Domstolens dom (femte avdelningen) den 16 februari 2017

I mål C‑503/15, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichef vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor (Terrassa, Spanien)) genom beslut av den 17 september 2015, som inkom till domstolen den 23 september 2015, i målet

DOMSTOLEN (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J. L. da Cruz Vilaça, domstolens vice ordförande A. Tizzano (referent) samt domarna M. Berger, A. Borg Barthet och F. Biltgen, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: handläggaren K. Malacek,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 juli 2016,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Ramón Margarit Panicello, genom L. Rodríguez Soria, abogada, Spaniens regering, genom M. J. García-Valdecasas Dorrego och A. Rubio González, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom J. Baquero Cruz och D. Roussanov, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 15 september 2016 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 93/13

Direktiv 2005/29

Spansk rätt

LOPJ

Kungligt dekret 1608/2005

LEC

Det nationella målet och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Domstolens behörighet

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av begreppet domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29, svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan advokaten Ramón Margarit Panicello och hans klient Pilar Hernández Martínez, angående arvodet för de juridiska tjänster Ramón Margarit Panicello tillhandahållit Pilar Hernández Martínez i samband med ett vårdnadsmål.

3 Artikel 6.1 i direktiv 93/13 har följande lydelse:

4 Artikel 7 i samma direktiv har följande lydelse:

5 Artikel 6.1 i direktiv 2005/29 har följande lydelse:

6 I artikel 11.1 i direktivet föreskrivs följande:

7 I artikel 12 i direktivet föreskrivs följande:

8 I Ley Orgánica 6/1985 del Poder Judicial (lag 6/1985 om domstolsväsendet) av den 1 juli 1985 (BOE nr 157 av den 2 juli 1985, s. 20632), i dess lydelse enligt Ley Orgánica 19/2003 (lag 19/2003) av den 23 december 2003 (BOE nr 309 av den 26 december 2003, s. 46025) (nedan kallad LOPJ) fastställs det regelverk som gäller för Secretario Judicial (kanslichef), benämnd Letrado de la administración de la justicia efter antagandet av Ley Orgánica 7/2015 (lag 7/2015) av den 21 juli 2015 (BOE nr 174 av den 22 juli 2015, s. 61593) och vad denna har för uppgifter.

9 I artikel 440 i LOPJ föreskrivs att Secretarios Judiciales (kanslichefer) är statliga tjänstemän som ingår i en högre rättslig kategori som är enhetlig, nationell, står i rättsväsendets tjänst, hör under justitieministeriet och som bedriver myndighetsutövning ….

10 I artikel 446.1 i LOPJ, som reglerar skälen för röstnedläggelse och jäv, föreskrivs att Secretarios Judiciales (kanslichefer) ska lägga ned sin röst i samma fall som föreskrivs för domare och att de kan bli föremål för en jävsinvändning om de inte gör det.

11 I artikel 452.1 i LOPJ regleras Secretarios Judiciales (kanslichefernas) befogenheter enligt följande:

12 I artikel 465 i LOPJ föreskrivs följande:

13 Artikel 467 i LOPJ har följande lydelse:

14 Real Decreto 1608/2005 por el que se aprueba el Reglamento Orgánico del Cuerpo de Secretarios Judiciales (kungligt dekret 1608/2005 om godkännande av förordningen avseende Secretarios Judiciales) av den 30 december 2005 (BOE nr 17, den 20 januari 2006, s. 2527) reglerar också det regelverk som gäller för Secretarios Judiciales (kanslichefer).

15 I artikel 3.2 och 3.3 i detta kungliga dekret föreskrivs följande:

16 I artikel 16 i samma kungliga dekret föreskrivs följande:

17 Förfarandet för indrivning av arvodesanspråk regleras i Ley 1/2000 de Enjuiciamento Civil (lag 1/2000 om civilprocessen) av den 8 januari 2000 (BOE nr 7 av den 8 januari 2000, s. 575) (nedan kallad LEC). Sedan den reform som genomfördes genom Ley 13/2009 de reforma de la legislación procesal para la implantación de la nueva Oficina judicial (lag 13/2009 om ändring av den processrättsliga lagstiftningen för att införa det nya domstolskansliet) av den 3 november 2009 (BOE nr 266 av den 4 november 2009, s. 92103) trädde i kraft den 4 maj 2010, har den exklusiva behörigheten att pröva en sådan talan anförtrotts Secretario Judicial (kanslichefen).

