Domstolens dom (nionde avdelningen) den 15 oktober 2020

I mål C‑117/19, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Nämnden för skattetvister under Republiken Litauens regering) genom beslut av den 8 februari 2019, som inkom till domstolen den 15 februari 2019, i målet

DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden N. Piçarra samt domarna S. Rodin och K. Jürimäe (referent), generaladvokat: G. Pitruzzella, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Linas Agro AB, genom M. Juozaitis, E. Lenkauskas och V. Mitrauskas, advokatai, Litauens regering, genom K. Dieninis, G. Taluntytė och R. Butvydytė, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom S.L. Kalėda och N. Kuplewatzky, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Grundförordningarna

Genomförandeförordning (EU) nr 999/2014

Förordning nr 945/2005

Kombinerade nomenklaturen

Europeiska gemenskapernas integrerade tulltaxa

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets förordning (EG) nr 945/2005 av den 21 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 658/2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och förordning (EG) nr 132/2001 rörande införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i bland annat Ukraina, till följd av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 (EUT L 160, 2005, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Linas Agro AB och Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (finansministeriets tullavdelning, Litauen) (nedan kallad den centrala tullmyndigheten) angående betalning av slutgiltiga antidumpningstullar på import av gödselmedel baserade på ammoniumnitrat.

3 Eftersom den import som är i fråga i det nationella målet ägde rum mellan den 1 januari 2016 och den 31 december 2017, omfattades den successivt av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51) och därefter av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) (nedan kallade grundförordningarna). Eftersom de relevanta bestämmelserna i dessa förordningar inte har ändrats väsentligt, kommer emellertid endast de relevanta bestämmelserna i förordning 2016/1036 att återges.

4 I artikel 11 i förordning 2016/1036, med rubriken Varaktighet, översyn och återbetalning, föreskrivs följande i punkterna 1–3:

5 Artikel 13 i förordningen har rubriken Kringgående av åtgärder. I artikel 13.1 första–tredje styckena föreskrivs följande:

6 Artikel 14 i förordning 2016/1036 har rubriken Allmänna bestämmelser. Artikel 14.1 första stycket första meningen har följande lydelse:

7 Skälen 1, 2 och 44–48 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 999/2014 av den 23 september 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 280, 2014, s. 19) har följande lydelse:

8 I artikel 1.1 i denna genomförandeförordning föreskrivs följande: En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat för närvarande klassificerat enligt KN-nummer …ex31052010 …, med ursprung i Ryssland.

9 Enligt artikel 1.2 c i samma genomförandeförordning ska det fasta tullbeloppet (i euro per ton) för alla varor som produceras av andra företag än de som avses i artikel 1.2 a och 1.2 b (Taric‑tilläggsnummer A 999) uppgå till 42,83 euro per ton för gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, samt 6 viktprocent eller mer, men mindre än 9 viktprocent fosfor räknat som P2O5 och kalium räknat som K2O (KN-nummer 31052010, Taricnummer 50).

10 Skälen 4, 6, 7, 16, 20–23, 28, 35 och 37 i förordning nr 945/2005 har följande lydelse:

11 I skäl 20 i denna förordning återfinns följande fotnot:

12 Artikel 1.1 i den förordningen föreskriver följande:

13 Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) återfinns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1), i dess relevanta lydelse vad gäller den period som är aktuell i det nationella målet enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1754 av den 6 oktober 2015 (EUT L 285, 2015, s. 1) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 (EUT L 294, 2016, s. 1).

14 Avdelning VI, med rubriken Produkter av kemiska och närstående industrier, i den andra delen av KN, som rör Tullförmåner, innehåller bland annat kapitel 31 i KN, med rubriken Gödselmedel. I denna avdelning återfinns en tabell som, särskilt vad gäller nummer 3105 och dess undernummer, har följande lydelse:

15 I artikel 2 i förordning nr 2658/87, i ändrad lydelse, som hänvisas till i punkt 13 ovan, föreskrivs följande:

16 Taricnummer 3105201050 fastställs enligt följande: Gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat, samt 6 viktprocent eller mer men mindre än 9 viktprocent fosfor räknat som P2O5 och kalium räknat som K2O.

