Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 15 september 2016

1 Originalspråk: tyska.

2 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29) i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011.

3 Se det hänskjutande organets uppgifter i det för tillfället vilande målet C‑269/16, enligt vilket över 50 förfaranden för indrivning av arvodesanspråk har anhängiggjorts bara vid detta organ och vilandeförklarats fram till dess att föreliggande förfarande har avgjorts.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22).

5 Ley Orgánica 6/1985, de 1 de julio, del Poder Judicial, BOE 157 av den 2 juli 1985.

6 Ley Orgánica 7/2015, de 21 de julio, por la que se modifica la Ley Orgánica 6/1985, de 1 de julio, del Poder Judicial, BOE 174 av den 22 juli 2015, som trädde i kraft den 1 oktober 2015.

7 För fullständighetens skull ska det anmärkas att lag 7/2015 inte förefaller innehålla några ändringar av de bestämmelser i LOPJ som är relevanta för det aktuella förfarandet, och som kan påverka bedömningen av huruvida Secretario Judicial är att anse som en domstol eller svaren på tolkningsfrågorna.

8 BOE 17 av den 20 januari 2006.

9 BOE 7 av den 8 januari 2000.

10 Ley 13/2009 de reforma de la legislación procesal para la implantación de la nueva Oficina judicial (lag 13/2009 om ändring av den processrättsliga lagstiftningen för att införa det nya domstolskansliet), BOE 266 av den 4 november 2009.

11 Se ingressen till lag 13/2009 om ändring av den processrättsliga lagstiftningen för att införa det nya domstolskansliet.

12 Ley 42/2015, de 5 de octubre, de reforma de la Ley 1/2000, de 7 de enero, de Enjuiciamiento Civil, BOE 239 av den 6 oktober 2015.

13 Det ska anmärkas att denna lag inte förefaller innehålla några ändringar av de bestämmelser som är relevanta för det aktuella förfarandet och som kan påverka bedömningen av huruvida Secretario Judicial är att anse som en domstol eller svaren på tolkningsfrågorna. Det hänvisas till vissa ändringar som ändå är värda att nämna nedan i fotnoterna 16, 17, 20 och 42. Detta är meningsfullt med hänsyn till två andra förfaranden avseende begäran om förhandsavgörande som anhängiggjorts vid domstolen och nu är vilandeförklarade (mål C‑609/15 och C‑269/16), som också berör förfarandet för indrivning av arvodesanspråk och förefaller omfattas av systemet enligt LEC i dess genom lag 42/2015 ändrade version.

14 Se beskrivningen i generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2015:746, punkterna 27 och 46). Till skillnad från det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk inleder ett bestridande av betalningsföreläggandet dock en övergång till ett ordinarie förfarande. Se, allmänt avseende det förenklade förfarandet för indrivning av fordringar, generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i målet Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:74, punkterna 23–25 och 50–51).

15 Enligt dom av den 25 mars 1993 som meddelades av den spanska författningsdomstolen i mål 110/1993, BOE 100 av den 27 april 1993.

16 I den genom lag 42/2015 ändrade lydelsen av LEC föreskrivs dessutom att Secretario Judicial innan detta beslut meddelas ska informera och höra borgenären om bestridandet; se artikel 35 punkt 2 andra stycket i förening med artikel 34 punkt 2 andra stycket LEC i dessas genom lag 42/2015 ändrade lydelse.

17 Den genom lag 42/2015 ändrade lydelsen av LEC fastställer dessutom att Secretario Judicial redan innan förfarandet för att fastställa kostnader enligt artikel 241 och följande artiklar LEC inleds ska ge advokaten möjlighet att komma med synpunkter och acceptera ett lägre arvode; se artikel 35 punkt 2 tredje stycket LEC i dess genom lag 42/2015 ändrade lydelse.

18 Resoluciones procesales o arbitrales.

19 Títulos no judiciales ni arbitrales.

20 Medan den version av LEC som är tillämplig i förevarande fall endast talar om fastställande av förekomsten av oskäliga avtalsvillkor (Cuando el tribunal apreciare que alguna de las cláusulas incluidas en un título ejecutivo […] pueda ser calificada como abusiva), normerar artikel 552 punkt 1 andra stycket LEC i sin genom lag 42/2015 ändrade lydelse uttryckligen en skyldighet till ex officio-prövning (El tribunal examinará de oficio si alguna de las cláusulas incluidas en un título ejecutivo […] puede ser calificada como abusiva).

