att den första och den andra inspektionen till sitt föremål hade ett nära samband, vilket innebar att kommissionen – när den antog det andra inspektionsbeslutet – stod inför en förhöjd objektiv risk för att klagandenas rätt till försvar skulle åsidosättas under inspektionen. Under dessa omständigheter borde kommissionen ha beaktat denna risk, bland annat genom att föreskriva försiktighetsåtgärder för att begränsa inspektörernas befogenheter. Att sådana åtgärder inte vidtogs var följaktligen orsaken till de oegentligheter som inspektörerna påstås ha gjort sig skyldiga till.

35 Klagandena har vidare klandrat tribunalen för att ha åsidosatt sin motiveringsskyldighet, dels genom att inte ha angett något skäl som kunde rättfärdiga avsaknaden av ett direkt orsakssamband mellan den bristande motiveringen och åsidosättandet av rätten till försvar, dels genom att inte ha bemött klagandenas argument att eftersom det fanns ett samband mellan föremålen för de båda inspektionerna krävdes en särskild motivering från kommissionens sida.

36 Inom ramen för det fjärde argumentet har klagandena gjort gällande att tribunalen i punkt 64 i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att iakttagandet av rätten till försvar under alla omständigheter hade säkerställts genom de begränsningar som uppställs för kommissionen när den genomför en inspektion. Att sådana begränsningar uppställs befriar i själva verket inte kommissionen från skyldigheten att motivera sina beslut. Genom att endast på ett abstrakt sätt hänvisa till dessa begränsningar underlät tribunalen felaktigt att kontrollera huruvida kommissionen hade iakttagit klagandenas rätt till försvar.

37 Kommissionen har bestridit dessa argument.

38 Genom den första grundens första del och de fyra argument som har åberopats till stöd härför, vilka ska prövas gemensamt, har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning samt åsidosatte sin motiveringsskyldighet och rätten till försvar, då den fann att talan skulle avvisas i den del den avsåg grunden avseende att det andra inspektionsbeslutet var bristfälligt motiverat av det skälet att det borde ha åtföljts av försiktighetsåtgärder.

39 I synnerhet underlät tribunalen att pröva klagandenas grund avseende att det andra inspektionsbeslutet var bristfälligt motiverat av det skälet att det inte föreskrev några försiktighetsåtgärder.

40 I detta sammanhang ska det påpekas att detta argument grundar sig på en sammanblandning av den prövning som domstolen i första instans är skyldig att göra vid bedömningen av huruvida en talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning å ena sidan, och prövningen av talan i sak å den andra.

41 Tribunalen begränsade nämligen sin bedömning till att avse de av klagandenas argument som syftade till att styrka att talan kunde tas upp till prövning. Inom ramen för denna bedömning kontrollerade tribunalen bland annat huruvida de argument som anförts till stöd för talan kunde påverka de angripna rättsakternas giltighet.

42 I motsats till vad klagandena har gjort gällande var det således riktigt av tribunalen att inte pröva huruvida det fanns fog för argumenten avseende att avsaknaden av försiktighetsåtgärder i det andra inspektionsbeslutet utgjorde ett åsidosättande av den skyldighet som följer av artikel 20.4 i förordning nr 1/2003, artikel 47 i stadgan och artikel 6 i Europakonventionen.

43 Vad därefter gäller klagandenas argument att tribunalen felaktigt prövade målet i sak, då den i punkt 64 i den överklagade domen fann att de åsidosättanden av rätten till försvar som klagandena åberopat inte var en direkt följd av avsaknaden av försiktighetsåtgärder utan av hur inspektionen hade genomförts, påpekar domstolen att detta argument grundar sig på en felaktig tolkning av nämnda punkt.

44 I den punkten prövade tribunalen nämligen inte huruvida det fanns fog för de argument som var ägnade att styrka att fråga var om sådana åsidosättanden, utan slog, inom ramen för sin bedömning av huruvida talan kunde tas upp till prövning, endast fast att det under alla omständigheter inte fanns något orsakssamband mellan dessa åsidosättanden – även om de antogs vara styrkta – och lagenligheten av det andra inspektionsbeslutet.

