Domstolens dom (första avdelningen) den 8 juli 2021

I mål C‑830/19, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av tribunal de première instance de Namur (Förstainstansdomstolen i Namur, Belgien) genom beslut av den 6 november 2019, som inkom till domstolen den 15 november 2019, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-C. Bonichot samt domarna L. Bay Larsen (referent), C. Toader, M. Safjan och N. Jääskinen, generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: handläggaren V. Giacobbo,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 november 2020,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: C.J., genom A. Grégoire, avocat, Région wallonne, genom X. Drion, advocaat, Europeiska kommissionen, genom X. Lewis och M. Kaduczak, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 4 februari 2021 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 1305/2013

Delegerad förordning nr 807/2014

Förordning nr 1242/2008

Belgisk rätt

Den vallonska regeringens förordning

Ministerförordningen

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2, 5 och 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 2013, s. 487, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 1), jämförd med artikel 2 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 807/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), samt om införande av övergångsbestämmelser (EUT L 227, 2014, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan C.J. och Région wallonne (nedan kallad regionen Vallonien (Belgien). Målet rör regionen Valloniens beslut att inte bevilja C.J. startstöd för unga jordbrukare enligt artikel 19 i förordning nr 1305/2013.

3 Skäl 17 i denna förordning har följande lydelse:

4 Artikel 2.1 n i förordningen hade följande lydelse:

5 I artikel 5 i nämnda förordning föreskrivs följande:

6 I artikel 19 i förordning nr 1305/2013 föreskrevs följande:

7 I skälen 2 och 5 i delegerad förordning nr 807/2014 anges följande:

8 I artikel 2.1 i den delegerade förordningen föreskrevs följande:

9 I artikel 5.2 i den delegerade förordningen föreskrivs följande:

10 I artikel 5.1 i förordning nr 1242/2008 föreskrevs följande:

11 I artikel 25 i arrêté du gouvernement wallon du 10 septembre 2015 relatif aux aides au développement et à l’investissement dans le secteur agricole (den vallonska regeringens förordning av den 10 september 2015 om utvecklingsstöd och investering inom jordbrukssektorn) (nedan kallad den vallonska regeringens förordning), föreskrivs följande beträffande beviljande av stöd:

12 I artikel 7 2§ andra stycket arrêté ministériel du 10 septembre 2015 exécutant l’arrêté du gouvernement wallon (ministerförordningen av den 10 september 2015 om genomförande av den vallonska regeringens förordning), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

13 Klaganden i det nationella målet är en ung jordbrukare som är bosatt i Belgien. Genom ett avtal om övertagande av verksamheten övertog han en tredjedel av sina föräldrars jordbruksföretag för att fortsätta att driva familjeföretaget. Han utövar sin verksamhet i form av en oregistrerad förening med sin far, som även är innehavare av en tredjedel av jordbruksföretaget. Den återstående tredjedelen innehas av klagandens mor.

14 Den 27 januari 2016 lämnade klaganden i det nationella målet in en ansökan om startstöd till regionen Vallonien.

15 Den 28 oktober 2016 avslog regionen Vallonien denna ansökan med motiveringen att det jordbruksföretag som övertagits uppvisade en standardbruttoproduktion vars värde översteg den övre gräns som föreskrivs i den regionala lagstiftningen och som fastställts till en miljon euro.

16 Klaganden begärde omprövning av detta avslagsbeslut vid det utbetalande organet och yrkade att det vid fastställandet av standardbruttoproduktionen skulle beaktas att han inte etablerat sig som ensam ansvarig för jordbruksföretaget.

17 Genom beslut av den 17 februari 2016 avslog det utbetalande organet klagomålet och fastställde det första beslutet. Motiveringen därtill var att värdet på den standardbruttoproduktion som skulle beaktas var det värde som avsåg hela jordbruksföretaget och eftersom det uppgick till 1976980,45 euro översteg det således den övre gräns som föreskrivs i den nationella lagstiftningen.

