Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 10 december 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Principen för kraftvärme är att samtidigt alstra mekanisk energi, omvandlad till elektricitet, och värmeenergi inom en och samma anläggning och utifrån en och samma energikälla (nämligen förbränning av bränsle).

3 Granarolos ansökan om uppdatering har, liksom bolagets ursprungliga ansökan om tillstånd för utsläpp av växthusgaser, ställts till Comitato nazionale per la gestione della direttiva 2003/87/CE e per il supporto nella gestione delle attività di progetto del protocollo di Kyoto (Nationella kommittén för genomförande av direktiv 2003/87/EG och för stöd för genomförande av projekt som omfattas av Kyotoprotokollet, Italien, nedan kallad SHU-kommittén). Med SHU avses nedan systemet för handel med utsläppsrätter. I detta förslag kommer jag att använda såväl förkortningen SHU som begreppet systemet för handel med utsläppsrätter.

4 Överklagandet är riktat mot Ministero dell’Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare (ministeriet för miljö och naturskydd, Italien), Ministero dello Sviluppo economico (ministeriet för ekonomisk utveckling, Italien) och SHU-kommittén.

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/CE av den 23 april 2009 (EUT L 140, 2009, s. 63) (nedan kallat direktiv 2003/87).

6 Uttrycken tekniskt sett knuten och direkt förknippad används i definitionen av begreppet anläggning i artikel 3 e i direktiv 2003/87.

7 I fråga om definitionen av detta begrepp hänvisar jag till punkt 5 i föreliggande förslag till avgörande.

8 Decreto legislativo n. 30 – attuazione della direttiva 2009/29 che modifica la direttiva 2003/87 al fine di perfezionare ed estendere il sistema comunitario per lo scambio di quote di emissione di gas a effetto serra (lagstiftningsdekret nr 30 om genomförande av direktiv 2009/29 om ändring av direktiv 2003/87 i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser) av den 13 mars 2013 (GURI nr 79 av den 4 april 2013) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 30/2013).

9 Fritt översatt.

10 Regelverket för små utsläppskällor anges i artikel 38 i lagstiftningsdekret nr 30/2013 (som syftar till att införliva artikel 27 i direktiv 2003/87). I punkt 1 b i denna artikel anges att SHU-kommittén på begäran av vederbörande från systemet för handel med utsläppsrätter kan undanta de anläggningar där verksamheter i form av förbränning av bränsle bedrivs och vars sammanlagda effekt, trots att den överstiger 20 MW (och därför omfattas av bilaga I till detta dekret) inte överstiger 35 MW. I det aktuella fallet kan man således fråga sig om vilket intresse som Granarolo har av att veta om utsläppen från kraftvärmeanläggningen ska belasta detta bolag eller tvärtom faller under EBS ansvar. Med beaktande av de sifferuppgifter som parterna meddelat kan det nämligen förefalla som att även om man sammanräknar kraftvärmeanläggningen effekt och fabrikens befinner sig värdet under 35 MW. Jag konstaterar dock härvid att Granarolo vid förhandlingen förklarade att skälet till att detta bolag inte ville belastas med utsläppen från kraftvärmeanläggningen var att anläggningens kapacitet skulle kunna utökas av EBS på eget bevåg (t.ex. för att tillhandahålla energi till tredje part), vilket skulle kunna medföra att tröskelvärdet 35 MW uppnås, eller till och med överskrids, utan att Granarolo skulle kunna hålla denna risk tillbaka.

11 Jag har i punkt 9 ovan erinrat om innehållet i denna regel.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 juni 2019, ExxonMobil Production Deutschland ( C‑682/17, EU:C:2019:518, punkterna 62 och 63 samt där angiven rättspraxis).

13 Se skäl 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv [2003/87] i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Se även mitt förslag till avgörande i målet ExxonMobil Production Deutschland ( C‑682/17, EU:C:2019:167, punkt 69).

