Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 3 september 2020
1 Originalspråk: franska.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31). Denna förordning ersatte rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96).
4 Den tidigare lagstiftningen, som innehöll ett absolut förbud mot en sökandes tillträde till arbetsmarknaden före antagandet av ett beslut avseende vederbörandes ansökan, ansågs av Supreme Court (Högsta domstolen, Irland) i en dom av den 30 maj 2017, nr 31 och 56/2016 stå i strid med den irländska grundlagen (se, i detta hänseende, punkt 84 i detta förslag till avgörande).
5 C‑179/11, EU:C:2012:594 (nedan kallad domen i målet Cimade och GISTI).
6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).
7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).
8 Nedan kallad stadgan.
9 EUT C 202, 2016, s. 295.
10 2018 års föreskrifter om Europeiska unionen (Dublinsystemet).
11 Rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 2003, s. 18), vilket har ersatts av direktiv 2013/33.
12 Se, i detta hänseende, artikel 2 i) i direktiv 2011/95, artikel 2 c i direktiv 2013/32 och artikel 2 c i förordning nr 604/2013.
13 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkt 40).
14 Se, i detta hänseende, domen i målet Cimade och GISTI (punkt 40).
15 Se, i detta hänseende, domen i målet Cimade och GISTI (punkt 53) och dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 63).
16 C‑647/16, EU:C:2018:368, punkt 41 och följande punkter.
17 Unionslagstiftaren har i artikel 33.2 i direktiv 2013/32 uttömmande angett de situationer i vilka medlemsstaterna får anse att en ansökan inte kan tas upp till prövning. Det kan emellertid konstateras att den situationen där en ansökan om internationellt skydd inte har prövats enligt förordning nr 604/2013 inte ingår i denna förteckning.
18 Se artikel 33.1 i direktiv 2013/32.
19 Artikel 18.2 i förordning nr 604/2013 föreskriver att den sistnämnda ska pröva eller slutföra prövningen av ansökan om internationellt skydd och därmed säkerställa kontinuitet i prövningsförfarandet.
20 Min kursivering.
21 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkt 48).
22 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkt 55).
23 När det gäller de omständigheter under vilka en medlemsstat får inskränka eller dra in de materiella mottagningsvillkoren, se dom av den 12 november 2019, Haqbin ( C‑233/18, EU:C:2019:956).
24 Se, analogt, dom av den 20 oktober 2016, Danqua ( C‑429/15, EU:C:2016:789, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
25 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkt 56).
26 Se, exempelvis artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948, eller artikel 6 i Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 16 december 1966 och trädde i kraft den 3 januari 1976, vilken i dess punkt 1 föreskriver rätten till arbete enligt följande: Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete, som omfattar rätten för var och en att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete, och åtar sig att vidta lämpliga åtgärder för att trygga denna rätt. Se även artikel 1 i Europeiska sociala stadgan, undertecknad i Turin den 18 oktober 1961, och i ingressen till Internationella arbetsorganisationens konvention nr 168 om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet, som antogs i Genève den 21 juni 1988, och, beträffande flyktingar, artiklarna 17–19 i konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951 (Förenta nationernas fördragssamling, volym 189, s. 150, nr 2545, 1954).
27 Skrivelse om integration av flyktingar i Europeiska unionen, tillgänglig på följande webbplats: https://www.unhcr.org/protection/integration/463b462c4/note-integration-refugees-european-union.html (punkt 14).
28 Rätt till arbete, Allmän kommentar nr 18, antagen den 24 november 2005, Artikel 6 i den internationella pakten om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, tillgänglig på följande webbplats: http://docstore.ohchr.org/SelfServices/FilesHandler.ashx?enc=4slQ6QSmlBEDzFEovLCuW1a0Szab0oXTdImnsJZZVQfUKxXVisd7Dae%2FCu%2B13J253bHC9qqkloiEoXmdKX6hxKmueE3OfasXtvIBCDyulRlnte7Ne6tr02OMha%2FfFY7J. Nedan kallad allmänna kommentaren nr 18.
29 Punkt 6 i allmänna kommentaren nr 18.
30 Punkt 1 i allmänna kommentaren nr 18.
31 Punkt 31 a i allmänna kommentaren nr 18.
32 Se fotnot 4 i detta förslag till avgörande.
33 Se särskilt punkterna 19–21 i den domen.
34 Se punkt 20 i den domen.
35 Se statistik som Eurostat presenterade i september 2019, Dublin statistics on countries responsible for asylum application, särskilt under rubriken Implemented transfers within the Dublin procedure, tillgänglig på följande webbplats: https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Dublin_statistics_on_countries_responsible_for_asylum_application#Implemented_transfers_within_the_Dublin_procedure.
36 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkt 45).
37 Se resultaten av de bedömningar som avses i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat av den 4 maj 2016 (COM(2016) 270 final), i vilket Europeiska kommissionen underströk att år 2014 ledde bara cirka en fjärdedel av alla godtagna framställningar om övertagande eller återtagande faktiskt till en fysisk överföring av personen (s. 11).
