Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 20 oktober 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 2006, s. 1).

4 Se artikel 3.3 i direktiv 2008/115.

5 Det är uppenbart att om och när villkoren för non-refoulement inte längre är uppfyllda föreligger skyldigheten att anta ett beslut om återvändande enligt artikel 6.1 i direktiv 2008/115 på nytt.

6 Se till exempel, Lutz, F., Directive 2008/115/EC of the European Parliament and of the Council of 16 December 2008 on common standards and procedures in Member States for returning illegally staying third-country nationals, i Hailbronner, K., och Thym, D. (utgivare), EU immigration and asylum law – a commentary, andra upplagan, 2016, C.H. Beck, Hart, Nomos, Munich, Oxford, Baden-Baden, artikel 6, punkt 13, s. 689.

7 Se kommissionens rekommendation (EU) 2017/2338 av den 16 november 2017 om upprättande av en gemensam Handbok om återvändande som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande (EUT L 339, 2017, s. 83, punkt 5.4). Min kursivering.

8 Ursprungslandet, ett transitland eller ett annat lämpligt land såsom anges i den ovannämnda bestämmelsen.

9 Om ett förfarande för återvändande mellan medlemsstaten även skulle tillämpas på det sistnämnda fallet, skulle detta i själva verket innebära att en medlemsstat (medlemsstat A) som frivilligt beviljar uppehållstillstånd eller tillstånd som ger en rätt till vistelse i landet i själva verket skulle avgöra huruvida ett senare återvändandeförfarande kan inledas av medlemsstat B till medlemsstat A eller till ursprungslandet, i en situation där den berörda personen har begett sig till en annan medlemsstat (medlemsstat B). Detta skulle kunna leda till en icke enhetlig tillämpning av direktivet och ändra det system som direktivet syftar till att införa, vilket är att en tredjelandsmedborgare ska återvända till sitt ursprungsland.

10 Det rörde sig i de båda målen om utdömande av fängelsestraff enligt strafflagen, vilket emellertid saknar relevans i förevarande fall.

11 Se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 50 och första strecksatsen i domslutet).

12 Se dom av den 1 oktober 2015, Celaj ( C‑290/14, EU:C:2015:640, punkt 33 och domslutet).

13 Domstolen har motiverat detta med att direktiv 2008/115 endast handlar om återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat och att det således inte syftar till någon harmonisering av samtliga nationella regler om utlänningars vistelse, se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 28). Direktiv 2008/115 utgör inte heller hinder för att en tredjelandsmedborgare hålls i förvar i syfte att fastställa huruvida hans eller hennes vistelse är laglig, se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 29).

14 Såväl ur en medlemsstats som ur en tredjelandsmedborgares perspektiv är nämligen en överföring till en annan medlemsstat, i vilken tredjelandsmedborgaren till och med åtnjuter internationellt skydd, mindre dramatisk än ett förfarande för återvändande till ett tredjeland.

15 Det skulle för övrigt även förhålla sig så i en Achughbabian situation. Domstolen har även här klargjort att det planerade förvaret ska genomföras med iakttagande av principerna i och syftet med direktivet, se dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 46).

16 Se mitt ställningstagande i målet Direktor na Direktsia Migratsia pri Ministerstvo na vatreshnite raboti ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1936, punkt 45).

17 Se ministerkommittén, dokument CM(2005) 40 slutlig.

18 Se mitt ställningstagande i målet Direktor na Direktsia Migratsia pri Ministerstvo na vatreshnite raboti ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1936, punkt 45).

19 Se mitt förslag till avgörande i målet JZ (Fängelse i händelse av brott mot inreseförbud) ( C‑806/18, EU:C:2020:307, punkt 45).

20 Se även mitt förslag till avgörande i målet JZ (Fängelse i händelse av brott mot inreseförbud) ( C‑806/18, EU:C:2020:307, punkt 46).

21 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 21 oktober 2013, Del Río Prada mot Spanien (CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, § 125).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 43). Se även mitt ställningstagande i målet Direktor na Direktsia Migratsia pri Ministerstvo na vatreshnite raboti ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1936, punkt 2, inklusive fotnot 3).

23 Det ska understrykas att detta inte på något sätt utgör en analog tillämpning av artikel 15 i direktiv 2008/115. Tvärtom kan den avvägning mellan statens intressen (återvändande/avlägsnande) som unionslagstiftaren har gjort med tredjelandsmedborgarens grundläggande rättigheter göras här.