45 Tribunalen påpekade således med rätta i punkt 61 i den överklagade domen att lagenligheten av en unionsrättsakt ska bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som förelåg vid tidpunkten då rättsakten antogs (dom av den 11 maj 2017, Sverige/kommissionen, C‑562/14 P, EU:C:2017:356, punkt 63 och där angiven rättspraxis), vilket innebär att åtgärder som vidtagits efter det att ett beslut har antagits inte kan påverka dess giltighet (dom av den 8 november 1983, IAZ International Belgium m.fl./kommissionen, 96/82‑102/82, 104/82, 105/82, 108/82 och 110/82, EU:C:1983:310, punkt 16, och dom av den 17 oktober 1989, Dow Benelux/kommissionen, 85/87, EU:C:1989:379, punkt 49, och beslut av domstolens ordförande av den 27 september 2004, kommissionen/Akzo och Akcros, C‑7/04 P(R), EU:C:2004:566, punkt 46).

46 Eftersom de åsidosättanden som påstås ha skett i förevarande fall inte kunde ha begåtts av kommissionens inspektörer förrän vid den andra inspektionen och således efter det att det andra inspektionsbeslutet antogs, kunde de följaktligen inte, i något fall, påverka beslutets lagenlighet.

47 Klagandena anser även att med hänsyn till den förhöjda risken för att inspektörerna under den andra inspektionen kunde ta del av sekretessbelagda handlingar avseende den första inspektionen, på grund av att föremålet för de utredningar som omfattade dessa inspektioner sammanföll, borde säkerhetsåtgärder ha vidtagits i förevarande fall.

48 Härvidlag påpekar domstolen att detta argument i huvudsak grundar sig på antagandet att ett andra inspektionsbeslut, för genomförandet av inspektionen i fråga, bör innehålla särskilda försiktighetsåtgärder vad gäller skyddet av sekretess för skriftväxling mellan en advokat och dennes klient, när inspektionen har föregåtts av en tidigare inspektion och dessa båda inspektioner har genomförts inom ramen för utredningar vars föremål sammanfaller. Under sådana omständigheter är det nämligen endast sådana försiktighetsåtgärder som skulle kunna säkerställa att kommissionens inspektörer inte anser att beslutet gör det möjligt för dem att ta del av de handlingar som omfattas av sekretessen mellan en advokat och dennes klient.

49 Detta antagande är emellertid uppenbart felaktigt.

50 Rätten till sekretesskydd för skriftväxlingen mellan en advokat och dennes klient tillhör nämligen de rättigheter till försvar som ska iakttas redan under utredningens inledande skede (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 maj 1982, AM & S Europe/kommissionen, 155/79, EU:C:1982:157, punkterna 18–23, dom av den 21 september 1989, Hoechst/kommissionen, 46/87 och 227/88, EU:C:1989:337, punkt 16, och dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen m.fl., C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkterna 40 och 41). Följaktligen är kommissionen och dess inspektörer i princip skyldiga att iaktta denna rättighet oberoende av omfattningen av den befogenhet som de tilldelats genom inspektionsbeslutet.

51 I motsats till vad klagandena har hävdat, kunde den omständigheten att det andra inspektionsbeslutet inte innehöll några särskilda försiktighetsåtgärder angående de handlingar som påstods vara sekretessbelagda och som upprättats efter den första inspektionen, inte föranleda inspektörerna att sluta sig till att de hade rätt att bryta sekretessen beträffande dessa handlingar.

52 Vad slutligen gäller de argument som har anförts mot de överväganden som återfinns i punkt 64 i den överklagade domen, dels att det alltid uppställs begränsningar för kommissionen när den genomför en inspektion vilket innebär att de rättigheter som klagandena åberopat under alla omständigheter skulle iakttas, dels att klagandena inte hade åberopat någon konkret regel som kunde styrka att kommissionen hade en rättslig skyldighet att föreskriva särskilda försiktighetsåtgärder i det andra inspektionsbeslutet, är det tillräckligt att konstatera att dessa överväganden är överflödiga och således kan dessa argument, även om de skulle anses vara välgrundade, inte resultera i att den överklagade domen upphävs och de ska följaktligen anses vara verkningslösa.

53 Det följer nämligen av fast rättspraxis att när ett av de skäl som tribunalen har angett är tillräckligt för att motivera domslutet, påverkar de fel som kan vidlåda ett annat argument, som också anges i den berörda domen, under alla omständigheter inte domslutet, vilket innebär att den grund varigenom dessa fel görs gällande är verkningslös och att talan inte kan bifallas såvitt avser den grunden (se, bland annat dom av den 29 april 2004, kommissionen/CAS Succhi di Frutta, C‑496/99 P, EU:C:2004:236, punkt 68, och dom av den 15 maj 2019, CJ/ECDC, C‑170/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:410, punkt 56).

