Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 10 september 2020

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 1, 2003, s. 1.

3 Det andra företaget i fråga ingav under år 2013 en ansökan om förmånlig behandling till konkurrens- och konsumentverket, vilken föranledde konkurrens- och konsumentverket att undersöka kartellen. Den 31 oktober 2014 beviljade konkurrens- och konsumentverket detta andra företag förmånlig behandling och befriade det från alla påföljder.

4 Det framgår av handlingarna i målet att förekomsten av en förbjuden samverkan mellan Eltel och det andra företag som påstås ha deltagit i kartellen fortfarande inte är definitivt styrkt i rättsligt hänseende. Eltel har såväl vid den hänskjutande domstolen som vid EU-domstolen gjort gällande att konkurrens- och konsumentverket i sitt beslut av den 31 oktober 2014 inte i tillräcklig utsträckning har visat att en sådan konkurrensbegränsande samverkan har förekommit. I motsats till konkurrens- och konsumentverkets och den hänskjutande domstolens slutsatser slog Marknadsdomstolen emellertid fast att den konkurrensbegränsande samverkan endast avsåg utformningen av den elöverföringslinje som berördes av anbudsinfordran. Eftersom det inte ankommer på EU-domstolen att avgöra huruvida en sådan samverkan verkligen har existerat eller inte, eller fastställa dess eventuella räckvidd, ska varje hänvisning i dessa slutsatser till en kartell i vilken Eltel har deltagit enbart förstås som en hänvisning till en misstänkt förbjuden kartell.

5 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351).

6 Dom av den 30 maj 2013, Quinn Barlo m.fl./kommissionen ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351, punkt 40).

7 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351).

8 Dom av den 15 juni 1976 ( 51/75, EU:C:1976:85).

9 Den hänskjutande domstolen hänvisar här till punkterna 30 och 31 i domen av den 15 juni 1976, EMI Records ( 51/75, EU:C:1976:85).

10 Den hänskjutande domstolen har preciserat att den dag skadan uppstod (och således den dag preskriptionsfristen för skadestånd börjar löpa) enligt finländsk rätt inte är den dag priset betalades utan den dag avtalet ingicks.

11 Bland en omfattande rättspraxis, se dom av den 31 januari 2017, Lounani ( C‑573/14, EU:C:2017:71, punkt 56 och där angiven rättspraxis) och dom av den 27 februari 2020, Land Sachsen-Anhalt (Löner för tjänstemän och domare) ( C‑773/18–C‑775/18, EU:C:2020:125, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

12 Se artikel 25.2 i förordning nr 1/2003.

13 EUT L 11, 2019, s. 3. Notera att fristen för att införliva detta direktiv ännu inte har löpt ut (se punkt 34.1 i direktiv 2019/1).

14 Skäl 70 i direktiv 2019/1.

15 Se dom av den 15 juni 1976, EMI Records ( 51/75, EU:C:1976:85, punkt 30).

16 Se dom av den 15 juni 1976, EMI Records ( 51/75, EU:C:1976:85, punkt 31).

17 Dom av den 3 juli 1985 ( 243/83, EU:C:1985:284).

18 Dom av den 3 juli 1985, Binon ( 243/83, EU:C:1985:284, punkt 17).

19 Dom av den 3 juli 1985, Binon ( 243/83, EU:C:1985:284, punkt 18).

20 Dom av den 30 maj 2013, Quinn Barlo m.fl./kommissionen ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351).

21 Se dom av den 30 maj 2013, Quinn Barlo m.fl./kommissionen ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351, punkterna 32 och 33).

22 Dom av den 30 maj 2013, Quinn Barlo m.fl./kommissionen ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351, punkt 40). Min kursivering.

23 Dom av den 15 juni 1976 ( 51/75, EU:C:1976:85).

24 Dom av den 3 juli 1985 ( 243/83, EU:C:1985:284).

25 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351).

26 Dom av den 4 juni 2009 ( C‑8/08, EU:C:2009:343).

27 Dom av den 4 juni 2009, T‑Mobile Netherlands m.fl. ( C‑8/08, EU:C:2009:343, punkterna 38, 39 och 43). Min kursivering.

28 Dom av den 15 juni 1976 ( 51/75, EU:C:1976:85).

29 Dom av den 3 juli 1985 ( 243/83, EU:C:1985:284).

30 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351).

31 Dom av den 4 juni 2009 ( C‑8/08, EU:C:2009:343).

32 Det stämmer att man betraktar ett formellt eller faktiskt avtal.

33 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351).

34 Det förefaller emellertid framgå av de handlingar som ingetts till domstolen och av preskriptionsfristen på fem år från det att konkurrensbegränsningen upphörde, (se 22 § i lagen om konkurrensbegränsningar, som är tillämplig i det nationella målet), att den påstådda konkurrensbegränsande samverkan inte varade längre än det aktuella byggentreprenadkontraktet. Under alla omständigheter ankommer det på den hänskjutande domstolen att göra denna bedömning.

35 Dom av den 30 maj 2013 ( C‑70/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:351)

36 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen ( C‑352/09 P, EU:C:2010:635, punkterna 48–52) eller förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Schenker & Co. m.fl. ( C‑681/11, EU:C:2013:126, punkt 40), och hans ställningstagande till yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen, EU:C:2014:2475, punkt 149).

37 Enligt min mening bör det göras en specifik bedömning av det hemliga prisets övervältring på kundens ekonomiska kapacitet eller på de priser som denne eventuellt har tillämpat på slutkonsumenterna i ett sådant sammanhang som det som är i fråga i det nationella målet, av vilket det tycks framgå att Eltels anbud var det lägsta av de fyra anbud som lämnades in till Fingrid. Den omständigheten att Eltels anbud var det lägsta förtar naturligtvis inte dess konkurrensbegränsande karaktär, eftersom effekten blev att andra anbudsgivare utestängdes (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 1995, SPO m.fl./kommissionen ( T‑29/92, EU:T:1995:34, punkt 151)).

38 För ett liknande resonemang, se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Toshiba Corporation m.fl. ( C‑17/10, EU:C:2011:552, punkt 54).

39 Domstolen har inte uppmanats att inom ramen för förevarande begäran om förhandsavgörande uttala sig om huruvida det nationella preskriptionssystemet är förenligt med effektivitetsprincipen i artikel 101 FEUF. Som kommissionen har påpekat är preskriptionstidens längd inte det enda kriterium som ska beaktas, eftersom även andra omständigheter, såsom villkoren för att preskriptionstiden ska avbrytas eller tillfälligt upphöra att löpa, kan visa sig vara avgörande för detta syfte.

40 Se artikel 23.3 i förordning nr 1/2003.