21 Las demás resoluciones procesales y documentos que, por disposición de esta […] ley, lleven aparejada ejecución.

22 Otros documentos con fuerza ejecutiva a que se refiere el número 9.o del apartado 2 del artículo 517.

23 Ovan punkt 25 och fotnot 10.

24 [C]on el objeto de unificar la terminología y adaptarla a las nuevas competencias del Secretario judicial, se utiliza la expresión resoluciones procesales, para englobar tanto las resoluciones judiciales … como las del Secretario judicial ….

25 Se, exempelvis, dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin ( C‑396/14, EU:C:2016:347, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

26 Beslut av den 12 januari 2010, Amiraike Berlin ( C‑497/08, EU:C:2010:5, punkt 17 och där angiven rättspraxis), dom av den 31 januari 2013, Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

27 Dom av den 31 januari 2013, Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 40 och där angiven rättspraxis), se även dom av den 19 december 2012, Epitropos tou Elegktikou Synedriou ( C‑363/11, EU:C:2012:825, punkt 21 och där angiven rättspraxis). En nationell domstol kan alltså inte anses vara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF inom ramen för ett förfarande där den handlar i egenskap av administrativ myndighet, se, exempelvis, beslut av den 12 januari 2010, Amiraike Berlin ( C‑497/08, EU:C:2010:5) som berör en tysk Amtsgericht i ett förfarande för att utse en likvidator.

28 Se dom av den 31 januari 2013, Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

29 Artiklarna 440–469a LOPJ (ovan punkterna 16 och följande punkter) och kungligt dekret 1608/2005 (ovan punkterna 21 och följande punkter). Se, avseende Secretarios judiciales varaktighet, särskilt även artikel 81 punkt 1 a i kungligt dekret 1608/2005 (ovan punkt 24).

30 Dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 52), och dom av den 22 december 2010, RTL Belgium ( C‑517/09, EU:C:2010:821, punkt 40), i likhet med dom av den 6 juli 2000, Abrahamsson och Anderson ( C‑407/98, EU:C:2000:367, punkterna 34–37), och beslut av den 14 maj 2008, Pilato ( C‑109/07, EU:C:2008:274, punkt 24).

31 Artikel 446 LOPJ (ovan punkt 18).

32 Dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 50 och 51), och dom av den 22 december 2010, RTL Belgium ( C‑517/09, EU:C:2010:821, punkt 39), samt beslut av den 14 maj 2008, Pilato ( C‑109/07, EU:C:2008:274, punkt 23), i likhet med dom av den 6 juli 2000, Abrahamsson och Anderson ( C‑407/98, EU:C:2000:367, punkt 34).

33 Beslut av den 14 maj 2008, Pilato ( C‑109/07, EU:C:2008:274, punkt 24 och där angiven rättspraxis), dom av den 31 januari 2013, HID och BA ( C‑175/11, EU:C:2013:45, punkt 97).

34 Artiklarna 442 och 450 LOPJ samt artikel 81 punkt 1 a kungligt dekret 1608/2005 (ovan punkterna 18 och 24).

35 Artikel 443 punkt 2 och artikel 468 quater punkt 2 andra stycket i förening med artikel 468 bis punkt 1 första stycket LOPJ (ovan punkt 18).

36 Artikel 452 punkt 1 LOPJ (ovan punkt 19).

37 Artikel 465 punkt 8 LOPJ (ovan punkt 20), liksom artikel 16 h och artikel 21 punkt 2 i kungligt dekret 1608/2005 (ovan punkterna 22 och 23).

38 Artikel 440 och artikel 452 punkt 1 första meningen LOPJ (ovan punkterna 18 och 19).

39 Ovan fotnot 37.

40 Enligt domstolens rättspraxis utgör kravet på ett kontradiktoriskt förfarande inte ett absolut kriterium för att fastställa huruvida ett organ är att anse som en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. se dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 31), dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkt 63 och punkt 1 i domslutet), och dom av den 31 januari 2013, HID och BA ( C‑175/11, EU:C:2013:45, punkt 88).

41 Se ovan punkterna 41 och 44.

42 I den i förevarande fall tillämpliga lydelsen av LEC föreskrivs ett sådant hörande i fall då en invändning stöder sig på en för hög fordran för vilken inget godkänt kostnadsförslag finns. Enligt LEC i dess genom lag 42/2015 ändrade lydelse är det till och med nödvändigt att höra advokaten vid varje invändning (se ovan punkt 46 samt fotnoterna 16 och 17).