54 Mot bakgrund av ovanstående finner domstolen att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att klagandens argument inte kunde påverka lagenligheten av det andra inspektionsbeslutet, och när den i punkt 65 i den överklagade domen fann att talan inte kunde tas upp till prövning i den del den avsåg att nämnda beslut skulle ogiltigförklaras.

55 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.

56 Den första delen av den första grunden, till stöd för vilken klagandena har åberopat två argument, avser tribunalens bedömning av huruvida talan kunde tas upp till prövning, i den del den avsåg yrkandet om ogiltigförklaring av skrivelsen av den 8 maj 2015.

57 Genom det första argumentet har klagandena klandrat tribunalen för att ha missuppfattat innehållet i denna skrivelse. Det förhåller sig nämligen så, att trots att denna skrivelse enligt punkt 80 i den överklagade domen endast utgör en förberedande rättsakt inför antagandet av kommissionens slutliga beslut om att avsluta utredningen, innehåller den i själva verket kommissionens definitiva ställningstagande i fråga om att de aktuella handlingarna inte omfattas av sekretess. Denna skrivelse utgör således ett beslut som har bindande rättsverkningar gentemot klagandena. Vidare missuppfattade tribunalen, i punkt 87 i nämnda dom, de faktiska omständigheterna då den fann att kommissionen i denna skrivelse inte uttalade sig om huruvida de aktuella handlingarna omfattades av sekretess eller ej, och att skrivelsen av den 8 maj 2015 på sin höjd bekräftade för sökandena att kommissionen inte hade tagit del av handlingarna. I själva verket framgick det tydligt av skrivelsen att kommissionens inte bestred att den hade tagit del av de markerade handlingarna.

58 Skrivelsen av den 8 maj 2015 orsakade dessutom en irreparabel skada för klagandena. För det första påverkade det förhållandet att kommissionen fick kännedom om de aktuella handlingarna säkerligen den första utredningen på något sätt, och för det andra var det endast möjligt att undvika att skadan förvärrades genom att avbryta utredningen, då det med hänsyn till de mycket speciella omständigheterna i förevarande fall var just åsidosättandet av rätten till försvar under den andra inspektionen som äventyrade klagandenas möjlighet att försvara sig effektivt.

59 Genom sitt andra argument har klagandena gjort gällande att tribunalen i punkterna 86–89 i den överklagade domen gjorde en felaktig bedömning genom att göra en åtskillnad mellan situationen i förevarande fall och den som låg till grund för domen av den 17 september 2007, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( T-125/03 och T-253/03, EU:T:2007:287), och då den fann att i avsaknad av ett faktiskt agerande för att beslagta de handlingar som påstods vara sekretessbelagda och införa dem i ärendeakten, antog kommissionen inte något underförstått beslut om avslag på begäran om sekretesskydd för skriftväxlingen mellan en advokat och dennes klient.

60 I själva verket är den åtskillnad som grundar sig på huruvida handlingar beslagtagits eller ej konstlad och skulle leda till att kommissionen, genom att inte kopiera försvarshandlingar som inspektörerna redan tagit del av, kunde förhindra möjligheten att angripa dess beslut. Vidare missuppfattade tribunalen, i punkt 87 i den överklagade domen, de faktiska omständigheterna då den fann att skrivelsen av den 8 maj 2015 bekräftade att inspektörerna inte hade tagit del av klagandens försvarhandlingar. Inom ramen för sitt svaromål vid tribunalen medgav kommissionen emellertid att inspektörerna hade kunnat ta del av de av klagandenas försvarshandlingar som kommissionen inte ansåg var sekretessbelagda, och att den var av uppfattningen att inspektörerna hade kunnat göra en summarisk undersökning av de handlingar som kunde vara skyddade av sekretess. Slutligen utgör nämnda skrivelse ett underförstått beslut varigenom ett särskilt förfarande, angående skyddet av rätten till försvar, avslutades. Frågan huruvida kommissionen även kopierade och/eller införde handlingarna i sin ärendeakt saknar härvidlag betydelse. I förevarande fall materialiserades kommissionens underförstådda beslut under alla omständigheter när försvarshandlingarna inkluderades i undersökningsmaterialet, samt när inspektörerna tog del av dessa handlingar och valde ut vissa av dem som relevanta för utredningen, oaktat att de därefter ströks från förteckningen över de handlingar som skulle exporteras.

