Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 9 juli 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( C‑184/83, EU:C:1984:273).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).

4 EGT L 348, 1992, s. 1.

5 EGT L 145, 1996, s. 4. Direktivet i dess lydelse enligt direktiv 97/75/EG (EGT L 10, 1998, s. 24).

6 Anmärkning om terminologin: den franska regeringen och CPAM har hänvisat till den ledighet som beviljas enligt artikel 46 i kollektivavtalet som ytterligare mammaledighet. CFCT har hänvisat till den som congé d’éducation (föräldraledighet). Eftersom ett sådant terminologiskt val har betydelse i sak i förevarande mål, hänvisar jag till ledighet som beviljats med stöd av artikel 46 i kollektivavtalet i neutrala ordalag och kallar det ytterligare ledighet i hela detta förslag till avgörande.

7 Se, exempelvis, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

8 Se, på motsvarande sätt, beträffande kvalificeringen av föräldraledighet som ett arbetsvillkor i den mening som avses i artikel 14.1 c i direktiv 2006/54, sedan föräldraledighet beviljas, vilket gör det möjligt för nyblivna föräldrar att avbryta sitt yrkesarbete för att ägna sig åt sina familjeåtaganden, inverkar [detta] på de aktuella offentliganställda tjänstemännens yrkesliv, dom av den 16 juli 2015, Maïstrellis ( C‑222/14, EU:C:2015:473, punkt 45).

9 Dom av den 27 oktober 1998, Boyle m.fl. ( C‑411/96, EU:C:1998:506, punkt 40).

10 Dom av den 13 februari 1996, Gillespie m.fl. ( C‑342/93, EU:C:1996:46, punkt 17), och dom av den 14 juli 2016, Ornano ( C‑335/15, EU:C:2016:564, punkt 39).

11 Detta direktiv har upphävts och ersatts av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG (EUT L 68, 2010, s. 13). Sistnämnda direktiv upphävdes även genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU (EUT L 188, 2019, s. 79). Fristen för att införliva det sistnämnda direktivet löper fortfarande och direktivet är inte tillämpligt på omständigheterna i förevarande mål.

12 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273).

13 Rådets direktiv av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 1976, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191). Artikel 2.3 blev artikel 2.7 till följd av ändringen genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 (EGT L 269, 2002, s. 15).

14 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273, punkt 24).

15 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273, punkt 25).

16 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273, punkt 26).

17 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273, punkt 27).

18 Se, exempelvis, dom av den 18 mars 2014, D. ( C‑167/12, EU:C:2014:169, punkt 34), dom av den 19 oktober 2017, Otero Ramos ( C‑531/15, EU:C:2017:789, punkt 61), dom av den 12 december 2019, Instituto Nacional de la Seguridad Social (moderskapstillägg) ( C‑450/18, EU:C:2019:1075, punkt 56).

19 Dom av den 16 juni 2016, Rodríguez Sánchez ( C‑351/14, EU:C:2016:447, punkt 44). Se även dom av den 14 april 2005 i målet kommissionen mot Luxemburg ( C‑519/03, EU:C:2005:234, punkt 32), och dom av den 4 oktober 2018, Dicu ( C‑12/17, EU:C:2018:799, punkt 34).

20 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273, punkt 27).

21 Artiklarna 8–11 i direktiv 92/85. Se även, beträffande rätten till förmåner vid moderskap för kvinnliga egenföretagare, artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, 2010, s. 1), som också avser en period på minst fjorton veckor.

22 Såsom jag påpekade i mitt förslag till avgörande i målet Instituto Nacional de la Seguridad Social (pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:696, punkterna 37 och 38), bland annat med hänvisning till dom av den 25 oktober 1988, kommissionen/Frankrike ( 312/86, EU:C:1988:485, punkt 14), dom av den 29 november 2001, Griesmar ( C‑366/99, EU:C:2001:648, punkt 56), dom av den 26 mars 2009, kommissionen/Grekland ( C‑559/07, ej publicerad, EU:C:2009:198, punkt 69), och dom av den 16 juli 2015, Maïstrellis ( C‑222/14, EU:C:2015:473, punkt 47).

23 Dom av den 30 september 2010, Roca Álvarez ( C‑104/09, EU:C:2010:561, punkt 24).

24 Dom av den 19 mars 2002, Lommers ( C‑476/99, EU:C:2002:183, punkt 30).

25 Skäl 7 i ramavtalet om föräldraledighet, som återfinns i bilagan till direktiv 96/34.

26 Skäl 8 i ramavtalet om föräldraledighet, som återfinns i bilagan till direktiv 96/34.

27 Se skäl 12 i direktiv 2010/18 och skälen 6 och 12 i direktiv 2019/1158.

28 Skäl 11.

29 Skäl 19 och artikel 4.

30 Till skillnad från ovan, punkt 41.

31 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273, punkt 25).

32 Se, för en redogörelse för kritiken i doktrinen mot domen Hofmann på denna punkt, De la Corte-Rodríguez, M., EU Law on Maternity and Other Child Related Leaves: Impact on Gender Equality, Kluwer Law International, Alphen aan den Rijn, 2019.

33 Dom av den 15 maj 1986, Johnston ( 222/84, EU:C:1986:206, punkt 44).

34 Se mitt förslag till avgörande i målet Instituto Nacional de la Seguridad Social (pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:696, punkt 48).