17 Taricnummer 3105201090 definieras på följande sätt: Andra.

18 Under perioden från den 1 januari 2016 till den 31 december 2017 importerade Linas Agro, ett bolag med säte i Litauen, gödselmedel NPK 30–4-4 till Litauen, baserat på ammoniumnitrat, med en vikthalt av 30 procent kväve, 4 procent fosfor och 4 procent kalium, vilket producerades av det ryska företaget PAO Dorogobuzh. Linas Agro importdeklarerade produkten under Taricnummer 3105209000 (andra mineraliska eller kemiska gödselmedel som innehåller både kväve, fosfor och kalium) eller 3105201090 (andra mineraliska eller kemiska gödselmedel innehållande mer än 10 viktprocent kväve, beräknat på vattenfri torrsubstans).

19 Vid en kontroll konstaterade Kauno teritorinė muitinė (tullkontoret i Kaunas, Litauen) (nedan kallat tullkontoret), på grundval av kvalitetsintygen från producenten, att gödselmedlet i fråga innehöll 30 viktprocent kväve, det vill säga mer än 28 procent, och att fosforhalten och kaliumhalten var 4 viktprocent för vardera dessa ämnen. Tullkontoret lät dessutom genomföra laboratorieundersökningar som bekräftade att kvävehalten i gödselmedlet översteg 28 viktprocent.

20 Tullkontoret drog med stöd av presumtionen i skälen 21–23 i förordning nr 945/2005 slutsatsen att gödselmedlet med nödvändighet måste ha en ammoniumnitrathalt som översteg 80 viktprocent och att det, med hänsyn till förekomsten av andra primära gödningsämnen (fosfor och kalium), omfattades av Taricnummer 3105201050, med tilläggsnumret A 999.

21 Tullkontoret i Kaunas tillämpade då en importtull på 6,5 procent och en slutgiltig antidumpningstull på 42,83 euro per ton på nämnda gödselmedel och fastställde att Linas Agro var skyldigt att betala 496302 euro i slutgiltig antidumpningstull, mervärdesskatt, dröjsmålsränta och böter.

22 Linas Agro gav in klagomål till den centrala tullmyndigheten, som avslog detta genom beslut av den 16 november 2018.

23 Den centrala tullmyndigheten bekräftade i det beslutet tullkontorets ställningstagande. Den påpekade att det enligt presumtionen i skälen 21–23 i förordning nr 945/2005 inte var nödvändigt att exakt fastställa ammoniumnitrathalten genom laboratorietester, eftersom denna var presumerad. De handlingar som tillhandahållits av gödselmedelsproducenten, som visade vilka primära gödningsämnen som ingick i sammansättningen av gödselmedlen och respektive halter, räckte för att kunna tullklassificera gödselmedlet och införa motsvarande antidumpningstull.

24 Den 12 december 2018 överklagade Linas Agro det beslutet till Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Nämnden för skattetvister under Republiken Litauens regering). Linas Agro har inte bestritt att halten av det huvudsakliga gödningsämnet, det vill säga kväve, i gödselmedlet i fråga uppgår till 30 viktprocent. Företaget har emellertid gjort gällande att enbart den omständigheten att kvävehalten överstiger 28 procent inte i sig nödvändigtvis innebär att ammoniumnitrathalten överstiger 80 viktprocent och att gödselmedlet ska klassificeras under Taricnummer 3105201050. Ammoniumnitrathalten i gödselmedlet kunde med andra ord inte fastställas enbart utifrån förhållandet mellan ammoniumnitrathalten och kvävehalten, såsom anges i skälen i förordning nr 945/2005. Linas Agro har understrukit att dessa skäl inte är rättsligt bindande och att den centrala tullmyndigheten därför har fattat sitt beslut utan rättslig grund genom att stödja sig inte på faktiska uppgifter från laboratorietester, utan på de presumtioner som anges i nämnda skäl avseende ammoniumnitrathalten i sådana sammansatta gödselmedel som är i fråga i målet.