18 I artikel 34 i LEC, angående ersättning till rättegångsombud, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:

19 Artikel 35 i LEC, med rubriken Advokatarvoden, har följande lydelse:

20 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Pilar Hernández Martínez anlitade en advokat, Ramón Margarit Panicello, för att föra hennes talan i ett mål om vårdnad av hennes barn, vilket var anhängigt vid Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa, Spanien) sedan år 2013.

21 Den 27 juli 2015 väckte Ramón Margarit Panicello talan vid denna domstol mot Pilar Hernández Martínez om betalning av arvode avseende ett belopp om 1095,90 euro.

22 Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichefen vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa), som är behörig att avgöra denna talan enligt artikel 35 i LEC, påpekar att Ramón Margarit Panicello inte verkar ha informerat Pilar Hernández Martínez om den ungefärliga kostnaden för sina tjänster innan han anlitades. Secretario Judicial konstaterar dock att det tillämpliga förfarandet dels inte medger att han ex officio kontrollerar om det finns några oskäliga villkor i det avtal som ingås mellan en advokat och dennes klient eller om denne näringsidkare tillämpar några otillbörliga affärsmetoder när det gäller att i förväg informera om den ungefärliga kostnaden för hans eller hennes tjänster, dels begränsar klientens möjligheter att lägga fram någon annan bevisning än styrkande handlingar eller expertutlåtanden för att bestrida det yrkade beloppet.

23 Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichefen vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa) är därför osäker på om detta förfarande är förenligt med direktiven 93/13 och 2005/29. Secretario Judicial är även osäker på om nämnda förfarande är förenligt med artikel 47 i stadgan, mot bakgrund av att det motiverade beslut som Secretario Judicial fattar för att avgöra talan om betalning av arvode, när gäldenären inte frivilligt betalar det belopp som krävs och bestrider talan, inte kan överklagas utan direkt ger advokaten rätt att begära indrivning av det fastställda beloppet.

24 För att kontrollera om Secretario Judicial är behörig att ställa en tolkningsfråga till EU-domstolen har Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichefen vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa) inledningsvis ställt sig frågan om Secretario Judicial kan anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Det framgår nämligen av artikel 440 i LOPJ att Secretario Judicial i intern rätt endast är en tjänsteman i rättsväsendets tjänst som är underställd justitieministeriet. Secretario Judicial har vidare ansetts fullgöra sina uppgifter enligt ett administrativt förfarande och inte enligt ett domstolsförfarande av Tribunal de Conflictos de Jurisdicción (Tvistemålsdomstol, Spanien) i dom nr 4/2011 av den 28 september 2011, angående talan om betalning av arvode, och av Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien) i beslut nr 163/2013 av den 9 september 2013, och i dom nr 58/2016 av den 17 mars 2016, angående Ley 29/1998 reguladora de la Jurisdicción Contencioso-administrativa (lag 29/1998 om förvaltningsprocess) av den 13 juli 1998 (BOE nr 167 av den 14 juli 1998, s. 23516).

25 Mot denna bakgrund beslutade Secretario Judicial del Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichefen vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

26 Det ska inledningsvis, enligt den första frågan, prövas huruvida en Secretario Judicial (kanslichef) utgör en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF och om den således är behörig att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

27 Domstolen gör i denna del följande bedömning. Enligt fast rättspraxis ska domstolen, vid bedömningen av huruvida det hänskjutande organet är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilket är en rent unionsrättslig fråga, beakta ett antal omständigheter, nämligen om organet är upprättat enligt lag, om det är av stadigvarande karaktär, om dess jurisdiktion är av tvingande art, om förfarandet är kontradiktoriskt, om organet tillämpar rättsregler samt om det har en oberoende ställning (se, bland annat, dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 17, och dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme, C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 17).