43 Därför ska parallellen som den spanska regeringen drar till fall i vilka domstolen inte har godkänt att det hänskjutande organet är att anse som en domstol eftersom det agerat i egenskap av förvaltande myndighet och inte hade att avgöra en tvist avvisas. Se dom av den 15 januari 2002, Lutz m.fl. ( C‑182/00, EU:C:2002:19, punkterna 13–14).

44 Se ovan punkt 25.

45 Se ovan punkt 43.

46 Se, avseende dessa kriterier, dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

47 Dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:664, punkterna 23–25).

48 Se ovan punkterna 48–50.

49 I detta avseende skiljer sig Secretario Judicials avgörande i det administrativa förfarandet för indrivning av arvodesanspråk från avgöranden som meddelats inom ramen för andra förhandsavgöranden, där de hänskjutande organen inte ansågs vara domstolar på grund av avgörandenas bristande rättskraft. Se dom av den 19 december 2012, Epitropos tou Elegktikou Synedriou ( C‑363/11, EU:C:2012:825, punkt 27), se även beslut av den 17 juli 2014, Emmeci ( C‑427/13, EU:C:2014:2121, punkt 30).

50 Se ovan punkterna 53–59.

51 Se ovan punkterna 51–60.

52 Se, i detta avseende, dom av den 30 april 2014, Barclays Bank ( C‑280/13, EU:C:2014:279, punkterna 38–40).

53 Se artikel 3.1 i förening med artikel 2 a–d i direktiv 2005/29.

54 Dom av den 15 januari 2015, Šiba ( C‑537/13, EU:C:2015:14, punkterna 24 och 35).

55 Se, i detta avseende, dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkt 41).

56 Den aktuella situationen skiljer sig från den som beskrivs i domen av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkterna 85–87), i det avseendet att det i nämnda dom inte fanns någonting som tydde på förekomsten av en otillbörlig affärsmetod.

57 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 19).

58 Se ovan punkt 109.

59 Se i detta avseende dom av den 30 april 2014, Barclays Bank ( C‑280/13, EU:C:2014:279, punkterna 38–40).

60 Dom av den 17 juli 2014, Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2099, punkt 35), och beslut av den 16 juli 2015, Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑539/14, EU:C:2015:508, punkt 36).

61 Dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkterna 41–43 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

62 Dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkterna 42–44). Se, för klargörande, även generaladvokat Trstenjaks förslag till avgörande i målet Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2011:788, punkterna 82–85, 88 och följande punkter, (91) och 111).

63 Dom av den 3 juni 2010, Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid ( C‑484/08, EU:C:2010:309, punkt 32). Se i detta avseende även beslut av den 16 november 2010, Pohotovosť ( C‑76/10, EU:C:2010:685, punkterna 73 och 77), och dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkt 43). Se, för ett utförligt klargörande av denna fråga, generaladvokat Trstenjaks förslag till avgörande i målet Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2011:788, punkterna 115–119).

64 Dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 57 och punkt 1 i domslutet), mot bakgrund av domen av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2016:98, punkt 55 och domslutet). Om bakgrunden till förfarandena som berörs i dessa två domar ska det påpekas att betalningsföreläggande vid tidpunkten för förfarandet i målet Banco Español de Crédito fortfarande omfattades av domstolens behörighet, medan denna behörighet hade överförts till Secretario judicial vid tidpunkten för målet Finanmadrid. Se, i detta avseende, dom av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2016:98, punkterna 37 och 38). Om det specifika och på förevarande utgångsläge inte överförbara fallet med notarier, se dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkterna 47–49, 59, 64 och 65).

65 Se, i detta avseende, även generaladvokat Szpunars förslag till avgörande i målet Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2015:746, punkterna 53 och följande punkter).

66 Se ovan punkt 60.

67 Dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 43).

68 Se, i detta avseende, dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 46).

69 I detta sammanhang har domstolen redan beslutat att den nationella domstolen är skyldig att ex officio vidta undersökningsåtgärder för att fastställa huruvida ett avtalsvillkor omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 93/13, och om det är fallet, ex officio pröva huruvida ett sådant avtalsvillkor eventuellt är oskäligt. Se dom av den 9 november 2010, Pénzügyi Lízing ( C‑137/08, EU:C:2010:659, punkt 56 och punkt 3 i domslutet), dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 44), och dom av den 21 februari 2013, Banif Plus Bank ( C‑472/11, EU:C:2013:88, punkt 24).

70 Sedan de i förevarande fall inte tillämpliga ändringarna som införts genom lag 42/2015 måste advokaten till och med höras vid alla invändningar, se ovan fotnot 16.