61 Kommissionen har bestridit dessa argument.

62 Genom den första grundens andra del har klagandena i huvudsak gjort gällande att tribunalen missuppfattade skrivelsen av den 8 maj 2015 och gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den oriktigt kvalificerade denna skrivelse som en förberedande rättsakt och inte som kommissionens slutliga beslut om avslag på klagandenas begäran om sekretesskydd för skriftväxlingen mellan en advokat och dennes klient.

63 Det ska inledningsvis erinras om att det följer av domstolens fasta praxis att när tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen, enligt 256 FEUF, endast behörig att pröva den rättsliga kvalificeringen av dessa omständigheter och de rättsföljder som tribunalen har funnit att denna ska medföra. Bedömningen av de faktiska omständigheterna utgör inte, med undantag för när tribunalen har missuppfattat bevisningen, en rättsfråga som ska prövas av domstolen (se, bland annat, dom av den 20 september 2018, Spanien/kommissionen, C‑114/17 P, EU:C:2018:753, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

64 En sådan missuppfattning kan visserligen utgöras av en tolkning av en handling som strider mot dess innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, Frankrike/kommissionen, C‑601/11 P, EU:C:2013:465, punkt 106), men den måste likväl på ett uppenbart sätt framgå av handlingarna i målet och det förutsätts att tribunalen uppenbart har överskridit ramarna för en skälig bedömning av denna bevisning. I detta avseende är det således inte tillräckligt att föreslå en annan tolkning än den som tribunalen har gjort av bevisningen, för att visa att det skett en sådan missuppfattning (dom av den 29 oktober 2015, kommissionen/ANKO, C‑78/14 P, EU:C:2015:732, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

65 I förevarande fall framgår det av skrivelsen av den 8 maj 2015 att kommissionen ansåg att det förhållandet att en handling (såsom exempelvis en bilaga) markeras inte nödvändigtvis innebär att inspektörerna har tagit del av samtliga handlingar som bifogats denna handling, däribland handlingar som eventuellt omfattas av sekretess. Även om kommissionen inte uttryckligen uteslöt att dess inspektörer kunde ha tagit del av de handlingar som påstods vara sekretessbelagda, medgav den likväl inte – i motsats till vad klagandena har hävdat – att de faktiskt hade läst dessa handlingar, om än summariskt. Däremot uteslöt kommissionen uttryckligen att det förhållandet att en handling hade markerats nödvändigtvis innebar att den hade lästs.

66 Det kan således konstateras att tribunalen, när den i punkt 87 i den överklagade domen slog fast att i skrivelsen av den 8 maj 2015 uttalade inte kommissionen sig om huruvida de aktuella handlingarna omfattades av sekretess eller ej, och att denna skrivelse på sin höjd bekräftade för sökandena att kommissionen inte hade tagit del av handlingarna, inte gjorde en tolkning av denna skrivelse som uppenbart stred mot dess innehåll, och således heller inte missuppfattade den.

67 Härav följer att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den, i punkt 90 i den överklagade domen, gjorde en åtskillnad mellan förevarande mål och det mål som gav upphov till tribunalens dom av den 17 september 2007, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( T-125/03 och T-253/03, EU:T:2007:287), där kommissionen hade uttalat sig om huruvida de aktuella handlingarna skyddades av sekretess eller ej i ett underförstått beslut, vilket konkretiserades genom att dessa handlingar beslagtogs, genom att formellt avslå en begäran om sekretesskydd för dessa handlingar.

68 Eftersom tribunalen med rätta konstaterade att kommissionen i skrivelsen av den 8 maj 2015 inte tog ställning till huruvida de aktuella handlingarna omfattades av sekretess eller ej, eller bekräftade att dess inspektörer vid den andra inspektionen hade tagit del av de handlingar som påstods vara sekretessbelagda, kan denna skrivelse inte anses utgöra ett formellt beslut om avslag på en begäran om sekretesskydd och således inte heller ett beslut som bekräftar ett underförstått avslag på en sådan begäran.