28 För att fastställa huruvida ett nationellt organ, som enligt lag getts olika uppgifter, ska anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF är det dessutom nödvändigt att granska den specifika beskaffenheten av de uppgifter, dömande eller administrativa, som det utövar i det särskilda normativa sammanhang i vilket organet framställer sin begäran om förhandsavgörande. Denna granskning görs för att bedöma om ett mål är anhängigt vid detta organ och om detta organ ska meddela ett avgörande i ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

29 I det nationella målet framgår det av de handlingar domstolen har tillgång till att Secretario Judicial (kanslichefen), enligt artikel 440 i LOPJ, är en statlig tjänsteman som ingår i en högre rättslig kategori som är enhetlig, nationell, står i rättsväsendets tjänst och är underställd justitieministeriet.

30 Genom reformen som infördes genom lag 13/2009 gav den spanska lagstiftaren Secretario Judicial (kanslichefen) exklusiv behörighet att pröva talan om betalning av arvode, såsom i det nationella målet, enligt artiklarna 34 och 35 LEC. En sådan talan syftar till att säkerställa att rättegångsombud och advokater snabbt ska kunna få fastställt att vissa särskilda ersättningar är utkrävbara och få utfärdat en exekutionstitel som gör det möjligt att direkt driva in beloppet, när rättegångsombuden och advokaterna lägger fram handlingar som tydligt visar att kravet är välgrundat och det belopp det obetalda arvodet uppgår till.

31 EU-domstolen påpekar först att det hänskjutande organet i princip inte är av tvingande art, eftersom Secretario Judicials (kanslichefens) behörighet att pröva en talan om betalning av arvode enligt artiklarna 34 och 35 i LEC har en rent underordnad och frivillig karaktär. Ett rättegångsombud eller en advokat kan nämligen endast väcka en sådan talan för att yrka betalning av ersättning som hänför sig till ett domstolsförfarande angående huvudsaken som redan har avgjorts och där han eller hon har företrätt sin klient. Han eller hon har dessutom inte någon skyldighet, varken rättslig eller faktisk, att väcka en sådan talan för att driva in en sådan ersättning, utan kan tvärtom fritt välja mellan en sådan talan och ett domstolsförfarande om fastställelse av betalningsskyldighet eller om betalningsföreläggande.

32 Domstolen har under vissa omständigheter prövat tolkningsfrågor som ställts av hänskjutande organ, vars behörighet – även om den var av frivillig karaktär – likväl inte förutsatte parternas samtycke och vars beslut var bindande för parterna, så som är fallet när det gäller Secretario Judicial (kanslichefen) i samband med en talan om betalning av arvode (se beslut av den 13 februari 2014, Merck Kanada, C‑555/13, EU:C:2014:92, punkt 18 och där angiven rättspraxis, dom av den 12 juni 2014, Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta, C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 28, och dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme, C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 23).

33 Det är emellertid utrett att dessa hänskjutande organ, som domstolen fann vara domstolar i den mening som avses i artikel 267 FEUF, utövade sina uppgifter i enlighet med det krav som anges i punkt 28 ovan, inom ramen för förfaranden av rent dömande karaktär.

34 Så är emellertid inte fallet när det gäller talan om betalning av arvode i det nationella målet, eftersom denna talan, enligt artiklarna 34.2 och 35.2 i LEC, inte ingår i det nationella domstolssystemet. Att väcka en sådan talan hindrar nämligen inte, på grund av litis pendens, att en oberoende talan väcks vid en allmän domstol genom en fastställelsetalan eller en begäran om betalningsföreläggande och den utgör inte ett skäl för att avvisa grunder som kan åberopas, på samma gång eller därefter inför en sådan domstol. Dessutom liknar det motiverade beslut som avslutar en sådan talan ett beslut av administrativ art. Samtidigt som det är slutligt och omedelbart verkställbart utan att kunna överklagas, får det nämligen inte samma egenskaper som ett domstolsavgörande, bland annat vad gäller rättskraft (se, analogt, dom av den 19 december 2012, Epitropos tou Elegktikou Synedriou, C‑363/11, EU:C:2012:825, punkterna 27 och 28).

35 Av detta framgår att en talan om betalning av arvode, som den i det nationella målet, såsom det hänskjutande organet har påpekat i sin tredje fråga och såsom Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen) fann i sin dom nr 58/2016 av den 17 mars 2016, hör till ett förfarande av administrativ karaktär och Secretario Judicial kan inte i samband med detta förfarande anses utöva någon dömande funktion.