25 Linas Agro har även bestritt den centrala tullmyndighetens tolkning av skälen i förordning nr 945/2005 och har påpekat att begreppet den berörda produkten i skäl 17 inte avser ett sammansatt gödselmedel som det aktuella, utan ammoniumnitrat. Härav följer att kvävehalten inte ska mätas i förhållande till den totala mängden sammansatt gödselmedel utan endast i förhållande till det ammoniumnitrat som det innehåller.

26 Mot denna bakgrund beslutade Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Nämnden för skattetvister under Republiken Litauens regering) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

27 Domstolen konstaterar för det första att förordning nr 945/2005, som den har ombetts att tolka av den hänskjutande domstolen, har ändrat förordning nr 658/2002 (nedan kallad den ursprungliga förordningen) och preciserat definitionen av den produkt som berörs av bestämmelserna i den ursprungliga förordningen. Dessa åtgärder bibehölls därefter först genom förordning nr 661/2008 och sedan genom genomförandeförordning nr 999/2014, vilka behöll definitionen av den berörda produkten i förordning nr 945/2005 utan ändringar. Detta betyder att även om genomförandeförordning nr 999/2014 är den förordning om antidumpning som är tillämplig i tiden (ratione temporis) i det nationella målet, är förordning nr 945/2005 fortfarande relevant för tolkningen av den förordningen.

28 För det andra ogiltigförklarade tribunalen, genom dom av den 10 september 2008, JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat/rådet ( T‑348/05, ej publicerad, EU:T:2008:327), såsom den tolkats i tribunalens dom av den 9 juli 2009, JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat/rådet ( T‑348/05 INTP, ej publicerad, EU:T:2009:261), förordning nr 945/2005 i den del den avsåg JSC Kirovo-Chepetsky Khimiched, på grund av åsidosättande av artikel 11.3 i förordning nr 384/96. Den förordningen har vunnit slutgiltig verkan avseende de andra producenterna och exportörerna av den berörda produkten, såsom Dorogobuzh, med förbehåll för begäran om ogiltigförklaring enligt artikel 230 femte stycket EG.

29 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tolkningsfrågorna ska prövas.

30 Den hänskjutande domstolen har ställt dessa frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, jämförd med skälen 20–23 i förordning nr 945/2005, ska tolkas så, att ett ammoniumnitratbaserat gödselmedel vars kvävehalt överstiger 28 viktprocent, där förhållandet mellan nitratkväve och ammoniumkväve är ungefär 1:1 och den totala fosfor- och kaliumhalten inte överstiger 12 viktprocent, ska presumeras ha en högre ammoniumnitrathalt än 80 viktprocent vad gäller införande av den slutgiltiga antidumpningstull som fastställs i förordningen, utan att det behöver göras något laboratorietest för att fastställa den exakta ammoniumnitrathalten.

31 Genom artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014 infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av gödselmedel i fast form med ursprung i Ryssland med en ammoniumnitrathalt över 80 viktprocent som omfattas av de olika KN-nummer som den avser.

32 Linas Agro har hävdat att förordningen inte är tillämplig på det aktuella gödselmedlet, eftersom ammoniumnitrathalten inte överstiger 80 viktprocent, trots en kvävehalt över 28 viktprocent.

33 Domstolen ska för det första pröva huruvida ammoniumnitrathalten i ett sådant gödselmedel som det aktuella kan presumeras överstiga 80 procent när dess kvävehalt överstiger 28 viktprocent.