38 CE:ECHR:2014:1211JUD006354211, §§ 56–60.
39 Undertecknad i Rom den 4 november 1950.
40 Enligt artikel 67.2 FEUF ska unionen utarbeta en gemensam politik för asyl som grundar sig på solidaritet mellan medlemsstaterna. I artikel 80 FEUF anges att unionens asylpolitik ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna.
41 Se skäl 13 i direktiv 2013/33.
42 Se artikel 29.2 i förordning nr 604/2013.
43 Min kursivering.
44 Se dom av den 14 september 2017, K. ( C‑18/16, EU:C:2017:680, punkt 38).
45 Artikel 13.1 i detta direktiv.
46 Se artikel 13.2 i nämnda direktiv.
47 Kommissionen har i sitt förslag till förordning (se fotnot 37 i detta förslag till avgörande) föreslagit att en ny artikel 4, med titeln Den sökandes skyldigheter, ska införas, i vilken det i punkt 1 föreskrivs en skyldighet för sökanden att lämna in sin ansökan antingen i den första medlemsstat till vilken vederbörande irreguljärt rest in eller, om personen vistas lagligen i en medlemsstat, i denna vistelsemedlemsstat (se även förklaringar till införandet av denna nya skyldighet på sidan 16 i förslaget). Ett åsidosättande av denna skyldighet skulle, enligt den nya artikel 5.3 i den ändrade förordningen, medföra att sökanden inte skulle har rätt till de mottagningsvillkor som föreskrivs i artikel 15 i direktiv 2013/33 i någon annan medlemsstat än den där han eller hon är skyldig att vistas.
48 Se fotnot 37 i detta förslag till avgörande.
49 C‑63/15, EU:C:2016:409, punkterna 46–48.
50 Artikel 4 i förordning nr 604/2013 har rubriken Rätt till information. I denna föreskrivs särskilt i punkt 1 följande: Omedelbart efter det att en ansökan om internationellt skydd har lämnats in i den mening som avses i artikel 20.2 i en medlemsstat ska dess behöriga myndigheter underrätta sökanden om tillämpningen av denna förordning, särskilt om a) syftena med denna förordning och konsekvenserna av att lämna in en ny ansökan i en annan medlemsstat …, b) kriterierna för fastställande av ansvarig medlemsstat, och rangordningen mellan dessa kriterier, de olika stegen i förfarandet, och deras varaktighet …, c) den personliga intervjun enligt artikel 5 och möjligheten att lämna information om närvaron av familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående i medlemsstaterna …, d) möjligheten att överklaga eller begära omprövning av ett beslut om överföring …. Beträffande artikel 5 i förordning nr 604/2013, som har rubriken Personlig intervju har den följande lydelse: 1. I syfte att underlätta förfarandet för att fastställa ansvarig medlemsstat ska den fastställande medlemsstaten genomföra en personlig intervju med sökanden. Intervjun ska också ge sökanden möjlighet att ta till sig den information som denne tillhandahållits i enlighet med artikel 4… 3. Den personliga intervjun ska äga rum inom skälig tid och, under alla omständigheter, innan något beslut har fattats om att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten i enlighet med artikel 26.1…
51 Enligt artikel 7.1 och 7.2 i förordning nr 604/2013 ska den medlemsstat där en ansökan om internationellt skydd har lämnats in nämligen tillämpa dessa i den ordning som de anges i detta kapitel, på grundval av situationen vid den tidpunkt då sökanden först lämnade in sin ansökan om internationellt skydd i en medlemsstat.
52 C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 30 och följande punkter.
53 C‑201/16, EU:C:2017:805, punkt 36 och följande punkter.
54 C‑647/16, EU:C:2018:368, punkt 56 och där angiven rättspraxis.
55 C‑582/17 och C‑583/17, EU:C:2019:280, punkterna 38–42 och där angiven rättspraxis.
56 Se dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 57). Se även, för ett liknande resonemang, förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (KOM(2008) 820 slutlig), särskilt i del 3 i skälen, punkt 3, med rubriken Rättssäkerhetsgarantier för personer som omfattas av Dublinförfarandet (s. 8) och punkt 6, med rubriken Särskilt tryck eller otillräcklig skyddsnivå (särskilt s.12).
57 Se dom av den 31 maj 2018, Hassan ( C‑647/16, EU:C:2018:368, punkterna 57 och 58 samt där angiven rättspraxis).
58 Se dom av den 19 mars 2020, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal (Tompa) ( C‑564/18, EU:C:2020:218, punkt 60 och där angiven rättspraxis), samt dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 127 och där angiven rättspraxis).
59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 juli 2017, Sacko ( C‑348/16, EU:C:2017:591, punkterna 29, 30 och 33 samt där angiven rättspraxis).
60 Se fotnot 50 i detta förslag till avgörande.
61 Se dom av den 31 maj 2018, Hassan ( C‑647/16, EU:C:2018:368, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
62 Se dom av den 7 juni 2016, Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:409, punkt 58).
63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkterna 55 och 56).
64 Se dom av den 14 december 2000, Emsland-Stärke ( C‑110/99, EU:C:2000:695, punkterna 52–54), och dom av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 54 och där angiven rättspraxis).