Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 12 april 2018
Hänvisat till av
I mål C‑302/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Krajský súd v Bratislave (Regionala domstolen i Bratislava, Slovakien) genom beslut av den 15 februari 2017, som inkom till domstolen den 24 maj 2017, i målet
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.G. Fernlund samt domarna J.C. Bonichot och E. Regan (referent), generaladvokat: H. Saugmandsgaard Øe, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: PPC Power a.s., genom Škubla, advokát, Slovakiens regering, genom M. Kianička, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom J.-F. Brakeland, A. Tokár och A. C. Becker, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Slovakisk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 2003, s. 32).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan PPC Power a.s. och Daňový úrad pre vybrané daňové subjekty (skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer, Slovakien) angående förskottsbetalning av skatt på utsläppsrätter som tilldelats gratis och som inte har utnyttjats eller har överlåtits.
3 Skälen 5 och 20 i direktiv 2003/87 har följande lydelse:
4 Artikel 1 i direktivet, med rubriken Syfte, har följande lydelse:
5 Artikel 3 i direktivet, med rubriken Definitioner, har följande lydelse i led f:
6 I artikel 10 i direktivet, med rubriken Fördelningsmetod, föreskrivs följande:
7 Lag nr 548/2010 ändrades genom lag nr 595/2003 om inkomstskatt, genom införandet av en ny förmögenhetsskatt för utsläppsrätter som gratis tilldelats den skattskyldige på ett konto i registret för utsläppsrätter för åren 2011 och 2012.
8 I lag nr 548/2010 infördes en artikel 51b, med rubriken Skatt på utsläppsrätter, i vilken följande föreskrevs:
9 Republiken Slovakien har i sin rättsordning infört en skatt på utsläppsrätter med verkan från och med den 1 januari 2011. Underlaget för denna skatt var antingen värdet av de överlåtna utsläppsrätterna, det vill säga de utsläppsrätter som tilldelats den skattskyldige och som denne därefter överfört, eller värdet av outnyttjade utsläppsrätter, det vill säga de utsläppsrätter som inte hade överlämnats för att täcka de faktiska utsläppen. Värdena av såväl de överlåtna som de outnyttjade utsläppsrätterna fastställdes i enlighet med det genomsnittliga marknadspriset för utsläppsrätter. Skatten togs ut för åren 2011 och 2012 och uppgick till 80 procent.
10 Skatt förföll till betalning påföljande år, men under det berörda budgetåret förföll två förskottsbetalningar vilka beräknades på grundval av det uppskattade skattebeloppet.
11 Den 30 juni 2012 togs skatten bort.
12 PPC Power begärde att skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer skulle sänka beloppet för 2011 års förskottsbetalning till noll. Till stöd för sin begäran gjorde sökanden i det nationella målet gällande att skattemyndigheten var skyldig att inte tillämpa den nationella lagstiftningen på grund av bristande konformitet med EU-rätten.
13 Skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer avslog denna begäran och fastställde det belopp som PPC Power skulle betala in i förskott till 300000 euro för första halvåret 2011. PPC Power betalade detta belopp och begärde samtidigt återbetalning av detsamma med motiveringen att beskattningen av utsläppsrätter strider mot unionsrätten. Skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer avslog denna begäran om återbetalning.
14 Finančné riaditeľstvo Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens skatteförvaltning) ogillade sökandens överklagande av beslutet från skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer. Genom ett annat beslut från skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer anmodades PPC Power att göra en förskottsbetalning av skatt till ett belopp av 300000 euro för det andra halvåret 2011.
15 Sökanden i det nationella målet väckte därför talan vid Krajský súd Bratislava (Regionala domstolen i Bratislava, Slovakien), mot dels beslutet av Republiken Slovakiens skatteförvaltning att avslå begäran om återbetalning av den i förskott inbetalda skatten för det första halvåret 2011, dels beslutet från skattemyndigheten för vissa skattskyldiga personer i vilket beloppet för förskottsbetalningen av skatten för det andra halvåret 2011 fastställdes till 300000 euro.