34 Som framgår av skäl 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, följer definitionen av vilka produkter som denna förordning är tillämplig på bland annat av de preciseringar som gjorts i detta avseende genom förordning nr 945/2005. Det framgår nämligen av skäl 16 i den sistnämnda förordningen att den produkt som berördes av den ursprungliga förordningen var ammoniumnitrat, ett kvävehaltigt gödselmedel i fast form som ofta används inom jordbruket och som framställs av ammoniak och salpetersyra och vars kvävehalt överstiger 28 viktprocent. I skälen 4 och 6 i nämnda förordning anges även att kommissionen mottagit en begäran enligt artikel 11.3 i förordning nr 384/96 om omprövning av tillämpningsområdet för de befintliga bestämmelserna så att de omfattar nya produkttyper. Dessa nya produkttyper definierades som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och högst 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 procent fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 procent kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O).

35 Det är därför som skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 innehåller vissa preciseringar avseende de kemiska och fysiska egenskaperna och slutanvändningen av såväl den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, som nya produkttyper som omfattas av antidumpningsåtgärderna.

36 I dessa skäl anges att den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, framställs av ammoniak och salpetersyra, som i kombination ger ammoniumnitrat. Det finns två huvuddrag som utmärker den berörda produktens kemiska sammansättning, nämligen sättet att uttrycka kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat. Kväve uttrycks som nitratkväve (nitratjon NO3-) och som ammoniumkväve (ammoniumjon NH4+), och förhållandet mellan dessa är 1:1. Kvävehalten överstiger alltid 28 viktprocent. Förhållandet mellan ammoniumnitrat och kväve är 2,86 och förklaras av atommassan. Atommassan för kväve är 14,0067, för väte 1,00794 och för syre 15,9994. Ammoniumnitratets totala vikt är alltså 80,04, varav 28,01 utgörs av kväve. Eftersom kvävehalten i den berörda produkten alltid överstiger 28 viktprocent, överstiger således ammoniumnitrathalten alltid 80 viktprocent. Den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, innehåller även mindre mängder gödningsämnen vilkas totala halt aldrig kan överstiga 20 viktprocent, eftersom den berörda produkten innehåller minst 80 viktprocent ammoniumnitrat.

37 Den ursprungliga förordningen grundade sig med andra ord på antagandet att om kvävehalten i den berörda produkten, i den mening som avses i denna förordning, överstiger 28 viktprocent kan det presumeras att ammoniumnitrathalten överstiger 80 viktprocent, eftersom kvävet i en produkt av detta slag härrör från ammoniumnitratet.

38 Som framgår av skäl 6 i förordning nr 945/2005, hänvisade begäran om omprövning till nya produkttyper som definierades som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och mindre än 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 procent fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 procent kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O).

39 Den presumtion som nämns i punkt 37 ovan gäller även för dessa nya produkttyper. Faktum är att det konstaterades att kvävehalten i dessa nya produkttyper översteg 28 viktprocent och att deras ammoniumnitrathalt följaktligen var högre än 80 viktprocent. I dessa produkter uttrycktes kvävet också som nitratkväve och ammoniumkväve, och förhållandet mellan dessa var också ungefär 1:1.

40 Trots tillsatsen av andra huvudnäringsämnen och oavsett omvandlingssätt (kemiskt eller genom blandning) konstaterades det att denna process inte påverkade någon av de kemiska huvudegenskaperna hos ammoniumnitratet i produkterna, det vill säga kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat vilka var högre än 28 respektive 80 viktprocent.

41 Det konstaterades således i skäl 35 i förordning nr 945/2005 att alla nya produkttyper bör betraktas som berörda produkter, uteslutande med avseende på deras innehåll av ammoniumnitrat, så länge det överstiger 80 viktprocent, och i skäl 37 i samma förordning att beskrivningen av den berörda produkten i artikeltexten i de ursprungliga förordningarna behöver förtydligas, för att ta hänsyn till att flera olika gödselmedel innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitratkväve och ammoniumkväve och för att undvika att den berörda produkten förväxlas med dess viktigaste komponent, ammoniumnitrat. Enligt artikel 1 i förordning nr 945/2005 har begreppet ammoniumnitrat, som förekommer i artikel 1.1 i den ursprungliga förordningen, ersatts med formuleringen gödselmedel i fast form som innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat. Den definitionen av den berörda produkten återges ordagrant i de följande förordningarna om införande av en antidumpningstull, särskilt genomförandeförordning nr 999/2014.