18 Den 12 oktober 2017 överklagade klaganden detta beslut till den hänskjutande domstolen.

19 Den hänskjutande domstolen är osäker på tolkningen av villkoren i artikel 2 i delegerad förordning nr 807/2014 för att beviljas startstöd till en ung jordbrukare som inte etablerar sig som ensam ansvarig för jordbruksföretaget.

20 Mot denna bakgrund beslutade tribunal de première instance de Namur (Förstainstansdomstolen i Namur, Belgien) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

21 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 2, 5 och 19 i förordning nr 1305/2013, jämförda med artiklarna 2 och 5 i delegerad förordning nr 807/2014, ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken kriteriet för fastställande av den övre gräns som gör det möjligt för en ung jordbrukare, som etablerar sig som ansvarig – men inte ensam ansvarig – för jordbruksföretaget, att få tillgång till nyetableringsstöd, är kriteriet avseende standardbruttoproduktionen för hela jordbruksföretaget och inte endast den unga jordbrukarens andel i jordbruksföretaget.

22 Domstolen erinrar inledningsvis om att en ung jordbrukare i artikel 2.1 n i förordning nr 1305/2013 definieras som en person som inte är äldre än 40 år vid tidpunkten för inlämnande av ansökan, som har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer och startar ett jordbruksföretag för första gången som ansvarig för det jordbruksföretaget.

23 Även om det framgår av beslutet om hänskjutande att det jordbruksföretag som är aktuellt i det nationella målet är en förening som inte är en juridisk person och som förutom klaganden även omfattar andra fysiska personer som inte är unga jordbrukare, kan det nämligen konstateras att ordalydelsen i denna bestämmelse inte säger något om den rättslig form som ett sådant jordbruksföretag kan ha (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 42), eller möjligheten att etablera sig där som ansvarig för jordbruksföretaget tillsammans med andra jordbrukare.

24 Enligt artikel 19.1 a i förordning nr 1305/2013 ska stöd för jordbruks- och affärsutveckling bland annat omfatta nyetableringsstöd för unga jordbrukare.

25 I artikel 19.4 tredje stycket i denna förordning föreskrivs att medlemsstaterna bland annat ska ange övre och nedre gränser för att ge jordbruksföretagen tillgång till stöd för unga jordbrukare i enlighet med artikel 19.1 a i) i samma förordning. Stöden ska begränsas till jordbruksföretag som omfattas av definitionen av mikroföretag och småföretag.

26 Även om ordalydelsen i dessa bestämmelser inte uttryckligen behandlar frågan huruvida medlemsstaterna får fastställa de gränser som anges däri per jordbruksföretag och inte per ung jordbrukare, ska artikel 19.4 tredje stycket i förordning nr 1305/2013 tolkas tillsammans med artikel 5.2 i delegerad förordning nr 807/2014, som kompletterar förordning nr 1305/2013. I sistnämnda bestämmelse fastställs nämligen det kriterium som medlemsstaterna ska tillämpa vid fastställandet av de gränser som avses i artikel 19.4.

27 Såsom framgår av artikel 19.8 i förordning nr 1305/2013 ska kommissionen, för att säkerställa att Ejflus resurser används effektivt och ändamålsenligt, ges befogenhet att anta delegerade akter bland annat för att fastställa de gränser som avses i punkt 4 i den artikeln.

28 Det framgår i detta avseende av artikel 5.2 i delegerad förordning nr 807/2014 att medlemsstaterna ska definiera dessa gränser i förhållande till jordbruksföretagets produktionspotential, uttryckt som standardoutput eller motsvarande. I artikel 5.1 i förordning nr 1242/2008 angavs i detta hänseende att standardoutput definieras som standardvärdet av bruttoproduktionen.

29 För att fastställa räckvidden av kriteriet för fastställande av den övre gränsen för tillgång till nyetableringsstöd enligt artikel 19.4 tredje stycket i förordning nr 1305/2013, jämförd med artikel 5.2 i delegerad förordning nr 807/2014, ska i första hand ordalydelsen av de tolkade bestämmelserna beaktas, vid behov mot bakgrund av det sammanhang i vilket de ingår och målen med förordning nr 1305/2013 (dom av den 25 oktober 2012, Ketelä, C‑592/11, EU:C:2012:673, punkt 39).