16 Det är mot denna bakgrund som Krajský súd Bratislava (Regionala domstolen i Bratislava) beslutade att vilandeförklara målet och hänskjuta följande fråga till EU-domstolen för förhandsavgörande:
17 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida direktiv 2003/87 ska tolkas så, att det utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det påförs en skatt på 80 procent av värdet av de utsläppsrätter för växthusgaser som fördelats gratis och som har sålts eller inte utnyttjats av företag som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
18 Såsom framgår av artikel 1 i direktiv 2003/87 införs genom detta direktiv ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, vilket syftar till att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska dessa utsläpp.
19 Enligt artikel 10 i direktiv 2003/87 ska medlemsstaterna, för den femårsperiod som börjar den 1 januari 2008, fördela minst 90 procent av utsläppsrätterna gratis.
20 Gratis tilldelning av utsläppsrätter är en tillfällig åtgärd för att bolag inte ska tappa i konkurrenskraft på grund av att det införs ett system för handel med utsläppsrätter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 45).
21 Det finns emellertid inte någon bestämmelse i direktiv 2003/87 som uttryckligen begränsar rätten för medlemsstaterna att anta åtgärder som är ägnade att påverka de ekonomiska effekterna av användningen av sådana utsläppsrätter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 28, och dom av den 26 februari 2015, ŠKO-Energo, C‑43/14, EU:C:2015:120, punkt 19).
22 Domstolen har således slagit fast att medlemsstaterna i princip kan bestämma hur värdet av de utsläppsrätter som producenterna tilldelats gratis övervältras på konsumenterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 29, och dom av den 26 februari 2015, ŠKO-Energo, C‑43/14, EU:C:2015:120, punkt 20).
23 Antagandet av sådana åtgärder får emellertid inte motverka syftena med direktiv 2003/87 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 30, och dom av den 26 februari 2015, ŠKO-Energo, C‑43/14, EU:C:2015:120, punkt 21).
24 I detta avseende påpekar domstolen att direktiv 2003/87, för att uppnå syftet att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser, utgår från det ekonomiska värdet av utsläppsrätter för att förmå företagen att minska sina utsläpp och inför därigenom ett system med handel med utsläppsrätter. Bolagen kan på så sätt utnyttja de utsläppsrätter som de har tilldelats eller sälja dem till deras marknadspris och således erhålla vinsterna därav (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkterna 47, 49 och 55).
25 För att systemet ska fungera är det därför nödvändigt att den skatt som tas ut av en medlemsstat på det ekonomiska värdet av dessa utsläppsrätter inte leder till att incitamentet att minska utsläppen av växthusgaser försvagas till den grad att det försvinner helt och hållet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, Iberdrola m.fl., C‑566/11, C‑567/11, C‑580/11, C‑591/11, C‑620/11 och C‑640/11, EU:C:2013:660, punkt 58).
26 Det framgår av handlingarna i målet att den i det nationella målet aktuella slovakiska skatten belastar upp till 80 procent av värdet av de utsläppsrätter för växthusgaser som tilldelats gratis och som inte har utnyttjats eller som har sålts.
27 Genom att på så sätt eliminera praktiskt taget hela det ekonomiska värdet av utsläppsrätterna undergräver skatten det incitament som ligger till grund för EU:s system för handel med utsläppsrätter och eliminerar därmed incitamenten för att främja en minskning av utsläppen av växthusgaser. Eftersom 80 procent av det ekonomiska värdet av utsläppsrätterna omintetgörs förtas företagens incitament att investera i åtgärder för att minska utsläppen och på så sätt erhålla en vinst från försäljning av sina outnyttjade utsläppsrätter.
28 Domstolen konstaterar därför att denna skatt neutraliserar principen om gratis tilldelning av utsläppsrätter för växthusgaser, som föreskrivs i artikel 10 i direktiv 2003/87, och således äventyrar de mål som eftersträvas med detta direktiv.
29 Tolkningsfrågan ska följaktligen besvaras enligt följande: Direktiv 2003/87 ska tolkas så, att det utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det påförs en skatt på 80 procent av värdet av de utsläppsrätter för växthusgaser som fördelats gratis och som har sålts eller inte utnyttjats av företag som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser.
30 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: slovakiska.