Domstolens Dom (åttonde avdelningen) den 9 juli 2020
Hänvisat till av
I mål C‑391/19, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) genom beslut av den 10 maj 2019, som inkom till domstolen den 21 maj 2019, i målet
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden L.S. Rossi samt domarna J. Malenovský och N. Wahl (referent), generaladvokat: G. Pitruzzella, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Unipack АD, genom D. Dobrev och L. Angelov, advokati, Bulgariens regering, genom L. Zaharieva och E. Petranova, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom F. Clotuche-Duvieusart, N. Nikolova, M. Salyková, N. Kuplewatzky och A. Caeiros, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning (EU) nr 952/2013
Delegerad förordning 2015/2446
Förordning (EG) nr 925/2009
Genomförandeförordning (EU) 2017/271
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 172.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Unipack AD, å ena sidan, och Direktor na Teritorialna direktsia Dunavska kam Agentsia Mitnitsi (direktören för tullmyndighetens lokala avdelning Dunavska, Bulgarien) och Prokuror ot Varhovna administrativna prokuratura na Republika Bulgaria (åklagarmyndigheten vid Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien), å andra sidan, angående import av varor som Unipack genomförde innan det ingav ansökan om tillstånd att använda förfarandet för slutanvändning.
3 I artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex), som avser tillhandahållande av uppgifter till tullmyndigheterna, föreskrivs följande:
4 I artikel 33 i unionens tullkodex, med rubriken Beslut som avser bindande besked, föreskrivs följande:
5 I artikel 34 i unionens tullkodex, som avser hantering av beslut som rör bindande besked, föreskrivs följande:
6 Artikel 129 i unionens tullkodex, som avser ändring och ogiltigförklaring av den summariska införseldeklarationen, har följande lydelse:
7 Artikel 173.1 i unionens tullkodex, med rubriken Ändring av en tulldeklaration, har följande lydelse:
8 I artikel 211 i unionens tullkodex, som rör tillståndsförfarandet, föreskrivs följande:
9 Artikel 254.1 i unionens tullkodex, med rubriken Förfarande för slutanvändning, har följande lydelse:
10 I artikel 172 i delegerad förordning 2015/2446, med rubriken Retroaktiv verkan, föreskrivs följande:
11 I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 925/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina (EUT L 262, 2009, s. 1), föreskrivs följande:
12 I artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/271 av den 16 februari 2017 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som införts genom förordning nr 925/2009 på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av obetydligt ändrad viss aluminiumfolie (EUT L 40, 2017, s. 51) föreskrivs följande:
13 Företaget Unipack är verksamt inom tillverkning av kompositförpackningar för flytande produkter och bulkprodukter. Den 28 september 2015 utfärdade de bulgariska tullmyndigheterna ett beslut som avsåg bindande klassificeringsbesked, i den mening som avses i artikel 33 i unionens tullkodex, för en period av sex år, avseende tullklassificeringen av varan aluminiumfolie, som vid den tidpunkten omfattades av Taric‑nummer 7607111990.
14 Detta tulltaxenummer upphävdes den 1 juni 2016, vilket medförde att det tidigare utfärdade beslutet som avsåg bindande klassificeringsbesked upphörde att gälla. Unipack genomförde därefter nio importer under nästan tio månader, utan att beakta att det tidigare Taric‑numret 7607111990 hade upphört att gälla och utan att de bulgariska tullmyndigheterna invände mot importerna med felaktigt Taric‑nummer.
15 Den 13 och den 27 juni 2017 importerade Unipack vid två tillfällen aluminiumfolie med ursprung i Kina. Varorna deklarerades under Taric‑nummer 7607111993. Genom beslut av den 4 september 2017 ändrade direktören för tullkontoret i Svishtov (Bulgarien) det deklarerade Taric‑numret och ersatte det med Taric‑nummer 7607111930.
16 Detta beslut föranledde de bulgariska tullmyndigheterna att påföra tilläggstullar, varmed den berörda varan kom att omfattas av en antidumpningstull på 30 procent enligt genomförandeförordning 2017/271.