14 Detta syfte anges i artikel 1 i direktiv 2003/87. Se även dom av den 12 april 2018, PPC Power ( C‑302/17, EU:C:2018:245, punkt 18), och dom av den 17 maj 2018, Evonik Degussa ( C‑229/17, EU:C:2018:323, punkt 41).

15 Jag påpekar att den italienska regeringen anser att Granarolo alltjämt är kraftvärmeanläggningens verksamhetsutövare. Jag kommer att pröva riktigheten av denna argumentation i avsnitt D i föreliggande förslag till avgörande.

16 Min kursivering.

17 För alla eventualiteter påpekar jag att kommissionen i sin Vägledning för tolkning av bilaga I till direktivet om EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS (utom luftfartsverksamhet)” (Guidance on the interpretation of Annex I of the EU ETS Direktiv (excluding aviation activities) av den 18 mars 2010 (s. 16) angett att en anläggning kan vara sammansatt av flera tekniska enheter. Denna handling finns tillgänglig på följande internetadress: https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/docs/guidance_interpretation_en.pdf.

18 Dom av den 9 juni 2016 (C‑158/15, EU:C:2016:422, punkt 30).

19 Dom av den 9 juni 2016, Elektriciteits Produktiemaatschappij Zuid-Nederland EPZ ( C‑158/15, EU:C:2016:422, punkt 30).

20 Jag påpekar att denna tolkning i sak avspeglar den tolkning som EBS föreslog vid förhandlingen, då detta företag förklarade att det tekniskt sett föreligger ett samband mellan två verksamheter om ett avbrott inom den del av anläggningen som är avsedd för en av dessa verksamheter skulle blockera funktionen för den andra delen av anläggningen.

21 Jag vill här tillägga att det enligt Granarolo och EBS inte är tekniskt möjligt för EBS att direkt mata in den el som producerats av kraftvärmeanläggningen i det nationella elnätet.

22 Dom av den 9 juni 2016 (C‑158/15, EU:C:2016:422).

23 Drivet till sin spets skulle detta resonemang till exempel innebära att samtliga företag som är anslutna till det nationella elnätet anses bedriva verksamheter som tekniskt sett är knutna till varandra, vilket givetvis inte är fallet.

24 C‑158/15, EU:C:2016:139, punkt 27.

25 Om den ursprungliga anläggningen skulle bestå av en enda teknisk enhet (vilket här inte är fallet) utesluter jag däremot inte att det efter överlåtelsen alltjämt från teknisk synpunkt finns en enda anläggning, medan utsläppen från denna anläggning skulle fördelas mellan överlåtaren och förvärvaren i förhållande till de delar av anläggningen över vilken var och en har ett bestämmande inflytande.

26 Jag påpekar att ett tillstånd för utsläpp av växthusgaser enligt artikel 6.1 i direktivet kan omfatta en eller flera anläggningar som drivs på samma plats av samma verksamhetsutövare. Det är sålunda inte i första hand kravet på att inneha ett tillstånd per anläggning, utan i stället kravet på att kunna knyta tillståndet till den fysiska eller juridiska person som är i stånd att övervaka och rapportera utsläppen, som förefaller mig ha företräde i bestämmelserna i detta direktiv i fråga om villkoren för beviljande av sådant tillstånd.

27 Dessa krav inbegriper bland annat nödvändighet att i tillståndet ange verksamhetsutövarens namn och adress.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016, Vattenfall Europe Generation ( C‑457/15, EU:C:2016:613, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

29 Jag tillägger att inbegripandet av denna anläggning i systemet för handel med utsläppsrätter visserligen, så som den italienska regeringen gör gällande, huvudsakligen beror på dess strukturella egenskaper, så som vilket slag av verksamhet som bedrivs, samt anläggningens sammantagna förbränningseffekt och den mängd utsläpp som alstras, varvid andra villkor, förtecknade i artikel 6 i direktiv 2003/87, emellertid är nödvändiga för beviljande av tillstånd för utsläpp av växthusgaser.

