Domstolens dom (första avdelningen) den 15 september 2011

I mål C-138/10, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) genom beslut av den 8 mars 2010, som inkom till domstolen den 15 mars 2010, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden A. Tizzano samt domarna J.-J. Kasel, A. Borg Barthet, M. Ilešič (referent) och M. Berger, generaladvokat: P. Cruz Villalón, justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 17 mars 2011,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Direktor na Agentsia Mitnitsi, genom V. Tanov samt S. Valkova, N. Yotsova och S. Yordanova, samtliga i egenskap av ombud, Bulgariens regering, genom E. Petranova och T. Ivanov, båda i egenskap av ombud, Tjeckiens regering, genom M. Smolek och V. Štencel, båda i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom M. Muñoz Pérez, i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom C. Wissels och M. Noort, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom P. Mihaylova och B.-R. Killmann, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 9 juni 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Tullkodexen

Tillämpningsförordningen

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 4.5, 8.1 första strecksatsen, 62, 63 och 68 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EUT L 363, s. 1) (nedan kallad tullkodexen).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan DP grup EOOD (nedan kallat DP grup) och Direktor na Agentsia Mitnitsi (direktören för tullbyrån). Målet rör en talan som väckts av nämnda företag med yrkande om att en tulldeklaration som upprättats för företagets räkning ska upphävas.

3. Sjätte skälet i tullkodexen har följande lydelse:

4. I artikel 4 i tullkodexen föreskrivs följande:

5. I artikel 59.1 i tullkodexen föreskrivs följande:

6. I artikel 62 i tullkodexen föreskrivs följande:

7. I artikel 63 i tullkodexen föreskrivs följande:

8. Artikel 66 i tullkodexen har följande lydelse:

9. I artikel 68 i tullkodexen föreskrivs följande:

10. I artikel 71 i tullkodexen föreskrivs följande:

11. I artikel 199.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1: svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 214/2007 av den 28 februari 2007 (EUT L 62, s. 6) (nedan kallad tillämpningsförordningen), föreskrivs följande:

12. I artikel 251 i denna förordning föreskrivs:

13. Den 13 mars 2007 gav DP grup genom ombud in en tulldeklaration till Mitnichesko byuro Kremikovtsi (tullkontoret i Kremikovtsi), i Sofia (Bulgarien), avseende import av varor från Brasilien med beteckningen djupfrysta kalkonlår utan ben, som behandlats med vitpeppar, i syfte att låta dem övergå till fri omsättning.

14. Denna tulldeklaration togs emot av tullmyndigheten samma dag. En tulltjänsteman satte sin signatur på tulldeklarationen och antecknade följande på baksidan av handlingen:

15. Av punkt 13 i protokollet för varukontroll nr 120/13.03.2007 följer att den uppvisade varan, med hänsyn till dess typ och mängd, motsvarar den som angetts i tulldeklarationen och att det tagits prover för en laboratorieundersökning.

16. Importtullarna – vilka beräknades på grundval av det tulltaxenummer som deklarerades av DP grup – uppgick till 22646,88 BGN. Denna summa ifylldes i det fält i tulldeklarationen som är avsett för importtullar.

17. Den 25 mars 2007 godkände tullförvaltningen att den importerade varan frigjordes.

18. Mot bakgrund av resultaten av expertbedömningen upplyste tullförvaltningen, genom en skrivelse av den 17 april 2007, DP grup om att den ansåg att varan inte hade klassificerats enligt rätt tullnummer och att detta utgjorde en överträdelse av tillämplig tullagstiftning.

19. Tullförvaltningen gjorde följaktligen gällande ytterligare fordringar – nämligen 49754,31 BGN för tullar och 11293,75 BGN för mervärdesskatt, samt dröjsmålsränta på dessa belopp. Tullförvaltningen anmodade även DP grup att betala dessa fordringar.

20. DP grup väckte talan vid Administrativen sad Sofia-grad och yrkade att tulldeklarationen av den 13 mars 2007 skulle upphävas på grund av att importtullarna om totalt 22646,88 BGN, som angavs i tulldeklarationen, hade beräknats på ett felaktigt sätt.

21. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att DP grup vid Administrativen sad Sofia-grad gjorde gällande att den tulldeklaration som är aktuell i det nationella målet utgör ett förvaltningsbeslut mot vilket talan kan väckas. Bolaget medgav att det inte hade angett det korrekta tulltaxenumret, men gjorde samtidigt gällande att tullförvaltningen hade bekräftat varans tulltaxenummer. Tullförvaltningen godtog nämligen detta tullnummer, genom tulltjänstemannens signatur vid mottagandet av deklarationen. Tulldeklarationen utgör således tullmyndigheternas utryckliga viljeförklaring och medför såväl rättigheter som skyldigheter för deklaranten. Tulldeklarationen är således en rättsakt mot vilken talan kan väckas.

22. Till stöd för sin talan gjorde DP grup gällande att det oriktiga tulltaxenummer som angetts i den tulldeklaration som är aktuell i det nationella målet medför tulldeklarationens nullitet. DP grup gjorde även gällande att de tullar som beräknats på grundval av den rättsstridiga deklarationen inte är förenliga med målen i den bulgariska tullregleringen. De har därför orsakat DP grup skada.

23. Administrativen sad Sofia-grad beslutade den 21 juli 2008 att talan inte kunde tas upp till sakprövning, eftersom det inte förelåg något förvaltningsbeslut mot vilket talan kan väckas. Den tulldeklaration som deklaranten hade fyllt i och som tullmyndigheterna hade mottagit var, enligt rätten, inte en rättsakt som kan överklagas till domstol.

24. DP grup överklagade detta beslut vid Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsrätten). Denna domstol ansåg att den tulldeklaration som är aktuell i det nationella målet – trots att den hade fyllts i av deklaranten själv, på grund av de skäl som angetts ovan i punkt 21 – utgör en individuell administrativ rättsakt som obestridligen påverkar deklarantens intressen. Varhoven administrativen sad, vars avgöranden avseende tolkning och tillämpning av rättsregler enligt bulgarisk rätt är bindande vid en förnyad prövning av målet, återförvisade målet till samma avdelning vid Administrativen sad Sofia-grad, för fortsatt handläggning.

25. Den hänskjutande domstolen fann att det var nödvändigt att tolka de tillämpliga unionsrättsliga tullbestämmelserna för att kunna avgöra målet som den har att pröva. I detta mål uppkommer i synnerhet frågan om räckvidden av och innehållet i kontrollen av huruvida en tulldeklaration uppfyller de villkor som anges i artikel 62 i tullkodexen. Oklarheten gäller närmare bestämt huruvida tullmyndigheterna, inom ramen för denna kontroll, är skyldiga att kontrollera om det tulltaxenummer som deklaranten har angett är riktigt.

26. Den hänskjutande domstolen angav dessutom att om varans tullnummer inte angetts korrekt och det inte blivit föremål för en rättelse, i enlighet med artikel 65 i tullkodexen, kan tullmyndigheterna ålägga deklaranten sanktioner för tullbrott. Tullmyndigheterna kan dessutom beslagta varan och förfoga över den i enlighet med det förfarande som föreskrivs i nationell rätt. Det är enligt den hänskjutande domstolen uppenbart att DP grup har lämnat in sin ansökan i syfte att undgå dessa negativa rättsföljder.

27. Administrativen sad Sofia-grad beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

28. I ett förfarande enligt artikel 267 FEUF ankommer det uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken tvisten anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se, bland annat, dom av den 2 april 2009 i mål C-459/07, Elshani, REG 2009, s. I-2759, punkt 40, och av den 16 december 2010 i mål C-339/09, Skoma-Lux, REU 2010, s. I-13251, punkt 21).

29. Det ankommer dock på domstolen att, inom ramen för detta förfarande, ge den nationella domstolen ett användbart svar, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den. I detta syfte åligger det domstolen att i förekommande fall omformulera de frågor som har ställts till den. Domstolen ska dessutom tolka alla bestämmelser i unionsrätten som de nationella domstolarna behöver för att slita tvister som har hänskjutits till dem, även om dessa bestämmelser inte anges uttryckligen i de frågor som dessa domstolar har ställt (se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 8 mars 2007 i mål C-45/06, Campina, REG 2007, s. I-2089, punkterna 30 och 31, av den 26 juni 2008 i de förenade målen C-329/06 och C-343/06, Wiedemann och Funk, REG 2008, s. I-4635, punkt 45, och av den 14 oktober 2010 i mål C-243/09, Fuß, REU 2010, s. I-9849, punkt 39).

