Förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona föredraget den 26 november 2019
1 Originalspråk: spanska.
2 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).
3 Dom av den 27 maj 2019, C‑508/18 y C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456; nedan kallad domen OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau).
4 Målen C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:337; nedan kallat förslaget till avgörande i målen OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau).
5 Mål C‑509/18, EU:C:2019:338; nedan kallat förslaget till avgörande i målet PF (allmänna åklagaren i Litauen).
6 Mål C‑489/19 PPU, NJ (åklagarmyndigheten i Wien); EU:C:2019:849; nedan kallad domen NJ (åklagarmyndigheten i Wien).
7 Straffprocesslagen (nedan kallad CPP).
8 Domen OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau), punkt 90.
9 Förslag till avgörande i målet PF (Litauens riksåklagare) och i målet OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau).
10 Mål C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586; nedan kallad domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet).
11 Dom av den 27 maj 2019, PF (Litauens riksåklagare) (mål C‑509/18, EU:C:2019:457; nedan kallad domen PF (Litauens riksåklagare)).
12 Domen OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau), punkt 73. Min kursivering.
13 Ibidem, punkt 74.
14 Ibidem, punkt 76.
15 Se föregående fotnot.
16 Domen NJ (åklagarmyndigheten i Wien), punkt 40, in fine.
17 Domen PF (Litauens riksåklagare), punkterna 55 och 56.
18 I domen NJ (åklagarmyndigheten i Wien) hänvisas till att åklagarna är underordnade sina överordnade, punkt 40: Vad … gäller de österrikiska åklagarmyndigheterna, framgår det … att dessa är direkt underordnade och skyldiga att följa anvisningar från överåklagarmyndigheterna och att de sistnämnda i sin tur är direkt underordnade och skyldiga att följa anvisningar från den federala justitieministern.
19 Artikel 5 i lagen om åklagarnas ställning (Ordonnance nr 58–1270 av den 22 december 1958).
20 Förslag till avgörande i målet OG och PI, punkt 87, där punkt 63 i domen Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) återges, punkt 87. Min kursivering.
21 I sitt beslut nr 2017–680 QPC av den 8 december 2017, bekräftade Conseil Constitutionnel (Författningsdomstolen) att [den franska] regeringen fastställer och leder landets politik, bland annat när det gäller åklagarmyndighetens verksamhetsområden (punkt 5).
22 Förslag till avgörande i målet OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau), punkt 96.
23 Artikel 36 CPP föreskriver att åklagarna är skyldiga att följa de anvisningar som de får från sina överordnade, utom vid muntliga förhandlingar (den franska regeringens yttrande, punkt 16). Det krävs ingen muntlig förhandling för att utfärda en europeisk arresteringsorder, vilket innebär att huvudregeln ska tillämpas.
24 Mål C‑503/15, EU:C:2017:126.
25 Domstolen slog i sin dom av den 12 december 1996, brottmål mot X (mål C‑74/95 och C‑129/95, EU:C:1996:491) fast att den italienska åklagarmyndigheten inte var behörig att hänskjuta tolkningsfrågor till EU-domstolen, eftersom den inte har till uppgift att under fullständig oavhängighet avgöra en tvist utan att i förekommande fall – då den i egenskap av part i rättegången väcker åtal – föra tvisten vidare till den behöriga domstolen (punkt 19).
26 Dom av den 12 december 1996, brottmål mot X (målen C‑74/95 och C‑129/95, EU:C:1996:491), punkt 19. Min kursivering.
27 Artikel 31 CPP, efter ändringen av den 25 juli 2013.
28 Punkt 2.10 fjärde stycket i beslutet att begära förhandsavgörande.
29 Min kursivering.
30 Domen OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau), punkt 67.
31 Se föregående fotnot.
32 Detta anser även kommissionen (punkterna 23–26 i dess skriftliga yttrande) och Luxemburgs riksåklagare (punkt 4 i dess skriftliga yttrande).
33 Domen PF (Litauens riksåklagare), punkt 56.
34 Den proportionalitetskontroll som nämnda domstol ska göra vid godkännande av en nationell arresteringsorder avser enbart effekterna av frihetsberövandet samt, vid godkännande av en europeisk arresteringsorder, intrånget i den berörda personens rättigheter, utöver det intrång i rätten till frihet som redan prövats. Den domstol som ansvarar för godkännandet av en europeisk arresteringsorder är nämligen skyldig att beakta bland annat vilka effekter som överlämnandeförfarandet och överföringen av den berörda personen till en annan medlemsstat än Republiken Österrike får för denna persons sociala förhållanden och familjerelationer (punkt 44).
35 Luxemburgs riksåklagares skriftliga yttrande, sid. 5.
36 Punkterna 30–32 i kommissionens skriftliga yttrande.
37 Luxemburgs riksåklagares skriftliga yttrande, sid. 5 in fine.
38 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 2013, s. 1).
39 Eller som (vilket är fallet i fransk rätt) begränsar möjligheten att tidigarelägga detta rättsmedel för en eftersökt person som redan är part i det aktuella brottmålet, enligt vad den franska regeringen anger i punkterna 35–37 i sitt skriftliga yttrande.
40 Kommissionens skriftliga yttrande, punkt 33.
41 Vid förhandlingen gjorde den franska, den nederländska och den svenska regeringen gällande att om det krävs en översyn av deras lagstiftningar till följd av domstolens uttalande, så bör dess rättsverkan i tiden begränsas. Jag motsatte mig en liknande begäran i mitt förslag till avgörande i målet Poltorak ( C‑452/16 PPU, EU:C:2016:782), som jag hänvisar till (punkterna 69 och 70).
42 Vid förhandlingen framkom det att medlemsstaternas lagstiftningar kan föreskriva indirekta sätt (som ibland är mycket komplicerade) för att få till stånd en domstolsprövning av utfärdandet av en europeisk arresteringsorder. För att i varje enskilt fall kunna avgöra om detta är möjligt, skulle det krävas en kännedom om processrätten i den utfärdande medlemsstaten som inte rimligen kan krävas av den verkställande rättsliga myndigheten.