30 Vad gäller ordalydelsen i artikel 19.1 a i) och 19.4 tredje stycket i förordning nr 1305/2013, jämförd med artikel 5.2 i delegerad förordning nr 807/2014, ska det påpekas att dessa bestämmelser inte utesluter att medlemsstaterna beaktar standardbruttoproduktionen för hela jordbruksföretaget. Användningen i artikel 5.2 i delegerad förordning nr 807/2014 av uttrycket jordbruksföretagets produktionspotential, som hänvisar till det objektiva kriteriet jordbruksföretag, bekräftar denna tolkning.

31 När det gäller det sammanhang i vilket dessa bestämmelser ingår, ska det påpekas att unionslagstiftaren, såsom anges i skäl 5 i delegerad förordning nr 807/2014, fastställde kriteriet avseende jordbruksföretagets produktionspotential som ska tillämpas för fastställande av gränser enligt artikel 19.4 i förordning nr 1305/2013, bland annat i syfte att underlätta övervakning.

32 En tolkning av sistnämnda bestämmelse, enligt vilken gränserna för jordbruksföretagens tillgång till stöd kan fastställas per jordbruksföretag, kan, med hänsyn till de olika rättsliga former som jordbrukarna kan välja att etablera sig på, liksom de regler som är förknippade med var och en av dessa former bland annat i fråga om fördelningen av andelarna i jordbruksföretaget, underlätta kontroller.

33 Den tolkning som valts i föregående punkt stöds även av det mål som eftersträvas med förordning nr 1305/2013.

34 I förordning nr 1305/2013 fastställs de mål som landsbygdsutvecklingspolitiken ska bidra till och unionens motsvarande prioriteringar genom att det däri föreskrivs lämpliga åtgärder för att genomföra den. I artikel 5 i denna förordning anges i detta sammanhang sex prioriteringar för landsbygdsutveckling, däribland förbättringen av jordbruksföretagens livskraft och konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk genom att bland annat underlätta inträdet i jordbrukssektorn för jordbrukare med tillräcklig kompetens och genom att säkerställa målet avseende generationsskiften.

35 Det ska dessutom erinras om att det aktuella stödet, såsom framgår av artikel 19.1 a och 19.4 i nämnda förordning, är avsett att främja unga jordbrukares etablering av jordbruksföretag. I skäl 17 i samma förordning anges att stöd för nyetablering endast bör omfatta den inledande perioden av ett sådant företags livstid och inte övergå till driftstöd.

36 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 73 och 74 i sitt förslag till avgörande beviljas detta stöd följaktligen inte för att utan åtskillnad främja etablering av alla jordbruksföretag, utan endast etableringen av de jordbruksföretag som uppfyller villkoren avseende de som har ansvar för jordbruket, verksamheten eller storleken på jordbruksföretaget, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att reglera beviljandet av stödet på grundval av egenskaperna hos de jordbruksföretag som de unga jordbrukarna övertar.

37 Det aktuella kriteriet för stödberättigande syftar just till att uppnå dessa mål, eftersom det syftar till att förbättra jordbruksföretagens livskraft, och innebär att endast unga jordbrukare som startar sin verksamhet i jordbruksföretag, vars totala produktion inte överstiger en viss gräns, får tillträde till jordbruksstödet, vilket således underlättar jordbrukarnas inträde i jordbrukssektorn. Såsom kommissionen och regionen Vallonien har påpekat under förhandlingen vid domstolen syftar tillämpningen av ett kriterium för stödberättigande, såsom det som föreskrivs i den nationella lagstiftningen, nämligen till att undvika att detta stöd beviljas unga jordbrukare vars jordbruksföretag genererar en standardbruttoproduktion i en sådan omfattning att dessa jordbrukare faktiskt inte behöver stöd.

38 Artikel 2 i delegerad förordning nr 807/2014, som ger upphov till den hänskjutande domstolens tvivel i detta avseende, påverkar inte möjligheten för medlemsstaterna att fastställa gränsen för tillgång till det aktuella stödet per jordbruksföretag och inte per stödmottagare.

