Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 11 november 2020

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

3 Se dom av den 3 september 2020, Vivendi ( C‑719/18, EU:C:2020:627, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

4 Se dom av den 3 september 2020, Vivendi ( C‑719/18, EU:C:2020:627, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2020, Baldonedo Martín ( C‑177/18, EU:C:2020:26, punkterna 68 och 72–74).

6 Se, analogt, dom av den 26 oktober 2017, Balgarska energiyna borsa ( C‑347/16, EU:C:2017:816, punkterna 56 och 58–60).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2017, Maio Marques da Rosa ( C‑306/16, EU:C:2017:844, punkt 45), och dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 23).

8 Domstolen har i fast rättspraxis slagit fast att artiklarna 1–8 i direktiv 2003/88 i huvudsak är formulerade likadant som artiklarna 1–8 i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, 1993, s. 18), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/34/EG av den 22 juni 2000 (EGT L 195, 2000, s. 41), och att domstolens tolkning av dessa artiklar därmed kan överföras på de förstnämnda artiklarna i direktiv 2003/88. Se, bland annat, dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 32), och beslut av den 4 mars 2011, Grigore ( C‑258/10, ej publicerat, EU:C:2011:122, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

9 Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet King ( C‑214/16, EU:C:2017:439, punkt 36).

10 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkterna 30 och 31 och där angiven rättspraxis). I artikel 31 i stadgan föreskrivs följande: 1) Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. 2) Varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester.

11 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

13 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

14 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

15 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för domstolens uttryckliga erkännande i detta hänseende, punkt 29 ovan och där angiven rättspraxis.

17 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

18 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

19 Som nämnts ovan gäller denna del av frågan den situation då en arbetstagare ingår flera anställningsavtal med olika arbetsgivare, med avseende på vilken ytterligare överväganden skulle vara nödvändiga.

20 Resonemanget gäller även den övre gränsen för arbetsveckan (det vill säga en genomsnittlig veckoarbetstid på högst 48 timmar, inklusive övertid), om domstolen beslutar att pröva den berörda delen av den andra tolkningsfrågan i sak, i stället för att avvisa den eftersom den saknar direkt samband med de faktiska omständigheterna i det nationella målet.

21 Se punkt 31 ovan.

22 Se analogt, vad gäller arbetstid, men i fråga om system för att mäta den faktiskt arbetade tiden, mitt förslag till avgörande i målet CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:87, punkt 74 och följande punkter).

23 Artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 2002, s. 35).

24 Rapport av den 26 april 2017, COM(2017) 254 final.

25 Tolkningsmeddelande av den 24 maj 2017 (EUT C 165, 2017, s. 1).

26 Se ovan i punkt 41 och följande punkter.

27 Se dom av den 14 maj 2019, CCOO ( C‑55/18, EU:C:2019:402, punkterna 66 och 67 och där angiven rättspraxis).

28 Artikel 15.1.

29 Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

30 Se dom av den 26 juli 2017, Hälvä m.fl. ( C‑175/16, EU:C:2017:617, punkt 32 och där angiven rättspraxis). Avvikelsen i artikel 17.1 i direktiv 2003/88 ska nämligen tolkas så, att den inte får gå längre än vad som är absolut nödvändigt för att skydda de intressen som denna avvikelse gör det möjligt att ta till vara (dom av den 26 juli 2017, Hälvä m.fl., C‑175/16, EU:C:2017:617, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 26 mars 2015, Fenoll ( C‑316/13, EU:C:2015:200, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

34 Se dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl. ( C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

35 Se även föregående punkt med avseende på de avvikelser som direktiv 2003/88 medger.

36 Skriftliga yttranden, punkt 64.

37 Se dom av den 21 februari 2018, Matzak ( C‑518/15, EU:C:2018:82, punkt 62), och dom av den 10 september 2015, Federación de Servicios Privados del sindicato Comisiones obreras ( C‑266/14, EU:C:2015:578, punkt 27).

38 Detsamma gäller, som anges ovan, för direktiv 2003/88, för vilket de tolkningar som domstolen tidigare gjort av bestämmelserna i det föregående direktivet fortfarande är giltiga.

39 Se dom av den 9 september 2003, Jaeger ( C‑151/02, EU:C:2003:437, punkterna 58 och 59).

40 Min kursivering.

41 Se dom av den 27 februari 2014, Transportes Jordi Besora ( C‑82/12, EU:C:2014:108, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

42 Se dom av den 3 oktober 2019, Schuch-Ghannadan ( C‑274/18, EU:C:2019:828, punkt 66).

43 Skriftliga yttranden, punkt 67 och följande punkter.

44 Dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 65), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 55).

45 Se dom av den 14 oktober 2010, Fuß ( C‑243/09, EU:C:2010:609, punkt 57). Samma resonemang kan enligt min uppfattning föras även med avseende på artikel 3 i direktivet.

46 Dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkterna 38 och 39), och dom av den 12 december 2013, Portgás ( C‑425/12, EU:C:2013:829, punkterna 23–30).