30. För det första framgår det av den hänskjutande domstolens beslut att talan i målet avser upphävande av den tulldeklaration som är aktuell i det nationella målet, inte upphävande av själva mottagandet av denna deklaration. För det andra framgår det av handlingarna i målet att DP grup begärde att denna deklaration skulle upphävas efter det att varan som är aktuell i det nationella målet hade frigjorts av tullförvaltningen.

31. Den hänskjutande domstolen har, mot denna bakgrund, ställt frågorna för att få klarhet i huruvida de unionsrättsliga tullbestämmelserna ska tolkas så, att en deklarant – efter det att varan har frigjorts av tullmyndigheterna – kan begära att en domstol ska upphäva tulldeklarationen för denna vara.

32. För att besvara de sålunda omformulerade frågorna ska domstolen pröva vad tulldeklarationen har för karaktär och innebörd.

33. Såsom följer av artikel 59.1 i tullkodexen innefattar unionens tullagstiftning principen om att alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande ska omfattas av en deklaration.

34. De upplysningar som behövs för tillämpning av tullregelverket fastställs därmed inte utifrån tullmyndigheternas konstateranden, men utifrån de uppgifter som deklaranten har lämnat.

35. En tulldeklaration utgör således, såsom följer av artikel 4.17 i tullkodexen, den åtgärd genom vilken en person i föreskriven form och på föreskrivet sätt uttrycker sin vilja att hänföra varor till ett visst tullförfarande. Följaktligen kan inte denna deklaration, som till sin natur är en ensidig rättshandling, utgöra ett beslut i den mening som avses i artikel 4.5 i tullkodexen.

36. Vad gäller skriftliga tulldeklarationer får tullmyndigheterna, enligt artikel 68 i tullkodexen, kontrollera riktigheten av de uppgifter som deklaranten lämnat.

37. Såsom anges i sjätte skälet i tullkodexen, har den som syfte att i möjligaste mån begränsa tullformaliteter och tullkontroller. I enlighet med detta syfte åläggs inte tullmyndigheterna, genom tullkodexen, att systematiskt utföra sådana kontroller. Om tulldeklarationen inte har kontrollerats ska, enligt artikel 71.2 i tullkodexen, de bestämmelser som gäller för det tullförfarande till vilket varorna hänförs tillämpas, på grundval av uppgifterna i deklarationen.

38. Det system som beskrivits ovan, enligt vilket tulldeklarationerna inte kontrolleras systematiskt, förutsätter att deklaranten lämnar korrekta och fullständiga uppgifter till tullmyndigheterna. I artikel 199.1 första strecksatsen i tillämpningsförordningen föreskrivs att ingivande till ett tullkontor av en deklaration som är undertecknad av deklaranten eller dennes ombud ska innebära en förbindelse för deklaranten, enligt gällande bestämmelser, att ansvara för att uppgifterna i deklarationen är korrekta och fullständiga.

39. Domstolen finner – i likhet med vad generaladvokaten angav i punkt 29 i sitt förslag till avgörande och tvärtemot vad DP grup gjorde gällande vid den hänskjutande domstolen – att tullmyndigheterna, när de tar emot en tulldeklaration som är undertecknad av deklaranten eller dess ombud, enligt artikel 63 i tullkodexen är skyldiga att begränsa sin kontroll. Kontrollen ska enbart avse huruvida de villkor som anges i artiklarna 62 och 63 i tullkodexen är uppfyllda. När tullmyndigheterna tar emot en tulldeklaration yttrar den sig således inte om huruvida de uppgifter som deklaranten lämnat, och som denne ansvarar för, är korrekta och fullständiga. Det framgår av ordalydelsen i artikel 68 i tullkodexen att mottagandet av deklarationen inte utesluter dessa myndigheters möjlighet att vid ett senare tillfälle, i förekommande fall även efter det att varorna har frigjorts, kontrollera att uppgifterna är korrekta och fullständiga.