30 På samma sätt anges det i skäl 11 i direktiv 2003/87 att [m]edlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövare inom vissa bestämda verksamhetsområden innehar tillstånd för utsläpp av växthusgaser samt övervakar och rapporterar sina utsläpp av de växthusgaser som angivits för dessa verksamhetsområden (min kursivering).

31 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010, om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 2010, s. 17). Jag påpekar att definitionen av begreppet anläggning i artikel 3.3 i detta direktiv är nära nog identisk med definitionen i artikel 3 e i direktiv 2003/87. Kommissionen har framhållit denna nästan fullständiga identitet i sitt meddelande till Europaparlamentet enligt artikel 251.2 andra stycket i EG‑fördraget om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG [SEK (2003)364 slutlig], tillgänglig på följande webbadress: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=Celex%3A52003SC0364 (närmare bestämt i sjätte stycket i punkt 3.2.4, som har rubriken Ytterligare ändringar från rådets sida av det ändrade förslaget). Jag tillägger att i enlighet med artikel 8 i direktiv 2003/87 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att villkoren och förfarandena för utfärdande av tillstånd för utsläpp av växthusgaser samordnas med de villkor och förfaranden som anges i [direktiv 2010/75].

32 En förekomst av flera verksamhetsutövare för olika delar av en och samma anläggning tycks mig i alla händelser vara lika möjlig inom ramen för direktiv 2003/87 som inom ramen för direktiv 2010/75. Visserligen skiljer sig begreppet verksamhetsutövare i den mening som avses i artikel 3 f i det förstnämnda direktivet från det begrepp som definieras i artikel 3.15 i det andra direktivet eftersom den senare definitionen, så som kommissionen framhöll vid förhandlingen, betecknar varje fysisk eller juridisk person som driver hela eller en del av anläggningen och således inte är begränsad till den som driver eller har ett bestämmande inflytande över en anläggning (min kursivering). I artikel 6.1 i direktiv 2003/87 föreskrivs att [d]en behöriga myndigheten skall utfärda tillstånd för utsläpp av växthusgaser från hela eller en del av en anläggning … (min kursivering).

33 Som Granarolo har framhållit har kommissionen i sin vägledning för tolkning av bilaga I till direktivet om EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS (utom luftfartsverksamhet) (Guidance on the interpretation of Annex I of the EU ETS Directive (excluding aviation activities)) av den 18 mars 2010 (s. 16) angett att regeln om aggregering syftar till att på samma sätt behandla anläggningar med samma kapacitet, även om en av dessa bedriver sin verksamhet i form av flera små produktionsenheter och den andra, däremot, i form av en enda stor enhet. Länken till den webbadress där denna handling finns tillgänglig anges i fotnot 17 ovan.

34 Jag erinrar i alla händelser om att medlemsstaterna i enlighet med artikel 27.1 i direktiv 2003/87 (om vad som allmänt kallas regelverket för små utsläppskällor) på vissa villkor också får undanta anläggningar vilka även om de överstiger tröskelvärdet 20 MW har en effekt på mindre än 35 MW från systemet för handel med utsläppsrätter. Det följer härav att även om man tillämpar den regel om aggregering som anges i artikel 3 i bilaga I till direktivet efter en överlåtelse, och anser att det finns endast en enda anläggning där både den verksamhet som överlåtits och förvärvarens verksamhet bedrivs, skulle en sådan anläggning trots allt kunna undantas från systemet för handel med utsläppsrätter.

35 Se punkt 16 i föreliggande förslag till avgörande.

36 Exempelvis anger Granarolo att dess kraftvärmeanläggning på en av dess andra industrifastigheter (alltså inte den i Pasturago di Vernate) har tagits ur bruk och att EBS i närheten av denna fastighet har uppfört en ny kraftvärmeanläggning. Den omständigheten att denna senare anläggning är föremål för ett energiförsörjningsavtal mellan EBS och Granarolo medför inte att motsvarande utsläpp har belastat det senare bolaget.