39 Enligt artikel 2.1 i den delegerade förordningen, jämförd med skäl 2 i samma förordning, ska medlemsstaterna fastställa och tillämpa särskilda stödvillkor när en ung jordbrukare enligt definitionen i artikel 2.1 n i förordning nr 1305/2013 inte etablerar sig som ensam ansvarig för jordbruksföretaget. Det följer även av artikel 2.1 att dessa villkor ska motsvara de villkor som gäller för en ung jordbrukare som etablerar sig som ensam ansvarig för ett jordbruksföretag och att de ska tillämpas oberoende av den rättsliga form som stödmottagarna väljer för att etablera sig i ett jordbruksföretag. I samtliga fall ska den unga jordbrukaren ha kontroll över jordbruksföretaget.

40 Artikel 2.1 i delegerad förordning nr 807/2014 avser dels en ung jordbrukare som, liksom klaganden, etablerar sig tillsammans med andra fysiska personer, dels en ung jordbrukare som etablerar sig själv som ensam ansvarig för jordbruksföretaget. Enligt denna bestämmelse ska de villkor för att få tillgång till jordbruksstöd som dessa två kategorier av jordbrukare ska uppfylla, vara likvärdiga.

41 En lagstiftning enligt vilken beviljandet av nyetableringsstöd för en ung jordbrukare villkoras av standardbruttoproduktionen för hela jordbruksföretaget, uppställer samma krav för en ung jordbrukare som etablerar sig själv och en ung jordbrukare som etablerar sig tillsammans med andra jordbrukare och som inte tillhör denna kategori. En sådan lagstiftning uppfyller följaktligen i än högre grad det krav på likvärdighet som anges i artikel 2.1 i delegerad förordning nr 807/2014.

42 För att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar ska det påpekas att det i den aktuella nationella lagstiftningen fastställs en övre gräns avseende standardbruttoproduktionen för hela jordbruksföretaget på 1,5 miljoner euro i de fall då två eller flera unga jordbrukare etablerar sig samtidigt i stället för 1 miljon euro i de fall då en ung jordbrukare etablerar sig själv eller, såsom är fallet i det nationella målet, med andra personer som är ansvariga för jordbruksföretaget och som inte hör till denna kategori. Den förhöjda övre gränsen tar emellertid hänsyn till en objektiv skillnad mellan situationerna. Två eller flera unga jordbrukare som tillsammans etablerar sig som ansvariga för jordbruksföretaget kan nämligen i princip producera mer än en ung jordbrukare som etablerar sig själv. Detta är skälet till att kravet på likvärdighet i villkoren för tillgång till startstöd mellan unga jordbrukare, beroende på om de etablerar sig själva eller med andra unga jordbrukare, inte åsidosätts genom införandet av en sådan förhöjd övre gräns.

43 I denna lagstiftning föreskrivs visserligen även olika villkor för tillgång till startstöd beroende på om den unga jordbrukaren etablerar sig med andra unga jordbrukare eller med andra jordbrukare som inte tillhör denna kategori. Det finns emellertid inte någon bestämmelse i förordning nr 1305/2013 och inte heller i delegerad förordning nr 807/2014 som föreskriver att villkoren för tillträde till startstöd för unga jordbrukare som befinner sig i två olika situationer ska vara likvärdiga. Det är dessutom förenligt med syftet med startstödet för unga jordbrukare att villkoren för tillträde till detta stöd är förmånligare för unga jordbrukare som etablerar sig tillsammans än för en ung jordbrukare som etablerar sig med jordbrukare som inte ingår i denna kategori.

44 Mot denna bakgrund ska frågan besvaras enligt följande. Artiklarna 2, 5 och 19 i förordning nr 1305/2013, jämförda med artiklarna 2 och 5 i delegerad förordning nr 807/2014, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken kriteriet för fastställande av den övre gräns som gör det möjligt för en ung jordbrukare, som etablerar sig som ansvarig – men inte ensam ansvarig – för jordbruksföretaget, att få tillgång till nyetableringsstöd, är kriteriet avseende standardbruttoproduktionen för hela jordbruksföretaget och inte endast den unga jordbrukarens andel i jordbruksföretaget.

45 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.