35 Det ska tilläggas att domstolen inte heller godtog det argument som den spanska regeringen framförde i det målet, nämligen att enbart modern hade rätt till ledighet och att fadern enbart kunde komma i åtnjutande av denna rätt (utan att själv inneha en sådan rättighet). Domstolen preciserade att ett sådant argument var ägnat att bevara det traditionella könsrollsmönstret där män spelar en biroll i förhållande till kvinnor vad gäller föräldraskapet. Dom av den 30 september 2010, Roca Álvarez ( C‑104/09, EU:C:2010:561, punkterna 29–31 och 36).

36 Dom av den 18 mars 2014, D. ( C‑167/12, EU:C:2014:169, punkt 40). Den filosofi som ligger bakom denna dom förefaller avvika från äldre domar, där kravet på att vara kvinna har tillmätts särskild vikt. Se, i ett annat sammanhang, dom av den 26 oktober 1983, kommissionen mot Italien ( 163/82, EU:C:1983:295, punkt 16).

37 Dom av den18 mars 2014, D. ( C‑167/12, EU:C:2014:169, punkterna 35 och 36).

38 O’Leary, S., Employment Law at the European Court of Justice. Judicial Structures, Policies and Processes, Hart Publishing, Oxford – Portland Oregon, 2002, s. 219.

39 Dom av den 16 juni 2016, Rodríguez Sánchez ( C‑351/14, EU:C:2016:447, punkt 46), i vilken det hänvisas till dom av den 19 september 2013 i målet Betriu Montull ( C‑5/12, EU:C:2013:571, punkterna 45 och 46).

40 Dom av den 19 september 2013, Betriu Montull ( C‑5/12, EU:C:2013:571, punkterna 63 och 64). Men se generaladvokaten Wathelets förslag till avgörande i målet Betriu Montull ( C‑5/12, EU:C:2013:230, punkterna 71 och 72).

41 För att belysa detta, se till exempel, Koslowski, A., Blum, S., Dobrotić, I., Macht, A. och Moss, P., (2019) International Review of Leave Policies and Related Research 2019. Tillgänglig på följande webbplats: https://www.leavenetwork.org/annual-review-reports/.

42 Se till exempel det övergivna förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv med ändring av rådets direktiv 92/85/EEG (KOM(2008)600/4, där kommissionen föreslog att minilängden på mammaledigheten skulle utvidgas från fjorton till arton veckor.

43 Med de rättigheter som anges ovan i punkterna 49 och 50 i detta förslag till avgörande som anknyter till den perioden.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2002, Lommers ( C‑476/99, EU:C:2002:183, punkt 41), och domen i målet Roca Álvarez, ( C‑104/09, EU:C:2010:561, punkt 36), och dom av den 16 juli 2015, Maïstrellis ( C‑222/14, EU:C:2015:473, punkt 50).

45 Dom av den 12 juli 1984, Hofmann ( 184/83, EU:C:1984:273).

46 Dom av den 21 september 2017 nr 16–16246, FR:CCASS:2017:SO01962.

47 Dom av den 30 april 1998, Thibault ( C‑136/95, EU:C:1998:178, punkt 12).

48 För fullständighetens skull kan det påpekas att CFTC även har gjort gällande att artikel 46 i kollektivavtalet innebär en diskriminering på grund av släktskap, på grund av artikel 46a i kollektivavtalet, enligt vilken såväl fäder som mödrar till adoptivbarn beviljas liknande ledighet som den som beviljas enligt artikel 46. Modern eller fadern till ett adopterat barn har således rätt att uppfostra sitt barn, medan fadern till ett barn fött inom eller utom äktenskapet inte har en sådan rätt. Med hänsyn till de faktiska omständigheterna i förevarande mål och den bedömning som gjorts ovan med avseende på direktiv 2006/54 anser jag emellertid inte att det är nödvändigt att diskutera denna särskilda fråga.

49 Dom av den 30 april 1998, Thibault ( C‑136/95, EU:C:1998:178, punkt 12). I den punkten anges följande: [Évelyne Thibault] var … mammaledig mellan den 13 juni och den 1 oktober 1983, i enlighet med artikel 45 i kollektivavtalet, varefter hon var mammaledig och uppbar halv lön mellan den 3 oktober och den 16 november 1983, i enlighet med artikel 46 i detta avtal. Målet avsåg rätten för en anställd har att bli betygsatt varje år och möjligheten att bli befordrad enligt nationell rätt som nekades Évelyne Thibault med hänsyn till den period under vilken hon var mammaledig enligt artiklarna 45 och 46 i kollektivavtalet. I artikel 46 i kollektivavtalet som angavs i punkt 7 i den domen hänvisades enbart till en ledighet om tre månader med halv lön eller en ledighet om en och en halv månad med full lön.

50 Däremot skulle den franska regeringens argument vara mer till gagn genom en hänvisning till punkt 21 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Thibault ( C‑136/95, EU:C:1997:2), där det i förbigående och med hänvisning till domen i målet Hofmann angavs att mammaledigheten enligt det franska kollektivavtalet var uppdelad mellan både, artikel 45 och artikel 46 i kollektivavtalet. Den lärde generaladvokaten påpekade emellertid även att det målet rörde en annan fråga som han då tog ställning till.