40. Deklarantens skyldighet att lämna korrekta uppgifter omfattar även bestämningen av vilket undernummer som är korrekt vid varans tullklassificering (se, analogt, dom av den 23 maj 1989 i mål 378/87, Top Hit Holzvertrieb mot kommissionen, REG 1989, s. 1359, punkt 26). Deklaranten kan vid tvivel begära en bindande tulltaxeupplysning av tullmyndigheterna på förhand, med stöd av artikel 12 i tullkodexen.

41. Den ovannämnda skyldigheten åtföljs av principen om att tulldeklarationen inte kan återkallas då den väl har tagits emot. Undantagen till denna princip är noggrant reglerade genom den unionsrättsliga lagstiftningen på området.

42. Trots att det i tullkodexen inte föreskrivs någon möjlighet för deklaranten att få den upprättade tulldeklarationen upphävd kan deklaranten, enligt artikel 66.1 första stycket i tullkodexen, begära av tullmyndigheterna att de ska ogiltigförklara en redan mottagen deklaration. Begäran kan göras om deklaranten lägger fram bevis för att varorna av misstag deklarerats till det tullförfarande som motsvarar denna deklaration, eller för att det på grund av särskilda omständigheter inte längre är berättigat att hänföra varorna till det tullförfarande för vilket de deklarerades.

43. I artikel 66.2 i tullkodexen föreskrivs att deklarationen inte ska ogiltigförklaras efter det att varorna frigjorts, utom i vissa fall. Dessa fall definieras i artikel 251 i tillämpningsförordningen.

44. Det följer av ordalydelsen i artikel 66 att, då deklaranten på eget initiativ ansöker om att få tulldeklarationen ogiltigförklarad, deklarantens begäran ska riktas till tullmyndigheterna och inte till en domstol.

45. Efter genomförd prövning är dessa myndigheter således skyldiga att antingen avslå deklarantens begäran genom motiverat beslut – vilket kan överklagas till domstol – eller besluta att vidta den begärda ogiltigförklaringen (se, analogt, dom av den 20 oktober 2005 i mål C-468/03, Overland Footwear, REG 2005, s. I-8937, punkt 50).

46. Enligt den hänskjutande domstolen är syftet med talan, som DP grup väckt, att undvika att detta företag åläggs eventuella sanktioner till följd av överträdelsen – vilken avser att ett felaktigt tullnummer angavs för den importerade varan vid upprättandet av den tulldeklaration som är aktuell i det nationella målet. Vad gäller denna omständighet räcker det att påpeka att ogiltigförklaringen av deklarationen, enligt artikel 66.3 i tullkodexen, inte påverkar tillämpningen av gällande sanktionsbestämmelser.

47. Vad gäller de anvisningar som Varhoven administrativen sad gav den hänskjutande domstolen, ska det erinras om att domstolen har fastställt att unionsrätten utgör hinder för att en nationell domstol som har att döma i ett mål, vilket efter överklagande har återförvisats till den av en högre domstol, enligt nationell processrätt är bunden av den högre domstolens rättsliga bedömning, när den med beaktande av den tolkning som begärts av EU-domstolen finner att nämnda bedömning är oförenlig med unionsrätten (dom av den 5 oktober 2010 i mål C-173/09, Elchinov, REU 2010, s. I-8889, punkt 32).

48. Mot bakgrund av det anförda ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. De unionsrättsliga tullbestämmelserna ska tolkas så, att en deklarant inte kan begära att en domstol ska upphäva en av deklaranten upprättad tulldeklaration när denna deklaration har tagits emot av tullmyndigheterna. Däremot kan deklaranten, enligt de villkor som anges i artikel 66 i tullkodexen, begära att dessa tullmyndigheter ogiltigförklarar deklarationen – även efter det att tullmyndigheterna har släppt varan fri. Efter att dessa myndigheter prövat begäran är de skyldiga att antingen avslå deklarantens begäran genom motiverat beslut – vilket kan överklagas till domstol – eller besluta att vidta den begärda ogiltigförklaringen.

49. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

1 Rättegångsspråk: bulgariska.