69 Följaktligen gjorde tribunalen inte en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 80 och 81 i den överklagade domen fann att skrivelsen av den 8 maj 2015 skulle betraktas som en vägran att slutgiltigt avbryta de utredningsåtgärder som vidtagits gentemot klagandena, vilka var av förberedande karaktär.

70 Under dessa omständigheter kan klagandena inte vinna framgång med den första grundens andra del, och således kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den första grunden i sin helhet.

71 Inom ramen för den andra grunden har klagandena klandrat tribunalen för att i punkterna 91 och 92 i den överklagade domen ha begränsat domstolsprövningen av kommissionens påstått rättsstridiga agerande under en inspektion till att endast avse talan om ogiltigförklaring av ett eventuellt slutligt beslut av kommissionen och talan om unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar. Tribunalen åsidosatte därmed klagandenas rätt till ett effektivt domstolsskydd, som säkerställs i artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i stadgan, eftersom dessa båda typer av talan inte kunde garantera att klagandena gavs ett tillräckligt effektivt domstolsskydd.

72 Med hänvisning till Europadomstolens dom av den 21 december 2010, Société Canal Plus m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2010:1221JUD002940808), har klagandena för det första, vad gäller talan om ogiltigförklaring, hävdat att för det fall att kommissionen inte antar ett slutligt beslut skulle de aldrig ha möjlighet att väcka talan mot sådana ageranden, trots att oegentligheter som begåtts under ett visst skede av förfarandet inte alltid kan avhjälpas i ett senare skede av förfarandet. Om kommissionen däremot antar ett slutligt beslut skulle en talan om ogiltigförklaring av beslutet inte göra det möjligt att undvika de oåterkalleliga följder som uppstått på grund av att kommissionens inspektörer har använt sig av sekretessbelagda uppgifter i de handlingar som de tagit del av. För det andra vore en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar, som inte gör det möjligt att retroaktivt undanröja den rättsliga grunden för kommissionens påstått rättsstridiga agerande, dessutom ineffektiv för att säkerställa skyddet av klagandenas rättigheter.

73 Klagandena anser att denna slutsats gör sig gällande i än högre grad eftersom det rättsliga skydd som garanteras genom unionsrätten, enligt artikel 52.4 och artikel 53 i stadgan, ska vara åtminstone likvärdigt med det skydd som garanteras genom nationella konstitutionella traditioner. Med stöd av ovannämnda rättspraxis från Europadomstolen har den belgiska författningsdomstolen således funnit att en domstolsprövning av inspektionsåtgärder, för det fall det konstateras att oegentligheter är för handen, ska göra det möjligt att antingen förhindra att åtgärden genomförs eller, om den redan har ägt rum, ge de berörda lämplig ersättning.

74 Kommissionen har bestridit dessa argument.

75 Den andra grunden för överklagandet avser ett åsidosättande av klagandenas rätt till ett effektivt domstolsskydd, såsom den säkerställs i artikel 47 i stadgan och artikel 6 i Europakonventionen. Klagandena har klandrat tribunalen för att ha begränsat domstolsprövningen av kommissionens påstått rättsstridiga agerande vid inspektionen till att endast avse talan om unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar och talan om ogiltigförklaring av ett eventuellt slutligt beslut som kommissionen sedermera antagit, varigenom det konstaterats att unionens konkurrensrättsliga bestämmelser har åsidosatts.

76 I förevarande fall förhåller det sig emellertid för det första så, att de överväganden som framgår av punkterna 91 och 92 i den överklagade domen, vilka klagandena har bestridit, inleds med uttrycket Det bör tilläggas. För det andra avslutade tribunalen, i punkterna 82 och 90 i den överklagade domen, sin analys av de argument som klagandena anfört och som framgick av punkterna 68, 69 och 83, i nämnda dom.

77 Härav följer att punkterna 91 och 92 i den överklagade domen innehåller överflödiga domskäl.

78 Med hänsyn till den rättspraxis som det har redogjorts för i punkt 53 ovan är den andra grunden således verkningslös.

79 Mot bakgrund av ovanstående ska överklagandet ogillas i sin helhet.

80 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa rättegångsregler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats.

81 Kommissionen har yrkat att klagandena ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandena har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas. Dessa rättegångskostnader ska ersättas solidariskt av klagandena eftersom de har överklagat gemensamt.

1 Rättegångsspråk: franska.