17 Den 13 september 2017 biföll direktören för tullkontoret i Svishtov Unipacks ansökan av den 18 augusti 2017 om tillstånd att använda förfarandet för slutanvändning, med verkan från och med den 31 augusti 2017.
18 Unipack överklagade detta beslut till Administrativen sad Veliko Tarnovo (Förvaltningsdomstolen i Veliko Tarnovo, Bulgarien) och yrkade att tillståndet att använda förfarandet för slutanvändning skulle tillämpas retroaktivt, från och med den 13 juni 2017, för aluminiumfolie. Enligt Unipack rörde det sig om ett undantagsfall, i den mening som avses i artikel 172 i delegerad förordning 2015/2446.
19 Genom beslut av den 31 maj 2018 ändrade Administrativen sad Veliko Tarnovo (Förvaltningsdomstolen i Veliko Tarnovo) det överklagade beslutet och gav beslutet retroaktiv verkan från den dag då Unipack ingav sin ansökan, det vill säga den 18 augusti 2017, och ogillade talan i övrigt. Unipack överklagade detta beslut till Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien).
20 Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen) bedömde att det var nödvändigt att tolka begreppet i undantagsfall i artikel 172.2 i delegerad förordning 2015/2446 för att kunna avgöra målet och beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:
21 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 172.2 i delegerad förordning 2015/2446 ska tolkas så, att sådana omständigheter som att ett beslut om bindande klassificeringsbesked har upphört att gälla i förtid till följd av en ändring av Kombinerade nomenklaturen, att tullmyndigheterna inte har reagerat på att importer har genomförts med fel nummer eller det faktum att varan har använts för ett ändamål som är undantaget från antidumpningstull, kan anses utgöra undantagsfall, i den mening som avses i den bestämmelsen, med avseende på beviljandet, enligt artikel 254 i unionens tullkodex, av ett tillstånd att använda förfarandet för slutanvändning, såsom det beskrivs i den sistnämnda artikeln, med retroaktiv verkan.
22 Det ska inledningsvis erinras om att unionens tullkodex grundar sig på ett deklareringssystem (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2011, DP grup, C‑138/10, EU:C:2011:587, punkterna 33 och 34) för att i möjligaste mån begränsa tullformaliteter och tullkontroller och samtidigt förebygga bedrägerier och oegentligheter som kan skada unionens budget. Det är på grund av den betydelse som dessa förhandsdeklarationer har för tullunionens goda funktion som det i artikel 15 i tullkodexen föreskrivs en skyldighet för deklaranterna att tillhandahålla riktiga och fullständiga uppgifter.
23 Vad närmare gäller förfarandet för slutanvändning som föreskrivs i artikel 254 i unionens tullkodex, tillåter detta att varor övergår till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från tullar på grund av deras särskilda användning. Det systemet bygger på ett förfarande med förhandstillstånd, efter det att de berörda aktörerna lämnat in en ansökan i enlighet med artiklarna 211 och 254 i unionens tullkodex. Enligt artikel 172 i delegerad förordning 2015/2446 får tillståndet, när det beviljas, verkan tidigast den dag då ansökan godtas. Endast i undantagsfall medger punkt 2 i denna artikel att ett tillstånd kan börja gälla före den dag då ansökan godtogs.
24 Slutligen föreskrivs i artikel 1.4 i genomförandeförordning 2017/271 att samma förfarande med förhandstillstånd för slutanvändning ska tillämpas på ansökningar om befrielse från antidumpningstull på import av vissa kategorier av aluminiumfolie för andra användningar än användning som hushållsfolie. I denna förordning föreskrivs således inte bara att tullagstiftningen ska fortsätta att gälla, utan även att befrielse från antidumpningstull förutsätter att villkoren för användning av förfarandet för slutanvändning enligt artikel 254 i unionens tullkodex är uppfyllda.