42 Av detta följer, i motsats till vad Linas Agro har gjort gällande, att den presumtion som uppställs i skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 är tillämplig inte bara på den berörda produkten, i den mening som avses i den ursprungliga förordningen, utan även på nya produkttyper. Detta innebär att artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, jämförd med skälen 20–23, inte kan tolkas på så sätt att den hindrar att ammoniumnitrathalten i ett ammoniumnitratgödselmedel presumeras överstiga 80 viktprocent vid tullklassificering och införande av en antidumpningstull enligt den genomförandeförordningen i de fall då kvävehalten överstiger 28 viktprocent.

43 Det ska emellertid, för det andra, preciseras att en sådan presumtion kan motbevisas.

44 Domstolen erinrar om att artikel 14.1 i grundförordningen föreskriver att antidumpningstullar ska införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Det är endast om en produkt klassificeras enligt det undernummer i KN som avses i en antidumpningsförordning och den samtidigt har alla egenskaper som kännetecknar den berörda produkten som produkten blir tullpliktig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 april 2013, Steinel Vertrieb, C‑595/11, EU:C:2013:251, punkterna 30 och 31).

45 Det framgår emellertid av den klara ordalydelsen i artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014 och av Taric‑koderna i den artikeln att det avgörande kriteriet både för tullklassificeringen och för införandet av en antidumpningstull är den faktiska ammoniumnitrathalten i importerat gödselmedel och inte ammoniumnitrathalt som presumeras på grundval av kvävehalten. Den presumtion som nämns i skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 kan således inte godtas om det bevisas att det berörda gödselmedlet, trots en kvävehalt över 28 viktprocent, i själva verket har en ammoniumnitrathalt som inte överstiger 80 viktprocent.

46 Varje annan tolkning av genomförandeförordning nr 999/2014 mot bakgrund av förordning nr 945/2005 skulle leda till att tillämpningen av antidumpningsåtgärderna utvidgades till att omfatta gödselmedel som inte omfattas av definitionen av de produkter som avses i den förstnämnda av dessa förordningar. Domstolen erinrar om att den omständigheten att tillämpningen av antidumpningstullar utsträcks till att omfatta andra produkter än dem som berörs av en antidumpningsförordning är oförenlig med grundförordningarnas syfte och systematik (se, analogt, dom av den 18 april 2013, Steinel Vertrieb, C‑595/11, EU:C:2013:251, punkt 43).

47 För det tredje ska det, för att besvara den hänskjutande domstolens frågor om vilka bevisregler som ska användas för att motbevisa denna presumtion, såsom ett laboratorietest, erinras om att det enligt fast rättspraxis, i avsaknad av unionslagstiftning på området, ankommer på varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten, under förutsättning att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2007, Unibet, C‑432/05, EU:C:2007:163, punkterna 39 och 82).

48 Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att med stöd av nationella processrättsliga regler bedöma huruvida den bevisning som Linas Agro har lagt fram kan bryta den presumtion som anges i skälen 20–23 i förordning nr 945/2005 och, i förekommande fall, om ett laboratorietest ska göras för att fastställa den verkliga ammoniumnitrathalten i det aktuella gödselmedlet.

49 Av vad som anförts följer att artikel 1 i genomförandeförordning nr 999/2014, jämförd med skälen 20–23 i förordning nr 945/2005, ska tolkas så, att ett ammoniumnitratgödselmedel vars kvävehalt överstiger 28 viktprocent, vars förhållande mellan nitratkväve och ammoniumkväve är ungefär 1:1 och vars totala halt av fosfor och kalium inte överstiger 12 viktprocent kan presumeras – så länge inte motsatsen bevisas – ha en högre nitrathalt än 80 viktprocent vad gäller införandet av en slutgiltig antidumpningstull genom den bestämmelsen, utan att det krävs ett laboratorietest för att fastställa den exakta ammoniumnitrathalten.

50 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: litauiska.