36 Det är för övrigt av vikt att påpeka att Secretario Judicial (kanslichefen) inte heller uppfyller kravet avseende oberoende som anges i punkt 27 ovan.

37 EU-domstolen påpekar i detta hänseende att kravet att organet ska ha en oberoende ställning innehåller två aspekter. Den första aspekten, den yttre, förutsätter att organet fullgör sina uppgifter helt självständigt, utan att vara underställt någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll (se dom av den 17 juli 2014, Torresi, C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 22, och dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme, C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 19). Det är således skyddat mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning av de tvister som det ska lösa (se dom av den 19 september 2006, Wilson, C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 51, dom av den 9 oktober 2014, TDC, C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 30, och dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme, C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 19).

38 Den andra aspekten är en inre aspekt som hänger samman med begreppet opartiskhet och innebär att organet ska hålla samma avstånd i förhållande till parterna i tvisten och till parternas respektive intressen med avseende på saken i tvisten. Denna aspekt förutsätter att kravet på objektivitet iakttas och att det inte finns något annat intresse i ärendets utgång än en strikt tillämpning av rättsreglerna (se, bland annat, dom av den 19 september 2006, Wilson, C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 52, dom av den 9 oktober 2014, TDC, C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 31, och dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme, C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 20).

39 I förevarande fall stämmer det visserligen att Secretario Judicial (kanslichefen), när han eller hon prövar en talan om betalning av arvode, uppfyller kravet på oberoende med avseende på den inre aspekten, eftersom han eller hon ska fullgöra sina uppgifter med iakttagande av kravet på objektivitet och vara opartisk i förhållande till parterna i tvisten och deras respektive intresse i denna.

40 Det är emellertid även utrett att Secretario Judicial (kanslichefen) inte uppfyller den yttre aspekten av detta krav, som ställer krav på att han eller hon inte ska vara underställd någon annan enhet som kan ge honom eller henne order eller instruktioner.

41 Det framgår, såsom den spanska regeringen har påpekat i sina skriftliga och muntliga yttranden, av artiklarna 452.1, 465.6, 465.8 och 467 i LOPJ och artiklarna 3 och 16 h i kungligt dekret 1608/2005 att Secretario Judicial, vid fullgörandet av sina uppgifter tar emot och är skyldig att följa instruktioner från sin överordnade, förutom när han eller hon utför sådana uppgifter som medför ett officiellt intygande, nämligen när han eller hon bestyrker handlingar och rättegångshandlingar, intygar omständigheter som har processuella konsekvenser eller vidtar åtgärder för att organisera och leda handläggningen. Det framgår således av de handlingar domstolen har tillgång till att Secretario Judicial (kanslichefen), enligt gällande spansk lagstiftning, ska pröva den talan om betalning av arvode som är aktuell i det nationella målet och härvid iaktta principerna om ett enhetligt agerande och bundenhet av instruktioner.

42 Av det ovan anförda framgår att Secretario Judicial (kanslichefen), i samband med den talan om betalning av arvode som är aktuell i det nationella målet, inte är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Det saknas anledning att pröva om detta organ uppfyller de andra kriterier, som uppräknas i punkt 27 ovan, som ska beaktas vid denna bedömning. Secretario Judicial (kanslichefen) är följaktligen inte behörig att begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen. Det ankommer således på den domstol som är behörig att besluta om verkställighet av indrivningen av fordran att, vid behov ex officio, pröva huruvida ett villkor i ett avtal som ingåtts mellan ett rättegångsombud eller en advokat och dennes klient eventuellt är oskäligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary, C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 59, och dom av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC, C‑49/14, EU:C:2016:98, punkt 55), och i förekommande fall begära ett sådant avgörande av EU-domstolen.

43 EU-domstolen finner således att den inte är behörig att pröva den begäran om förhandsavgörande som ingetts av Secretario Judicial vid Juzgado de Violencia sobre la Mujer Único de Terrassa (kanslichefen vid domstolen med behörighet i mål som rör våld mot kvinnor i Terrassa).

44 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på det hänskjutande organet att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 * Rättegångsspråk: spanska.