25 Det ska noteras att ingen av parterna i det nationella målet har bestritt att förhandsanmälan saknas eller att import har skett med felaktiga tullnummer, utan att den möjlighet till ändring som föreskrivs i artiklarna 129 och 173 i unionens tullkodex har utnyttjats.
26 Domstolen ska därför undersöka de tre omständigheter som anges i beslutet om hänskjutande för att avgöra huruvida de kan anses utgöra ett undantagsfall, i den mening som avses i artikel 172.2 i delegerad förordning 2015/2446.
27 Vad för det första gäller ändringen av tullklassificeringen av importerade varor och den omständigheten att bindande klassificeringsbesked har upphört att gälla i förtid som en följd härav, konstaterar domstolen att en importör inte kan åberopa denna ändring för att undandra sig den skyldighet att lämna riktiga och fullständiga uppgifter som föreskrivs i artikel 15 i unionens tullkodex. Enligt artikel 34.1 a i tullkodexen ska ett beslut om bindande klassificeringsbesked nämligen upphöra att gälla om det inte längre är förenligt med lagstiftningen, till exempel på grund av en sådan ändring av nomenklaturen som har skett i det nationella målet. En ekonomisk aktör kan således inte åberopa att han eller hon inte kände till denna ändring för att lämna oriktiga deklarationer eller undandra sig skyldigheten att göra en förhandsanmälan.
28 Vad för det andra gäller möjligheten att åberopa tullmyndigheternas hållning att godta deklarationer som hänvisar till felaktiga nummer för att försvara att det deklarerade tulltaxenumret inte har ändrats, har domstolen redan underkänt detta argument och understrukit att en omsorgsfull aktör som tagit del av en klassificeringsförordning som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning inte kan nöja sig med att fortsätta importera en vara under ett felaktigt nummer enbart på grund av att denna klassificering har godtagits av tullmyndigheten (dom av den 20 november 2008, Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods Trading/kommissionen, C‑38/07 P, EU:C:2008:641, punkt 64).
29 Vad för det tredje gäller den omständigheten att varan har använts för ett ändamål som är befriat från antidumpningstull, ska det påpekas att en sådan produkt som den som är i fråga i det nationella målet, enligt artikel 1.4 i genomförandeförordning 2017/271, ska vara befriad från den slutgiltiga antidumpningstullen om den importeras för andra användningar än användning som hushållsfolie, under förutsättning att tullbestämmelserna om förfarandet för slutanvändning, i synnerhet artikel 254 i unionens tullkodex, iakttas. Även om användningen av varorna är ett skäl för befrielse från antidumpningstull kan den följaktligen inte rättfärdiga att importören åsidosätter det system för begäran om befrielse från antidumpningstull som införts genom denna förordning.
30 Härav följer att ingen av de omständigheter som den hänskjutande domstolen har nämnt kan anses utgöra ett undantagsfall, i den mening som avses i artikel 172.2 i delegerad förordning 2015/2446, utan att det är nödvändigt att närmare definiera detta begrepp. Underlåtenheten att uppfylla de skyldigheter som följer av unionens tullkodex och de rättsakter som följer därav kan nämligen inte motivera en mer förmånlig behandling av den ekonomiska aktör som har gjort sig skyldig till underlåtenheten.
31 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 172.2 i delegerad förordning 2015/2446 ska tolkas så, att sådana omständigheter som att ett beslut om bindande klassificeringsbesked har upphört att gälla i förtid till följd av en ändring av Kombinerade nomenklaturen, att tullmyndigheterna inte har reagerat på att importer har genomförts med fel nummer eller det faktum att varan har använts för ett ändamål som är undantaget från antidumpningstull, inte kan anses utgöra undantagsfall, i den mening som avses i den bestämmelsen, med avseende på beviljandet, enligt artikel 254 i unionens tullkodex, av ett tillstånd att använda förfarandet för slutanvändning, såsom det beskrivs i den sistnämnda artikeln, med retroaktiv verkan.
32 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: bulgariska.